Annons:
Etikett11-samlevnad
Läst 1023 ggr
[postmortum91]
10/24/17, 10:22 PM

Parterapi

Imorgon ska ÄNTLIGEN jag och sambon på vår första sektion av parterapi. Jag har velat detta flera år men vi har aldrig tagit steget. Jag är dock nervös, tänk om det inte alls hjälper, vad fan gör man då? Det är inget akut problem vi har men jag vet att om vi inte lär oss hantera problemet så kommer det ta slut, iallafall från min sida, men frågan är när. Så imorgon börjar det som kanske helt avgör vår framtid, kan vi komma vidare? Har någon gått på parterapi och vad har ni för erfarenheter?

Annons:
OlgaMaria
10/25/17, 8:52 AM
#1

Härligt! Hoppas det blir jättebra! 

Oftast är ju det som behövs att man får prata och lyssna på varandra lite längre, och att tvingas lyssna och försöka förstå bättre. Just det kan ju komma naturligt när en tredje person liksom ska hjälpa en med ens problem. Då tar man lyssnandet lite mer allvarligt, och får kanske också hjälp att uttrycka sitt eget perspektiv.

En bra samtalsövning man kan göra hemma är också att sitta ner och prata och lyssna. Man har ett föremål som man håller i när man pratar. Bara den som håller i föremålet får prata och man får prata så länge som man vill tills man känner sig klar. Sen ger man föremålet till den andre och då ska den förklara vad den andra personen har sagt, alltså upprepa och förklara hur man förstått det den andre personen har sagt. Sen ger man tillbaka föremålet och då får den förste chans att rätta om det var något som uppfattades fel eller otillräckligt. Sen kan man ge föremålet till lyssnaren, så får den chans att prata så länge den vill om det den har på hjärtat och man upprepar samma procedur. Ofta när man pratar så pratar man inte färdigt, eller lyssnar inte tillräckligt på varandra, eller ger upp och slutar prata och lyssna när det känns jobbigt. Så detta kan vara en jättebra övning om båda vill ta den allvarligt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

JeFo
10/25/17, 11:02 AM
#2

Vi fick på familjerådgivning i över 1 år. Tyckte det var väldigt givande och hjälpande. Jag har alltid kunnat uttrycka mina känslor och pratat om allt. Maken fick lära sig lyssna, prata och förstå 😋 Nu var det ju inte bara han som lärde sig saker men det mesta blev riktat åt honom. Han tyckte också det var bra och fick insikt i hur vi faktiskt har det på ett annat sätt. Han tyckte inte man behövde jobba för kärleken men ack så fel. Tog ett tag för allt att sjunka in men vi överlevde. Vi bråkade massa och ofta och nu snudd på aldrig. Man växer till sig och mognar med åren också. Hoppas det ger er nåt också!

Upp till toppen
Annons: