Din far låter som en synnerligen otrevlig person.
Om det yttre är allt lyckan hänger på får man hoppas på att dö ung

Din kropp, dina val och ditt liv!

Lev lyckligt med din man istället och ta hand om din nya familj!

Ja ha 5 barn å min far ha stötat mej hela tid min mamma dog tyver ner ja va 16 men ala i min omjivning Ha stötat :) Min pappa va endast orolig då ja fött mina 4 sista fö tidit men d e d enda! Lysna int på din far tyker erlit talat han verk veldit trångsynt å elak, Du e vuxen å din man elskar dej garanterat oavset Hur många bristningar du ha å tro mej 2 barn e mer krevande en 5 fö dom syselseter varandra å ha altid nån at lek med mina e i åldrar 11,7,5,3,2 å dom två sista siljer d 10 månader på bara å endå e d int jobit som ja trode d skule va! Dom tre fösta e pojkar å dom två sist flikor så mit råd kör på skafa så många barn du vil, barn e vår framtid å barn e d mest underbaraaste gåva man kan få! lyka til Å glöm inte du e fin å värdefull oavset bristningar eler kilon å ja lovar at din Man håler med :)

Oj, herregud! Jag säger bara, tur att det inte är din pappa du är gift med! Att han ens får för sig att säga sådana saker till dig. Så har ingen rätt att tala till någon annan! Det spelar ingen roll ifall han vill dig väl, han har inte rätt att ta det på det sättet. Jag vet inte hur du brukar tala till din pappa men det låter som att det är dags för dig att säga till på skarpen. Han kanske skulle behöva höra att det är större risk att du säger upp bekantskapen med honom om han inte skärper sig än att din man skulle lämna dig!

Det låter som att du har en fin man och jag tror inte att han kommer att bry sig över huvud taget ifall din kropp förändras. Allas kroppar åldras, männens också, och älskar man varandra så tar man varandra för den man är. Så länge din man vill ha en lika stor familj som du så kommer ni nog båda att trivas ypperligt i er växande familj. Det viktigaste när man får barn, oavsett om man har ett eller flera, och samtidigt ska få relationen att fungera tror jag är att man finner tid för varandra. En kram, ett par ord som visar att man bryr sig, sånt som man gör i vardagen. 

Det verkar vara någon slags förlegat åsikt att män springer iväg och är otrogna så fort kvinnan inte passar dem perfekt. Jag tror att män lika ofta är trogna sin partner som kvinnor är, och det finns ju lika många män som kvinnor som vill ha det trygga familjelivet. 

Tråkigt att din far inte kan glädjas med dig om det nya livet som er familj väntar. Tur att du och din man gläds åt det i alla fall, det är ju trots allt det viktigaste! 

Vi har bara ett barn än så länge. Han är bara tre månader gammal. Vi har inte bestämt ännu hur många barn vi vill ha. Jag tror att vi vill i alla fall ha ett syskon till honom men vi är inte säkra än. Vi vill prova på hur det faktiskt är att ha barn först. Men om vi skulle berätta för min familj att jag var gravid igen (längre fram då) så skulle de nog bli överlyckliga. Min mamma pratade redan när jag var gravid om att vi måste ju ha ett syskon sen. Då kunde jag bli lite irriterad på henne för jag ville njuta här och nu, se fram emot det första barnet bara. Men det har hon förstått nu, att huruvida det blir ett barn till eller inte är vårt val, så nu säger hon ingenting mer om det.

Jag har tre och skulle gärna ha fler om inte min kropp sagt ifrån.

Lev livet med din man och dina barn och undvik dessa diskussioner med din far. Han är nog bara avundsjuk tyvärr

#4 Sagt till på skarpen ex antal gånger men han är så envis och säger alltid "jag vet bäst" eller "jag är äldre än dig så jag vet". Hur han nu kan veta när jag är hans enda barn är mig en gåta. Bristningar fick jag redan av vårat fÅrsta barn och vikten öka i om det också och min man bryr sig inte. Han säger bara att vikten kan jag få ner i min egen takt (vilket jag vill) och han stöttar mig i det samt bristningarna tycker han är vackra då det är bevis på att jag burit hans barn. Men min far har svårt att tro detta och anser att min man bara spelar. Fattar liksom inte, Vi har varit tillsammans i snart 9 år och min far har aldrig kläckt ur sig något men direkt när barn kom in i bilden så vände det.

