Annons:
Etikett25-off-topic
Läst 822 ggr
Garm
2020-01-18 00:14

Förskola snart, vid 18 månader

Vet inte riktigt vad jag har för syfte med detta inlägg, det är nog mest bara för att ventilera tror jag.

Den 3:e februari börjar inskolning på förskolan för min son. Jag hade från början inte tänkt låta honom börja på förkolan förrän han fyllt tre, han är ett och ett halvt ungefär nu, men vissa omständigheter fick mig att tänka om. Jag undrar om jag gör rätt som låter honom börja nu, en liten oro gnager mig. Jag vet att jag behöver tiden han får på förskolan, men behöver han den redan? Jag hoppas det främjar hans utveckling. Förhoppningsvis kommer han tycka det är jätteroligt de 15 timmar i veckan han kommer gå, men det känns ändå jobbigt att lämna ifrån mig honom till människor jag inte känner. Hur tusan ska jag tänka här, så det blir lättare?

Under inskolningstiden hoppas jag kunna få ett bra intryck av de som jobbar där och en bra överblick över verksamheten. Avdelningen han ska gå på är nyåterstartad med nya anställda, som tydligen är visstidsanställda, så det gör mig ju lite extra orolig. Avdelningens vara är oviss eftersom behovet av barnplatser är oviss. Det blir säkert jättebra och personalen är nog bra, men den där förbenade oron alltså… Den är rätt så mild, men finns där.

Avdelningen kommer ha 14 barn, med plats för 15, i åldrarna 1-3 och tre pedagoger. Är 14 barn många på tre pedagoger? Jag har så otroligt dålig koll på allt sånt här.

Det känns både bra och inte bra just nu, det här med förskola.

Annons:
Emmmm
2020-01-18 06:09
#1

Jag tycker du gör rätt. Kände precis som dig när jag skolade in min son när han var 1 år och 8 mån. Han kunde vara lite ledsen de första 2 mån men efter det ÄLSKADE han förskolan. Han lär sig otroligt mkt där, mkt som jag tror hade tagit lång tid hemma. Han har sina kompisar där som han älskar och han blir ledsen de dagar han inte får gå. Nu när syskon ska komma är jag orolig hur han ska hantera att bara få gå 15 timmar. Sedan kommer säkert inskolningen vara lite tuff och några veckor efter det, men sedan kommer det nog gå jättebra :) hans grupp är också 14 barn på 3 vuxna med åldrar 1-3 år så tror det är ganska normalt.

mollyt
2020-01-19 22:27
#2

Nu minns jag att du hade det tufft så jag utgår från mig själv bara. Jag gick på inskolning med min dotter när hon var 2,5år och det blev riktigt dåligt. Det resulterade i att vi sa upp platsen efter första veckan - bland annat så hade dottern börjat kissa på sig på nätterna och visade stark separationsångest. Sen väntade vi ett år och skolade in på en annan(!) förskola när hon var 3,5 år och nu har allt varit en dans på rosor från första dagen. Nu är hon stor nog att faktiskt leka med de andra barnen och ha ett socialt utbyte med dem. Barn under tre år har inget behov av andra barn på det sättet, det finns inget en förskola kan ge yngre barn som dennes föräldrar inte kan ge. Jag tror på anknytningsteori och tycker att små barn (under 3år) har det bäst med sina föräldrar. Sen finns det ju många olika skäl till att föräldrar inte kan vara med sina barn tills de är tre år - men då är förskolan till för föräldrarna snarare än barnen. Jag tycker att småbarnsavdelningen är svår - det beror helt på om det är 10 ettåringar som inte kan gå eller om det är 10 blivande treåringar som kan mycket själva. På min dotters första inskolning (när hon var 2,5år) var det liksom bara bebisar i hennes grupp, så med två personal som skulle gå och bära på de där småttingarna som bara grät fanns det inget utrymme för min rätt självständiga 2,5åring som då fick ”klara sig själv” och inte hade någon att vara med.

