Hänger inte riktigt med vad du menar?

#1: Om du och din partner ska gå iväg eller vila eller göra något utan ert barn. Hur gör du en överlämning? Så att partnern vet hur/vad ni har gjort utan den.

#2 Menar du en "överlämning" till en barnvakt?

Jag brukar nämna mat,sömn och allmänt tillstånd(gnällig, glad psv…). Lämnar jag till en barnvakt är det lite annat jag berättar eftersom dom inte känner mitt barn somsom pappan gör.

#3: Det handlar om överlämning till din partner. Kan ju inte skriva pappa bara då det kan röra sig om motsatta könet oxå.

Det faller sig naturligt att man tar upp det som är värt att ta upp tycker jag :) Är allt bara som vanligt så finns det kanske inte så mycket att säga. Men t.ex. hur sömnen har varit pratar vi oftast om. Under de typ två första månaderna var bajset viktigt men är kanske inte så viktigt nu när vår bebis är åtta månader :) Maten är såklart också en intressant faktor upp till en viss ålder.

Hm, när jag har varit på jobbet så berättar nog min man rent allmänt om deras dag - då brukar det komma upp vad de ätit, vad de gjort idag och han brukar säga till om vårt barn inte bajsat till exempel. Men det handlar nog mer om allmänt "berätta om din dag" när den andra partnern kommer hem… Inte så att vi har en checklista med saker vi måste berätta.

Mest är det saker som känns värt att nämnas dvs oftast om något är ovanligt tex dålig sömn eller liknande. Sen berättar man ofta extra roliga saker eller liknande tex om man varit ute och åkt pulka osv

Vi drar väl typ dagen på samma sätt som vi skulle dragit en arbetsdag typ. "Hur har ni haft det idag" brukar mannen fråga och vissa dagar är svaret bara "bra", då har vi inte gjort nått speciellt. Andra dagar kanske vi har gjort nått mer och då får han lite mer berättat. Han får ingen detaljerad bild av hur vi ätit, sovit och bytt blöjor. Vad ska han med den infon till? Sedan förstår jag nig inte riktigt vad aom menas med "överlämning". Tänkte först om det var överlämning vid separation. Vi lämnar aldrig över på något vis till varandra.

Jag är väl lite av ett kontrollfreak men jag berättar hur barnet ätit, sovit och aktiverats men säger även till vad som behöver göras med barnet (mat, sömn osv) och ungefärligt vilka tider då jag vill ha stadiga rutiner som min man ständigt glömmer bort haha

Berättar i stora drag om det varit en bra eller mindre bra dag. Litar på att sambon kan läsa av honom lika bra som jag.

Det handlar om att han vill veta allt i minsta detalj och i kronologisk ordning. Det gör att jag känner mig kontrollerad. Sen så ska jag upprepa det ett antal gånger och om jag skulle säga fel någonstans så vitt han sur. Vem orkar ha koll på hur länge ens barn har rört på sig efter frukost, hur mycket de ätit osv. Det är bara ett av otaliga kontroller jag blir utsatt för. Det ska alltid vara på hans vis.

#12 herregud!

#13: Det är orsaken till att jag undrade hur ni andra har det!

#14 jag förstår det. Det därär låter helt sjukt! :/

Är det du som tidigare berättat om en sambo som kontrollerar allt och som kallar dig dålig mamma? Isf har du svart på vitt sedan tidigare att han inte är klok och att ni behöver få hjälp I er relation.

Men usch, det låter inte alls sunt!

Nej det där låter inte alls normalt. Är bägge hemma så behövs väl ingen överlämning mer än att man småpratar om dagen? Han kan fråga om han vill veta något specifikt (typ vad barnet åt till lunch så han vet vad han ska ge för middag). Ska jag iväg består väl typ överlämningen av "Han har ätit, ta hand om er, puss".

Låter extremt och verkligen inte sunt. Dottern är 4,5 år så det blir mest att hon berättar om hon gjort något kul med den andra föräldern. Det enda vi rapporterar är om hon slagit sig, är sjuk eller ovanligt tjurig.

Hur har det gått?

Jag lever med en människa som totalt kör över mig psykiskt. Varje dag får jag höra hur dålig jag är, att han ska veta allt i detalj har med att göra att jag har ljugit om saker. Det kan handla om att när han frågar ut mig 40 gånger kanske jag kommer på något gång 39 och då ljuger jag, det går ju inte att komma ihåg allt. Han är lika otrevlig mot sin mamma då vi hälsar på henne nu. Vi har varit här i ett dygn och är sur som en ättika och allmänt otrevlig mot mig och sin mamma.

#21 men varför stannar du?

#22: Jag hoppas att han ska förändras och jag tycker om honom. Sen har jag ingenstans att ta vägen. Det var jag som flyttade till honom och tappade alla mina poäng och jag kan inte köpa något själv. Sen är jag gravid med nummer 2.

#23 det låter verkligen inte bra. Kan du inte flytta in hos en kompis eller höra dig för i omgivningen om nån hyr ut?