Hade d vat min far så hade han int haft nån doter als kvar! Du ha en ny familj å du e vuxen å skafar Hur många barn du vil! Lysna int på han å som sagt ja hade bet han fara å flyga! Stå på dej å lysna på din man

Hade det varit min far hade jag sagt åt honom att kunde han inte stötta mig i mina val så behövde han inte säga något alls.

Jag har ett barn och vill inte ha fler, men inte på grund av att min kropp ska bli förstörd. Den blev ganska förstörd av första graviditeten, bristningar, extrakilon och hängtuttar. Men jag bryr mig inte, det är bara ett bevis på att jag har fått den finaste gåvan i livet, min dotter. Min sambo tänder fortfarande på min kropp även om den inte ser ut som innan.

Men fy vilka kränkningar och vilken nedvärderande pappa du har!! Antar att han själv har en kropp som en atlet och är snygg och attraktiv. Om inte så undrar man vart hans sjukligt snedvridna åsikter om det yttre kommer ifrån. Säg att du säger upp bekantskapen med honom om han nedvärderar dig, dina val i livet och snackar ren skit om dig och din man. Och slå slag i saken om han fortsätter! Säg att han inte längre är välkommen i era liv om han ska fortsätta att kränka och trycka ned dig/er. Accepterar han inte ert liv så som ni vill leva det så kan han leva sitt eget i ensamhet och inte vara del av er vackra familj!

#9 Nej du, atletisk är han inte. Han har väldigt mycket övervikt, ärr här och var mm. Nu är det ju så att min far är den enda släkting jag har kvar i mitt liv, säga upp kontakten med han skulle lämna mig stående ensam.

Du kanske kunde få honom att förstå att det är ditt enda alternativ om han fortsätter att bete sig som han gör, utan att du faktiskt gör det på en gång.

#10 Du blir inte ensam. Du har en underbar familj som kommer finnas där för dig på ett sätt som han inte gör. Hur är han mot ditt barn du har nu?

Han är bara ensam och det är tragiskt att en far inte kan låta sin dotter vara lycklig bara för att han, troligen, är ganska olycklig. Han borde nog försöka sträcka på sig och fixa till sitt eget liv istället för att dra ner dig i skiten

#12 Det är inte direkt kul att leva utan släktingar. Hela min släkt är splittrad. Både min farfar och farmor ligger på dödsbädden och kan stryka när som helst, min far är den enda jag har kontakt med. Ensam är han definitivt men det är något han själv väljer att vara.

Fy vad hemsk situation. Blev riktigt arg och ledsen när jag läste hur din far beter sig mot dig. Det är inte hans sak att bestämma hurdant liv du och din man ska leva och hur många barn ni får. Visst, 6 barn är väldigt mycket (i dagens samhälle) men det är er ensak att bestämma vad ni vill, ingen annans.

Det låter tyvärr som om du måste avsäga dig kontakten med din far på obestämd tid. Det är absolut inte OK att slänga ur sig såna saker som han gör, så här gäller det att visa vad som är acceptabelt beteende. Att kränka och mobba sin egen dotter så som han gör mår ingen bra av och allra minst du och din familj. Gå till polisen om inget annat hjälper. Förhoppningsvis kan han efter en tids ensamhet inse sina fel och komma tillbaka som en älskande förälder igen. Har du förresten talat med hans föräldrar om saken? Om de inte är alltför illa däran med demens och ohälsa så tror jag de gärna vill hjälpa sitt barnbarn i den här situationen på alla vis de kan. Kanske de kan tala vett i sin son.

#14 farfar har lungcancer och orkar knappt prata och farmor alzheimers så nej.

#15 men som det är nu så måste du ju få till en förändring. För dessa påhopp och elakheter är långt ifrån okej! Du får göra det till hans val. Antingen ändrar han sig eller så får han helt enkelt ta avstånd. Du måste börja någonstans! Det kan inte fortsätta såhär, det är ren mobbning!

#13 Själv har jag bara min mamma och syster, egentligen en bror också men honom pratar jag inte med. Skulle sluta ha kontakt med de andra två också om de inte vore snälla mot mig.

Något "fel" måste det ju vara om han inte kan se att sin dotter är lycklig

Det är Du som kommer att må sämst innan ni är "klara"… det är inte värt det. Skulle gått på honom rejält. Förklara för honom att du inte mår bra när han sårar dig på detta sättet

#16 Jag är förmodligen så pass van, detta är ju inte det enda han trycker ner mig på. Han har hittat saker att trycka mig till botten med hela mitt liv. Men jag håller med det måste få ett stop.

#18 Det går till en dag då det inte går längre…