Garm
2020-01-20 15:42
#3

Tack för svar #1 och #2

Förhoppningsvis kommer allt gå bra för sonen, men har det inte blivit optimalt efter max två månader så kommer vi säga upp platsen och hålla honom hemma tills han blir tre. Eftersom jag har haft det rätt jobbigt bitvis så kommer det inte vara optimalt för mig, men det är ju sonen som kommer först. Jag vill att han ska ha det så bra som möjligt och funkar inte förskolan innan han blir tre så kommer jag aldrig tvinga dit honom.

Beroende på hur det går ett par veckor efter inskolningen så kanske vi får sänka antalet timmar/dagar han går. Funkar det inte då, så slipper han förskolan.

Kanske tycker han det är kul med andra barn och vuxna och allt går bra, då är det ju optimalt.

Jag känner dock som #2 att förskolan liksom mest kommer vara för min skull vid hans ringa ålder, men hoppas innerligt att det är bra för sonen också.

Jag har så blandade känslor inför förskola vid hans ålder. Det sliter lite i mig. Får helt enkelt vänta och se hur det går och agera därefter.

mollyt
2020-01-20 20:12
#4

#3 skulle dagmamma eller annan barnomsorg vara ett bättre alternativ då? Men ja, ni har ju inget att förlora om ni är öppna inför det. Alltså det värsta som kan hända är att det inte känns bra och då får ni agera utifrån det i så fall. Du behöver ju också må bra om du kan så att säga.

oh-la
2020-01-20 21:20
#5

Ge det lite tid och se vad sonen känner inför det. Jag satte dottern i förskola vid 18 månader då jag började jobba, och kommer göra detsamma med sonen. Med dottern har vi erfarenheter i två ytterligheter. Första halvåret var inte alls bra, och dottern mådde inte heller bra. Det visade sig ha grund i att pedagogerna på hennes avdelning var dumma mot barnen och att barnen fått en otroligt ohälsosam relation mot varandra med barn som styrde andra barn, ingen struktur, otrygghet, bestraffningar och mycket mer… pedagogerna fick gå och får inte längre jobba med barn i kommunen. Efter det tog en helt fantastisk pedagog vår lilla tjej, och några andra av de minsta barnen under sina vingar och jösses vilken skillnad!! Helt plötsligt utvecklades hennes språk, hon sjöng sånger hon lärt sig. Hon älskade sin avdelning, älskade sina fröknar fast hon bara var 2 år. En totalvändning. Vår son kommer hamna på samma avdelning som dottern hamnade på efter all skit, och han kommer få börja vid 1,5 år. Man gör ju allt för sina barn, ibland mer än vad som kanske är bra för oss. Jag har ju läst tidigare, och du gör det ju för ditt mående. Jag förstår om man känner sig som en stor egoist, men tänk som så att för din son är du hans allt och hans stora trygghet, och den största tjänst du kan göra honom är att ge dig själv utrymme att vara den bästa förälder du bara kan bli. Det ligger ingen prestige i att knäcka sig själv för att ha barnen hemma så länge som det är bra där barnen är, och det hjälper i det långa loppet vare sug dig eller din son. När sonen kom var dottern 2,5 år, och hon fortsatte gå 15 timmar i veckan fast jag är mammaledig. Jag behöver det lilla andrummet, hon har det bra under tiden. Vissa veckor är hon extra ledig när vi hittar på lite saker ihop. Det funkar hur bra som helst. Du ör inte dålig för att du lämnar din son till dagis några timmar i veckan! Testa och se hur det går!

Bjallstal
2020-01-21 13:01
#6

I kommer skola in vid 18 månader. Oavsett om det blir vårt första eller andrahandsval så känner jag mig helt trygg med pedagogerna och förskolorna. Bor i en mindre by och har bra koll på/känner den största delen av pedagogerna. De flesta har jag eller mina syskon haft när vi var små. Samma personal på avdelningarna och väldigt lite om ens några vikarier. De två förskolorna som jag är osäker på, har jag inte ens lagt till i vår ansökningslista.

