Barn som inte får bli vuxna
"Ungdomar kan inte ta något ansvar" "de förstår inte" Så brukar det låta, och ja, visst tycker jag att det är sant, många ungdomar idag är barnsliga, har ingen självkänsla, kan inte ta ansvar, saknar självdisciplin, tänker inte längre än näsan räcker. Det är sant, men vems fel är det egentligen? Föräldrar klagar på deras "hopplösa" barn och ungdomar, sedan när barnet fyller 18 så tappar föräldrarna greppet om deras barn. Är det då inte viktigt att låta barn ta ansvar, göra saker själv, lösa problem från de är små, lita på barnet. Såg ett lysande exempel på jobbet igår, en 18 årig kille höll på att lasta ett stort skåp på lastbil med några kollegor i samma ålder, under tiden kommer killens far och "dömer ut" deras lastning på ett inte allt för trevligt sätt och säger att si och så kan man absolut inte göra, ni skall göra si och så, och inte alls som de gjort. Mest troligt hade fadern inte lagt sig i om det hade varit en 50 årig man som lastat skåpet och inte hans 18 åriga son. Såhär skulle aldrig min far ha gjort, och jag tycker att det är väldigt respektlöst av farsan, killen är trots allt 18 år och vuxen och inget litet barn längre. Föräldrar kanske skall uppfostra sina barn så de är "mentalt vuxna" när de blir "vuxna på pappret" så att säga… Det var lite tankar jag ville dela med mig av och vill gärna höra hur ni andra tänker om detta!

Jag tror att du har en poäng, men i just det fallet som du nämner kan det ha med så mycket mer att göra. Nu vet jag ju inte alls hur det ligger till med killen och hans pappa. Men en tanke är att pappan äger åkeriet och vet att han kommer få betala skadorna på godset som kommer att bli om killen lastar som han gör. Det kan ju vara så att killen ofta lastar fel så godset blir skadat. Det kanske var en farlig situation där pappan insåg att det kunde gå riktigt illa om han inte sa ifrån osv. Jag kör själv lastbil och vet hur det ofta går till när dom nyutbildade 18åringarna ska visa sig på styva linan.
Sen är det ju så att föräldrar i dag verkar ha släppt på gränserna. Ungarna får göra som dom vill, dom är ute sena kvällar/nätter osv. Det är inte att lära barnen att ta ansvar genom att bara släppa allt och låta dom göra som dom vill utan att man som förälder vet vad som händer.
Jag har en kompis som uppfostrar sina barn med principen "frihet under ansvar" som han så fint har döpt det till. Men i själva verket är han bara för lat för att orka bry sig om sina barn. Han har SÅ slapp attityd att man blir förbannad ibland! Hans två åring springer ute på gatan när det kommer bilar och han säger inte ett ord! För pojken måste själv lära sig att bilarna är farliga (nu bor dom i ett villa kvarter så det är ingen motorväg ungen springer på, men ändå.) Hans dotter på 5år springer runt i halva byn hos olika kompisar hela dagarna när hon är ledig och föräldrarna vet aldrig vart hon är! Hon har inga tider att passa och kommer hem när hon själv vill det. Barnen har inga regler och vet inte vart gränsen går för vad man får göra och inte göra. Men enligt honom så lär dom sig ansvar. Jag håller inte med.
Jo, men i detta fall var inget det du nämner sant, farsan ägde inte åkeriet, killen hade inte lastat dåligt förr och situationen var inte farlig, jag jobbar där själv därav har jag koll på dedär, farsan ringde en annan äldre gubbe som sedan kom och lastade om den, på exakt samma sätt som killen gjort, då var det plötsligt inga problem… Farsan jobbar inte ens på samma företag… Tycker det är så dåligt, respektlöst, behandlar sonen och hans lika unga kollegor som om dom är rent ut sagt dumma i huvet å inte fattar ett smack… Sen det du beskriver om föräldern som uppfostrar sina barn genom att de helt får lära sig själv tycker jag inte heller är rätt, men man ska ju inte heller hålla barnen FÖR stramt, visst kan de få lära sig själv, det är bästa sättet enligt mig, men INTE i såna situationer som att springa vilt i trafiken tex. Upplever att föräldrar idag antingen helt "skiter" i sina ungar (som du beskriver) eller så håller de dem för stramt och daltar med dem, och resultatet blir ungefär det samma, ungarna har ingen uppfattning om hur det "riktiga livet" är när de skall kliva ut där som vuxna (om man nu kan kalla 18 åringar vuxna idag) Det jag menar när jag pratar om att ta eget ansvar och skaffa sig lite social kompetens och att bli säker i sig själv är tex att -behöver barnet ta reda på något, låt dem fråga/ringa själv, gör det inte åt dem, har sett månas skräckexempel på föräldrar som frågar om saker till deras 15-16 åriga dotter/son för att dottern/sonen inte vågar ringa själv, säger bara, ja men HALLÅÅÅ??!! Man kan ju inte "skydda" sina barn hur länge som helst, mina föräldrar sa alltid "ska du ha reda på det, så får du fråga själv, annars blir det inget alls av det" Tror det är viktigt att låta barn få en liten inblick i vuxenlivet redan från de är ganska små.