Jag tycker bara att det låter underligt och ärligt talat så ogillar jag skarpt kläder som inte låter barn vara barn, iaf när de missbrukas på det här viset. Jag gillade att klä upp mig ibland som liten, men inte ofta! Och när man skulle leka i sina finkläder brukade det sluta med att strumpbyxor åkte av och man gjorde kläderna mer bekväma. Jag förstår inte varför man som förälder vill ha ett stelt barn som inte kan slappna av i sina kläder..? För mig låter det som att träffarna hemma hos dig snarare skulle vara mysiga med mysbyxor än uppklädda med finkläder. Fråga din syster om hon inte kan få ha med sig ombyte om hon kommer i sina finkläder, och få byta efter att ni ätit? Så kan hon få känna sig lite bekväm stackarn…

Jag håller med #1 här. Visst kan man klä upp barn ibland, men ska hon bara hem till dig så förstår jag inte varför hon måste ha finkläder hon behöver vara rädd om på sig.

Säg till din syster nästa gång att ni ska göra något som kanske skitar ner kläderna, typ baka och be om att systerdottern har oömma kläder med sig hon kan byta till.

Jag tycker också det låter väldigt konstigt. Det jag framför allt reagerar på är att det är just en viss typ av finkläder som verkar vara det som ska användas. Vit blus/skjorta och svart kjol/fina byxor är ganska ovanliga finkläder i den åldern idag. Jag kan förstå om det inte bara handlar om att flickan tycker det är obekvämt. Hon måste känna sig annorlunda som tvingas till just denna klädsel. Har hon aldrig klänningar och andra fina färger på sina finkläder? Sen behöver ju inte finkläder vara obekväma utan kan vara mjuka klänningar och strumpbyxor osv.

Jag känner en mamma som är något åt det här hållet. Hon är väldigt bestämd med vad hennes döttrar ska ha på sig och de får aldrig vara med själva och välja vad som ska köpas in. Och jag är övertygad om att bakgrunden till detta är att mamman verkligen vill få bestämma stilen själv och inte lämna något utrymme till egna fria val (som kan bli lite hur som helst). Det är något jag känner igen som mamma själv. När barnen är välklädda så förstår ju alla att det är jag som mamma som valt kläderna och det är liksom jag som får cred, så man kan använda sina barn för att visa något, på samma sätt som man visar något med det man klär på sig själv. Men trots att jag tycker det är kul att få bestämma vad barnen ska ha på sig, så kan jag lägga det åt sidan och låta mina barn vara med och bestämma. Lillkillen tycker inget än så länge men min tjej får för det mesta bestämma helt själv. Jag kan protestera ibland om det blir helt knasigt och är med och styr lite över nivån på kläderna beroende på om hon ska till förskolan eller på kalas. Men min dotter är en sån som inte vill ha något annat än klänning, varje dag på förskolan, och jag har accepterat det. Tycker inte det är värt att bråka om. Vissa kläder som jag älskar vägrar dottern att ta på sig, och jag får helt enkelt lära mig att anpassa inköpen till vad min dotter tycker är fint. Det finns ju så enormt mycket kläder att välja på i butikerna. Så många olika stilar, och även de finaste kläderna kan vara bekväma.

Men alltså. Jag tror att när mammor håller på så här så är det för att de själva vill göra ett statement genom sina barn. Din syster älskar säkert den typen av klädsel och vill visa upp det för alla andra.

Sen verkar det som att du är lite rädd för att säga vad du tycker till din syster. Du antyder till och med att du nästan är rädd att du inte skulle få träffa systerdottern mer om du sa som du tänker. Då tänker jag att din syster måste vara en ganska dominant person. Hon kanske inte är det på alla sätt och vis, men på vissa sätt i alla fall (hon är ju helt klart dominant med vad dottern ska ha på sig). 

Sen är det ju alltid bra att vara ödmjuk när man påpekar något om andras barn, men i det här fallet tror jag inte det hjälper att ge små antydningar och förslag i stil med "hon måste ju inte ha finkläder på sig när hon kommer till mig". Säg istället "varför får inte din dotter bestämma mer vad hon ska på sig själv? Hon tycker ju inte om att behöva ha blus eller skjorta på sig. Kan hon inte få vara med och välja något annat som hon gillar bättre?"

Då måste din syster förklara varför det är så viktigt med just den här klädseln. 

Ingen annan kan väl veta bättre än du om detta skulle leda till en konflikt eller inte. Men det skulle vara ganska omoget om det skulle bli en konflikt tycker jag.

JossanH. Jag skall i alla fall försöka fråga om det går att hon kan få byta om efter att vi ätit färdigt, kanske inte gång varje gång hon kommer finklädd, men ibland. Bra förslag!

Ria74. Bra idé med baka eller något liknande. Men då får vi faktiskt göra det också, så det går inte jämt (är inte jättepigg på att ställa mig och exempelvis baka en fredagskväll, men någon gång blir det OK). Då får hon ta med extrakläder, och jag kanske kan dra ut lite på tiden med bakandet så kanske det dröjer längre tills hon behöver knäppa på sig blusen eller skjortan.

TheresiaW. Olika föräldrar har olika syn på vad som accepteras som finkläder och inte. Det är inte länge sedan de mer avslappnade kläder du föreslog inte skulle accepteras, och vissa håller fortfarande på det gamla och stelare i denna fråga (och bland de senare nämnda hittar jag min syster, det förstår jag). Klänning vet jag att systerdottern inte vill ha (har hon sagt och det är bara tur att hon slipper bråk om det också). Jag tänker i alla fall inte lägga mig i och bråka om vad hon skall ha om hon väl är finklädd.

Jag har faktiskt sett en del flickor i olika åldrar i Sverige finklädda ungefär som min systerdotter ibland (även på senare år) vid olika tillfällen, så helt ovanligt är det inte i dag. Jag vet också att hon avskyr blusar och skjortor. Minns en gång att hon hade en blå skjorta vid någon middag (fast det var hemma hos henne), men hon har själv sagt att hon inte gillar sådant, så färger spelar inte in.

Grejen är att jag aldrig vet om hon kommer vara finklädd eller inte förrän hon kommer in (och jag kan direkt inte med att fråga innan då systern och jag talas vid i telefon).

Nej, jag är inte rädd för att inte mer få träffa henne, men jag skulle tycka det vore tråkigt om hon plötsligt skulle vilja sluta åka till mig just de kvällarna ibland på grund av detta (även om vi skulle ses ändå vid andra tillfällen). Min syster säger att jag inte skal lägga mig i hur hennes dotter skall vara klädd då systerdottern skall bort, har främmat eller så (men hon har aldrig varit arg på mig). Det jag tycker är jobbigast är att behöva säga till systerdottern de gånger hon tjatar om att hon inte gillar finkläder (jag är inte speciellt sträng, försöker svara om hon säger något, men försöker sedan komma in på annat ämne; oftast går det rätt bra).

Jag måste säga att jag tycker min systerdotter blivit väldigt duktig (och det har jag sagt till henne). Visst klagar hon ibland (men mer då hon var mindre), men jag ser verkligen att hon försöker göra sitt bästa fast hon inte gillar det, och hon har väldigt gott uppförande och bordsskick. Jag förstår att min syster är väldigt glad över att ha uppfostrat henne så. Det ser väldigt trevligt ut vid vilken lite finare tillställning som helst att systerdottern är finklädd, men ibland tycker jag min syster är lite väl sträng! (kan inte säga att hon jättesträng i helhet, utan just i frågan klädsel och uppförande)

Någon gång har jag haft mer förståelse för att hon kommit finklädd; som då någon fyllt år och de haft fest hemma, eller om bara hon och jag går på restaurang (OK, inte gatukök, Hamburgarrestaurang eller pizzeria) men det har aldrig varit krav från min sida.

Jag tycker det låter helt hemskt ärligt talat… Hon har blivit duktig på att inte visa när hon vantrivs. Jag blir seriöst orolig när jag tänker på att denna lilla tjej en dag ska ha en partner och vad händer om hon vantrivs i sitt förhållande och blir behandlad dåligt? Kommer hon bara acceptera det och "uppföra" sig då också? Jag tycker att det är viktigt att man låter barn och ungdomar få visa och ventilera sina känslor. Att man uppmärksammar barnet och inte trycker bort barnets känslor är viktigt. Inte minst för framtiden. Det här kanske man kan tro "bara" rör finkläder men det är ett förtryck i hemmet om dottern vantrivs och tvingas stänga sina känslor och lyda, och vara "duktig" när hon gång på gång tvingas till detta. Om det hade handlat om enstaka tillfällen, men detta verkar vara ständigt återkommande.. Jag tror att barnet behöver få öppna sig om vad hon verkligen tycker. Just nu känns det som att både du och hennes syster bara berömmer henne när hon tiger och vantrivs utan att klaga eller säga emot. Har hon en så kontrollerande mamma att det inte finns plats för hennes egna tycke gällande sig själv så tror jag att hon har mycket som hon skulle behöva prata om, men som ingen vill lyssna på.. Hon är en individ och det är bara för din syster att inse det!

Fint uppförande är väl bra att lära sina barn, men jag tror inte det är sunt att ett barn som är så pass stort inte får protestera mot en viss typ av klädsel. Klädsel är väldigt viktigt för att visa vem man är. Får man inte bestämma är ju risken faktiskt att man revolterar helt till slut och klär sig extremt, eller att man fortsätter känna sig kuvad upp i vuxen ålder.

JossanH, jag förklarar för henne att jag kan helt enkelt inte göra så mycket (vilket hon förstår). Skulle hon börja gråta eller så skulle jag självklart trösta henne, låta henne gråta och sedan försöka prata med min syster. Jag har sett henne gråta för andra saker (svåra sjukdomar och dödsfall i släkten, eller krig och elände i världen) och min syster har alltid ställt upp och tröstat henne då och låtit henne visa känslor i allmänhet.

TheresiaW, till vardags har hon vad hon vill så jag tror inte problemet är det. Jag kan hålla med systern lite om att finkläder när det är lite speciellt tillfälle fast man inte gillar det ingår i gott uppförande. Men när systerdottern åker till mig och vi är helt själva några timmar är det inget direkt sådant tillfälle, då tycker jag verkligen hon skall få slappna av så mycket det går!

Du kan ju fråga om inte systerdottern kan ha ett ombyte kläder hemma hos dig om ni skulle baka t.ex. På det viset kan hon ju byta kläder när hon kommer till dig och sen byta tillbaka innan hon ska hem igen.

Blir det smutsigt är det ju inte så svårt för dig att tvätta mellan gångerna hon är hos dig. 🙂

Jag tycker att det låter helt vansinnigt och oerhört kontrollerande. Förstår faktiskt inte heller varför du inte tycker att du kan säga ifrån. Man får lov att ifrågasätta sin familj, speciellt när någon far illa. Håller med #5 om att förtryck som detta lägger grunden till att bli trasig som vuxen. Flickan ber ju om hjälp, försöker visa att hon känner sig illa till mods, och att bara byta ämne eller säga att ingenting går att göra åt saken är som att be om en flicka som växer upp med att aldrig våga be om hjälp, och som tror att hennes åsikt inte är värd någonting. Barn ska ju tvärtom uppfostras till människor som är medkännande, vill hjälpas åt och som känner sig trygga och starka i sig själva, trygga nog att be om hjälp när någonting är jobbigt.

Min lillasyster, 12 år gammal (13 år yngre än jag) har alltid varit väldigt specifik med vad hon gillar: hon vill kunna röra sig obehindrat, leka och vara barn. Vad det har inneburit de få gånger man måste vara finklädd? Ptja, en snygg, skön tunika och ett par mjuka, snygga leggings. Någon fin kofta, gosig över och kanske ett halsband eller örhängen. Sedan har hon kunnat rejsa runt som hon velat, eller suttit snällt vid matbordet med händerna i knäet om det förväntats av henne. Nöjd och bekväm.

Det är stor skillnad på hur barn klär upp sig och hur vuxna klär upp sig. Jag kan faktiskt bara se en enda form av tillfälle då ett barn behöver klä sig formellt och det är stora vuxentillställningar som bröllop, begravning och typ 70-årskalas. Om ens då. Vit skjorta, väst och svart kjol är för mig helt främmande. Det är vuxenkläder, och oerhört formella sådana också.

"Det är inte länge sedan de mer avslappnade kläder du föreslog inte skulle accepteras" Jo, det är över femtio år sedan barn förväntades klä sig som små vuxna vid fest. Femtio!

Nej. Hade det varit någon i min närhet hade jag satt ner foten. Du skriver ju för att du tycker det är orättvist och onödigt och i din text låter det som att du egentligen inte tycker om behandlingen av din systerdotter i denna situation, men försöker komma med förmildrande omständigheter för att slippa vara besviken på din syster. Sluta med det! Känner du i ditt hjärta att det är överdrivet och fel så vet du ju nu att det finns andra som tycker detsamma.

Hade jag varit du så hade jag helt enkelt sagt till min syster att jag inte ville att hennes dotter skulle vara finklädd när hon kommer till mig. "Vi ska baka," "vi ska plantera blommor," eller "vi ska bara sitta i soffan och mysa" är lika bra "ursäkter" alltihop. Finns ingen som helst anledning till skjorta och finbyxor och då är det bara taskigt att flickan ska sitta och må dåligt. Hon försöker ju be dig om hjälp. Möt hennes önskan och hjälp henne!

Jag låter nog hård, det är inte dig jag blir förbannad på TS utan din syster. Men jag anser ändå att du har ett klart ansvar i och med att systerdottern vädjar om hjälp. Hon kan uppenbarligen inte ta striden med sin mamma själv, då får du som vuxen hjälpa henne.

#7 det är ju bra att hon får tröst vid extrema fall, men alla dagar, veckor, månader, år där emellan då? Jag ser ett barn framför mig som inte har någon egentlig talan. Som inte får ha åsikter om sig själv. Hon får beröm när hon inte visar det. #9 kan bara hålla med.

Ria74

Eftersom hon faktiskt ändå kommer i vanliga kläder ibland, kan jag kanske "tjata" mig till att hon kan få skippa finkläder helt när vi skall baka.

Men jag skall i alla fall kolla om hon inte kan ha lite vardagliga ombyteskläder hemma hos mig, eller få ta med sig och byta om efter att vi ätit.

JossanH

Jag tror hon får ha åsikter om sig själv (inte bara i extrema fall), men att det är en sak att säga

"-Jag tycker inte om finkläder, men accepterar det ibland"

fast att hennes syster tycker hon tjatar för mycket.

Skall hur som helst försöka prata med med min syster.

Oops, menade min syster i inlägget här ovan.