Det är väl upp till var och en, men tio år känns kanske lite väl länge?

Nu är jag inte mamma än men frågan är jätteintressant och jag vill se svaren, så jag svarar ändå.

Jag tror att det enda rätta är för mor och barn att få bestämma själva. Har inga problem med personer som ammar längre än vanligt. Däremot går min känslomässiga gräns vid skolbarn, dvs 6 år och äldre. Då tycker jag att man går från en fas i livet (bebis-/småbarnsfasen) till en annan (skolbarnsfasen) och bör försöka sluta med småbarnsvanor som napp och, i det här fallet, Amning.

Tumme och gosedjur/snuttefilt är såklart okej betydligt längre än så… Jag slutade, självmant, suga på tummen dagarna innan jag började skolan ("mamma, jag är faktiskt stor nu!" och låg på tummen om nätterna för att inte bli sugen…) men sov med nalle ända tills jag flyttade ihop med min sambo 😃 Förlåt för utsvävningar.

Helt uteslutet till tio års ålder, det låter helt absurt.

Nu har jag inte ammat alls, men hade jag gjort det så hade jag definitivt inte gjort det till barnet var 10 år. Det hade inte känts rätt för min del.

Egentligen känns det okej för mig så länge barnet och mamman båda tycker det känns okej och naturligt.

Personligen kan jag känna att någonstans vid 3-4 år börjar det för mig kännas som att det är dags att sluta, men vill någon gärna köra till 5 år så det är upp till mamman och barnet. 10 känns verkligen i längsta laget för egen del.

För egen del vill jag inte amma längre än ett år, i alla fall som det känns nu. Stora sonen slutade själv innan men den lille kanske inte gör det, så får väl se hur det blir då.

Efter treårs-åldern skulle det nog börja kännas konstigt för mig. Själv siktade jag på minst ett år. Nu blev det 11 månader lite drygt med första barnet för sedan blev han lite bitig och har många vassa tänder:P Jag var dessutom gravid igen och hade därför extra känsliga bröst.

Jag har som mål att i alla fall amma i ett år, om Billy fortfarande vill, och i min umgängeskrets tror jag att det anses vara länge. Många av mammorna jag träffar vill sluta mycket tidigare. Men vad som är min maxgräns vet jag inte alls. På ett sätt tänker jag ett par år, sen känns barnen så stora. Samtidigt vet jag ju att Amning har positiv inverkan på barnen upp i mycket högre ålder. Men amma skolbarn är nog i alla fall big no-no för mig.

1 år.. Jag tycker att det ser illa ut när kvinnor ammar större barn. Hur länge är man bebis föresten? Bebis = amma. Småbarn = inte amma..

Men vad är det som gör att man tycker att bara bebisar ska amma? Det måste ju vara dagens normer. För både barns fysiologi och människans historia talar för att barn "ska" ammas längre tid än som bebisar.

#9: Jag vet inte hur länge man anses vara bebis men World Health Organisation förespråkar Amning i minst 2 år, gärna längre.

Jag tar inte hänsyn till dagens normer utan utgick ifrån vad jag själv tycker. Kan tillägga att jag inte besitter någon kunskap om vad som är rätt och fel. Min erfarenhet är endast ifrån släkt och vänner, dokumentärer på tv och biologin ifrån skola typ. . Och när ett barn är stort nog att äta annan mat, varför ska dom dricka bröstmjölk? Näring, nyttigt, närhet osv. Men det är nyttigt med vanlig näringsrik mat också. Men jag tycker inte att det ser bra ut när kvinnor ammar barn som inte ens får plats i knät. För mig ser det onormalt ut. Men jag har väl fått lite skräck ifrån den där dokumentären som Insider visade om mammor som ammar för länge.

Mina barn kommer inte bli ammade alls. Ångrar inte beslutet att flask mata och aldrig amma. Respekterar dock personer som ammar men det är ingenting för mig.

#13 Vad händer med dem som ammar för länge?

Tycker det är lika ok att amma så länge man vill, som att inte amma alls. Tycker man borde lyfta fram mer att alla faktiskt inte kan/vill amma..

#12 Men om man utgår ifrån släkt och vänner, tv och det man lärt sig i skolan så är ju det samhällets normer. Det kan ju fortfarande vara ens egen åsikt också men någonstans ifrån har ju ens egen åsikt formats. Missförstå mig inte, jag tycker inte att du har fel på någon sätt, jag tycker ingen här har vare sig rätt eller fel utan alla gör det som känns rätt för en själv. Men jag menar att om man hade växt upp i Sverige för kanske 1000 år sedan, eller 500, eller 100, så kanske alla hade ammat sina barn tills de var sju, och då hade man antagligen inte ens tänkt tanken att det bara är bebisar som ammas, för då hade det inte varit så.

