Jag förstår din oro, men du kan väl inte påverka så länge mamman gör som hon gör. Du frågar vid vilken ålder det är ok. Grejen är ju att man kan bli beroende av sött i vilken ålder som helst så man måste alltid försöka begränsa det onyttiga oavsett ålder tycker jag. Upp till 1-2 års ålder är det inte svårt att undvika socker helt. Efter det blir det kanske fler och fler situationer då det är svårt att undvika att också barnet äter sött. Det man får fundera på är hur många tillfällen är det? Går det att minska på de tillfällena? Det är förfärligt tycker jag om en treåring äter sött flera dagar i veckan, men händer det så beror det ju på föräldrarna och deras egna vanor. Och då är det nog så att om man inte vill att barnet ska äta sött hela tiden så måste man nog ändra sina egna vanor, och se till så att det inte finns en massa sött i hemmet som barnet kan tjata om. Om man inte har något onyttigt i skåpen, så slipper man snart bråken, då finns det inget att tjata om.

Det låter inte bra med ett barn som äter så mycket godis och snask. I slutändan är det ju föräldrarnas beslut men som närstående tycker jag att man har rätt att bry sig. Jag skulle helt klart kunna låta min treåring smaka godis och snask men det ska vara en begränsad mängd, under vissa tillfällen bara och aldrig om det börjar med tjat och gnäll, då skulle det inte bli något alls den gången. Att ett barn frågar är en sak, de har ju också rätt att fråga och be om saker, men att bli "galen" för att de får ett nej är oacceptabelt för mig. Visst får barn bli sura eller arga, de känner ju de känslor de känner, men jag skulle inte "belöna" det beteendet genom att ge efter.

Men i det här fallet tror jag inte bara att det är onyttigheterna som gör att din systerson beter sig som han gör utan det låter ju som bristande uppfostran också. Han verkar inte kunna ta ett nej och hade det inte varit godis kanske han istället hade tjatat om att få leksaker, få göra någon aktivitet osv. Det låter som att han har lärt sig att om man får ett nej och börjar gråta eller tjata så kan man få som man vill istället. Jag tycker att barn ska få belöningar och överraskningar ibland men har man sagt nej så ska det vara det också.

Jag har inga planer på att låta min dotter smaka sylt, läsk, godis eller annat "vitt" socker. Frukt/bär får hon varje dag, men hon är bara åtta månader än ;) Tårta på ettårsdagen ska hon naturligtvis få smaka. Hennes stora kusin fick saft första gången vid tre månader, hon är nu 5, 5 och brorsan 3, dom dricker läsk flera gånger i veckan, jag tycker det är hemskt!

När barnet blir äldre ser det ju hur mamma och pappa gör och vill göra efter.

Äter mamma och pappa mycket godis kommer det att bli svårt att avhålla sitt barn. Hur ska man kunna förklara det för ett barn att mamma får äta men inte du.

Sunda vanor är jättebra, men visst till fest eller lördagsmys kommer jag att tillåta att Molly får godis. Men det blir en dag i veckan det händer, inte varje dag.

Tack för era svar! 

Ja, i grund och botten har det med min systers egna vanor att göra. Barn vill ju härma sina föräldrar. För honom är godis en självklar del av livet eftersom det alltid finns hemma och hans mamma äter det. Men enligt mig är det hemskt att ha det så redan som treåring. Men jag tycker också synd om honom för han vet ju inte bättre. Jag är ju hans moster, älskar honom och vill bara det bästa. Men när han slår mig och gråter för att han inte får smaka på min kexchoklad gör mig rät frustrerad..
Men jag har hört vissa föräldrar som tacklat problemet såhär istället; att godis får bara vuxna äta, och barnen ska tidigt lära sig att inte tjata om det, för de kommer ändå inte få smaka (för deras eget bästa). Hur mycket de än gnäller så ger föräldrarna inte efter, och till slut så ger de upp och förstår att det är en vuxengrej med godis. Då får barnen t.ex. russin, lite popcorn eller frukt istället och nöjer sig glatt med detta. Att som förälder behöva gå runt och "gömma" godiset, och förbjuda alla gäster från att visa barnen att de har något gott, bara den grejen är ju ett stort problem med en bakomliggande orsak - alltså barnet är ouppfostrat som nån sa här tidigare. Jag tycker det kan vara nyttigt för barnen att lära sig att vissa saker är helt och hållet vuxengrejer, som t.ex. godis.

