Ja jag har då ingen förståelse! Håller helt med dig. När barn är 6 månader har dom ingen annan att förlita sig på, dom kan inte klara sig själva- så varför skulle man lära dom att vara självständiga då!?

Ja det kan man ju fråga sig. Jag frågade honom varför han tror att barnet gråter. Har inte fått något svar. Däremot skrev han: Ja men går du in med jämna mellanrum så känner dom tryggheten ändå plus att dom hör att du är hemma.

Min fråga då blir HUR ett så litet barn kan tänka "mamma är hemma så jag är trygg här ensam i min säng trots att hon hela tiden går sin väg…"

Jag kan inte förstå alls hur någon kan låta sitt barn ligga och skrika sig till sömns utan att man försöker trösta.

Min lilla tjej sover hos mig och skriker i princip aldrig. Skulle hon vakna och skrika så finns jag precis intill och kan plocka upp henne med en gång.

Att låta en liten bebis ligga och skrika för att den ska lära sig att inte förlita sig på mamma och pappa tycker jag låter helt horribelt. Jag vill att min dotter ska veta att mamma och pappa finns där och löser problemen, att hon SKA kunna förlita sig på att mamma eller pappa kommer om hon ropar. Det tror jag skapar trygga barn.

Att låta barnen bli självständiga hinns nog med när dom blir äldre och man kan förklara att mamma och pappa finns här även om dom inte kan komma på sekunden.

Ja kan seja så her at ja alrig skule låta mit barn skrika sej til söms men deremot kan ja seja å nu komer ni sekert tyka at ja låter hemsk men ja jorde mistaget med mit fösta barn at låt de liga i min seng å sov presis som ni skriv å ja hade jetepoblem sen at få han at sov i egen seng ner d va dags Fö d! Så mina 4 sista som ja fåt efter ha ja sövt i min famn nera intil mej å sen lagt ner i sina sengar! Å ha dom vaknat så ha ja kolat va som e fel mat,blöjan,magverk mm sen sövt om å lagt ner! sen beroende på ålder så e de int farlit at låt barnet skrik lite heler så lenge man kolat at blöjan e tor å man jet mat å sånt! Jivetvis låter int ja en bebis liga å skrik på naten men lite måste dom få låta å i vis ålder få lera sej at mamma å pappa kan int gå bera dej hel tiden fö de e nåt dom ler sej snabt:) Men nu hanlade d ju om ner dom skule sova å då ska dom ju int skrika sej til sömn men d der me at sov i egen seng e ja endå för! man kan ju stela sengen presis brevid ens egna!

Min son kan gnälla lite ibland när man lägger ner honom, men efter en stund somnar han om av sig själv. Därför väntar jag ibland en liten stund innan jag tar upp honom. Detsamma gäller när han vaknar till ibland. Detta bara på dan, på natten somnar han bredvid mig och sover tryggt. Allt annat skulle kännas grymt, jag skulle inte kunna låta honom gråta sådär. Däremot med lite äldre barn måste man kanske ta lite fighter. Men man märker väl på gråten, om barnet tex är ilsket eller rädd, och agera därefter.

Aa man ler sej som förelder (iaf jag) vad gråten betyde efter et tag å nu ha ja ju int nåra bebisar lengre så! Nu e min yngsta 2,5 år å hon leger sej i sin seng å somnar got :)

#4 det beror ju på vad man själv anser är "dags att sova i egen säng". Är det vid 2 års ålder eller är det vid 8 års ålder? Jag sov länge i mina föräldrars säng. Minns inte ålder men vet att jag skämdes lite för det men det var så otroligt skönt! Det var en känsla man inte kunde sätta fingret på. Men självklart kom även jag till en punkt då jag ville vara självständig och inte längre sova hos dom. Istället för att ge dottern eget rum (då vi har ont om plats) har vi planer på att eventuellt sluta med spjälsängen och istället göra en familjesäng direkt på golvet. Då kommer hon sova i vår säng ett tag till :)

Lära ett så pass ungt barn vara självständigt? Vad hade de hoppats uppnå med det, att barnet ska ta och skaffa jobb och försörja familjen eller? Är ju inte mer än normalt att barn söker sina föräldrars närhet, kärlek och bekräftelse. Då ska man inte ignorera det i tro om att man hjälper barnet, snarare sagt ger man inte barnet den där bekräftelsen på föräldrarnas omtanke utan visar det de motsatta.

Våra Ha int egna rum heler dom delar flikorna me varan å pojkarna me varan:) Nja de e ju som sagt up til var å en men våra Ha altid sovit i egna sengar föst spjelseng sen vanliga! Sen ha dom sovit i egna rum från d dom sovit hel naten! Men vår föra lgh låg flikornas rum inanför vårt bara en dör melan så kan nestan seja sama rum! Å hit der Vi bo nu flyta vi inan somaren men ja sejer bara min erfarenhet at ja ha tykt d vat betre at dom lert sej sov sina sengar direkt å sen om dom drömer hemst så e dom så stor nu så dom komer in til os selva å leger sej då! Å jivetvis då få dom liga melan os om dom ha mardrömar!

Skulle aldrig kunna ha ett barn att skrika sig till sömns ensam i ett rum, varken egna eller andras. Hemsk tanke. Barn på jobbet som varit oroliga i vilan har fått somna i min famn eller kollegans famn. Meningen är ju att fostra trygga barn och det tror jag inte kommer ifrån att de skriker i ett mörkt rum, ensamma. Så småningom lär sig barnen att sova ensamma ändå, på ett tryggt sätt.

Jag har två barn och ingen har behövt skrika sig till sömns, någonsin! Med stora pojken fick jag använda mig av tass-metoden, mycket bättre än 5-mm eller anna wahlgrens ramsande. Det viktigaste för mig är att barnen är trygga, framförallt när de sover. Så här sitter jag nu med min åtta månaders sovande i famnen. Många kallar det att skämma bort honom, men det handlar inte om det. Man kan inte skämma bort ett barn med trygghet. 

Mina barn somnar själv på kvällarna, men om stora pojken ber mig att sitta i hans säng är det självklart att jag gör det. Om lilla pojken verkar ledsen får han somna i famnen. Aldrig att mina barn ska behöva känna sig otrygga.

Det är bara att strunta i andra och göra det man tror är bäst för sin egen lilla knodd. Mina barn har somnat i min famn vid den åldern. Har också för mig att dom gjort det tills dom var över 2 år gamla faktiskt. Varje kväll i soffan i min famn. Tycker det är jättemycigt och tryggt sätt att somna på. Min minsta är nu snart 3,5 och har inga problem somna i egen säng, han är för tung ha i knät nu och bära till sängen. Men han är ett tryggt litet barn som vet att man finns där för honom. Likaså mina större barn.

Tycker själv att alla föräldrar som gör så mot sina barn, lämnar de gråtande, är hemska föräldrar. Det kommer jag alltid tycka.

Det är så skönt att höra att så många har trygga barn! Att det är dumt att låta dom sova i föräldrarnas säng håller jag faktiskt inte med om. Båda våra har fått sova hos oss och när äldsta var två så fick hon egen säng som hon och jag sov i. Hon är fem år nu och sover själv men vill inte somna ensam än och det gör inget! Jag tror att många som vill att barnen ska somna ensamma i egen säng stressar på för mycket. Småbarns åren är bara en kort period i livet! Låter barnen ta det i den takt som dom behöver. Jag önskar att vi hade plats för en familjesäng! Det hade varit underbart. Men nu sover jag och bebis i dubbelsängen och min man i gästsängen. Inte så kul, men då får vi sova som bäst.

Vi stresa int våra barn at sova selva i sina vanliga sengar utan dom va vana från början då dom somnat i min famn å sen lagt över dom i sina spjelsengar så ha dom vat vana at liga i egna sengar så dom ha alrig vat otryga å om dom nån ggn vilke ala barn ha period int kunat sov ha ja jivetvis sutit hos dom tils dom somnat! Å nu e dom så stor at om dom vakna å int kan sov så komer dom in å leger sej melan os,Vi Ha altid et barnteke å en barnkude melan os ligandes ifal at dom komer :) Men som sagt ala ha ju sina egna set at jöra å ja sejer int at nåt e fel mer en at låt et barn liga å skrik sej til sömn d anse jag e FEL ! Sejer bara hur vi ha jort å at d ha funkat bra :)

För oss har det heller aldrig varit problem med att få dem att sova i egna sängar. Och det har varit för deras skull. De har inte sovit bra i vår säng, därför har de fått sova i sin egen säng. För min del skulle jag gärna ha dem i vår säng, men då sover de så dåligt.

#13 Jag kan dock inte ha mina barn i min säng. Mkt på grund av min värk och att jag måste stöka runt i sängen mkt. Men de får gärna vara nära mig ändå. Min dotter sov i mitt rum från och till tills hon var 6. Tycker inte det störde varken mig eller henne.. Ibland var hon rädd, ibland inte. Vet att flera hade åsikter om att hon promt skulle ha eget rum att sova i men hon ville inte sova där ensam och då slapp hon.

Min minsting sover i en egen säng sidan om min. Jag kan ge honom handen om det behövs. Passar oss jättebra.

Fanns också dom som tyckte vi var knepiga som hade ungarna i famnen tills de somnat. Vårt val och ingen annan ska bestämma det

#14 Jag menar att dom som mer eller mindre bråkar med barnen för att dom ska sova i egen säng stressar på för att få smidigare kvällar osv. Är dom vana vid det och har fått vänja sig på ett snällt och tryggt sätt ser jag inget problem.

Jo ja föstod Hur du mena :) Men ja tyker int at d e fel bara fö at man int jör lika man jör d som pasar best hel enkelt :) best e d så lenge barnet må bra å e trygt :) Sen ha ja ju sån uphöjning/nedsenkning fö rygen i sengen så de e int så sönt at liga i miten heler i vår seng :\ Men tro Vi ala her oavset Hur vi söver våra barn e överens om at låt dom skrika sej til sömns e FEL :)

Få lägga in att det var så min pappa gjorde med mig då jag vägrade sova på annat sätt än i en famn när jag var bebis. Hur gammal? Ingen aning. Iaf så när mamma jobbade en kväll fick pappa nog med daltande och la mig i min säng. Han sa jag skrek och han bytte blöja efter blöja i 4 timmar och sen sov jag och efter det sov jag i egen säng utan problem.

Kan väl säga jag minns inget av detta och mår inte dåligt av det heller. Har aldrig känt mig otrygg att sova i mitt eget rum i mörker och har aldrig haft lampor tända eller trott att det finns monster överallt 😛 Inga av oss syskon har mått dåligt av detta med andra ord.(3st)

Förespråkar inte att man ska göra detta och att man ska göra det man tycker är rätt själv. Sen bero det på vilken personlighet bebisen har med och vad man gjort innan under 'uppfostran'. Hur lugn föräldrarna är i allmänhet kanske haha. Om man är cool lugn så känner små bebisar det och blir lugna i sig har jag hört och det finns nog något som ligger i det.

Har aldrig, och kommer aldrig låta min dotter få skrika sig till sömns! Hon sover dock i egen säng alldeles bredvid mig, och somnar även där nattetid utan problem. Jag tror att det är viktigt att man har särskilda kvällsrutiner för att ett barn ska känna trygghet. "Nu gör vi såhär och såhär och nu är det natt" Sen är det klart att det uppstår situationer då rutinerna frångås ;) Men att ett barn skulle känna trygghet utan att föräldrarna är nära? Nej. Och inte tror jag bebisen blir självständig av att få skrika sig till sömns heller.