01 - Allmänt om barn

Åldersskillnad mellan syskon

2007-09-04 00:04 #0 av: [Sajberlena]

Började i en annan tråd som avvikare, så jag gör en ny. Min fråga är; är det lättare eller jobbigare med tätt mellan syskonen eller med flera års skillnad? Vi har tre barn med sju år mellan varje.

Jag är 12 år äldre än min yngste bror och vi har jättebra kontakt idag, även om jag kanske är lite mer av en mamma för honom. Mest kanske för att vi inte har någon mamma, jag vet inte.

Däremot hade vi i princip ingen kontakt alls när vi var små, han var fem år gammal när jag flyttade hemifrån!

Vad tycker och tror ni?

Anmäl
2007-09-04 00:10 #1 av: Linda

Samma för mig jag var sladdis men nu har vi bra kontakt.

Jag har ju tätt mellan mina barn och trodde nog att jag ville ha fler barn än 2 men nu kommer jag nog vara helt slut i minst 10 år till tackvare mina gosebarn..Som e ca 16 mån mellan. 

Anmäl
2007-09-04 00:15 #2 av: Annette

Vi har 3 år och 2 månader mellan barnen. Den äldste hann precis bli blöjfri dagtid när lillasyster föddes. Dessutom var han tillräckligt stor för att orka gå på promenaderna. Nu leker de väldigt bra mellan alla slagsmål.

När den minsta var bebis var jag inne på att skaffa ett tredje barn när hon börjat skolan, men det vill jag inte längre. Det beror på ren lathet ;) det är bekvämt att inte behöva passa dem varje minut. Men det är nog samtidigt väldigt mysigt med en liten sladdis.


Anmäl
2007-09-04 00:17 #3 av: [Sajberlena]

Mmm. Kommer ihåg hur det var med fyra bröder och drar mig tillminnes om varför jag flyttade tidigt... Förvånad

Mina två yngsta bröder var också tätt, 15 månader mellan, och jag vet att mamma sov inte mycket under några år där... Det var då jag bestämde mig för att bara ha ett barn! Det gick sådär...

Men å andra sidan så blev alla fyra "stora" ungefär samtidigt och kunde stå på egna ben!

Som sagt - min äldste har redan flyttat mer eller mindre samtidigt som jag skolar in den yngste på dagis. Ibland känns det som om jag har till livsuppgift att vara småbarnsmamma. Ändå kände jag att jag var tvungen att skaffa hund för minstingen började bli större... Borde kanske söka hjälp eller nåt *suck*

Anmäl
2007-09-04 00:46 #4 av: Pomperipossa

Riktigt bra med ordentlig åldersskillnad... Sonen var 8 när han blev storebror. Ingen avundsjuka för fem öre eftersom han inte hade så stort behov av mamma och pappa längre och det var lätt att förklara när bebisen tog all tid... Han hade ju fått småbarnstiden alldeles för sig själv... Fast ibland ångrar man att man inte har en mitt emellan..

Anmäl
2007-09-04 01:35 #5 av: [Sajberlena]

Nä, avundsjuka har vi aldrig upplevt heller. Stor förståelse däremot, för att lillebror behöver saker för att han är liten och storebror andra saker för att han är stor. Annat var det hemma när jag växte upp, när morsan stod med linjal och mätte nivån på läsken i glasen... Nåde den som fick mer milimeter än den andre!

Så här i efterhand, vuxen och klok, kan jag inse att hon begick ett stort misstag med sitt nitiska "lika för alla" hela tiden. För det blev ju ett måste, fick en skulle alla ha exakt lika mycket. Det var inte bra... Hade varit bättre att få lära sig att nu är det din tur, nästa gång någon annans.

Anmäl
2007-09-04 02:29 #6 av: lisette
jag har själv haft 11 år till min älsta storebror och 6 till den yngsta storebroren.
stefan, som är älst har jag alltid kommit överens med.
anders, har det inte gått bra med förrän jag blev äldre. ungefär i högstadiet... jag tror att vi var för nära varandra i åldern, sen är han ett typiskt mellanbarn som man kan läsa om. den som är lite speciell av sig osv...
loke kommer att få ett syskon (kanske) när han är 3-4 år. tycker det är ganska lagom mellanrum
Anmäl
2007-09-04 11:22 #7 av: [Anna-N]

Mellan mig o min syster är det 4 år. Vi har sällan kommit överens utan dragit åt olika håll ända tills vi blivit där vi är i dag. Tror det kanske varit för tätt mellan oss då båda har varit barn och tonåringar på samma gång.

Idag har vi båda vuxit upp o är mer på samma nivå (inte alla ggr) men mycket.

Skulle jag ha ett barn till så skulle det nog bli när Victor är 4 år ungefär. Vill absolut inte ha barnen för tätt så det blir två bebisar. Vill ha ett lagom mellanrum - vilket man egentligen inte vet vad det är som ÄR just lagom.

Anmäl
2007-09-04 11:25 #8 av: Linda

Lagom tycker jag är 1,5 år då har e varanndra och perfekt lekkamrat.

