Klurigt.. men det går nog lättare om du pressar fram mjölk först så att han får tag i maten på en gång. Och ge amningen mycket tid. Lägg honom inte vid bröstet först när han är jättehungrig utan låt honom ligga mycket hud mot hud.. då kanske han söker sig till bröstet själv (utan att du liksom lägger dit honom och stoppar vårtan i munnen). Låt honom upptäcka och smaka på dig i lugn och ro helt enkelt… =)

Jag skulle nog ta bort nappen helt… och gör som jag skrev här ovan. Får du det bara att fungera ett par gånger i rad tror jag att han glömt nappen sen.

Du kan också prova att pumpa eller mjölka ur lite mjölk, dra upp den i en medicinspruta och spruta in lite åt gången i sonens mungipa samtidigt som han har sin mun mot ditt bröst, oavsett om han försöker ta tag eller inte. När han väl tagit tag går det ju inte att få in extra mjölk men om han gapar mot bröstet och inte tagit tag kan du ge lite extra så att han får smak och blir sugen. Så gjorde vi på neo när sonen skulle börja amma (han hade bara sondmatats innan).

#1 Har testat detta och det funkar faktiskt ibland! Oftast går han från sovande till utsvultet skrikmonster på 2 sekunder, men ibland har jag lyckats fånga honom på bra humör och då nån gång har han testat att suga lite också. Långsamt går det men framåt i alla fall. #2 Ja jag brukar pressa fram några droppar så han vet vart maten är. Men han är lat och envis så oftast blir han sur om inte nappen sitter på så det blir enkelt för honom. Nu försöker jag bara ibland med nappen så det inte blir för stressigt, för som sagt blir han lätt jättearg annars. Men han får bra tag när han väl försöker, så förhoppningsvis märker han snart att mjölken rinner på bättre utan nappen.

Känns det viktigt för dig att sluta med amningnappen? Annars kan ni ju bara fortsätta att använda den så slipper ni den konflikten :) Är det viktigt för dig så har du ju fått bra råd här över.

Ja det känns viktigt, jag avskyr den verkligen! Det känns som om jag inte ammar på riktigt, och jag vågar inte gå ut för jag vill inte amma med den offentligt då mjölken praktiskt taget rinner från den. Sen blir allt så himla omständligt med den. Jag kommer inte slappna av innan jag blivit av med skiten!

Då förstår jag :) Har själv aldrig använt det men hade en kompis som inte verkade vara brydd över att använda den under hela amningen.

Jo det funkar för vissa. Men jag är också rädd att mjölken inte kommer som den ska med nappen eftersom han äter väldigt ofta och länge samt att jag har ont i brösten väldigt ofta. Det är tydligen en ökad risk för problem med amningsnappen så det känns bäst att sluta innan nåt händer. Men idag tog han bröstet! Bara några sekunder men han fick tag själv i alla fall. Samma sak igår. Så det känns som om det går framåt i alla fall och så får det ta den tid det tar.

Vi använde amningsnapp under hela amningsperioden utan några som helst problem, har faktiskt inte hört någon som fått problem av den (men har också hört att det sägs att det kan bli mjölkstockning och sånt av den men det kan det ju bli ändå).
Jag tyckte inte att det var svårt, jobbigt eller omständigt på något vis någonstans med nappen så jag föredrog att använda den, både sonen och jag var glada och nöjda tack vare den =)

Jag använde amningsnapp lite grann då brösten var såriga, men tyckte det var hemskt struligt, och det kändes som att brösten inte tömdes lika jämnt som utan heller. Jag tycker verkligen du ska försöka skynda på avvänjningen, för din och lillens skull. Ett annat tips i övergången är att smörja in bröstvårtorna med sockerlösning eller något sött. Muta honom att suga! :) När det gäller så små barn så kan de inte vänja sig långsamt med en ny sugteknik. Det sätt de oftast suger på är det som gäller. Suger han några sekunder på ditt bröst men sen fortsätter med nappen så spelar det liksom ingen roll. Du måste försöka få honom att sluta helt. Han kanske blir förtvivlad, men han kommer suga till slut. Han kommer försöka vägra och se om nappen kommer fram igen, men när den inte kommer kommer han till slut acceptera bröstet, men det kan bli många tårar och skrik på vägen. Det kan bli ett jobbigt dygn, max!! Sen är amningsnappen borta ur minnet!

Min son har också varit rätt envis och snabbt blivit arg när det inte går så fort som han vill att det ska komma mjölk, och är egentligen fortfarande det. Man ska ju inte hålla fast och tvinga huvudet på plats för då kan barnet vägra ännu mer, men jag har märkt att det går mycket lättare för min son att ta bröstet om jag för fram hans huvud ordentligt när han är arg och skriker. Ibland ligger han och suger, vrider på huvudet, tappar taget, spänner hela ryggen bakåt och börjar gallskrika direkt. Då är det ingen idé att försöka lugna och tysta honom utan jag för lite bestämt fram hans huvud så att bröstvårtan hamnar i hans gallskrikande mun, då blir han direkt tyst och börjar äta igen. Sen när han väl äter håller inte fast huvudet. Han kan också ibland ligga och hacka med huvudet utan att gapa ordentligt, då håller jag hans huvud så att bröstvårtan hamnar direkt under näsan och håller still hans huvud så att han inte kan ligga och hacka, och då får han också tag. Annars ligger han bara och hackar tills han börjar skrika.

#10 Haha ja sådär gör min son också. Igår var jag lite mer envis och höll emot huvudet lite grann, och då tog han tag. Sen imorse gjorde han det igen, så det känns verkligen som om han lär sig. Nu tror jag att jag fått mjölkstockning i ena bröstet, har riktigt ont och det är som en klump där också. Men jag har också en blåsa på den bröstvårtan :/ Ska till läkaren på tisdag så jag väntar med eventuell cold turkey till efter det. Vill veta att han växer ok och så först.

#11 Vad skönt att det går framåt! 

Men visst känns brösten alldeles hopplöst omöjliga ibland! Barnet är redo och vill äta men brösten ska minsann få blåsor och mjölkstockning och blöda både utanpå och inuti! Man kan ju tycka att de ska vara gjorda för det här! :P Hoppas att läkaren kan hjälpa dig i alla fall så att du får ordning på allt, nu när din son är på så god väg.

#9 Fast att säga att det max kommer ta ett dygn att bli av med nappen är ju inte alls säkert. Jag kämpade långt mycket längre än så innan jag slutade försöka. Tyckte inte att det var värt det eftersom sonen gick ner i vikt, han fick ju ingen mat!

För oss var det tvärt om, sonen började gå upp i vikt när vi slutade med nappen. Det var som att det var för jobbigt för honom att amma genom nappen, han blev trött för fort och svalde väldigt mycket luft.

Ja min son äter hur länge som helst eftersom han inte får ut tillräckligt från nappen, och han sväljer ordentligt mycket luft! Det är möjligt att jag går cold turkey om det blir värre, men just nu tror jag att jag testar låta det ta tid. Det är inte hela världen om vi använder nappen en eller två veckor till som det är just nu. #14 Slutade ni tvärt eller gradvis? Och hur lång tid tog det för er? Bara nyfiken :)

Vi slutade tvärt. Egentligen fungerade det ju på en gång, för vi behövde aldrig använda den igen och han gick ju upp i vikt. Men det var lite protester från hans sida i några veckor, när jag skulle börja amma och han skulle få tag. Ibland fick han tag på en gång och ibland var det ett väldigt bökande. I kanske tre veckor fick jag klämma ihop bröstvårtan åt honom. Mina bröstvårtor blir också väldigt platta av bh:n så det hjälpte att öppna den lite innan och klämma ut lite mjölk innan. Ibland tog jag pumpen och pumpade någon minut bara för att få en mer greppvänlig bröstvårta.

Zorita hur går det för er?

Vi använde fortfarande amningsnappen, men nu har han börjat acceptera bröstet mer och mer. Jag läste nånstans att barnet kommer skippa nappen när hen är redo, och jag tycker det verkar stämma. Och för mig är det viktigare att undvika frustration (och även rädsla, jag utgår från att det är obehagligt för ett litet barn att inte få mat när hen är hungrig) än att bli av med amningsnappen. Så jag tar det med ro :) Nån gång händer det.

Vad bra att det går framåt. Jag tror som du.

Vi kände oss tvungna att sluta eftersom Billy inte fick i sig tillräckligt och det verkade jobbigare för honom att amma genom nappen, han orkade ju inte suga tillräckligt. Men det gick ju bra också så länge jag hjälpte honom lite att få tag. Men har man inte lite bråttom som vi hade tror jag som du att det är bättre att ta det lugnt och lyssna på barnet. Man ska nog alltid välja det som fungerar bäst helt enkelt, då mår barnet bra och det är stört chans att amningen fungerar i längden.

Nu äter han ungefär halva varannan måltid utan amningsnappen. Helt plötsligt började han liksom glömma att den inte satt på. Sen tröttnar han efter ett tag, men det är mer som att han vill tutta då och inte är så hungrig längre. Så ja, jag tror det kommer av sig självt. Jag erbjuder alltid bröstet utan först, alltid en gång extra innan jag ger upp, och många gånger tar han den då precis när jag är på väg att ta fram nappen. Men det bästa är när jag sitter med nappen i handen och han tar bröstet av otålighet, jag blir alltid lika förvånad ;)

Hehe, då låter det ju som att det är på väg. Billy är också sugen på att tutta mer ibland efter Amning. Ibland ligger han kvar vid bröstet då men ibland är det som att han blir irriterad på att det kommer mer mjölk och han bara vill tutta (ibland börjar han skrika eller gråta till och med) och då brukar jag ge honom nappen istället men hålla kvar honom nära.

Ja här är det samma sak. Han gillar inte vanliga nappen alls, men jag tror han vet hur han ska tutta på amningsnappen utan att det kommer mjölk.

En liten uppdatering bara:

Nu har vi gått en vecka utan att använda amningsnappen. Jag märker ibland att han fortfarande vill ha den, men först avleder jag uppmärksamheten, matar lite till och till sist ger jag en vanlig napp som han får snutta på i min famn. Jag köpte en större napp, för 6-12 månader och den funkar.

Det jag tror var tricket var att alltid erbjuda bröstet först, och insistera lite extra innan jag gav upp och satte på amningsnappen. Till slut blev han helt enkelt gammal nog att testa vanliga bröstet och märkte att det var minst lika bra.

Det är otroligt skönt att slippa amningsnappen. Slippa tvätta och sterilisera hela tiden, slippa strula med den när vi är ute, slippa hämta den varje gång det är dags för mat. Dessutom äter han nu på 5-15 minuter i stället för 30-40 med amningsnappen. Men jag är otroligt tacksam för att den fanns, annars vet jag inte om vi skulle kunnat amma. Nu är han snart 4 månader så det tog ett tag, men det gör ingenting eftersom vi gjorde det utan frustration och krångel!

Vad kul att det har gått så bra för er :) 

Jag märkte exakt samma skillnad, att det tog 30-60 minuter att amma förut och nu max en kvart. Så skönt för då får man mer tid över att leka, mysa och prata på andra sätt också medan barnet är piggt och glatt, och så kan barnet ligga nära och gosa igen när det börjar bli sömnigt. 

Jag hade åtta stycken amningsnappar när jag använde dem, och använde nästan alla innan jag steriliserade dem, men de räckte ju ändå inte ett helt dygn utan man fick hålla på hela tiden. Och komma ihåg att ha en ren i skötväskan osv. Det är riktigt skönt att slippa. 

Att ha vanliga nappen nära efteråt är ett riktigt bra tips, det har vi fortfarande till Billy, som är fem månader nu. Ibland vill han ha den efter och ibland vill han bara upp ur famnen och busa istället :)

För min son var det helt tvärtom, med amningsnappen åt han färdigt på tio minuter medans vi höll på i evigheter utan och ändå fick han knappt i sig något.

Men vad bra att ni är utan den nu =)