03 - Barn 1-3 år

Skrik- och grinolle

2010-08-09 13:49 #0 av: AlbaStiffler

Skriver nu en andra tråd för dagen om min 1,5-åriga son som just nu är rätt krävande (se även Vällingpimplare).

Senaste 3-4 månaderna har han skrikit och gråtit mer eller mindre konstant för allt och inget. Han har alltid gråtit rätt mycket över småsaker men nu är han värre än "vanligt".

Vi talar om timtals av gråt per dag, självklart bara i korta stunder per gång, men sammanlagt säkerligen timtals. Så fort han inte får sin vilja fram eller kanske kanske kan tänkas göra illa sig (i förskott) gråter och skriker han. Däremellan är han en solstråle och är jättetrevlig.

Här är en typisk situation som utspelade sig häromdagen, en helt vanlig dag:

  • Vi ska duscha i sommarstugan, något han inte är van vid då vi har badkar hemma.
  • Han skriker av fullan sky när jag tar av honom kläderna.
  • Han skriker och gråter när jag startar duschen och ska ha munstycket som sitter i ställningen och ska duscha "själv" vilket gör att ingen av oss blir duschade.
  • Han skriker och gråter när jag hindrar honom från att duscha på trädörrarna i badrummet samt på soptunnan och i mina skor!!! :-O
  • Han skriker när jag drar för draperiet.
  • Han gråter när han råkar halka i duschen (kanske det enda gråtet och skriket som var ok).
  • Han skriker och gråter när jag tvättar honom och när jag själv försöker få lite vatten på mig.
  • Han skriker när jag stänger av duschen och torkar honom.

Ja, som ni hör så är allt fel just nu. Hur sätter man gränser för ett sånt här skrikigt och tålamodstestande barn? hur får man honom att fatta att han skriker för högt och för ofta och för fel saker? Enkelt vore ju att säga att man inte ska låta honom få sin vilja fram när han skriker, men hur 17 gör man det när han skriker för allt? Man kan ju inte förbjuda honom att äta när han skriker för att få mat, och sen skriker för att inte få mat... finns lixom ingen logik i hans krav och därmed är det omöjligt att inte då och då "låta honom" få som han velat, eftersom det är något som måste göras. Många saker kan man såklart ta fajten med, och hindra honom från, med resultatet ännu mer skrik och att han testar en igen, och tillslut "vinner man", tills han testar samma hyss igen dagen efter.

Går liksom inte att prata med honom i dessa vredesutbrott, och kan man ändå prata med honom så lyssnar han ändå inte utan flamsar och skrattar, alternativt skriker och gråter bort det. Ibland blir man riktigt tokig och vill bara stänga dörren och gå därifrån några timmar...

Anmäl
2010-08-09 13:50 #1 av: AlbaStiffler

Just det, kan tillägga att han fått flertalet tänder under denna period och att dessa självklart spelat in i lite av humöret. men jag tycker inte man kan skylla allt på detta... hehehehe...

Anmäl
2010-08-09 17:38 #2 av: [YlvaP]

Ja denna period. Flört

Ett förslag. Köp en en badbalja som ni ställer i duschen och då kan han bada så blir det inte så läskigt med duschen. Inget barn gillar duschen, vet ej vad det gör som dom blir rädda. Även mina barn har varit så även om vi bara har en dusch hemma (ej badkar). Baljan har vi kvar och tjejerna sitter ännu i den och leker och då är minsta tjejen 3,5 år gammal.

MVH Ylva / Wai-san
Vardagsbloggen
Medarbetare på Sommar och Scrubs.

Anmäl
2010-08-09 18:22 #3 av: AlbaStiffler

Min son älskar att duscha, han ska bara ha det som han vill, och styra duschmunstycket själv. :-) Allt ska göras som han vill, annars för man höra... *suck och stön* Nu är vi dessutom hemma igen och har badkaret istället. Igår stod han och skrek som en tok och pekade och försökte klättra i badkaret när vi börjat tappa upp vatten. Han skrek sig knallröd innan han fick komma i, eftersom det var för varmt till en början. Inget man gör är rätt, haha...

Anmäl
2010-08-09 18:54 #4 av: Zahara

känner igen mig i vad du skriver och det enda svaret jag har är att stå ut och ha tålamod det var det enda som fungerade här, tösen är nu 2 år och det är mycket bättre...mamma vann :)

Anmäl
2010-08-10 11:31 #5 av: AlbaStiffler

Jo jag antar att det är så man gör. Kanske blir gallskrikandet bättre när han lär sig prata istället för att skrika.

Men det är bara såååå jobbigt alla gånger vi fått fly från en restaurang denna sommar, då vi vart en hel del på resande fot och varit så illa tvugna att gå på restaurang. Pinsamt och folk glor på en som om man vore störd som inte kan hålla tyst på ungen. Förstår dem iofs, men jag har numer en helt annan förståelse för de där stackars föräldrarna som springer genom snabbköpet släpandes på en skrikande unge som vägrar gå... hehehe... Allt som oftast spelar det ingen roll vad eller hur man gör, han skriker även om han är "nöjd" och glad.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.