Vi gav efter med lite samsovning. Nu är han just 4 och har börjat sova hela nätter i egen säng

Har tyvärr inget råd då vi också samsover med vår 2åring. Hon har en egen 110-säng men den står kant-i-kant med min så hon kan rulla över till mig om hon vill på natten (eller om jag rullar till henne). Menar du att din tvååring inte vill lägga sig och springer runt och busar eller menar du vaknar och går upp? Min tjej sover middag 2,5h på dagen men ibland även längre och då väcker jag inte. Jag läste att dagsömnen inte påverkar nattens sömn negativt bortsett om de sovit för lite och är övertrötta på kvällen (busar och stretar emot och gnäller inför nattning för vår tjej då).

Tack för era svar! #2 alltså vi lägger henne, säger godnatt och går. Så dröjer det en stund och sen springer hon upp och kommer ut och vi lägger om. Det mörks att hon blir tröttare och tröttare under tiden och mot slutet säger hon inget utan står bara och gnuggar sig i ögonen. Det har hänt i början av läggningen stt hon sprungit upp och lekt. Hon vill liksom inte sova. Samsovning är nog inget alternativ för oss. vi har testat ibland men då ska hon busa och härja med oss och kommer inte till ro. Har inte funkat sen hon var mindre.

När våran äldsta bytte till växa säng vid 2 års ålder pga att spjälsängen skulle behövas till bebis så fick vi helt sonika ligga (sitta för mig del som var höggravid) hos henne och helt enkelt bara finnas, ibland sjöng vi eller lyssnade på sagoband eller läste en kortare saga. Ibland gick läggningarna fort och ibland fick vi sitta hos henne i bortåt en timme kanske mer. Vi var konsekventa och la samma tid varje kväll och efter ett litet tag så somnade hon snabbt och lätt. Nu är hon 3,5 år och somnar hon på 5-10min hinner knappt läsa klart sagan! När hon vaknar vare sig det är natt eller morgon så kommer hon in och kryper uppnå vår säng och vi låter henne göra det. Går fint att sova både 2,3 och 4 st i sängen. Så mitt tips är att vara hos henne tills hon somnar för jag tolkar det som att hon vill ha närhet, och när hon inte får det springer hon upp och ner ur sängen.

Stanna med henne tills hon somnat. Vår dotter skulle aldrig acceptera att man lämnar henne innan hon sover. 2.5 år.

Okej då förstår jag, men då låter det ju som om hon inte vill bli lämnad där inne bara. Jag håller med ovanstående - stanna hos henne tills hon somnat. När hon är trygg i den nya sängen/miljön så kanske ni kan gå tillbaka till er gamla rutin. Jag själv ligger alltid kvar hos dottern tills hon somnat och sovit en liten stund innan jag går upp - sen brukar det inte vara några problem.

Som sagt har hon sovit i den nya sängen i ett halvår ;) det har gått toppenbra fram till sista veckorna, annars har hon somnat jätteduktigt själv i växasängen. Vi har testat att ligga på en madrass bredvid men hon kommer liksom inte till ro när vi är med därinne. Efter en timme har vi gett upp. Dessutom är det inget jag tycker att vi ska vänja henne vid nu eftersom det snart kommer småsyskon. Jag är själv hemma utan min man väldigt mycket eftersom han reser, och när bebisen är född har jag ju inte möjlighet att ligga där inne i timmar. Vi har testat att läsa till sömns men hon tycker att allt är så kul på kvällen och blir liksom inte trött av det.

#4 hon blev inte uppspelt av sång och saga då? hur lång tid tog det innan hon började kunna somna snabbare? Känner mig som sagt lite stressad inför bebis men det är klart att den kan vara med en stund vid läggning ju - men det kan bara inte fortsätta att ta sån tid tänker jag eftersom jag är så mycket själv. Kan ju vara att vi bara behöver vänja henne vid den rutinen men som sagt, hon blir alldeles galet glad av att läsa saga trots att vi gör det var kväll ;)

Det måste vara jättejobbigt att vara gravid och trött. Jag lider med dig. Dessvärre så är det ju så att den/det som kan underlätta att få din dotter att komma lättare till ro, det är du. Faser kommer och går hela tiden. Ibland är det lätt att somna och ibland svårt, det känner du säkert med dig själv också. Det tar tid att lära sig hur man kommer till ro, och det är föräldrarna som måste hjälpa de små med det. Jag har för mig att där kring två år så börja de lära sig att kunna fantisera, och det kan vara svårt för dem att skilja på fantasi och verklighet. Det kan vara därför som det känns som om utvecklingen går tillbaka, och hon behöver dig extra. Jag tycker som de andra. Lämna henne inte förrän hon har somnat.

8# Nej jag sjöng lugna visor och en del rena vaggvisor för henne och att lyssna på sagoband/bok hade även de lugnande effekt på henne. Ca 1 månad vill jag minnas sen som med allt annat har det gått i perioder men vi är hos henne tills hon somnat än idag för nu somnar hon ju nästan innan hon lagt huvudet på kudden ;)

Jag matar ofta Adam medan jag nattar Joel i hans egen säng. Finns många ljudböcker på Spotify som vi lyssnar på :)

Tack för tipsen! Vi testar med lite mys och saga i sängen och stannar till hon somnar. Vi får ge det en tid och se hur det fungerar helt enkelt :) Blir bara så ställd eftersom hon ofta kunnat somna så fint själv men det är klart att det kan vara en snurrig period i hennes huvud. Tack för era råd!

Hon märker ju även att nått är i görningen hemma och märker att saker förändras. Då måste man ju få extra uppmärksamhet där man kan liksom. ;) Finns även tex Nora Roberts böcker på Youtube på svenska. Hon som läser som talar så sävligt att det gott funkar som godnattsaga åt en liten som inte helt fattar ännu. Så får du lyssna på en vuxen bok menar jag :)

Vi har alltid suttit kvar med sonen tills han somnat och sen bebis kom så har jag gjort som Thia och matat bebis medans storebror somnar. Men jag har märkt på min 2 åring att det är mycke som händer, stora steg i utvecklingen så det är nog många faktorer som spelar in

Hej! Hur det går för dig Soleii? Har det blivit bättre med nattningen? Vi har en dotter på 15 månader och har samsovit ända sen födseln då hon är otroligt beroende av att ha mig nära hela tiden. (Kliver jag ur sängen efter att hon somnat så vaknar hon inom fem minuter för hon känner direkt när jag inte är där.) Så jag kan tyvärr inte hjälpa så mycket men det jag har hört iallafall är att ”sömn föder sömn” och det tycker jag stämmer bra på vår dotter iallafall. Så man kanske skulle öka vilan på förskolan istället? Eller så är det helt enkelt så att hon bara behöver dig/er där extra mycket just nu. Om hon tillslut inte ens säger något men ändå går upp till dig/er och bara står och gnuggar ögonen så är det ju för att hon vill ha närhet eller någon form av bekräftelse. ”Jadå mamma och pappa är kvar här, det är ingen fara. Nu går vi och lägger oss igen.” Hoppas det löser sig till det bästa för alla i familjen och grattis till nytillskottet som ska komma eller som redan kommit. 🌷