Jag tycker man ska leva som man lär. Får inte barnet äta godis kommer jag inte heller att göra det. Det är ju faktiskt inte bra för vuxna heller.

Att sitta och äta godis och sen säga till barnet att nej, du får inte smaka när barnet vet att godis är gott tycker jag verkligen inte är lämpligt. Då tror jag verkligen att barnet kommer att vilja ha det än mer.

Att äta godis nån gång och att få när det är fest ser jag inget problem med och det lär sig barnet efter ett tag.

Jag tycker det är intressant det här med att förbjuda barn vissa saker men inte andra. Vi förbjuder gladeligen barnen att dricka alkohol, röka och snusa trots att vuxna runt om barnen gör det. Men att förbjuda barn att äta godis trots att vi vuxna gör det är inte okej? Varför? Alla sakerna är sådant som skadar barnets hälsa.

En sak är väl när barnet redan lärt sig att äta godis, då kan det vara svårt att ändra på reglerna. Men att ha sådana regler från början är väl inga konstigheter alls tycker jag.

Sen är det väl inte fel om dom vuxna också kan låta bli godis/ändra sina vanor kring godis. Men kan ju vara svårt att säga till gäster eller folk ute att dom inte får äta godis för mitt barn klarar inte att se det.

I Sverige är det lagen som förbjuder barn att köpa alkohol (numera även cigaretter och snus).

#7 Jag ser ganska stor skillnad på alkohol, droger, tobak och godis. Godis är inte bra i för stor mängd, medan dom andra tre faktiskt kan döda i relativt små mängder.

Sen skulle jag inte dricka alkohol eller ta droger inför mitt barn heller. 

Självklart säger man inte till gäster att om inte får äta godis. Bjuder jag på godis så ska dom ju såklart få äta det. Men jag kan ju låta bli att bjuda på det och inga av mina gäster tar med sig godis hem till mig.

Fast även socker är ju en drog, även om det inte är drogklassat i sverige. Men det är hälsoskadligt och grovt vanebildande.

Oavsett om det är lagen som styr alkohol, tobak och andra droger så är det ju fortfarande "vuxengrejer". Sånt som jag som vuxen informerar mitt barn om att hen inte får bruka. Likaväl kan jag informera mitt barn om att det inte får äta godis. Så nej, jag ser inte varför det skulle vara brutalt elakt att säga till ett barn att godis är "vuxenmat" medan det är självklart att alkohol är "vuxendricka". 

För inte så längesedan så var det okej för barn att köpa både snus och cigg, men inte lät väl föräldrar sina barn röka och snusa när dom var 3 år för det?

#10 Alla gör ju naturligtvis som dom själva vill. Men jag skulle inte äta godis om mitt barn vet att det är gott framför barnet och säga att hen inte får äta det. 

Om jag informerar mitt barn om att hen inte får bruka socker så anser jag att jag ska föregå med gott exempel och inte heller äta socker. 

Eventuellt skillnad om barnet aldrig har smakat godis och inte vet vad det är. Då går det ju att avstyra fram till i alla fall förskoleålder där dom får smaka sött hemma hos kompisar.

Nej, CelsiusT, däremot vid 13 ungefär verkar det tydligen varit helt OK att röka (även långt efter att man insett hur skadligt det var). Hur som helst är jag glad att lagen kom.

Grejen med godis är att det är svårt att komma från att godis ansetts som typiskt barn. Vid barnkalas får alla barn varsin påse godis, inte varsitt cigarettpaket. 🙂

Men grejen är ju att om man som förälder röker och dricker men förbjuder barnen så är ändå risken stor att barnen ändå börjar med detta tidigt. Vi måste vara goda exempel som vuxna. Att som vuxen äta godis varje dag men förbjuda barnen. Det kommer inte hålla hur länge som helst. Barnen kommer hitta sina sätt att bryta detta förbud. Man måste vara en god förebild helt enkelt. Sen kan man försöka undvika att barnen äter ifall man har godis hemma nån gång, t ex genom att gömma godiset och inte äta framför barnen, men det är en risk man tar ändå.