#24: Det blir nog svårt att flytta in hos en vän när man snart har två barn! Det är inte vem som helst som öppnar sitt hem för tre personer.

Han kommer inte förändras. Han kommer bara bli värre.

Jag tycker att du ska kontakta en kvinnojour, samt läsa berättelser från kvinnor som lämnat destruktiva förhållanden. Hur började det för dem? Hur långt gick det innan killen började slå? Hur påverkades barnen? Hur långt gick det tills pappa försökte så ihjäl mamma? Du är kanske bara i det första stadiet ännu, den psykiska misshandeln, men tro inte att det stannar där. Fundera på vad ni utsätter barnen för och hur de i framtiden kommer behandla en partner /låta sig bli behandlade. Ni är deras förebilder, vill du att de ska leva som er?

Här finns mycket läsvärt!  http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/uppbrottsprocessen/

Här finns en webbkurs om våld: http://nck.uu.se/kunskapsbanken/webbstod-for-kommuner/utbildning-moter-valdsutsatta/webbkurs-om-vald/

Jag tänker att det är bättre att lämna innan det går längre. Tycker också att du kan tänka på vilka förebilder ni är för barnen, jag tycker inte att din man verkar en bra förebild alls. Tråkigt men sant!

#30 inte bara han. Även om det är svårt att lämna så visar hon att det är normalt att gå med på att bli behandlad som skit.

Kan min sambo slänga ut mig utan att jag har någon lägenhet att flytta till? Eftersom vi har ett barn ihop har jag ju rätt till delad vårdnad?

#31 är det er gemensamma bostad eller är det din sambo som står på kontraktet? Jag är bara lekman men kan tänka mig att vårdnaden inte spelar roll angående var du bor.

#32: Min sambo äger sin egen lägenhet och jag har ingen trygghet alls. Vilket jag påtalat många gånger. Om vi skulle bestämma oss för att gå isär. Kan han säga att jag måste lämna lägenheten i morgon utan att ha någonstans att bo med min son? Eller måste han vänta tills jag har fått tag i en lägenhet?

#33 Det kan han. Precis som #32 skriver, ditt boende har inget med vårdnaden att göra. Han har ingen som helst skyldighet (enligt lagen) att låta dig bo kvar tills det ordnat upp sig för dig. Du får träffa ditt barn men var du gör det är inget som han behöver bry sig om. 

Men däremot är det möjligt att du kan få hjälp med boendet av soc. med tanke på att du har ett barn som borde kunna träffa dig också.

Jag skulle kolla på ngt juridiskt forum hur sambolagen funkar.

https://www.sydsvenskan.se/2017-01-08/malin-blev-hemlos-efter-brak-med-sambon-visste-inte-sina-rattigheter När jag läser den här artikeln har jag rätt att bo kvar tills jag har någonstans att flytta om det skulle gå så långt. Enligt sambolagen.

#36 Det visste jag inte, för jag har bekanta som hamnat i ungefär samma situation som du och den som inte ägde lägenheten fick bara lämna det. 

Jag tror att det ändå kan vara svårt att stanna kvar eller hävda sin rätt och det kan vara en utdragen process om han skulle slänga ut dig.  Så här står det i artikeln du länkade till. 

"Malin kontaktade en jurist som skickade ett brev till hennes före detta sambo och krävde att hon och barnen skulle få flytta in i huset igen tills de kommit på fötter. Om exet inte gick med på det hotade juristen med att gå till både polis och domstol. Ännu har de inte fått något svar, men oavsett hade det blivit svårt för Malin att vinna i rätten.

– I juridisk mening har hon inte blivit utslängd. Har han inte hotat henne eller fysiskt slängt ut henne räknas det som att hon själv valt att avvika. Då får hon svårt att hävda sin rätt, säger Hans Gren, juridisk rådgivare på Juristjouren."

…. jag menar, din sambo skulle kunna vänta med att du går ut, på jobbet eller var som helst och sedan byta lås och hävda att du självmant lämnat.

#38: Så vidrig är inte min sambo så att han skulle göra så.

Skulle jag förklara att jag har besittningsrätt så skulle han acceptera det. Jag ville mest ha lite kött på benen där det faktiskt står att man har det och det gör det i sambolagen, det vet jag nu.

Sen vill man ju självklart flytta isär så fort som möjligt som det går.

Men vi ska snart iväg på familjerådgivning och jag hoppas även att han ska gå iväg och prata ensam med familjerådgivaren för att komma till bukt med sin osäkerhet/stress som går ut över mig.

Han erkände här om dagen att han var otrevlig pga. att han blev stressad och det är första gången som polletten har trillat ner. Jag hoppas på att han kan börja jobba med sig själv och självklart jag behöver ju också jobba på mig själv för att få upp min självkänsla och börja må bra igen. ( Nu låter det värre än det är, jag mår inte jättedåligt i sig så. Men klart man blir ledsen att ofta hör att man bara gör dåliga saker.)