På bb fällde dom upp grindarna på sängens ena sida och hängde ett slags täcke över så det blev en hel sida.

Hemma har Molly sovit i mitten på dubbelsängen med mig på ena sidan och sambon på andra. När sambon är borta på jobb pallar jag upp med kuddar på hans sida av sängen så de tar stopp om hon rullar ditåt.

#1 Okej, men det kommer man inte få göra nu med dom nya rekommendationerna från socialstyrelsen? 

Okej, ja min sambo flaxar så mycket så bredvid honom får inte mitt barn ligga iaf ;P Men jag skulle kunna tänka mig att sova ihop med mitt barn på min sida, fast då ha barnet så att jag ligger i mitten, men är ju orolig isf att barnet skulle kunna rulla ner.

Vi samsov på BB, det tyckte sköterskorna också. De ska ju ha så mycket hudkontakt. Jag är osäker på hur nya rekommendationer kommer påverka, om det kommer påverka de nyfödda över huvud taget då närheten är så otroligt viktig i början. Man kanske inte ändrar nåt alls. Dom kommer väl väga fördelar och nackdelar mot varandra.. Men man vet ju aldrig vad dom kommer att säga!

Vi hamnade direkt på bb-hotellet och hade dubbelsäng där :D Vi sov där två nätter och turades om att ha henne på bröstet i halvsittandes position. Hon är född mitt på dagen och första natten sov vi inte alls då hon var vaken nästan hela tiden, men vi sov lite dagen efter. Sen så har dom "sängar" till spädbarnen också, men det är mer en genomskinlig plastlåda.

Du kan inte ställa spjälsängen vid din sida med ena långsidan bortplockad? Då kan ju inte bebben åka ner på golvet och de finns möjligheten att lägga hen i egen säng men ändå nära 🙂

#5 Tanken har faktiskt slagit mig förut. Har sett spjälsängar som man tar bort sidan på och till o med fäster in i sin säng så den stadigt sitter ihop. Men funderar ändå, barnet kan inte börja kräla runt och ramla ur sängen sedan när hen börjar röra sig mer?

Enda natten vi fick spendera tillsammans med sonen på BB innan vi åkte hem (han låg ensam på neo första två nätterna) så sov han i min säng mellan mig och väggen. Vi la ett extratäcke i den lilla springa som blev mellan madrass och vägg så han inte skulle ramla ner där. Ingen av sköterskorna sa något (varken bu eller bä) men så var ju det här för sju veckor sedan innan de nya rekommendationerna kom.

Hemma sover han antingen i sin egna säng som står precis intill min sida av sängen med ena sidan nedfälld, i vår säng mellan mig och spjälsängen, på min mage eller mitt i sängen mellan mig och sambon. Min sambo viftade hej vilt med armar och ben när han sov tidigare men när sonen föddes så blev han mycket lugnare och det är inga som helst problem att ha lillkillen mellan oss på natten.

#7 Okej, låter ju bra… Då kanske det finns hopp om sambon då ;P

#6 Molly är 5 månader nu och har inte lyckats ta sig ur sängen än. Hon rör sig massor när hon sover och vaknar gärna på tvären i sängen 😉

När vi har sovit borta har jag lagt en kudde nere vid hennes fötter, ungefär vid mina knäveck så hon inte har kunnat smita ner den vägen.

Som mamma blir man grymt uppmärksam. Jag vaknar av minsta ljud numera fast jag sov som en stock förr och det kunde brisera en bomb utan att jag vaknade.

På BB för snart 1,5 år sedan så sov jag halvsittandes (kunde höja och sänka sängen) med bebisen i typ amningsposition över magen/bröstet. Jag sov, vaknade, sov, vaknade och det var så mysigt att bara vakna och titta på min lilla bebis som sov på min mage :) Vi sov 2 nätter eftersom jag förlorade mycket blod.

Jag var kvar på bb en hel vecka o hade sonen i sängen varje natt. Han ville inte sova i sin " låda" jag fällde upp grinden o la filtar i springorna o så låg jag ytterst. Sov väl inte jätte bekvämt för de sängarna e riktigt smala

Vår dotter låg i en sån där plast box som stod bredvid sängen. Hon kunde inte ligga bredvid mig då sängen var liten och jag rullar runt som är jordfräs. Min man låg i en separat säng i andra sidan av rummet och däcka totalt när vi kom dit då han hade varit vaken i 36 timmar.

När vi kom hem sov hon i ett babynest mellan oss i vår säng, tills hon börja sova hela nätterna då fick hon sova i spjälsängen i eget rum vilket gick hur bra som helst. 

I dagsläget är hon så kinkig så hon måste somna mellan oss i sitt babynest och när hon somnat bär min man in henne till sin säng då hon annars skulle vakna väldigt lätt när jag tex går på toa.

På BB fanns en "plastskiva" (som ett L), ena delen sköt man in under madrassen där bebisen låg och den andra delen stod då upp som en vägg och hindrade bebisen från att ramla ur sängen. Hemma sover han i sin egen säng.

Jag fällde upp grindarna på BB så han inte kunde rulla ur, och sen hade jag armen beskyddande runt honom så han inte kunde fara någonstans. Jag sov i samma position som jag somnade med armen runt honom flera timmar i sträck.

Sen sov han mellan mig och spjälsängen. Sambon sover på en madrass på golvet. Han vågar inte sova brevid bebisen eftersom han är rädd att flaxa, men jag tycker egentligen inte att han gör det så mycket. Bebisen rör sig egentligen inte tillräckligt mycket för att ramla ur sängen, och jag vaknar vid minsta rörelse, men det är skönt att veta att han inte kan ramla ur.

Nu är vi på besök hos mina föräldrar och där har jag ställt upp en stol på hans sida av sängen så han inte kan ramla ur, med en handduk i springan. Stolen är inklämd mot väggen så den inte kan fara iväg. Men även nu vid 3,5 månader rör han sig inte när han sover, så egentligen är det mest för min sinnesro (+ att han säkert helt plötsligt kan börja röra sig).