Har en 1,5 åring som aldrig smakat godis, aldrig druckit saft eller läsk. När jag äter lingonsylt till maten (ekologisk utan massa konstiga tillsatser) kan hon få smaka lite pga att vi äter det. Men väldigt lite och hon är nöjd med det. Hon har fått smaka lussebulle och vanlig bulle några få gånger när vi inte haft något med oss till henne och vi har fikat. När hon fyllde 1 år åt hon inga sötsaker. Hon var iof sjuk på sitt kalas men det var bär som stod på menyn från början. Hon har smakat juice några gånger senaste månaderna. Hon ber inte om sötsaker och sånt som vi äter för hon gillar sina frukter, bär, bönor, rispuffar eller vad det nu än må vara. Jag vill inte skapa ett beroende eller ett sug när hon inte ens ber om det. Ang att säga nej när man själv äter godis håller jag med om känna fel och inte jämförbart med alkohol, tobak och droger. Den största skillnaden är att godis ofta har en lukt, en smak och ett utseende som lockar barn.

#11 Jag håller helt med dig om att det bästa är att föregå med gott exempel. Men som jag förstod TS så handlade det inte bara om föräldrar som äter utan även om andra äter eller att barnet ser godis ute - barnet vill att alla ska dela med sig. Jag har svårt att se att ett godisberoende barn skulle klara av att lära sig "mamma får men inte jag". Men att göra så från början ser jag inte som konstigheter. Dock tror jag absolut att ett godisberoende barn kan lära sig att inte äta godis, men då krävs kanske lite större insatser från föräldrarna.

#12 Har man bestämt sig att inte äta godis så kan det fungera. Har en kompis som har ett barn på 5 år som fortfarande inte smakat på godis. Dock äter dom inte nämnvärt med godis hemma och när det är dags för godsaker i skolan/på kalas så fixar mamman godsaker utan socker till barnet.

#13 Visst är det så. Jag förespråkar absolut inte att äta godis varje dag och förbjuda barnet. Men att lära ett barn att godis är vuxenmat ser jag inte som något konstigt. Att som vuxen kunna äta en bit choklad ibland utan att behöva bjuda barnet. Att vuxna ska kunna äta saker utan att bjuda barnet är för mig inte främmande.

---

En annan aspekt är en dokumentär som min sambo såg häromdagen. Handlade något om att barn lär sig vad dom ska äta under dom sista månaderna i graviditeten. Så äter mamma mycket socker under graviditeten så lär sig barnet det redan då. Och som sagt, socker är mycket vanebildande.

CelsiusT 

Men om han eller hon blir bjuden på godis på kalas, då?

#15 Det är mycket möjligt att barnet kan "lära" sig i livmodern att sött är gott. 

Men sen är det ju samma när man ammar, allt man äter går ju över i bröstmjölken och då gäller det nog att hålla sig från sött till barnet slutar amma.

Även ersättning är otroligt söt i smaken.

Alla gör ju som man själva vill såklart men jag tycker att det känns lite överdrivet att förbjuda godis, så farligt är det inte enligt mig. Jag tänker att risken finns att barnet då istället smygköper och äter godis när det börjar få egna pengar och är ute själv med kompisar. Godiset blir extra lockande när det är förbjudet. Dessutom tycker jag lite synd om barn som har en massa förbud som deras kompisar inte har, de får så stort ansvar att hålla sig borta ifrån frestelser. Jag tror då att det är bättre att ge barnet en sund inställning till godis, där lagom är lagom.

Man får väl helt enkelt göra vad som passar bäst för sin familj, men när små barn äter godis flera ggr i veckan tycker jag att en varningsklocka ringer. Bröstmjölken är också väldigt söt. Iaf den första mjölken när barnet tuttar, efter en stund kommer den fetare mer mättande mjölken. Jag kan förstå att vissa ämnen triggar barnet redan i magen men jag tror att det är så otroligt mycket som spelar in att man inte kan peka på en sak utan försöka se helheten.