Varför man skulle amma ett större barn svarar du ju faktiskt själv på, närhet, näring, att det är nyttigt. Och ja visst, vanlig mat är också nyttig men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Jag förespråkar varken det ena eller det andra, man känner själv vad som känns rätt när man är där, men försöker hålla ett öppet sinne. Det är ju i alla fall intressant att t reda på varfö WHO förespråkar Amning till två års ålder, vad är det amningen ger som inte vanlig mat kan ge?

Jag har funderat på att inte alls amma men vi får se. Min syster sa att hon slutade amma sin första när han började få en personlighet och reagera på att hon var mamman. Hon tyckte det var lite obehagligt att amma nån som liksom förstod att den blev ammat. Svårt att förklara men ni kanske förstår.

#15 Jag har läst på flera håll ( bl.a. en artikel i Vi föräldrar) att WHO's rek beror på att det är så fördelaktigt för de i u-länderna att amma länge. Har du dåligt med näringsrik mat och rent vatten är Amning längre jättebra. Och de i u-länderna gör som de i i-länderna därav rekommenderas alla att amma i två år. 

Det finns en myt som är särskilt utbredd i vår äldre generation att amningen inte ger näring nä'r barnet blir äldre men bröstmjölken är alltid rik på nyttiga ämnen och förändras efter barnets ålder och behov.

Jag ammade min dotter tills hon var 1,5. Jag tyckte egentligen att det var i längsta laget men hon ville det så det blev så. Men hur får man ett barn att vilja fortsätta sen år efter år? Jag tror inte att ett barn i skolåldern vill amma i sig själv utan det måste vara mamman som styr det och säger till barnet att det är normalt. Nu har min dotter blivit 9,5 år. Hon är nästan lika lång som mig, hon har kommit i puberteten, hon är medlem här på iFokus hon också och skriver nog en hel del inlägg hon också. Det skulle kännas rent ut sagt sjukt att amma henne och fortsätta med det ytterligare sex månader.

10 år skulle verkligen kännas fel för mig. Jag ammade bara i 7 mån för att jag så gärna ville få ha ensamrätten över min kropp igen. Hade som plan att bara amma i 4-5 mån innan jag fick barn. Trodde det skulle vara hemskt att amma men ack så fel jag hade. Med nästa barn kommer jag nog amma längre tror jag men inte så förskräckligt länge.

#17: Ja, det är jättebra att amma länge i de länder där man inte har rent vatten! Men det gör det inte mindre bra att amma även om vattnet är rent, bröstmjölk är det bästa ett barn kan få oavsett hur rent vattnet är :) Men visst är det viktigare att amma länge i de länder där man inte har möjliget att tillföra annan vätska.

Jag planerar amma i ca ett år, hur det blir får vi se men än så länge trivs jag väldigt bra med det. Hon är nu 6, 5 månad. Hur länge man väljer att amma får man såklart bestämma själv men tio år tycker jag låter perverst 🧟‍♂️

#17 Ja, det är ju en av anledningarna till att det är extra fördelaktigt att amma länge runt om i världen. Barnen får ett starkare immunförsvar ju längre man ammar och har man då ammat i två år kanske barnen sedan klarar av att hantera det orena vattnet. Men i alla fall länder har ju barn en fördel i att ha ett starkt immunförsvar. De flesta barn blir ju t.ex. sjuka ofta när de börjar på förskola och kommer i kontakt med mycket nya bakterier och virus. Undra om det skulle vara annorlunda om de flesta barn ammades under den första tiden i förskola också?

#22 Intressant fundering! Jag ska fråga min syster som ammade sin son tills han var 1,5 och då hade  han börjat förskola. Han har ju två åldre syskon som inte ammat så länge så hon kan jämföra lite iaf.

#23 Ja, det vore intressant att höra :)

Det som är viktigast i frågan om att amma eller inte är väl ändå att bebis och förälder mår bra. Jag mådde inte bra av tanken på att amma så jag ammade aldrig. Min dotter fick inte ens den första feta mjölken. Hon har aldrig någonsin fått suga på mina bröst vårtor. Hon mår bra idag och har inte på 3 månader varit sjuk. Hon har första tänderna på g och hon växer som hon ska. Hon har sovit hela nätterna sedan hon var 2 månader gammal och hon har aldrig varit hård i magen Hon Skriker Och Gråter Inte I onödan. Jag mår bra som mamma för att jag får min sömn och avlastning från pappan som jag behöver när han kan ta några av matningarna. Så hur än de rekommenderar kan man inte tvinga folk till att göra något de inte mår bra av. Jag mår bättre av att inte amma för jag slipper få ångest känslor varenda gång mitt barn ska ha mat. Så mår föräldern bra av att skita i det så mår bebisen bra.

#25 menar du att någon försökt tvinga icke ammande mammor att amma?

#26 Det är oerhört vanligt att man blir skuldbelagd när man inte vill/kan amma både från vänner, familj och vården. i min släkt finns det flera som inte har kunnat amma och det är skrämmande vad de har råkat ut för och hur lite vården har förändrats under åren.