-Det fungerade utmärkt och gör det fortfarande.

Känner mig lite sågad av era inlägg faktist.

Jag själv hade storahopp mellan mina syskon och saknade den nära kontakten när jag var yngre med mina syskon som tur har vi tagit igen det nu när vi är äldre. 

Anmäl
2007-09-04 11:33 #9 av: [Sajberlena]

Men då limmar vi ihop det itusågade!

Jag tror också det kan vara fördelar med tätt mellan barnen, framför allt när bebisstadiet är över. Jag är ganska trött på fyraåringens tjat om att han inte har något att göra och att "han har iiiiiiingen att leeeeka meeeeeed" så fort vi är hemma. Där är nog den största nackdelen med stora hopp... Det blir som tre ensambarn, inte en syskonskara som mina bröder var.

Nu är våra barn inte planerade med sju års mellanrum, de har liksom bara råkat komma så. Men om jag hade haft möjlighet att bestämma hade jag inte väntat så länge, då hade det blivit tätare.

Dessutom tar det många år innan t ex den äldste och den yngste kommer att kunna etablera vuxenkontakt, lilleman ser honom mer som en kompis som hälsar på ibland och inte som ett syskon. Precis som jag gjorde med min yngste bror. Vår relation startade inte förrän han var 15 år!

 

Anmäl
2007-09-04 11:43 #10 av: Linda

Ja man kan ju också se det så här;): Vi slapp två kullar med blöjor nu hade vi allt ganska avklarat på änn gång.

Hade vi väntat längre skulle hon förmodligen bli ensam barn.

mvh Linda 

Anmäl
2007-09-04 11:49 #11 av: [Anna-N]

För min del skulle det inte funka med två bebisar samtidigt. Men just när bebisstadiet är passerat så är det kanske mer fördelar att ha dem tätt iom att de har "sällskap av varandra" på ett annat sätt.

Där är fyra års skilland - lite för mkt för att man ska kunna leka på samma nivå.

Anmäl
2007-09-04 12:33 #12 av: MaMaMade

Det skiljer 8½ år mellan sonen o Mellis...det var så kul att få barn o han var så lätt "att ha", man märkte liksom aldrig av honom...inga besvärligheter på ngt sätt. Han åt, sov, älskade att åka bil...även långt...besöka muséer od. Sedan nämnde han ngt om en lillasyster o då hade även jag börjat att fundera i de banorna.

Mellis är 2½ år äldre än Minstan. Jag ville ha en så hög medgivandeålder som möjligt (adopterade barn). Hoppades på att de skulle kunna ha roligt m varandra då vi (iaf då) bor långt från jämnåriga vänner. Nu sätter inte socialen ett medgivande som kan innebära att de är mindre än 1 år från varandra i ålder. Tyvärr tänker de inte på att räkna in minst ett halvårs väntetid i det men det fungerar bra m 2½ år mellan dem. Iaf så leker de o slåss m samma frenesi numer o Minstan saknar Mellis de 2 dagar hon är på FSK.

Våra 2 äldsta har ju aldrig fått uppleva bebbe-stadiet på småsyskonen då flickorna varit över året när de kommit. Således inget nattvak, amningar mm som tagit mkt av min ork o mitt humör. Pappa har ju kunnat hjälpa till på ett helt annat sätt också.

Börjar se fram emot när även Minstan börjar FSK så jag får ett par dagar för mig själv. Kanske kan få ett jobb några dagar i v o tjäna lite pengar som vi kan lägga på ngt kul. Gissa om jag har haft ångest de här sista v då jag trott att jag varit gravid! Men det är nog en ordentlig magkatarr...o en rejäl viktuppgång. Men man börjar ju fundera när man inte haft mens på 4 månader *o* går upp i vikt o det har börjat att "pirra" i magen sista månaden...fast testet visade ju negativt o min ålder pekar nog mer åt klimakteriehållet... :)

Anmäl
2007-09-04 12:37 #13 av: Linda

#12 Du skriver så härligt tycker jag, med mkt värme:)

Hur gamla är dina barn nu? 

Anmäl
2007-09-04 12:43 #14 av: [Sajberlena]

Det är så roligt tycker jag, det där med att syskon slåss och bråkar men saknar varandra fruktansvärt när de är isär! Härhemma får lilleman alltid spader om han har slagit sig eller blir ledsen för något, för mitt i hulkandet och ulkandet kommer allt ett "buuuuu, jag saaaaknar" och namnet på den som tillfälligtvis inte är hemma...

Och reaktionerna hos syskonen om någon varit dum mot deras brorsa - ujujuj. Då spelar varken ålder eller annat någon roll, ve den som är taskig!

 

Anmäl
2007-09-04 13:07 #15 av: MaMaMade

#13

Tack! Försöker sälja dem minst 1 ggn om dagen...! ;)

Sonen är 11½ (förmodligen är han ett år äldre i verkligheten, ingenting stämmer varken kroppsmässigt el inlärningsmässigt). Mellis fyllde nyss 5 år o Minstan är 2½ år.

#14

Jag har problem m att sonen ska "pappa" Mellis när hon i hans tycke är dum m lillasyster. Han märker inte alla ggr Minstan är dum m Mellis...han går ju långa dagar i skolan bl a. Han fullkomligt *avgudade* Mellis när vi fick henne o hon förstår inte varför han har blivit som han har blivit. Svårt att förklara pubertetsproblem för en 5-åring. Hon frågade Guben för ett par v sedan: "Tror du att NN kommer att börja tycka om mig igen ngngång? Jag älskar ju honom..."...vad gör man? Sonen är helt borta i skallen när det gäller sådant numer...försöker förklara för honom att hon blir ledsen när han aldrig bryr sig om henne men det är som att tala till en vägg. :(

Anmäl
2007-09-04 15:47 #16 av: LinaN

Mellan mig o yngsta systern är det 20 år och några månader. fick mitt första syskon när jag var 4-5 och svartsjukan kokade.... jag som fått all uppmärksamhet blev nu undanskuffad och förbisedd på daglig basis.

Den sista kullen syskon (som idag är 6,4 och 2 år gamla) har jag en oerhörd bra kontakt med, och trivs väldigt bra när ajg är hemma. Flyttade hemmifrån på allvar nu när sista syskonet blev 1.... flyttade 35 mil hemmifårn.

mellansyskonen, 2 hos pappa är det den yngsta jag har bäst kontakt med, mellanbarnet är typiskt mellanbarn. syskonen fårn mammas andra äktenskap har ajg ett ok förhållande till, men vi växte aldrig upp ihop. 

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2007-09-04 20:50 #17 av: Elisabeth-J

Mellan mina två första barn är det 14 månader och det tycker jag har varit bra, första året var jobbigt med 2 små men det var mest fördelar. Se dröjde det 11 år innan Robin föddes.

Anmäl
2007-09-12 02:16 #18 av: Helleh

Mellan mig & yngsta brorsan är det oxå 12 år. Mellan mina barn är det nästan 10 år ( minus 1 mån & 6 dagar)

Anmäl
2007-09-12 16:57 #19 av: Gullan402

Mellan mina tjejer är det 3½ år, ganska lagom tycker jag. Fast visst är det en hel del slagsmål...
Själv är jag storasyster, o mest fått vara barnvakt åt mina småsyson, brorsan är 7 år yngre o syrran 10 år yngre. Med lillebror har jag en bra relation idag, han är en stor idol som morbror till mina töser. De vill att jag ska jobba varje kväll för då är morbror barnvakt o han leker mer med dem än jag o tjatar inte lika mkt...
Lillsyrran har jag ingen kontakt med idag, det skar sig fullkomligt för 2 år sen o faktum är att jag inte är intresserad heller.
Eftersom jag var 15 när jag flyttade hemifrån så var de 8 resp. 5 så vi hade ingen gemensam barndom.

Anmäl
2007-09-14 20:25 #20 av: Loove

Här skall ni få höra om ålderskillnaderna i barnaskaran jag tillhör... hihi

 

Jag är 40 nästa år... min äldsta bror fyller 50 nästa år och min nästäldsta bror fyller då 48...och nästa år fyller också vår minsting 18.

Jag var 21, nästan 22. och nybliven mamma då jag fick min lillasyster... 

Tror att jag har bättre kontakt med min syster än jag någonsin har haft med mina bröder...

 L

Anmäl
2007-09-14 23:52 #21 av: [Sajberlena]

Härligt att höra! Glad

Anmäl
2007-09-15 12:23 #22 av: CarolaCarro

Mina kusiner är 10 och hans bror är 13 de är hopplöst och ha dom i samma rum om inte säga i samma hus.. dom flyger på varandra helt utan anledning.. Även om dom har varsin data varsin "Blip" som man spelar på inne på tv4 så skall dom gå in på varandras konton och verkligen reta gallfeber på varandra.. Dom kan inte ens gå på stan tillsammans utan att bli osams för ingenting egentligen..  Men ja som är ensambarn och har alltid vart så tycker ja de borde va kul och ha ett syskon som är ganska likgammal så man kan umgås tillsammans.. hitta på något och så men inte dom 2 nej..

Anmäl
2007-09-15 12:48 #23 av: MaMaMade

#22 Skulle tro att det går över m tiden...de är i den åldern när de börjar bli "stora". :)

Min syster är 11 år äldre än mig. När jag blev såpass stor att jag fattade att man kunde busa o ha kul m ett syskon började hon gymnasiet o kom hem lagom till middagen. Sedan måste hon läsa läxor o efter det skulle jag isäng. Såg inte så mkt av henne. Sedan flyttade hon hemifrån när hon var 18 år o bodde o Sthlm, Luleå o Skellefteå...det är en bit från Umeå det.

Nu bor hon i en grannby men vi är så olika som personligheter, har iaf handarbetet gemensamt men när det gäller personliga värderingar o hantering av livet i allmänhet...*puh*! Kanske det beror på att vi lärde känna varandra bäst som vuxna o aldrig hade en chans prägla varandra.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.