Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 2088 ggr
Anonym
Anonym
2018-03-25 16:14

Hur löser ni helgen.?

Hur gör ni på helger med era partners och barn. Umgås ni dygnet runt och handlar, tvättar bilen mm när barnen sover? Min sambo straffar mig för allt och jag får inget tack när jag tar helger så ha får sova. Idag får jag inte åka och tvätta bilen utan måste vänta tills han sover, dvs efter 21:00 ikväll är det ok för att åka iväg. Till saken hör att jag ska upp 04:55 i morgon bitti och i natt hade sonen falsk krupp så jag satt vaken med honom. Ska man ha det såhär?

Annons:
Maria
2018-03-25 16:19
#1

Det låter ju märkligt.

Har ni pratat om det? Du får väl sätta ner foten och säga att han får tvätta bilen själv.

Hur menar du att han straffar dig?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

_Fisken
2018-03-25 16:24
#2

Va???  Skruvat värre.

Zadeira
2018-03-25 16:38
#3

Det låter inte alls normalt. Det hade jag aldrig accepterat. Man hjälps väl åt båda två när man har barn ihop?

Ria74
2018-03-25 17:12
#4

Mannen jobbar borta i veckorna och jag jobbar alltid några timmar på lördagseftermiddag. Vi får helt enkelt hjälpas åt så det funkar. Mannen tar hand om dottern när jag ska göra något och tvärtom. Varför måste du vänta till efter 21, är det sonen som ska sova innan du åker? Varför passar inte pappan barnet när du ska göra något? Nej för mig låter det enormt märkligt.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anonym
Anonym
2018-03-25 17:18
#5

#1. En gång för några månader sen ville han tvätta bilen men då min mamma var här behövde jag min bil för att jag, mamma och sonen skulle kunna åka iväg och äta på en restaurang med min låtsaspappa på lunchen. Men just då skulle ha tvätta min bil och kunde inte förstå att jag skulle ha bilen. Hade inte vi åkt iväg hade min låtsaspappa hämtat mamma och jag och sonen hade fått vara kvar hemma. Han hänvisar till den gången. Han tycker att det är mitt fel att den här dagen är förstörd nu då jag blev väldigt ledsen för att jag känner mig straffad pga det som varit.

Ria74
2018-03-25 17:23
#6

Det låter inte sunt i mina öron. Nej det är inte normalt att inte kunna kompromissa om saker. Behövde du bilen just då så får han eller du tvätta den senare och den som inte tvättar bilen får ju såklart ta hand om barnet. Jag förstår inte riktigt varför denna dagen är förstörd? Är det för att du är ledsen?

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
mollyt
2018-03-25 19:16
#7

Precis som de andra skriver så tycker jag inte alls att det här låter normalt eller i alla fall inte sunt! 

Min man och jag brukar passa på att mysa/vila/ha gemensam egentid (till exempel ta en fika) medan dottern sover. Dottern är 2 år gammal. 

Annars har jag ofta mycket barn-tid, så om min man jobbar på helgen så tar jag ofta med mig dottern ut eller går och handlar så att min man kan jobba en stund ostört medan vi får leka eller göra något ärende vi behöver, men det är ett ömsesidigt önskemål som fungerar bra för oss. Ibland lämnar jag dottern hemma och går och handlar själv också.

Vad har din sambo för tanke med att du inte kan åka iväg och tvätta bilen under dagen utan måste vänta tills ikväll? Det låter ju jättekonstigt!

Sarah
2018-03-25 22:51
#8

Låter som att ni har ett extremt osunt förhållande och du borde fundera på vilken typ av relation din son ska växa upp med som förebild. Ska han växa upp med dysfunktionalitet som förebild? Pappa idiot och mamma som accepterar det? Hur kommer sonen behandla en partner när han är vuxen? Men, vi gör saker tillsammans med dottern. Oftast handlar hon och jag på väg hem från förskolan. Men ska vi handla på helgen så åker en av oss och dottern och handlar så att den andre får lite egentid hemma. Tvätta bilen, självklart skulle jag ta med dottern. Vi jobbar runt egentid för oss vuxna. Vi har båda behov av att vara ifred mycket, så när vi inte umgås tillsammans allihopa, ser vi till att vara själva med dottern så att den andre får vara själv ett tag, och det gäller oss båda, vi har lika mycket egentid.

Mara-Bell
2018-03-26 08:06
#9

Hemma hos oss har jag största ansvaret för vår dotter då mannen är egenföretagare och har väldigt oregelbundna arbetstider och ofta långa dagar. Men på helgerna brukar han ta hand om dottern när det behöver handlas och så, då åker jag och handlar och de två får lite egentid med lek eller en vagnpromenad tex. Under veckorna är han oftast inte hemma förrän strax innan dottern lägger sig, så då handlar hon och jag på väg hem från förskolan. Allt annat hemma hjälps vi åt med om vi har tid, men det mesta i hushållet sköter jag eftersom jag kan ta det under veckorna, och då får vi friare helger där vi kan umgås som en familj istället, och göra något roligt. Händer även ofta att vi åker iväg tillsammans under helgerna och handlar allihop och kanske äter ute någonstans. Jag tycker helt enkelt inte att det låter bra så som ni har det nu, har tyvärr en väninna som är i en liknande sits, och det blir inte bättre. Men trots att hon själv börjat inse att det kanske inte är hållbart så verkar hon ha svårt att släppa taget, tyvärr beror det på att hennes föräldrar inte stöttar henne i ett sådant beslut. De anser att den du valt att skaffa barn med är den du ska leva ihop med resten av livet. Om du har stöttande föräldrar hade jag rekommenderat dig att använda dig av deras stöd och berätta om er situation, för den måste lösas på ett eller annat sätt.

Surpan
2018-03-26 08:54
#10

Nej det låter inte alls normalt det där.

Hos oss (två föräldrar och en ettåring) så gör vi ingenting produktivt efter läggdags. Vi är bägge kvällströtta och jag går upp 05:00 på vardagar så det blir inga sena kvällar hemma. Vi gör i princip allting tillsammans på helgerna men behöver någonting göras där vi inte vill ta med sonen så delar vi på oss.

/Surpan

Destany
2018-03-26 10:27
#11

Nu jobbar jag varannan helg typ o då har ju sambon barnen. Men e vi båda lediga så kör jag o handlar en fm på helgen sen hittar vi på nåt. Typ fixar hemma eller är iväg med barnen. Ts det låter inte alls sunt det du skrivit.

mikkan01
2018-03-27 14:26
#12

Håller med de andra att det inte låter sunt men det förstår du säkert själv iom. trådstarten. Det du kan fundera över är ifall det är värt att stå ut med sånt när vardagen ändå inte verkar fungera. Min sambo tar gärna vår son så jag får göra annat på helgerna eftersom att jag är föräldraledig annars. Vi umgås mycket tillsammans dock eftersom vi trivs bäst i det men behöver han göra något tar jag sonen och behöver jag göra något tar han vår son. Svårare än så är det inte, man är två i ett föräldraskap. Hade han börjat straffa mig för något hade han åkt ut med huvudet före.

~mikkan

Anonym
Anonym
2018-03-29 11:29
#13

Idag fick jag höra att jag är en idiot. Orsaken är: Vi har varit och hälsat på släkt till mig och vi skulle packa ihop våra saker för att åka vidare till hans släkt. Han sa åt mig att tömma rummet. Jag har i två nätter sovit med vår son i ett rum och jag fixade det sista. Samtidigt så bestämmer min sambo att han ska smörja kinderna på vår son samtidigt. Det måste ske nu. Jag vill bara gå iväg med några blöjpaket för att känna att vi är i fas, men det är inte ok. Gång, på gång får jag till mig inför vår son att jag är en idiot som gör på det viset. Jag skulle prioritera att smörja kinderna. Får hela tiden höra att jag inte prioriterar rör och att jag gör det för att demonstrera mot honom så att han ska framstå som den dumma. (det är inte sant, inte min avsikt utan jag vill bara göra klart) Sen på väg i bilen får jag en en gång höra att jag beter mig som en idiot och är en. Jag vet att jag inte är det, men han lyssnar inte. Allt ska alltid vara på hans sätt. Vet att jag borde vara själv istället för att bli nedtryckt med det är lättare sagt än gjort. =( Jag har ingenstans att bo då jag flyttade till min sambo och ligger långt ner i kö där jag bor så kommer aldrig få en bostad.

Annons:
_Fisken
2018-03-29 11:47
#14

Du borde iaf inleda en process där du kan bli särbo eller separera. Den där miljön är skadlig för dig och barnet. Barnet får helt fel referenser när han hör pappan.

Anonym
Anonym
2018-03-29 12:12
#15

#14: Enligt min sambo är det jag som är problemet. Jag som gör allt för att det ska bli dåligt. Han ser inte att han är en del av problemet utan det är bara mitt fel.

mollyt
2018-03-29 12:24
#16

Jag tycker att det låter som om ni är förbi stadiet för familjeterapi - du och sonen skulle ha det mycket bättre själva utan din sambo. Det är ingen bra miljö för varken dig eller ditt barn att vara i. Se om kvinnojouren kan hjälpa dig med ny bostad?

[Thiah]
2018-03-29 13:54
#17

Han är ett stenhårt arsle för att vara ärlig. Levt med ett praktarsle till psykisk misshandlare själv så jag vet hur det är. Kvinnojouren är ett bra tips, dom kanske kan hjälpa. Har du någon familj annars som kan hjälpa?

Anonym
Anonym
2018-03-29 14:14
#18

#17: Han kommer aldrig att förstå att det han säger är fel utan att det är mitt fel att han gör det.

[Thiah]
2018-03-29 14:25
#19

#18 det låter väldigt väldigt bekant. Levde så i över 4 år men då utan barn. Dom kommer ALDRIG ändra sig :/

mollyt
2018-03-29 15:39
#20

Jag tror inte heller att han kommer ändra sig och inse situationen… han lever i ett helt annat universum med en annan världsbild och hur ni än kommer prata om det här så kommer han inte att ändra sig. Så känn efter - är det här en miljö som du och ditt barn mår bra av att stanna i? Be om hjälp från kvinnojouren och hör med vänner/familj om de kan hjälpa dig med en sovplats ett tag eller om de har några kontakter som kan hjälpa dig med ny bostad.

Annons:
Anonym
Anonym
2018-04-01 21:31
#21

Hela påsken har jag fått höra vilken dålig mamma jag är som är lat och inte ser till min sons intressen. Senast ikväll så ville min sambo gå ut med vår son i vagnen för att han ska somna, jag ville inte det eftersom han 99% av gångerna blir helt hysterisk och det vill jag inte utsätta honom för. Vi gick till slut upp med honom och så säger min sambo att jag inte lämnar sovrummet förrän han sover, så tv är inte ett alternativt att få honom att sömna till. Då sa jag att om du fortsätter så här får jag ta det här med din släkt och då kom det för andra gången den här helgen att då gör han slut inför hela släkten. Jag vet att ni tycker att jag ska flytta, men det är inte så lätt. Snälla döm mig inte, jag vill bara få höra lite från er. Jag kanske orkar ta mig ifrån honom tids nog.

Maria
2018-04-01 21:35
#22

Men vad har släkten med detta att göra? Så här kan du ju inte ha det och inte ert lilla barn heller. Ta tag i detta nu för ju längre du väntar desto värre lär det bli.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Maria
2018-04-01 21:35
#23

Dubbelpost.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Anonym
Anonym
2018-04-01 23:01
#24

#22: Det jag menar är att hans släkt kanske kan få honom att förstå hur han behandlar mig. Även om vi inte är ett par framöver så kan de komma andra som han kommer behandla lika illa.

mollyt
2018-04-02 08:22
#25

Jag tänker som #22 att det kan bli svårare ju längre du väntar. Vad har du för relation till hans familj/släkt? Skulle de förstå dig eller hålla honom om ryggen? Vill inte att set ska slå tillbaka på dig om han tar det som att du skvallrar/snackar skit. Var rädd om dig!

Anonym
Anonym
2018-04-02 08:28
#26

#25: Jag har redan pratat med hans mamma om det och hon förstår mig. Han är likadan mot henne. Tillrättavisande om något.

Sarah
2018-04-02 10:03
#27

Du blir psykiskt misshandlad och om han inte slår dig redan så kommer det. Om du stannar så länge kommer du vara så nedbruten att du kommer starta trådar och fråga om det är ok att han slår. Ring en kvinnojour och be om råd.

Annons:
Upp till toppen
Annons: