11 - Samlevnad

Skaffa barn

2018-05-25 16:06 #0 av: Emmatherese

Hej! Jag har så stora problem att jag inte längre kan fatta viktiga beslut. Jag är en känslig person och vill gärna att alla håller en god ton. Jag träffade för snart 2 år sen den bästa killen jag mött. Han ger mig inte det jag vill ha, utan det jag behöver. Han berättade för ca 1 år sen att han inte vill ha barn i framtiden (av privata skäl). Jag trodde att med min kärlek till honom skulle få han att ändra sig. Men nu har han sagt att han aldrig kommer skaffa barn och funderar att sterilisera sig. Alla säger till mig att jag kommer hitta en ny kille att älska. Men för många här inne så kommer dom nog skratta eller dömma mig för det jag ska säga. Men vi är veganer, och våra värderingar skiljer sig med dom flesta. Jag skulle inte kunna bli ihop med en som äter kött och tycker annolunda än mig, det är nått som är viktigt för mig. Jag kan jämföra våran relation att bygga ett hus. Vi har en jättebra grund, men inget hus att bygga. Och jag har svårt att tänka mig att jag kan hitta någon med så bra grund. Ska jag bygga ett hus på en dålig grund? Eller ska jag nöja mig med en bra grund?

Anmäl
2018-05-25 16:10 #1 av: Calcifer

Hur viktigt är barn för dig, är väl den första fråga du bör fundera över. Sen att fundera kring om du kan hitta en ny, om de är vegan, om de delar dina värderingar, etc, kommer väl ändå på andra plats? Om du känner att du kan leva ett bra och fint liv med denna man utan barn så behöver du ju inte ens fundera över det andra.

Känner du däremot att det kommer komma en dag förr eller senare där ni måste bryta upp därför att du inte kan leva barnlös resten av livet så är det väl bäst att fatta det beslutet så snart du kan så att både du och han har en chans att träffa någon som vill samma sak som er?

Sen om du kommer hitta någon annan är ju egentligen omöjligt att förutse. Men jag tror säkert det finns mer än en person i världen för dig att bygga ett liv ihop med, även om det kanske tar lite tid att hitta nästa man.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-05-25 16:45 #2 av: Emmatherese

Jag har själv haft en svår uppväxt, utan nån gemenskap och har alltid känt mig tom. Jag har alltid tänkt att barn ska fylla de tomrummet jag har. Så jag har svårt att skilja på om jag verkligen vill ha barn, eller om jag bara vill fylla ett tomrum. Tänk om jag skaffar barn och tomrummet finns kvar. Jag vill att mina barn ska ha en stark mamma, men det är jag inte. Innan jag träffade min kille ville jag ha massa barn och husdjur. Men så som jag ser de nu (döm mig inte om ni tycker annolunda) så är det fel att ha husdjur. Jag har alltså ändrats mycket på vägen med denna killen, kanske tom med barn. Jag är så trött på mina egna tankar. Jag e 31 år och känner samtidigt sån stress.

Anmäl
2018-05-25 17:18 #3 av: Calcifer

#2 Har du försökt ta itu med denna tomhet genom t:ex kontakt med psykiatrin? Barn ska man absolut inte skaffa enligt mig om man enbart gör det för att fylla ett tomrum. Tänk dig själv ett scenario när barnet är tonåring och de råkar få höra att mamma bara ville ha dem pga det.

Däremot är det inte bråttom för dig heller, du är inte direkt lastgammal. Fundera på det med dig själv, och jag tycker absolut du ska kontakta psykiatrin om du inte gjort det redan för att se om de kan hjälpa dig att nysta i dina känslor, så att du får en klarhet i om du vill ha barn av "rätt" anledningar eller om det är pga något annat.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-05-26 08:12 #4 av: mollyt

Jag tänker som #1; hur viktigtr barn för dig? Det är A och O egentligen, är det avgörande eller kan du leva utan? Har du syskon eller kompisar som har barn kan du ju ”låna” dem och ändå känna att du kan fylla någon slags roll som vuxen med ansvar för ett barn - det jag menar är bara att man kan ha fina relationer med ANDRAS barn även om de inte är dina biologiska. Att ta med på museum, vara barnvakt osv kan fylla ett behov men att man sen kan lämna tillbaka barnet till föräldrarna när man vill göra annat.

Det låter ju annars som om du och din kille har en fin relation, där du trivs. Jag tycker sånt är viktigt! Ni kan ju resa och göra mycket annat roligt i livet som inte involverar att ha barn. Men det är nog skönt om du hinner fundera på vad du känner - så att du inte blir ledsen om du om några år känner att du ångrar dig.
Att ta kontakt med psykiatrin låter väl inte helt fel, kunna prata lite om det här tomrummet du känner.

Nu har jag både barn och husdjur och det känns som helt rätt för mig, men jag har full förståelse för att man inte vill ha det också.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.