Vi bor i en tvåa med sonen som fyller tre i november. Tycker det funkar väldigt bra då det är han som har rummet och vi sover ute i vardagsrummet. Det enda jag tycker är jobbigt är att hans rum är så litet så det får inte plats mycket mer än en säng och någon låda med leksaker.. Nu vill vi flytta till större så att vi också kan få ett sovrum, men annars tycker jag att det funkar bra att bo så här. Förstår inte riktigt vad det är som skulle bli sämre med att sonen blir äldre. Nu kommer vi visserligen inte bo kvar i denna lägenhet mer än 7 månader till då vårt andra hands kontrakt går ut, men jag är inte rädd för att flytta till en ny tvåa, kravet är bara att den ska vara större så liten får ett riktigt rum :)

Jag skulle inte vilja bo så under en längre period. När min son var mellan 2-4 år så bodde vi i en liten 2 rok enbart för att jag skulle få pengar över att ta körkort för. Var ensamstående och fick prioritera vad som var viktigast. Så fort jag fick körkort så flyttade vi till en 3 rok.

Nu väntar vi bebis och letar efter en 4 rok, då vi tycker att det blir för trångt med en 9 åring, 1 bebis, 2 vuxna och alla mina husdjur i en 3 rok.

Jag har inte själv barn men när jag var barn bodde vi i en tvåa med mamma… Altså mamma, jag och storebror =) Det funkade riktigt bra, jag delade rummet med brorsan och i vardagsrummet hade vi en stor bokhylla typ "mitt i" för att dela det i  två, på så sätt fick mamma ett eget "sovrum" =)

Tack alla :)

Vi har bott i 2:a på 72 kvadrat med två barn. Det gick väldigt bra ända fram till sonen var 2 och dottern 4. De hade helt enkelt helt olika behov. Den ena behövde lugn och ro medan den andre behövde få ha någonstans att härja fritt. Nu har vi en 4 på 74 kvadrat, dvs i stort sätt lika stor kvadratmässigt men fler rum och det funkar kanon.

Det är nog enbart personligheterna i familjen som avgör. Vi tyckte det var outhärdligt trångt när jag och in sambo bodde i ett fyra-rums villa på 80 m2, haha. Medans andra trivs utmärkt i en liten lättstädad lägenhet.

Vi bodde i en tvåa på 52kvm sambon, sonen, stor hund och jag. Bara hunden tog upp halva vardagsrummet.. Vi flyttade när sonen var ett år och nio månader, det bästa vi gjort då vi äntligen slapp känna oss packade som sardiner.

Vi tyckte att det var helt okej att bo så tills sonen blev ungefär ett år, efter det började det bli påfrestande för oss.

Tack alla!

Åh jag tror att det är otroligt individuellt! Vi har ett par bekanta som bor i Sthlm. De har 2 barn, en på 3 år och en på halvåret och bor i en väldigt liten lägenhet. De har ett tvrum där även köksbordet står då köket är så pass litet, sedan har dom ett så litet sovrum att det inte finns någon golvyta med en dubbelsäng, en spjälsäng och en barnsäng vid deras fotända. För att barnen ska ha någonstans att leka har de gjort om sin klädkammare till lekrum. Det är hela deras hem. Vi bor precis som #6 i en 80kvm stor villa med 4 rum och har 1 barn och 4 illrar. Detta innebär att illrarna har fått ett rum och det blir inte lycka yta över efter det.. Vi längtar något enormt efter större då vi har så stort behov av det!

Det blir ganska fort drygt att behöva använda vardagsrum som sovrum, tycker jag. Och då beror det helt på om/hur länge man kan sova i samma rum. Våra barn har behövt få sova i eget rum från 6 månaders ålder ungefär för att vi inte ska störa varandra. Men för många andra kan det ju funka fint flera år.

Tack för svar! Nu har vi faktiskt tackat nej till den 2an vi tänkte köpa och ska satsa på en 3a för säkerhetens skull! :D

Vi sov i sovrummet allihop och hade heller ingen golvyta över, svinigt trångt men vi vägrade sova i vardagsrummet. Där var ju dessutom alla grejerna, sonens leksaker etc. Kan säga att jag och sonen väckte varandra ganska ofta bara av att vi rörde på oss, det är så mycket skönare för oss alla nu när han sover i eget rum.

Vi flyttade till hus när äldsta dottern då var 6månader och jag tyckte det var en riktig befrielse! I lägenheten fick vi verkligen inte plats! Barnvagnen stod alltid i vägen, spjälsängen kunde vi inte ens packa upp och skruva ihop. Badbaljan snubblade man över på toan varje gång man skulle i där osv. Men jag är uppväxt i hus och van vid lite yta, så lägenhet för mig ÄR trångt. Och när man skaffar barn blir det ju så mycket prylar över allt :-/