Annons:
Etikett06-tonåring
Läst 696 ggr
[daolif]
12/3/19, 11:12 PM

Otillgängliga föräldrar

Hej,

Min syster är 15 år och har precis börjat få upp sitt självförtroende tillräckligt för att våga ha framtidsdrömmar och plugga. Jag är 19 snart 20 och påväg att flytta hemifrån men är nervös till vad som skulle hända hemma då. Lillasyster säger jämt att hon inte känner att mamma finns där för henne, att hon är självcentrerad och inte bryr sig om våran skolgång. Det är någonting jag också upplevt och på senare tiden har hon börjat vara borta på kvällar och nätter för att hon dejtar, vilket fått min syster att känna sig övergiven. 

Pappa är tillgänglig 50% av tiden men bor numera i en 1 som vi inte får plats i. Då han är bipolär och har episoder så vet man inte alltid när man har en förälder att lita på.  När vi va små så jobbade mamma natt och ibland utomlands, vilket lämnade oss med en då alkoholiserad pappa som inte kunde laga mat eller hjälpa oss med läxor. Det här har pågått i 11 år och jag har länge tagit hand om min syster, bestulen på en del av vad som borde varit min barndom. Men nu när jag flyttar så vet jag inte vad jag ska göra. 

V har min syster för rättigheter? Har försökt att kolla UMO och barnkonversionen för att förstå men allting verkar dömmas väldigt individuellt om jag förstår det rätt. 

Vore så otroligt tacksam för allt stöd jag kan få.

/Dao

Annons:
mollyt
12/12/19, 8:54 PM
#1

Vilken tuff situation ni verkar ha. Jag skulle prata med kommunen och sov där ni bor. Eftersom din syster är så ung så borde hon kunna förväntas hjälp där om er mamma inte räcker till så som hon borde. Kram på er båda!

Shamall
12/14/19, 8:04 PM
#2

Jag var i en liknande situation i din ålder. Alternativen som fanns för oss då var att mitt syskon skulle bo hos mig/annan familj, eller så hade man fått starta en utredning om stödfamilj/familjehem men det kan bli långdraget och då måste någon göra en anmälan till socialtjänsten om försummelse/liknande dvs de problem som hon utsätts för. Det låter inte hoppfullt men att ens föräldrar ska ändra på sig är nog inte att räkna med. Jag kände också att hela min barndom gick åt till att ta hand om mitt syskon men idag är jag glad över att jag gjorde det. Det var ett val mellan att leva mitt liv eller att ta hand om den lilla familj jag hade. Men det är inget val ett barn eller ung vuxen ska behöva ta. I vårat fall kändes det ohållbart att mitt syskon lämnades ensam långa perioder alt behövde bo med en alkholist när föräldern var hemma. I vårat fall så tog jag kontakt med en släkting jag litade på och talade om hur situationen låg till. Denne åkte och hämtade mitt syskon som efter det fick en bra tillvaro.

Shamall

Upp till toppen
Annons: