Detta med när man kan ha barn.
Jag har i många år längtat efter barn. Jag och min sambo är båda 25 och vi har varit tillsammans över 6 år. Båda två studerar nu på universitet, men vi tar bara lösa kurser nu då ingen av oss kommit in på de program vi vill.
Sambon har jobbat innan men jag har av personliga själ inte jobbat något utan varit sjukskriven och haft lite praktik.
Nu är det så att jag vet att jag har polycystiskt ovarialsyndrom, och att min mamma fick kämpa i många år med hormonhjälp för att bli gravid.
Jag vill ha barn nu och har alltid tänkt att jag vill ha det när jag är 25-28 år. Så har vi ju risken att det tar lång tid innan jag blir gravid eller att jag inte alls kan bli det och då måste man fundera ut vad som blir nästa steg.
Jag har en del spädbarnskläder sparade och vad jag vet finns barnvagn och allt man kan behöva hos min morbror. Så jag är endå inte jätteorolig över ekonomin. Är ju de där med framtiden och studier jag funderar lite runt.
Vad tänker ni om detta? Någon som varit med om likande?
===
Jag skaffade barn utan utbildning. Idag studerar jag till läkare. Allt går bara man vill.
//Mamma till både vilddjur och tamdjur. :-D
Har flera i min högskoleklass som är mammor, och även varit gravida under utbildningen. Inga problem utom möjligtvis en del vabb-dagar. Men de klarar det!