Hur hittar ni tid för kärlek med er partner?
Jag hoppas på lite tips som förvisso inte rör våra barn utan oss som föräldrar.
Jag är hemma med våra barn och min man jobbar. Han har ett krävande jobb och jag har allt ansvar för barnen. För oss har det varit en bra lösning då jag gärna vill vara hemma med barnen men jag kan ibland känna att jag och barnen är en familj - och att jag och min man är en annan familj. Alltså min man åker hemifrån tidigt på morgonen, är borta hela dagen (kommer ibland hem till middag men även ofta hemma efter att barnen nattas) och han jobbar även mycket på helgerna och när han väl är hemma. Så vardagen har jag och barnen - och det trivs jag egentligen med - men jag känner att min man hamnar utanför i våra vardagsrutiner och tja… vår (min) vardag.
Det har gjort att jag känner mig sliten mellan "två familjer" och att jag inte riktigt får ihop mina identiteter som Mamma och Hustru. Den känslan blir kanske ännu större när han inte delar min vardag/verklighet med barnen, så för honom är jag fortfarande mer Hustru än Mamma men jag känner mig mer som Mamma (om jag räknar antal timmar per dygn) än Hustru. Detta känns inte roligt, jag saknar vårt gamla liv som man-och-fru samtidigt som jag inte skulle byta bort mitt hemma-mamma-liv för någonting.
Men förr hade vi ett väldigt aktivt och spännande sexliv som nu är utbytt till snabbisar när barnen sover och det ger mig ångest när vi inte sexar till det ordentligt när vi har möjlighet till barnvakt…
MEN så till min fundering: hur gör ni andra för att ge er relation till er partner den tid och uppmärksamhet den förtjänar? Jag vill kunna känna mig mer som den hustru jag är, inte bara vara mamma till min makes barn och sova i samma säng som min man… jag vill kunna diskutera annat igen än bara bajskonsistens och vilka andra barn vi mött ute när vi lekte. Jag vill hitta gemensamma intressen igen!
Vårt yngsta barn är bara 1 månad gammal och jag helammar så barnvakt är uteslutet för honom, däremot storasyster har vi mor- och farföräldrar som gärna är barnvakt åt. Men nu tänker jag mest på tips för vardagsgrejer, inte sådär att man ger varandra kärlek en gång i månaden när man har barnvakt 
Förut hade vi alltid kvällarna ihop efter att dottern somnat, men nu har nattningen senarelagts och dragit ut mycket(!) på tiden så det har inte funnits någon kväll kvar att umgås med min man.
Tacksam för alla tips jag kan få!
Jag tycker det är svårt att helt tyda i din text om du verkligen trivs med ert familjeupplägg eller inte. Jag kan förstå att det blir tufft i relationen om man är på väldigt olika nivåer i familjelivet, även om alla är nöjda i upplägget. Ni lever ju väldigt olika liv som det ser ut just nu, trots att ni är i samma familj och i samma situation.
Jag och min sambo är bägge 100% föräldrar, vilket vi trivs med. Vi uppdaterar varandra under dagen om det mesta, tar lika mycket ansvar för barnen och har ungefär lika mycket egentid. Så upplägget är ganska olikt det som ni har, men om jag ska komma med konkreta saker som har hjälpt oss att hålla ihop "vi-känslan" så är det bland annat att vi gör i princip allting ihop på den lediga tid vi har. Alltså planerar veckan, handlar, gör ärenden, hälsar på folk mm. Vi pratar mycket i bilen eller på promenader när vi ska någonstans. En annan sak som vi nästan alltid gör är att natta sonen tillsammans. Då får vi umgås som en familj ihop och kramas och mysa och medan sonen slumrar till kan vi ligga och prata om dagen och filosofera ihop. Sen brukar vi duscha ihop! Om vi ända ska duscha bägge två på kvällen så brukar vi passa på och duscha ihop, det är väldigt trevligt.
Inga direkta tips på romantik i vardagen kanske, men lite idéer och tankar i alla fall. 🙂
/Surpan
Kom att tänka på den här utmärkta kolumnen som det ligger mycket sanning i:
(Obs. HBL är en finlandssvensk dagstidning. "Gå [ut] med roskisen" betyder gå ut med soporna).
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus
Kan ni inte tidigarelägga läggningen igen? Vår yngsta dotter är 3 månader och från dag 1 har hon fått hänga med på storasysters rutiner. Nu är hon vädur enkel, men rutinerna har gjort att båda barnen sover kl 20 ungefär. Rent generellt tycker jag att det är problematiskt att identifiera sig genom andra. Du är mamma och du är fru säger du. Just nu är du mest mamma och för sig lite fru men vem är du? Jag är Sarah, en av mina uppgifter i livet just nu är att vara en bra småbarnsmamma, en annan är att vara en partner. Men relationerna definierar inte mig. Jag tror att när man definierar sig själv utifrån andra och man är övervägande med barnen, då är det enormt svårt att byta roll. Jag är också mest med barnen men det har liksom inte med min identitet och mina önskemål och behov att göra. När jag har möjlighet så ser jag till att min egen person får sina önskemål och behov uppfyllda. Då är min partner ett av de behoven. Det här hjälper såklart inte er att avsätta tid. Det handlar mer om hur man ser på sig själv. Definierar man sig bara som ex mamma, då missar man allt annat i sin person och tanke och annat blir svårare att ta tag i.