Min mamma tex kunde inte amma mig. På BB fick hon sedan höra hur viktigt det var att amma, vilka hemska saker som hände med barn som inte blev ammade och att det var något bland det värsta som kunde hända att man inte kunde amma. Detta från utbildad vårdpersonal. Min mamma är sjuksköterska själv och ändå bröt hon ihop och låste in sig på toa och storgrät tills överläkaren (en vän till henne) kom och kunde lugna ner henne.

Samma sak hände med min ena kusin för 2 år sedan när hon fick sin dotter. Hon hade inga problem med att amma sin son men med dottern funkade det inte och hon blev utsatt för nästan samma sak.

För att återgå till ämnet så handlar det enligt mig om vad mamman och barnet är bekväma med så länge det inte går till överdrift. Jag skulle aldrig kunna amma i 10 år, men det är vad jag känner. 

Jag tror inte att det skulle vara lättare för barn som ammat länge att stå emot sjukdomar på dagis. Mina kusiner har fött barn med ett par månaders mellanrum där den ena lillkillen är ammad regelbundet i drygt två år och den andra inte och de verkade drabbas av dagisförkylningar i lika stor grad.

För min del känns det naturligt att amma 1,5 år. Reagerar inte negativt på något sätt om någon ammar upp till 2,5 år. Men efter det börjar det kännas motbjudande, i alla fall i vårt samhälle där vi har tillgång till bra mat och rent vatten. Skulle känna annorlunda om det var i ett u-land!

#27 jag menade här i tråden.

För två veckor blev jag sjuk i maginfluensa. Sen dess har alla jag varit i kontakt med blivit jättesjuka. Två av dem sa "Så här sjuk har jag inte varit på flera år". Den enda som inte blev sjuk, inte ens lite smådålig, var min son. Jag är helt övertygad om att min mjölk gav honom nog med antikroppar för att klara sig undan det hela, och jag är otroligt tacksam för att jag ammade honom trots att det var jobbigt med feber och illamående.

Jag tror definitivt barn som ammas skyddas från diverse sjukdomar som går runt på dagis och förskolor. Jag tror också vi är designade för att amma längre än vad vi gör idag, framförallt för att immunsystemet inte börjar bli färdigutvecklat förrän barn är lite äldre (som kunde tyda på att de innan dess ska ha hjälp av mammans immunförsvar). Om sen båda parter trivs med amningen borde de ju fortsätta med det.

Men nånting inom mig tar emot när jag tänker på föräldrar som ammar barn över, tja, två år kanske. Det är liksom bara så det är. Kanske skulle vi tjäna på att ändra attityden kring Amning, med friskare barn och färre vabdagar, men jag tror inte vi kommer göra det inom en överskådlig framtid.

En sak jag har tänkt på bara. Bebisar har ju dåligt immunförsvar och får sina antikroppar från mamman. Men då kan de väl inte (just då i alla fall) få bättre immunförsvar än mamman? Om mamman smittas av ett virus innebär ju det att hon saknade antikroppar mot just det viruset. Kan barnet skyddas då mot samma virus? Har antikropparna utvecklats så snabbt hos barnet? Eller är det lite chansning, att ibland vinner immunförsvaret och ibland inte, och mamman hade otur medan barnet hade tur?

#30: du har helt rätt, rent biologiskt är vi egentligen tänkta att ammas längre. Det syns enormt tydligt på hur våra tänder förändrats jämfört med förr och nu! Det är svårt att veta hur friska människor var för läääänge sen men man ser iaf tydligt att tänderna försämras av att ammas mindre, eftersom det är väldigt bra för munhygienen att ammas. Visst har vår kost också påverkat tänderna negativt, men också minskande av Amning. Även allergier och sånt är ju också mycket vanligare nu än förr, i takt med att Amning minskat.. Visst påverkar ju dock yttre faktorer också givetvis, men det lär ju finnas mycket samband. #31: när du blir sjuk börjar din kropp direkt producera antikroppar och immunförsvaret sätter igång. När du ammar kommer de till barnet och om barnet inte redan hunnit blivit smittad så har barnet antikropparna redan på plats innan sjukdomen kommer, då är det ju större chans att klara sig eftersom det redan finns ett aktivt försvar! Men visst handlar det säkert om tur också :-) och såklart kan även barn som blir ammade dra på sig några sjukdomar, man blir ju inte övermänsklig.. Lite mer motståndskraftig dock :-)

#32 Ja, det har du ju rätt i att om man själv fått viruset eller bakterien i sig först så får ju barnet antikroppar.

Jag tycker faktiskt det känns lite pervest och socialt märkligt med mammor som ammar sina barn länge. Det finns ingen särskild gräns i ålder utan det handlar mer om barnets utveckling och stadie i livet (exempelvis: att amma ett skolbarn) Inte sagt att det borde finnas några regler eller lagar mot att amma så länge. Det är min personliga åsikt helt enkelt och folk får göra som de vill, lika enkelt.