12 - Uppfostran

Föräldrar till bråkiga barn

2014-08-30 13:48 #0 av: Carl-Philip

Tror jag gör rätt som lägger denna tråd på Uppfostran.

I alla fall, jag jobbar extra på en fritidsgård med barn mellan 6 och 9 år. Tänker inte gå in på detaljer då jag har tystnadsplikt men som ni alla vet händer det att barnen ryker ihop då och då, vissa slagsmål är mer allvarliga än andra.
Många av föräldrarna till de bråkiga barnen har svårt att förstå vad just deras barn gör fel. De försöker hela tiden få fram vad det andra barnet har gjort, om det var det andra barnet som börjat bråka och vad det andra barnet har sagt.
Även om det visar sig att deras barn gjort något riktigt allvarligt och slagit ett annat barn hårt i sandlådan försöker de ändå skuldbelägga det andra barnet mer än sitt egna, som de skyddar till varje pris.

Mina föräldrar var tvärtom, om jag hamnade i bråk eller blev ovän med en kompis när jag var liten så fokuserade mina föräldrar på mig, pratade om vad jag gjort, och tyckte alltid att jag skulle vara mogen och säga förlåt först. De sket i vad det andra barnet gjort och sagt. De hade fokus på vad jag gjorde och att jag skulle be om ursäkt, även om det i vissa fall kändes orättvist att mina egna föräldrar inte höll med mig! Men det visade sig att det var nyttigt att de heller inte gjorde det jämt och ständigt, utan kanske tog andra barns parti ibland. Men jag har lärt mig av det, att det spelar ingen roll vem som började, JAG ska i varje fall inte göra fel, och det har varit bra för mig och det fick mig att inse följder av konflikter rätt tidigt. Att man kan inte göra vad som helst för det kommer inte finnas någon där som skyddar mig ändå.
Det känns som vissa barn med såna skyddande föräldrar fortsätter bråka för de vet att de ändå inte kommer få "skäll".
Det finns ju lite olika sätt att bemöta sina barn när de hamnar i bråk...
Hur gör ni när era barn hamnar i konflikter? Försöker ni skydda just erat barn till varje pris?

Anmäl
2014-08-30 14:13 #1 av: ChristineL

Jag tror att många föräldrar har svårt att se att deras "små änglar" gör fel. Min farmor var sådan, när mina föräldrar skildes så var det ju absolut min mammas fel att hon och pappa bråkade, att han söp och slog henne var en lögn för "lilla Per" (som hon kallade sin vuxna son med fru och två barn) skulle ju aldrig göra något sådant. 

Själv är jag uppväxt med att få veta när jag har gjort fel, att be om ursäkt och att berätta sanningen på en gång om något händer. Nu är min dotter så liten än att hon inte hamnar i bråk med andra barn men hon gör ju dagligen saker hon inte får göra på sin färd med att upptäcka nya saker ;) Vi är väldigt noga med att säga nej helt enkelt och att ta saken hon inte får ha ifrån henne. Det blir gallskrik på en gång men så är det, man drar inte i duken, man leker inte med fjärrkontrollen, visa skåp öppnar man inte osv. Det gäller att börja uppfostra på en gång och att föra dialog med barnet tidigt.

Anmäl
2014-08-30 15:42 #2 av: Ria74

Jag håller med #1 i allt hon säger. Vi agerar exakt likadant än så länge. 

Själv är jag uppfostrad med att det det är inte ens fel att två bråkar, alltså fick jag också ta konsekvensen om jag och någon annan bråkade. 

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2014-08-30 16:14 #3 av: [jnordstrom]

Jag tycker att ovanstående har skrivit bra!

Men jag tycker aldrig att man ska tvinga ett barn att säga förlåt även om barnet borde göra det. Tror ordet tappar sin mening om det används under tvång
Jag tycker det är bättre att förklara varför barnet borde be om ursäkt och att man inte får göra så. Så att barnet faktiskt förstår vad som vart fel .

Sen tycker jag inte Heller att man ska tvinga på vänskap. Nu syftar jag på större barn. Blir man behandlad illa om och om igen ska man inte behöva umgås med den personen bara för att man är barn
Finns ingen vuxen som skulle umgås med någon som betedde sig illa mot en stup i kvarten.

Anmäl
2014-08-30 21:54 #4 av: PogoPedagog

Jag tycker så klart att det är fel om föräldrar vägrar inse att deras barn gör fel. Men jag förstår också att de vill ta reda på vad det andra barnet gjort. Kanske vill de bara veta vad som triggat sitt barn att slåss så att de vet vilka situationer de ska var auppmärksamma på.  Eller så vill de veta exakt vad som hänt så att de vet om barnet talar sanning sedan när de pratar om det hemma.

Jag skulle säkerligen oxå viljga veta alla detaljer kring vad som hänt om jag fått reda på att mitt barn slagits och jag skulle säkert oxå vara en godtrogen förälder som får som första tanke att det inte kan vara mitt barns fel :P Men sen hoppas jag at jag skulle vara vettig nog att kunna bortse från det och lyssna på lärarna om vad som hände. ( ursäkta om jag formulerar mig konstigt, är så trött ikväll)

Anmäl
2014-08-31 09:19 #5 av: Velinga1984

Min 9åring är ibland inblandad i konflikter. Han fostras till att HAN ska uppföra sig, andra barn är inte mitt ansvar. Om de tycker så olika att de inte kan hålla sams så säger jag till sonen att han får helt enkelt leka med någon annan. Man får tycka olika men man får inte bete sig illa för det. Jag försöker lära honom att man ibland får kompromissa eftersom det är vad man gör i livet.

Har stött på föräldrar som vägrar inse deras barns fel, utan allt beror på lekkamraterna. Jag resonerar att varje människa har ett eget ansvar för sitt agerande. Och kan man inte uppföra sig så mister man sina kompisar.

Anmäl
2014-09-01 13:07 #6 av: JossanH

Föregå med gott exempel så får man mycket gratis! Vi har aldrig övat ina att säga "tack" tex men genom att vi själva använder det flitigt har vi nu en 2åring som tackar för det mesta- när hon är bekväm i situationen och är hon inte det så tvingas hon inte säga det.
Vi är inga "bestämda" föräldrar utan att istället för att säga Nej till allt så har vi från börjat förklarat varför hon inte får göra på vissa sätt eller varför hon inte får leka med vissa saker. Istället för att bara säga Nej så försöker vi ta bort de saker hon inte får ha helt enkelt- det ger större effekt att säga Nej när det verkligen behövs än om vi redan sagt det 20 ggr.
Nu är ju dottern 2 år så nu förstår hon ju när vi förklarar. Vi har ju inte henne på förskola så hon har inte direkt hamnat i någon konflikt med andra barn än. Men något jag kan bli irriterad på är föräldrar som ryter ifrån utan förvarning. Vi förklarar alltid först, tex "du får inte leka med dom grejerna då de kan gå sönder osv", medan det finns föräldrar som säger till på skarpen direkt barnet rör något den inte får, utan att barnet vet att det är en "förbjuden leksak".

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.