Annons:
Etikett25-off-topic
Läst 1197 ggr
Anonym
Anonym
12/23/17, 4:41 PM

Ojämn föräldrafördelning (frivillig), ett syskon?

Varning för långt inlägg med mycket tankar!

Vi är ett gift och lyckligt par med ett barn som blir 2 år till våren. Jag äääääääälskar barn och tycker verkligen att de är meningen med livet - min man gillar inte (andras) barn men har alltid velat ha egna barn även om han inte tycker att bebisåren är så roliga utan ser fram emot att cykla, sparka boll och bygga koja så att säga.

Jag var hemma på heltid första 1,5 året och är föräldraledig på 80% nu då min man är hemma en dag i veckan och så kommer vi att ha det i ett år till. Vi är väldigt nöjda med det upplägget båda två - jag har ammat länge och jag älskar verkligen att vara föräldraledig medan min man har tyckt att en dag har varit lagom då han är hemma mer med sina flexibla arbetstider (jämfört med mig när jag jobbar) och att han då kan fylla sin föräldradag med roliga aktiviteter som biblioteksbesök, träffa andra barn och deras föräldrar och så vidare.

Det här upplägget passar mig jättebra, för mig är det verkligen meningen med livet att få vara mamma - med allt vad det innebär. Min man och vårt barn har en jättefin relation även om det mest är jag som är hemma.

I vilket fall: jag vill jättegärna ha ett småsyskon - vilket känns ännu viktigare nu när jag tror att vårt barn blir ensamt barn i släkten då varken min mans syskon och kanske inte mitt heller kommer skaffa barn (jag och min man är småsyskon båda två).  Min man har ju inte tyckt att de här första åren har varit jätteroligt med bajsblöjor och att sova dåligt och så vidare. Men jag "saknar det" och vill gärna erfara det igen - helst igår liksom. 

Min man saknar inte att ha en bebis igen men säger att han absolut förstår att det finns en fördel när barn(en) blir lite äldre och har varandra och att det finns många fördelar med ett syskon - men han är inte sugen på att leva om den här tiden med en liten bebis. Men han säger att han "vill såklart ge mig det då han vet att det känns viktigt för mig" samtidigt som han själv är öppen med mig att han inte vill det för sin egen skull.

Jag har tänkt jättemycket på det här med syskon i snart ett år då jag ville ha syskon tätt. För mig blir det nästan som att känna in om Jag Klarar Det Här På Egen Hand, alltså om jag är 90% föräldern här hemma nu så kommer jag att vara 180% förälder sen till två barn om ni förstår vad jag menar. Jag har inga fritidsintressen/hobbys utöver familjen och jag saknar inte heller några (hade inga innan heller) - medan min man har flera och har ett mycket större behov av den sortens stimulans. Vi båda är överens om att han ska kunna fortsätta med sina hobbys även om vi skaffar ett barn till. Idag är det absolut inga problem men jag tänker lite på hur det blir för mig att ha två barn hemma medan han 1-2 dagar i veckan blir sen hem efter jobbet. Då ska jag klara av middag och kanske nattning själv. Jag förstår ju att det GÅR då alla ensamstående föräldrar gör det - men det som framförallt min man är rädd för är hur det kan tära på vår relation. Nu är vi öppna med varandra och pratar om allt - därav att vi har de här diskussionerna nu med varandra.

------------

Är det några andra av er där ute som är "huvudförälder" och valt att skaffa två (eller fler) barn där ni har huvudansvaret även om ni har en partner som är biologisk förälder? Har ni några tips eller kloka ord att komma med?

Min man är en fantastisk man och pappa, men han vill ha ut mer av livet än just barn - medan jag känner att jag inte har något behov alls av annat än just min familj och mitt barn! Jag är rädd för att jag kommer ångra mig för resten av mitt liv om jag inte försöker skaffa ett småsyskon nu - då det verkligen är en dröm för mig. Så även om min man inte ser fram emot att ha en liten bebis så finns han ju med hela vägen men kommer säkert att ta större ansvar för vårt (äldre) barn om det kommer ett småsyskon. Men den här småbarnstiden går ju över, som vi redan har börjat märka av nu till viss del.

Annons:
Lakritsstjärna
12/25/17, 9:47 AM
#1

Alla är olika men jag skulle nog inte orka med på 3 barn nästan själv. Hade inte min man varit intresserad av att ha barn och varit beträdd att dela på ansvaret med mig så hade jag inte velat skaffa 2 barn med han. jag har en kompis där mannen var måttligt intresserad av barn och hon tog ca 80% av ansvaret för alla 3 barn med ett års mellanrum mellan varje. Det slutade med psykakuten pga utbrändhet antagligen pga all sömnbrist. Vi delade föräldraledigheten 50/50 och delar så lika det går med allls sysslor. Jag trivs bäst så och min man vill vara lika delaktig och jag kräver även detta av min man att vi delar 50/50 på allt som går. Det enda gjorde helt själv var amningen för min man hade lite svårt med det. Om din man inte är lika intresserad så kan det bli väldigt tufft för dig. Sömnbrist är inte att leka med och man vet aldrig vad man får för barn. Min yngsta ville amma varannan timma hela nätterna efter att han hade kolikskrikit hela kvällen. Så jag hade nog inte orkat honom själv och samtidigt orka leka och aktivera storasyster utan min man. Jag tycker att båda föräldrarna ska vilja vara med och dela ansvaret när man skaffar barn tillsamans. Det ska inte bara vara den enas ansvar även om du säkert gör ett jätte bra jobb och är säkert en jätte bra mamma. Det kan bli tufft för dig och du kanske inte orkar njuta av småbarns åren på samma sätt.

Lakritsstjärna
12/25/17, 9:47 AM
#2

Alla är olika men jag skulle nog inte orka med på 3 barn nästan själv. Hade inte min man varit intresserad av att ha barn och varit beträdd att dela på ansvaret med mig så hade jag inte velat skaffa 2 barn med han. jag har en kompis där mannen var måttligt intresserad av barn och hon tog ca 80% av ansvaret för alla 3 barn med ett års mellanrum mellan varje. Det slutade med psykakuten pga utbrändhet antagligen pga all sömnbrist. Vi delade föräldraledigheten 50/50 och delar så lika det går med allls sysslor. Jag trivs bäst så och min man vill vara lika delaktig och jag kräver även detta av min man att vi delar 50/50 på allt som går. Det enda gjorde helt själv var amningen för min man hade lite svårt med det. Om din man inte är lika intresserad så kan det bli väldigt tufft för dig. Sömnbrist är inte att leka med och man vet aldrig vad man får för barn. Min yngsta ville amma varannan timma hela nätterna efter att han hade kolikskrikit hela kvällen. Så jag hade nog inte orkat honom själv och samtidigt orka leka och aktivera storasyster utan min man. Jag tycker att båda föräldrarna ska vilja vara med och dela ansvaret när man skaffar barn tillsamans. Det ska inte bara vara den enas ansvar även om du säkert gör ett jätte bra jobb och är säkert en jätte bra mamma. Det kan bli tufft för dig och du kanske inte orkar njuta av småbarns åren på samma sätt.

Upp till toppen
Annons: