Jag hade också förlossningsdepression med första. Att min man skulle åka bort över en natt kändes otänkbart inför andra barnet och låång tid därefter.

Att förvänta sig att mamma ska vara ensam hemma med två barn, utan att veta hur hon kommer må etc, mindre än en månad efter förlossningen, när hon uttryckligen ber om att slippa och det går att undvika… Nej det är inte ok. Det är uppenbart svårt för folk att fatta att nyförlösta mammors önskan måste komma före det mesta.

Ibland tror jag att det bästa bara är att skita i disskusionerna. Har du bra kontakt med ex svärmor? Eller din egen mamma? Fråga om dem kan vara med er ett dygn. Säg som det är att han lovat att stanna hemma men nu ändrat sig. Då blir det pinsamt för honom. Det är kanske inte den ultimata utvägen men samtidigt så verkar han ju inte lyssna.

#1 #2 Tack för support, skönt att få stöd för att jag inte är knäpp. Känns lätt så för att det verkar som att det finns en förväntan om att en bara ska kunna fixa en sådan grej som kvinna. Och så dear han upp hur konstigt hans manliga kollegor tycker att det är att jag eventuellt inte känner mig redo för att vara ensam ett dygn med en 2,5-åring och en nyfödd 3-4 veckor efter en förlossning… det gör mig så irriterad! #3 tack för förslaget <3 tyvärr så bor båda våra respektive familjer 2-3 timmar härifrån och både mamma och svärmor har jobb som är svåra att komma ifrån (inom vården). Hade gärna bett dem men känns så dumt att behöva be dem ta ledigt från sina jobb när det är vi som har ansvar för att lösa det med våra barn. Är så ledsen att inte ens födseln av hans barn kan vara en tillräckligt god anledning att missa en enda resa som dessutom flera kollegor följer med på.

Hans MANLIGA kollegor har åsikter? Fyfan, jag är så förbannat less på män som tycker sig ha rätt att ha åsikter om vad kvinnor och kvinnors kroppar ska utsättas för. Vem fan tror din sambo att han är?

Verkligen inte ok att han verkar tycka att det är ok att åka iväg på en resa i ett dygn när du är nyförlöst och har både nyfödd och ett till barn att ta hand om. Vet han ens om hur lång tid det kan ta att läka och bli bra igen efter förlossningen? Dessutom gör sömnbrist inte saken bättre. Har han dessutom lovat att vara hemma kan han ju inte bli sur för att HAN ändrar sig. Hur ska du kunna lita på det han säger om han inte kan hålla det han lovar?

Tycker som en tidigare svarat att du ska prata med antingen din mor eller din svärmor - fråga dem om råd - kanske de också kan säga till honom att de inte ska behöva ta ledigt från sina jobb för att han vill iväg och resa vid en riktigt dålig tidpunkt.

Oavsett om det är första eller tionde förlossningen så gäller samma regel: man bokar aldrig in någonting innan förlossningen som ska ske efter förlossningen. För man vet aldrig hur det kommer att bli. Han borde lyssna lite mer på dig och lite mindre på andra.

Känns som att det ofta är mycket press på män att de inte ska ta sitt familjeansvar fullt ut, att det inte ska märkas på jobbet att man är förälder, men det är otroligt ohälsosamt för hela arbetsplatsen och bara bra att någon står för att man är förälder och måste säga nej till vissa saker. Det är bara en tjänst mot alla andra som också kanske måste sätta familjen först någon annan gång. Om en person säger nej för familjens skull så kan andra också göra det. Det är helt sjukt att kvinnor vabbar mer och är föräldralediga mer ifall det handlar om att män inte "får" göra sånt för att man förväntas vara på jobbet och att mamman alltid ska sköta de grejerna. Ska vi få ett jämställt arbete måste män börja stå för att de är föräldrar och behövs på hemmaplan. Det ska inte vara kontroversiellt att vabba, vara hemma efter förlossning, inte resa bort när man har ett spädbarn hemma osv.

Personligen hade jag inte bokat in nån arbetsresa så kort tid efter förlossningen. Vi har varit i ungefär samma läge; vår andra barn kom när första var drygt 2 år, och våra föräldrar bor också långt bort. Jag har tagit ut 2 respektive 3 veckor pappaledighet från och med förlossningen, och de har definitivt behövts för att få ordning på vardagen och rutinerna i skick. När jag återgick till arbetet efter andra barnets nedkomst fattade jag verkligen inte hur frun skulle fixa att sköta båda barnen hemma ensam på dagarna, men makalöst nog så gick det på något vis ändå. Kan dock verkligen inte säga att det varit lätt.

