Jag bor i andrahand eller liknande. Bor i Spanien så det är inte riktigt detsamma. Men vi har definitivt inte nåt permanent och tänker till och med flytta till ett annat land om inte allt för länge. Vi vet inte ens vilket det andra landet blir ;P Ska ha barn nu i augusti. Jag tänker att så länge vi är stabila och kan garantera att barnet har tak över huvudet är det helt ok. Ska man vänta tills allt sitter helt perfekt får man nog vänta länge. Jag tror inte alls barn tar skada av att flytta lite, inte innan de börjar skolan i alla fall. Det enda jag tänker är att en lägenhet på 30 kvm kanske är lite liten? Men om kontraktet är stabilt och ni inte riskerar att sitta utan lägenhet helt plötsligt ser jag inga problem.

Tack för svar, ja du. Man får ju lite beslutsångest… Jag har ju dessutom hormonspiral, vad är det som säger att man blir på smällen direkt? Kanske dröjer nån månad eller så… Måste ju få tid för att ta it den också … Hmm ^^ :P bostad i Sthlm är ju hopplöst. Mannen min har stått i kö i 4 1/2 år snart…

Har man ingen egen fast bostad tkr jag att man får vänta tills man har det.

Ja eller så sitter man arbetslös hemma hos päronen o skaffar barn… Lol. Har ett hus ute på landet där vi kan bo i värsta fall, bodde där innan vi flyttade ihop. Men blir krångligare då man behöver bil o han inte har körkort. Får vänta eller "man kan vänta"? Det vet väl jag med att man kan. Men det är inte som att vi kommer hamna på gatan heller…

#4 Har inte sagt att ni kmr hamna på ga5tan. Men som med allt levande man planerar att skaffa sig vare sig det är hund eller barn så måste man ha en en plan och stadig livssituation. Bostad, jobb och körkort är van jag anser det man  minst måste ha. Att bo på endast 30 kvm när det är 2 vuxna, hund och barn låter väldigt litet. Svårt för hunden att gå undan när barnet skriker eller börjar springa efter.

Jo men då menar du att allt ska klaffa o va rätt o få plats i den ideala rutan innan man kan få skaffa barn? Eller har ja fel? Då hinner ja bli 40 innan dess o kanske inte kan få barn, chanserna minskar redan efter 25… Det är himla lätt att få barn bara sådär men att planera in ett barn är dock inte lika lätt. Jag har redan varit gravid (trots preventivmedel) en gång dessutom med min man men valde att inte behålla då det var i början av relationen, vi bodde separat och vi visste inte vart vi stod någonstans. Det var nog det jobbigaste beslutet jag gjort, hade jag vetat att vi hade levt som nu och hur framtiden hade sett ut så hade jag nog behållt det. Jag säger inte att ja ska gå och skaffa barn bara sådär, men jag tänker ju mkt på att jag vill få det o funka och min man med så jag var ju mest intresserad av att höra hur ni andra gjort det… Förresten så jobbar jag på heltid med barn och har arbetat både med barn med Downs, adhd, Autism mm så jag vet vad allt med barn innebär. Känner flera familjer utan körkort så där håller jag inte med, men körkort har jag så inga problem.

Nu bor inte vi i andra hand men vi kommer däremot flytta två gånger under vår dotters första år. Nästa år sker första flytten till en tillfällig lägenhet (inte heller det andra hand) medan vi letar villa för att sen flytta dit.

Flytta med barn är inga problem, den första tiden kommer barnet ändå inte ha några direkta kompisar. Så länge man har ett boende, vad det än må vara så ser jag inga hinder.

#7 Ja så har jag också förstått det och varken små barn eller hundar behöver utrymme. Tvärtom så ger små (inte för små då) utrymmen lugn till hunden och köket i ettan ligger separat och går att stänga med dörr (eller babygrind, perfekt att ha till hundar också). Det är ju inget permanent så, då vi letar och det kommer ju alltid finnas någonstans att bo. Bara det att man har ju sina krav så man letar gärna lite först. Sen så säg att det tar nån månad innan man försöker skaffa barn och sen är den 9 mån tills den kommer så det tar runt 10-12 månader. Har vi permanent boende om ett år hade jag gärna redan börjat jobba på den där bebisen haha :P vi har ju bestämt oss för att köpa redan, vi ska bara hitta "it". Ett plus är dock om man hinner få en hyresrätt innan så kan man känna sig lite lugnare i letandet.

#8 Som sagt tar det 9 mån innan barnet föds och vem vet under de 9 månaderna kanske ni redan hittat "it" och när barnet kommer så bor ni kanske redan där. Om inte så är det inte hela världen att leta vidare när barnet är fött.

Så länge man har tak över huvudet, vore det lägenhet, hus, husvagn, båt eller vad man nu trivs bäst att bo i så ser jag inget problem i att skaffa barn. Finns ju till och med de par som ständigt är på resande fot runt om i världen och lever sina liv på hotell eller olika campingar som skaffar barn, inte ens det ser jag något fel i om det är det livet man vill leva så länge man även tillgodoser barnets behov.

Körkort tycker jag inte heller är något nödvändigt, finns ju kollektivtrafik och cyklar.

Vi bodde i en liten tvåa med bebis och stor hund, flyttade när sonen var ca ett år och nio månader gammal till ett radhus. Det gick bra att bo litet ett tag men att bo så med barn äldre än två år hade jag aldrig orkar med.
Det som jag läst och fått höra är att det för små barn inte är bra att flacka mellan olika hem, typ varannan vecka och sånt. Sedan kan jag tänka mig att det blir jobbigt för dem att behöva byta förskola ofta, där skaffar de sig ju vänner och en trygghet. Om man nu har sitt barn på förskola.

Ja just, körkort, det #5 skrev. Bra du sa det #10. Jag har inget körkort och jag har barn, vad ska jag med körkort till när det finns cykel, kollektivtrafik och dessutom har jag ben att gå med.😎

Min man har körkort men vi äger ingen bil. Ska vi på semester någonstans långt hemifrån så går bil att hyra. 👍

Roligt med lite fler synvinklar och sätt folk gjort det på. #10 nä och att flytta sååå ofta skulle inte jag heller må bra av. Jag skulle ju vilja planera in barnet på bästa sätt men det är ju svårt och tror inte det är bra att hålla för hårda krav på sig själv heller och göra en punktlista med dittan o dattan som ska göras eller uppnås först innan barn. Jag tror det också är bättre att prata om att skaffa barn och bestämma ungefär när i livet än att det skulle komma som en surprise bara sådär, med tanke på vår situation så skulle det nog skapa lite stress. Men man vet från början så är det ett plus

jag tycker ni kan köra på ni får som sagt bo där i 1-2 år.. o har ni fast jobb båda 2 ska de väll inte va så svårt för er att få ett 1a hands kontrakt.. om ni inte har betalnings  anmärkningar vill säga. Liksom första 1 året av barnets liv behöver man ändå inte såå mkt större… o du är ju gravid i 9 månader.. på den tiden kanske ni har tur o hittar ett 1a hand.. man kan ju flytta igen om de är hus ni vill ha eller köpes. Finns folk som skaffar barn i "värre" omständigheter än så..

…och klarat de ändå liksom. De är ju inte så de e frågan om 10 år.. utan max 2 år..

När vi blev gravida här hemma av "misstag" så var jag mitt uppe i mina komvuxstudier, sambon var arbetslös, jag hade precis tingat en schäfervalp och allt var väl lite allmänt kaos för att skaffa barn.
Nu hade vi redan 1a hands kontrakt på lägenhet och sambon hade körkort, men ingen bil eller så, och vi har fortfarande bara de fula möbler vi fått av föräldrarna vid inflyttningen. Unga är vi också. Så det var väl mycket som talade emot att skaffa barn.
Vi bestämde oss för att behålla barnet. Jag är nu i vecka 33 och bara under graviditeten är det mycket som har löst sig på ett eller annat sätt. Sambon har fått jobb, vi lyckades få en bil, och hundvalpen tog jag som planerat hem även om lite omplanering fick ske. Studierna fick jag dock pausa pga komplikationer kring graviditeten, men det är det ändå värt för mig. 
Man hinner fixa väldigt mycket på 9mån om det behövs. Och det man inte hinner fixa då kan man ordna sen.

En vän till mig hade livet klart för barn - lägenhet mitt i stan, fast jobb båda två, undanlagda pengar, planerade barn ett tag innan graviditeten osv. De fick 3 barn. Och så var det frid och fröjd, de levde sitt drömliv. Tills mannen plötsligt stack och kvinnan nu är ensamstående med 3 barn och får jobba arslet av sig på OB-tider för att ha råd med hyran och allt. Barnen hämtas på dagis/skola två kvällar i veckan av hennes mamma som också passar dem varannan helg för att hon ska kunna dra in pengar. 

Visst är det bra att ha allt planerat i livet, men det kan ändå ta tråkiga vändningar. Så helt 100 kan man väl aldrig riktigt va på att livet är perfekt =/

Jag är arbetslös, har inget körkort, bor i hus som jag knappt har råd med men det funkar. Jag får barn vilken dag som helst. Jag ser inget konstigt med det. Jag är 28 och ska jag vänta tills jag har fast jobb så lär jag vänta till jag blir gråhårig och pensionär då jag jobbar inom industrin och bli varslad varje jul i typ 3 månader. Nu är jag arbetslös då chefen inte vill anställa någon som är gravid så han bad mig höra av mig när mammaledigheten är slut. Så här har jag haft det i fyra år redan. 

Tycker ni kan köra på, det kan ta ett tag innan du blir med barn eller så blir du det på en gång man vet inte. Men ni har ju jobb och verkar trivas med varandra, sen att boendet är litet är ju en annan grej. En familj för i tiden på 12 pers kunde bo i ett litet torp. Alla undrar om vi ska bygga ut vårat lilla hus men fattar inte varför man ska ha sån jäkla yta. Men allvarligt.. kör på.

håller helt med #16!!! 🙂

Vill bara meddela! Vi behövde aldrig flytta in i ettan då vi köpte en lägenhet på 56,8 kvm i ett lugnt fint område. Vi var på resa och spiralen åkte ut innan det i samband med mensen och nu väntar vi på att plussa, då jag precis haft ägglossning! Spännande till max!!!!

Oj håller tummarna för er.