Går han i förskola? I så fall tycker jag att ni ska prata med pedagogerna där och höra vad de har för tankar kring din son.

Håller med #1. man kan även rådfråga vårdcentralen/BVC.

Är han arg vid vissa tidpunkter på dagen ?

Har något speciellt hänt som förändrat familjevardagen ?

Kanske titta in på Bokstavsfolk och läs lite och fråga.

jag tror att man ska vara försiktig med att tänka bokstavsdiagnoser på såpass små barn, Han är fortfarande i den s.k "trotsåldern" och har svårt för att hantera sina känslor.

Jag har själv en son som har svårt att hantera sin ilska och där har vi till sist insett att han alltid får sina värsta utbrott när han är hungrig och blodsockernivån är låg. Kanske något som är värt att ha i bakhuvudet för er också?

#4

Han är likadan oavsett om han är mätt eller ej. Dock något värre när han är trött/hungrig.

han är, som sagt, fortfarande kvar i gränstestaråldern, som vissa barn har mer jobbigt mer än andra.

Hur funkar han på dagis och vad säger personalen där?
Hur funkar ni som föräldrar? Jag menar inte att på något sätt skuldbelägga er, men jag har sett i bekantskapskretsen att vissa föräldrar "ger sig" när de inte orkar stå emot barnets protester och då går halva vägen tillbaka. Det gör ju att barnet lär sig att de får åtminstone litegrann som de vill om de är tillräckligt envisa… Hur bra lyckas ni med att vara totalkonsekventa? (det räcker gott om du svarar på den frågan för dig själv, du behöver inte alls svara mig!) Det är nog inte helt ovanligt att man hittar svaret på frågan där - men kom ihåg, jag har ingen som helst aning om hur det är i ert fall!

De har ju inte märkt av nått så på dagis, Är dock han och en till som bråkar mycket. Annars är han snäll och hjälpsam på dagis.

Men här hemma, hos sin farmor och farfar och hos mormor så springer han ju runt och skriker och slåss hej vilt. Eller så får han utbrott så fort han inte får som han vill. (händer ofta då han inte får göra vissa saker)

jag är faktiskt rätt hård när det gäller vad han får göra och inte. Men alla tycker ju synd om han när jag säger i från. Värst är det ju med mormor som säger att låt han göra det. (Men säger varför han inte får det men det går inte in.)

Sen är han också elak mot djuren. Kan sparka mot dom eller dra katten i svansen, katten säger dock i från. Men han är (peppar peppar) aldrig elak mot hästarna utan jättego mot dom. Men mindre djur är han elak emot.

om de inte har märkt något speciellt på dagis så tror jag att ni helt ska släppa funderingarna på ADHD. En knappt 4-årig kille kan knappast välja att bara vara besvärlig på hemmaplan men sköta sig bra på dagis om han dessutom har ett neuropsykiatriskt funktionshinder i bakfickan.

Jag tycker snarare att det låter som en stark gränstestarålder som fortfarande hänger kvar. Och att ni behöver uppfostra mormor litegrann! För det är rent ut sagt ett jävla ofog av henne att ifrågasätta era gränser för ert barn!

Ja det är ju mest jag som sätter gränserna för vad han får och inte får. sambon tycker ja ska sluta tjajta. Min mamma tycker jag är för hård. Så jag får ju ingen backup hemma. så det är säkert förvirrande för sonen.

Så är de i dem flesta hemmen, kör/gör ditt då du är mamman och ta ett snack med pappan/sambon om det

#9 Backup kommer i stora floder härifrån! Jag anser att just DU är den viktigaste och att det bara är du som kan och vet vad din son behöver. Just nu behöver han kärlek, struktur och en fast hand. Jag tror inte han är elak medvetet utan bara inte kan hantera sina känslor. Inte undra på med tanke på hans ålder. Jag tycker du är jätteduktig! <3

Kramkram på er!!

Tack så jättemycket för era svar.

det stärker mig. För jag vet att innerst finsn där en liten go kille, bara det att den lille djävulen tittar fram väldigt ofta. Bävar mig för tonårsperioden.

För ibland känner man sig som en misslyckad förälder. :(

Jag har själv skrivit ett inlägg om misstanke här

Nej nej tänk inte så!!

Jag tycker att ni ska kontakta BUP, där är de mycket duktiga och hjälpsamma.

Ska ringa på måndag om pojken här hemma som jag misstänker han något. Dock har det blivit otroligt lugnt när vi äntligen kom på hur vi skulle göra med rutiner, uppfostran osv.

#8 skrev "om de inte har märkt något speciellt på dagis så tror jag att ni helt ska släppa funderingarna på ADHD. En knappt 4-årig kille kan knappast välja att bara vara besvärlig på hemmaplan men sköta sig bra på dagis om han dessutom har ett neuropsykiatriskt funktionshinder i bakfickan."

Det där håller jag definitivt inte med om! Jag fick inte min ADHD diagnostiserad förrän jag var 18 år. Och det var skillnad på hur jag var hemma och hur jag var på förskolan. Hemma kunde jag prata oavbrutet och studsa runt som en galning i mina lekar, på förskolan var jag visserligen pratglad, men pratade med måtta, höll tyst då det skulle vara tyst, störde aldrig de andra barnen och lekte alltid lugnt och fint. Jag kunde sätta mig emot mina föräldrar, men aldrig förskolans personal.

Men det inte sagt att TS barn faktiskt har ADHD, det kan vi omöjligt veta, då vi bara fått reda på att han kan bli trotsig och inte är så snäll mot mindre djur. Det räcker ju inte för en diagnos.

TS, misstänker ni ADHD så är det klart att ni som andra här redan skrivit kan och bör undersöka saken. Nu har det ju gått ett tag sedan du startade tråden. Har ni kommit vidare i det här?

Man ska aldrig "ge ett barn en diagnos" på egen hand. Inte spekulera. Ert barn är ert barn, oavsett. Beteendet han har, har han. Misstänker ni att han har någon typ av diagnos (jag säger NÅGON TYP, för att det är en djungel, men många hakar upp sig på just adhd) så ta kontakt med specialpedagog på hans förskola/prata med bvc.

Är det som har hört talas av tvångstrots. Sonen har ju börjat på ny avdelning nu, och där är han mer,, vad ska en säga aktiv. Svårt att sitta stilla om det blir många på en gång, Är man mindre än 5 st så kan han sitta en stund, men annars inte. Har svårt för att dela med sig av leksaker och sånt på dagis, och får utbrott så fort han inte får som han vill. Han skriker kastar saker och slåss såväl med dagispersonal som de andra barnen. Och det är likadant här hemma.

Jag kan VARMT rekommendera den här boken: http://www.bokus.com/bok/9789172412491/mat-for-barn-med-autism-och-adhd-darfor-fungerar-en-diet-utan-mjolk-och-gluten/

Vår dotter har alltid varit väldigt aktiv, risktagande och rastlös, men efter hon fyllt fyra började det kännas som att hon hade riktiga problem. Hon grät och hade utbrott varje dag, slogs och skrek. Vi har ADHD i familjen så det kändes inte alls främmande att det handlade om det. Vi har inte utrett henne, men under förra hösten läste vi på som tokar först om ADHD, och sedan om kost vid ADHD. Vi gjorde också ett test på ett norskt labb (googla neurozym) där de mäter ofullständigt nedbrytna peptider från gluten och mjölk i urinen. Visar det på onormalt höga halter ger det en god indikation för att utesluta det ur kosten. På testet hade min dotter förhöjda halter av glutenpeptider och vi bestämde oss efter det att utesluta gluten. Det förändrade inte hennes hyperaktivitet så mycket MEN hon slutade gråta och ha utbrott. Hon blev helt enkelt mycket gladare och vi fick ju en bättre relation så klart när vi slapp bråka hela tiden. Det var en enorm skillnad för oss, och för henne så klart. 

Under den hösten åt hon väldigt lite mjölkprodukter då hon aldrig gillat det riktigt. Däremot har hon varit glutenberoende. Men testet visade i alla fall inget på mjölk, så vi fortsatte ge det. Det blev också mer mjölk i och med att vi uteslöt gluten. Men efter några månader (då hade jag läst den här boken) ville jag testa att utesluta mjölk också. Blev ganska förvånad över resultatet! Min dotter har haft ett beteende av att dels gnissla tänder väldigt mycket på natten men också på dagen (varje dag!) då hon blivit uppspelt över något. Hennes tänder är pga detta väldigt nedfilade. När vi tog bort mjölk slutade hon direkt med detta på dagen. När hon någon gång fick i sig mjölk så kom det tillbaka och hon blev också mer aggresiv då hon fått i sig mjölk. Hon har inte helt slutat gnissla tänder på natten men det har minskat. Hur som helst, att vi fick en sån dramatisk förändring direkt när vi tog bort mjölk övertygade mig om att hon inte mådde bra av den heller. Så sen dess har hon ätit strikt mjölk-, soja (vi har märkt att hon reagerar på det också, soja är väldigt likt mjölk i sin struktur) och glutenfritt. Hon tål inte små mängder gluten som finns i t ex godis, isglass, glutenfritt bröd m.m. Glukossirap, vetestärkelse, maltodextrin m.m. måste undvikas. 