Jag behöver ibland (eller till och med vill) resa i jobbet jag också, men det känns för mig alltid som ett svek (i brist på bättre ord) mot min familj att åka iväg på nåt som lämnar frun ensam med barnen i över ett dygn. Jag känner fortfarande så fast barnen nu är 2 och 4 år. Mest olämplig tid att åka bort skulle för vår del antagligen ha varit vid 1-3 månaders ålder, då barnen i den åldern led i olika grad av kolik (lindrig sådan per definition, men ändå väldigt påfrestande). Jag vet alltså inte om det är så jättestor skillnad i praktiken på att sköta barnen ensam i ett dygn mot slutet av barnets första månad eller först några månader senare, men jag tycker ändå definitivt att din kille borde gå efter din magkänsla och dina önskemål nu och avboka resan. Kanske också diskutera arbetsuppgifterna på sitt jobb för att se om han kunde minska på resandet. Det passar extremt dåligt ihop med att ha småbarn hemma, speciellt om man inte har mor- och farföräldrar nära som kan hjälpa till lite såna gånger.

Tack så mycket för alla svar, och tack #9 för reflektion och insikt från ”andra sidan”! Vår son har nu kommit och än så länge har vi inte kommit fram till något beslut, men jag känner mig enormt stöttad härifrån och tycker att det är skönt med backning på att jag inte är en svag mamma. Det är så jag lätt känner när vi diskuterar detta, att det kommer till att jag är mamma och jag borde klara av det. Jag har sagt precis det ni pekar på också - att jag inte verkar kunna lita på det han lovar och att hans kollegor inte har något att göra med vår familjesituation, särskilt inte mindre än en månad efter förlossningen. En förlossning som dessutom blev ganska dramatisk och när vi just nu kämpar stenhårt med att få någon balans då storasyster blivit otroligt utåtagerande av att få syskon. Önskar just nu att man hade långt mer tid tillsammans för att acklimatisera sig till två barn :)

hur gick det? känns ju som att din man måste förstått att han inte kunde fara bort. och sen undrar jag vilka arbetsplatser era män jobbar på :O där min man jobbar skulle dom ju ifrågasätta om Jens skulle fara bort så tätt inpå förlossningen. nu väntar vi vårat första barn men jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta jag skulle nog känna det som att jobbet var viktigare en våra barns och min psykiska hälsa. Det kan ju vara jag som överreagerar då jag är gravid men hur som det är inte okey då han har lovat.

#11, jag tror det är vanligare än man kanske tror. Min man kommer att vara bortrest ett par dagar strax runt bf. I värsta fall, om det drar igång, får jag ha med någon annan eller hoppas att det drar ut på tiden så han hinner hem. Han har en utbildningstjänst och kan bli underkänd om han inte infinner sig på obligatoriska moment. Hade samma på mitt jobb med en kille som satt på bf 50 mil bort från sin fru.

#11 efter många diskussioner åkte han bort, men svärmor kunde komma ner på kvällen och över natten. Men jag var helt förstörd, var dessutom första dagen helt ensam med båda barnen. Tycker fortfarande inte att det var ok och var tydlig med hur dåligt planerat jag tyckte det var med en resa då och att han inte kunde stå på sig och säga att det här passar inte nu pga att vi just fått barn. Han hade kunnat strunta i den resan om han velat. Blir också mest arg över att han tycker att hans kollegor skulle ha något med vårt privatliv att göra, vi försöker ha ett jämställt förhållande och då skiter jag i om gubbtjyvarna på hans jobb tycker det ör konstigt att jag inte är någon hemmafru från 50-talet.

#13 Tråkigt att läsa.. 😕 Förstår han åtminstone dina känslor såhär i efterhand?

Usch vad tråkigt att höra :( #11 jättevanligt. Sverige är inte ett jämställt land, vi är jämställda i relation till andra länder, men det betyder inte att vi är jämställda.

så tråkigt att höra :( men detta kan ju inte vara vanligt att  männen far bort trots att man så tydligt ber dom att stanna hemma?? det är ju en ska om man är överens men detta är ju bara respektlöst tycker jag. 

det är tråkigt att höra att så många väljer att fara bort men väljer dom det skulle jag ta föregivet att  jag också fick det om vi var överens om hans resorna då.