Nu är min dotter väldigt liten än så jag behöver inte tänka så mycket på mina matvanor än.

Men när hon blir äldre kommer jag att försöka få henne att se sunt på mat. Har själv haft ätstörningar i tonåren så jag vet hur svårt det är att ta sig ur om man väl hamnar i den fällan.

Träning är bra så länge det inte går till överdrift. Likaså kommer jag att försöka lära henne att man kan äta allt i rimlig mängd.

Numera håller jag aldrig diet eftersom jag har ett förflutet med ätstörningar så vågar jag inte ge mig in på någon form av bantning. Jag vet helt enkelt inte om jag kan sluta om jag väl börjar. Däremot så ser jag till att äta sunt, allsidigt och röra på mig.

För min egen del hänger dålig kost ihop med ett stört ätande som innehåller både över- och underätande. Jag äter sen flera år LCHF och det har gjort mig mycket mer avslappnad kring maten. Min kropp och min knopp mår bra av det och jag behöver inte kämpa mot vågen. Kan äta och vara glad. Min dotter (5 år) kan äta allt (som hon tål), men vi är väldigt restriktiva med socker och skräpmat. Hon får sånt när vi inte har ett val, när vi är borta på kalas t ex, men aldrig hemma. Vi har inte fredagsmys och inte lördagsgodis. Däremot är det viktigt för oss alla i familjen att äta bra och riktig mat. Om man överkonsumerar socker, vilket många barn och tonåringar gör, tappar man aptiten för hälsosam mat och man kan få näringsbrist och övervikt. Det leder väldigt lätt till ätstörningar. Får min dotter slippa bli sockerberoende kommer en stor anledning till viktfixering utraderas. Om hon växer upp med ett hälsosamt ätande och normal vikt, varför ska hon hetsa så småningom? Däremot kommer jag vara jättestolt över henne om hon så småningom tackar nej till sötsaker, godis och läsk. Vilken tjänst hon skulle göra mot sin kropp! Men jag kommer acceptera om hon äter sånt också. Hon har fått en bra grund och bra förutsättningar för att klara lite onyttigt då och då. Det är viktigt att göra bra val kring kosten och att äta frukost, lunch och middag (minst) med bra hälsosam mat, och att inte missa att få i sig livsnödvändigt fett. Nu har jag inte förklarat min diet helt och hållet för min dotter då hon är så liten, men hon märker att jag inte äter potatis, pasta, ris osv. Men å andra sidan ser hon att vi har ordentligt med grönsaker och feta såser m.m. Ris, t ex är bara näringsfattig energi. Broccoli däremot tillför en massa nyttigheter. Träning är inte så aktuellt ännu för oss. De har gympa ibland på dagis och det älskar hon verkligen. Det handlar väl om att ge sina barn möjligheter till träning och aktivitet. Det behöver inte handla om seriösa träningar alltid utan också om att vara aktiva tillsammans istället för att fastna framför tv och dator.

Jag kommer mest försöka få en positiv attityd till mat. Inte för mycket tvång tror jag, det ska vara lustfyllt att äta. Vad man äter sätter jag i andra hand så länge barnen inte blir överviktiga/undernärda.

#2 tack du svarade på många frågor om framtiden för mig

#4 :-)

I vår familj äter vi nästan uteslutande bara asiatisk mat. Snabbmat äter vi extremt sällan, snabbmatsrestaurang besöks 1-2ggr/år men hemmagjorde hamburgare och pizza kan väll ske någon gång i månaden.

Jag tänker som så att så länge maten är näringsrik och innehåller det barnen behöver så får de äta det.

Träning är inte aktuellt här och det kommer dröja år innan det blir.