Tycker det är väldigt bra att ni redan nu börjar diskutera hur ni vill uppfostra era framtida barn 👍

För att svara på dina frågor:

1. Det beror på hur nära skolan ligger. Bor ni i ett lugnt område där "alla känner alla" eller bor ni i en storstad. Jag kommer att följa min dotter till skolan i den mån det går för jobbet. Jobbar jag kommer hon att få vara på fritids eller hos sin mormor och morfar. Man kan aldrig vara säker på att inget ska hända ens barn även om man naturligtvis gör allt för att minimera risken. Nån gång måste man börja låta dom bli självständiga och själva gå till skolan. Vi bor i en ganska lugn by så när hon blir 8-10 år så kommer jag att låta henne gå själv till skolan beroende på om hon själv vill. Anser jag att hon är för liten att själv gå till skolan eller att det är för farligt kommer jag att följa henne oavsett om hon protesterar eller inte.
2. Skolan använder mycket dator i sin undervisning så jag kommer att låta henne ha egen dator. Men hon kommer inte att ha tillgång till internet utan uppsikt när hon är liten. Mobil kommer hon att få ha men det kommer inte att bli en lyxig telefon utan en som hon kan ringa och sms:a hem med. När hon är liten kommer jag kanske att läsa hennes sms, men när hon blir större kommer jag inte att begära att få göra det om jag inte misstänker att det är något fel.
3. Jag kommer säkert att ha krav som hon inte gillar. Det kan ju vara allt från att läsa läxorna innan lek till läggtiden. Vissa saker kan man säkert kompromissa om, andra är det kanske mitt ord som gäller helt enkelt.
4. Uppfostran än så länge är ganska minimal. Hon är så liten än, men jag har ganska klart för mig hur jag kommer att agera i stort.

1 | Vågar jag låta våra barn gå till skolan själv? Det finns sjuka människor i princip överallt. Jag kan inte lita fullt ut på att våra blivande barn kommer att komma hem? Tänk om det händer något?

Vad gör vi om barnet/barnen protesterar att vi inte FÅR skjutsa och hämta dem i skolan? Är det fel att göra det om barnet inte vill, eller bestämmer jag det?

Det beror nog mycket på hur du bor. Jag skulle inte låta mitt barn gå själv till skolan i mitt område. I en skola i närheten har de som krav att föräldrarna följer med barnen till åtminstone 4an, men då bor jag också i ett väldigt farligt område. Och JA, du bestämmer om du ska följa med ditt barn till skolan eller inte. Du är förälder, du bestämmer. Du ska skydda ditt barn och om ditt barn vill göra något farligt är det din plikt att stoppa det eller iaf försöka förhindra det. Om det är farligt att gå till skolan ensam, ja, då går ditt barn inte ensam till skolan helt enkelt - punkt.

2 | Vi är heller inte de som vill köpa världens fräckaste mobil eller datorer till barnen. Va fasen när jag var liten så var jag UTOMHUS och lekte, inte satt framför en mobil / datorskärm, utan jag kunde sitta i kohagen och klappa kossorna, leka med leksaker, gå ut med hundarna, klappa grannens katt, bada, åkte skoter med min pappa, lekte i sandlådan osv. Jag hade ingen mobil eller satt heller inte framför någon dator dygnet runt som många barn verkar göra nu för tiden. Född -94  Det enda vi kan tänka oss är att de får spela tv-spel / annat under begränsad tid och att de har en mobil som endast går att ringa / smsa med. MEN måste få fråga en sak vad ni tycker, som mest troligtvis är föräldrar. Vad anser ni om att vi skulle kräva att vi får läsa igenom sms som barnen skrivit? Är det fel? Alltså att det är deras privata? (menar under 18 års ålder).

Mjae, om man misstänker att något är galet är det ju bra att kolla. Man ska inte inkräkta på barns privatliv och att läsa sitt barns dagbok - nej. Sms däremot är inte riktigt samma grej. Det förekommer sms-mobbning och mycket dumt kan hända. Min kompis har sagt till sina barn att de inte får sätta lås på sina mobiler, hon ska alltså kunna tillgå dom när hon vill. Sätter barnet lås (alltså typ en sifferkombination för att låsa upp och kunna använda telefonen) så tar hon telefonen så får de ingen telefon längre. Då kan hon gå in och kolla deras telefoner när hon känner att det kan behövas.

4 | Kanske konstig fråga, men har ni som föräldrar något krav? Tex kolla igenom mobilen osv, eller något som barnet / barnen protesterar emot? Som att kanske följa med till skolan tex?

Jag förstår inte riktigt hur du menar men det är ju föräldern som i slutändan fattar de viktiga besluten. Om det är något viktigt är det jag som bestämmer så visst kan jag bestämma att följa till skolan om jag känner att det är nödvändigt eller att kolla telefonen om det känns som att det verkligen behövs..

5 | Hur ser eran uppfostran ut till era barn?

Nu har jag skrivit lite om att bestämma men så länge det handlar om vardagliga saker tror jag på att barnen ska vara väldigt delaktiga och få vara med och bestämma. Jag tror att det hjälper dom att växa som människor och utveckla sitt eget jag. Däremot kan jag ofta låta henne bestämma inom mina ramar, så i slutändan är det jag som bestämmer i alla fall men hon får ändå vara med och välja.

Säg t.ex. att det regnar ute. Hon måste ha stövlar, punkt slut. Hon protesterar. Då kan jag säga "men titta här, vill du ha dina blåa eller dina prickiga stövlar idag? du får välja!" och så får hon välja och jag blir ändå nöjd. Eller så vill hon inte ha sina galonbyxor på sig, det regnar fortfarande. Då kan jag säga att "Du får inte leka ute i regnet utan galonbyxor. Antingen sätter du på dig galonbyxorna eller så sitter du i barnvagnen, du får välja". Då känner hon att hon har ett val men det är ändå jag som bestämt att hon måste ha galonisar om hon vill gå själv på marken, annars är det vagnen som gäller. Hon tycker om att få vara med och bestämma!
Jag är sen rätt snäll i min uppfostran. Jag säger sällan nej, iaf inte om det inte finns en tydlig anledning till det utan jag försöker vara tillåtande i det mesta. Jag höjer inte rösten utan pratar med henne och förklarar istället. Ger absolut förbud ibland (tex, nej, du får faktiskt inte rita på väggen) och så förklarar jag varför utan att vara arg eller låta irriterad. Hon vet att jag menar det jag säger även när jag pratar med en mild och vänlig ton. 

Hon är 2 år nu. Jag tror generellt på en mild uppfostran med mycket dialog och konsekvenstänk för barnet, att få dom att försöka tänka själva och fatta egna beslut inom fasta ramar.