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Annons:
[Thiah]
2020-01-22 19:08
#7

Mina barn har båda varit tvungna att börja som 16 månader och som 14 månader. (Finlands föräldraledighet är väldigt annorlunda mot Sveriges) och den ena mådde otroligt dåligt men vi hade inget val medan den andra (14 månader) älskade det direkt. Det barnet som mådde dåligt är av högkänslig natur med stora krav på att lyckas och för honom har dagis aldrig varit bra. Mycket beroende på pedagogerna… Jag jobbar själv som pedagog sen 10 år tillbaka och jag har mött på alla sorters föräldrar och barn. Och dom familjer som oftast mår bäst är den där föräldrarna mår bra. Där dom orkar vara föräldrar. Om det betyder att deras lilla filur är med mig 15-25 timmar i veckan så är det med glädje jag har dom barnen där.

Garm
2020-01-25 12:59
#8

#4 Jag har inte ens tänkt på dagmamma/familjedaghem, tack för tips. :)  Om förskolan inte fungerar efter en tid så kommer jag kolla upp möjligheten med det. Det finns här i kommunen, men de har ju rätt små barngrupper av förklarliga skäl. Får se hur förskolan ter sig först bara, men det känns skönt att det finns ett möjligt alternativ.

#5 Jag hoppas verkligen att han kommer trivas på förskolan och utvecklas och allt det där. Det vore underbart att se. Han har ju inte riktigt samma möjligheter här hemma, även om jag leker med honom och sjunger och allt vad jag nu gör. Vet inte om han verkligen behöver det redan, men att vara social med andra barn och vuxna känns som en bra grej. Min stora rädsla är ju att han ska få hemska pedagoger som avskyr barn, typ.
Tack, behövde verkligen höra att jag inte är en dålig mamma. Är rätt jobbigt att slåss med såna här känslor.

#6 Det låter ju jättebra! Önskar jag kände pedagogerna på samma sätt, så jag liksom visste om de var bra. Skulle ge mig en stor trygghet.

#7 Min högsta önskan är att han trivs och att pedagogerna tycker om honom. Det känner betryggande att läsa att du som pedagog ser föräldrarna också och gärna har barnen där. Jag är faktiskt lite rädd att bli dömd av både andra föräldrar och pedagoger.

Sarah
2020-01-26 15:19
#9

Vi skolade in yngsta vid 14 månader. Killens planerade ledighet sket sig och jag orkade inte vara hemma längre. Förutom lite jobbigt efter sjukdom så trivs hon så bra. Samma typ av grupp ni har. Är så lugnt och välfungerande. Lilla har gått drygt 2 månader nu och trivs jättebra. Är rätt pedagog där när man kommer springer hon till henne och kramar henne. Dottern är nästan översocial och älskar att ha folk omkring sig så mycket som möjligt. Hon har sökt sig till andra barn sen hon hade möjlighet. Stora dottern är visserligen social, men inte alls på samma uppsökande sätt. Hon är mer reserverad och eftertänksam. Jag känner ingen skuld att vi skolade in tidigt och trots att hon är både yngst och minst (liten i storleken) så tar hon mycket plats. Pedagogerna ger henne det hon behöver i närhet och gos mm. Jag hade möjlighet att ge henne en månad med bara några timmar om dagen i början, men nu går hon fullt. Hoppas att det går lika bra för er.

Garm
2020-02-20 14:44
#10

Hittills har det gått jättebra med förskolan för sonen! Tre mysiga pedagoger och ännu är det bara fem barn på avdelningen, men blir så småningom 14 stycken. Två-tre stycken i veckan inskolas. En riktig mjukstart för alla inblandade och det känns bra. Han blir såklart ledsen när jag lämnar honom, men det går snabbt över så snart jag gått. De har något som kallas Trygghetsbox på den här förskolan, som vi föräldrar får vara med och göra. Det är en låda med handtag (en tom bag-in-box) som klätts i vitt papper och sedan har det klistrats på foton av föräldrar och andra, för barnet, viktiga personer. Den kan barnen bära runt och titta på när de känner att de saknar mamma, pappa, husdjuret eller någon annan. Superbra grej, tycker jag! Har nog hjälpt en del under dagarna på förskolan. Det känns bra med förskola :)

mollyt
2020-02-21 20:05
#11

Så skönt att det känns bra!

Upp till toppen
Annons: