Väntar första barnet (bf om några veckor) och har funderat väldigt mycket på detta med relationen mellan barnet och dess far-, morföräldrar, mostrar, fastrar samt kusiner.
Jag har ingen bra relation med varken mina föräldrar, syskon eller syskonbarn trots att de flesta av dem bor hyfsat nära. Mina föräldrar skulle jag inte våga låta vara barnvakt då jag vet att de har daskat mina syskonbarn i rumpan. Min pappa är dessutom alkoholist och har vid flera tillfällen sagt att barn behöver stryk "för att de ska lära sig", vilket (enligt honom själv) är menat som ett skämt.
Mina syskon (inklusive deras barn) träffar jag sällan och syskonen verkar vara rätt så ointresserade av mig och vad som pågår i mitt liv. Tråkigt dock att inte träffa deras barn. Vissa av syskonbarnen har inte det blekaste aning om vem jag är. Tråkigt nog.
Sambons föräldrar är underbara och ena föräldern bor bara "ett stenkast" ifrån oss så där kommer det inte att vara några som helst bekymmer att få en bra, välfungerande och sund relation. Den andra föräldern bor dock ett par mil härifrån och vi träffas tyvärr väldigt sällan. Hoppas dock att det blir oftare efter att bebisen har kommit :)
Dock så oroar jag mig för att mina föräldrar och syskon helt plötsligt ska bli jätteintresserade av att komma och hälsa på, vilja träffas och umgås. Bra för barnet att få en relation till sina släktingar, absolut, men för mig skulle det kännas oerhört falskt och påklistrat, så jag vet helt ärligt inte hur jag ska förhålla mig till detta... Någon som har tips/råd?