Visst är det asjobbigt att lägga om kosten, men när man väl gjort det och sett alla förbättringar så orkar man allt bara man slipper ge sitt barn det där som får dem att balla ur. Och i början när vi kämpade med att få igenom den nya kosten, och det inte lyckades någon gång, så kändes det som att man misshandlat sitt barn, eller tillåtit någon annan att misshandla dem, genom att ge dem mat som får dem att gråta och skrika och slåss. Jag är så glad för min dotters skull idag att hon får mat som hon inte blir dålig av. Nu får hon ro och slipper utvecklas i motvind. Hon är fortfarande ofta hyperaktiv, men hon är glad, det går att komma överens med henne, det funkar bra för henne på dagis och med kompisar. Så glad att vi hittat vår lösning.

Vi har haft tur och haft en förskola som accepterat och respekterat vårt val av kost. Kan er förskola själva se att det ger en förändring så lär det övertyga dem att fortsätta.

Sonen får ju inte utbrott varje dag, men kanske 3-4 gånger i veckan ibland fler om dan. Så tror inte det beror på maten.

Maten varierar ju över veckan, och det finns heller ingen mall för hur och när reaktionerna ska komma. Detta skiljer sig från vanlig matallergi. Enligt min mening kan du inte veta om maten påverkar förrän du börjar utesluta saker.

TS: Jag är förskollärare och som jag sa förut så tycker jag att du ska kontakta BVC. Sedan är det viktigt att se till varje barn, att alla är väldigt olika och det utan att det behöver vara någon diagnos inblandad :)

#21          det ska ja göra. de hade dock väldigt mycket nu, så kanske kan få en tid nästa vecka.

De va en gansk lång tråd deta me myke olika bud! Ja kan ju int tala fö Hur ala med adhd beter sej men kan ju seja ur egen erfarenhet at e man 4 år å börja bete sej som du beskriv så kan d myke vel va adhd lik myke som d kan va ren trots då han sekert börj merka at d gå at spela ut er lite mot varandra å spesielt om d e så at Du e den som sejer ifrån å pappa tyker du tjatar! Sejer han deta inför pojken at Du tjatar? Två av mina söner ha adhd plus at dom ha as å ja selv Ha adhd å de börj redan vid 3 år på min ena på den elsta sonen som ha svårast av dom två å han va likadan på dagis som hema å veldit agresiv! men min yngre son som e 5 idag han börj d på runt 4 å d kom smygande å han visa int als sama betende på dagis som hema å jör fotfarande int! Dom utreder oftast int barn under 6 år fö adhd/add/as/odd mm pga at Ala desa Ha ala barn veldit myke i sej pga trotsåldrar mm men min yngsta son ha even et kromosomfel som jorde at dom tykte at Ha han adhd så måste han få ret jelp så tidit som möjlit å tyligen så va d vanlit even bland folk me d kromosomfelet han ha med sen at ja ha svår adhd/as plus hans eldre Bror då me adhd/as jorde d enu letare fö lekarna at ta beslut om utredning på honom! Men til de vesentliga som ja vile at du å din sambo/man skule veta e at min son iaf int beter sej på sama set på dagis som hema der e han lugnare å få int als desa utbrot han få hema lika let, hema kan han få dom av at Vi sejer nej Wiggo Du få venta med din mat vår e klar om nån minut bara ( han ha mjölk & äg fri kost) d kan jöra han galen! Et sån nej kan han ta på dagis å anledning tro barnhab samt Bup e at d e fler barn å dom e i sama ålder å ala desa barn ha sama regler! even om vi ha sama regler hema så e d int lik många bArn å int sama ålder! Men oavset komer dom nog alrig at utreda er pojk om d int bli vere å even dagis larmar om at d e et alvarlit poblem! Anars få ni nog venta til minst 6 års ålder! Vat et långt inleg men hopas d e til nån jelp å at ni föstå at Ala som ha adhd int e lika ala e Vi olika individer å d jeler faktist even os me adhd diagnoser :)

Upplever du som förälder att något inte stämmer så tro på din magkänsla oavsett vad förskolan och omgivningen tycker.

Det är inte alltid förskolan eller skolan upptäcker i tid.

Var på utvecklingssamtal igår, och vi är ju ganska överens om vad han har problem med. Framför allt talet. Han är kvar i bebisspråket, svårt och koncentrera sig, leker sällan tillsammans med andra barn, håller sig i utkanten, svårt för samlingar och att lyssna på vad man säger. Får han inte som han vill så skriker och slåss han. Oavsett vem som säger till han.

Låt mer som Asperger syndrom faktist gå in på forum Aspergers å les om d! De e veldit let at ta fel på adhd å as då dom ha många likheter me varandra !