Prova att låta henne vara uppe längre så kanske hon ändrar sovrutinen. Min dotter hade en liknande period med mardrömmar så hon vaknade mitt i natten, den gick då över av sig själv nu är det nästan tråkigt att hon är så självständig.

Har hon nattlampa? Kanske låta henne lyssna på tex ljudbok på spotify när hon vaknar men ligger kvar i sängen? Vår son är bara 31/2 men vi hade belöningssystem åt honom. Varje natt han sov hela natten fick han sätta upp en stjärna på kylskåpet. Sen när han fått x antal stjärnor (som vi kommit överens om) så fick han en belöning. När han vaknar på nätterna ropar han på oss , vi sätter på ljudsagor och han somnar om. Att ha ett belöningssystem bröt ovanan han hade så kanske det skulle hjälpa er?

Tack för era svar! Hon lägger sig olika tider (har testat) men det hjälper inte, ej heller belöningssystem som sagt. Hon bryr sig inte i stunden :(

Tar en en stund att få in belöningssystem om det är envist. Vi fick påminna och prata uppmuntrande i flera dagar. Sen fick sonen själv välja belöning. Så det blev mågot han suktade efte.

Fast om det är rädsla och ångest inblandat så kommer bara belöning och hot säga till dottern att ni gör allt ni kan för att slippa problemet (henne) och att hon ska hantera ångesten själv i ensamhet. Jag var otroligt rädd i den åldern och i flera år. Det började när jag var 9 år och läste i Aftonbladet att det om 32 år skulle komma en meteorit till jorden och eventuellt utplåna mänskligheten. Jag hade sedan ångest för döden, mörkret, bränder… Kan ni prata med henne om vad hon är rädd för? Både på dagtid och när hon vaknar. Och trösta såklart om hon är ledsen. Vad spelar det för roll om grannarna hör. Jag fick aldrig någon hjälp eller tillräckligt med stöd/förståelse och har haft problem upp i vuxen ålder. Jag var ofta rädd för att vara ensam upp i tonåren.

Jag hade nog vänt på det, omvänd psykologi. Jag hade sagt att hon inte fick sitta alls framför tv eller dator för att hon inte kan sova själv. Även om hon hade sagt att det blivit en vanesak hade jag envisas med att det i grund och botten kommer från vad hon sett på youtube. Och att hon skulle vara tvungen att bevisa att hon visst fixar att kolla på tv/dator genom att kunna sova själv i sitt rum. Hoppas du förstår hur jag menar. "Nej om datorn kan få dig så rädd så du inte klarar att sova själv längre så kan du ju inte sitta där." "Du får sitta där när du blivit tillräckligt mogen så du klarar av att sova själv i sängen så vi vet att du inte tittar på fel saker och blir lättpåverkad". Sen hade jag kompenserat med mycket kärlek dag och kvällstid och kanske ändrat kvällsrutinerna

Är det så farligt att hon kommer till er på nätterna? 

Det kommer ju inte pågå så länge till gissar jag så jag personligen hade inte haft några problem med det.

Hot och staff och att kalla henne omogen lär ju inte lösa många problem då det kommer till barn. Kanske funkar det som plåster och döljer symptomen, men det är ju den riktiga orsaken man vill åt. Lägg en madrass på golvet hos er så slipper hon gå upp och störa eller skrika när hon vaknar. Diskutera med henne och hur hon vill lösa problemet så att hon känner sig trygg. Har ni frågat om hur hon vill lösa det istället för varför? Tycker inte att det är konstigt att hon inte bryr sig om att lillebror vaknar, hon är ju uppenbart väldigt ledsen själv och gråter och skriker, varför ska hon då orkar och krävas sätta honom före sig själv? Hon är ju ett barn

#6 straffa ett barn som är rädd och ledsen? Ta bort saker för att hon gråter? Kalla henne henne omogen för att hon inte kan sova? Skulle aldrig någonsin behandla ett barn så. Ge extra kärlek på dagen? Hur då, varför skulle ett barn som blir så kränkt när den är rädd vilja ta emot extra kärlek övrig tid på dygnet, när den blir kallad omogen när den inte kan sova?

#6 en 10 åring ska inte behöva ta sådant stort ansvar. Jag är 34 och ser ibland/läser ibland saker som gör mig rädd. Då är jag himla glad över att inte sova ensam. Och nej, med hot kommer man ingenvart. Vårt system funkar eftersom sonen faktiskt "bara" har en dålig vana. Skulle han vara ledsen, sjuk eller annat så finns det alltid plats bredvid mamma eller pappa.

Jag hade pratat med henne dagtid när hon är pigg och utvilad om vad som händer på natten. Absolut inte anklagande utan för att förstå! Minns hon ens själv vad som händer på natten? Om hon minns det hade jag också liksom Sarah försökt komma fram till en lösning tillsammans. Är det mardrömmar så kan man ju diskutera det hon är rädd för då alla är pigga och utvilade. Och jag hade också lagt en madrass på golvet inne hos henne så får man ligga där när det inte går att lugna mitt i natten….

#9 hon är ju inte det längre, det är ju en vana nu säger hon.

Hej och tack för olika input. Till en början testade vi med belöningssystem men eftersom hon inte visade intresse för det, utan som hon säger "jag börjar tänka på natten, och om jag ska vakna, redan när jag går upp" slutade vi ens diskutera det. Vi lät det vara och sambon gick in (oftast han), eller om de bytte plats i vår säng. Nu har hon också, vilket inte framkommer i mitt inlägg ovan, börjat hålla på så på morgonen också, att hon är rädd, vill inte borsta tänderna själv osv. Det är lätt att säga hur pedagogisk man ska vara, och ja må vara en dålig förälder i sådana situationer, men jag blir tokig och arg. Om inte jag går med på hennes saker, då vägrar hon gå till skolan (ja inte så illa men hon kan sätta sig ner som Lotta på bråkmakargatan och bara vägra). Vi har självklart, hundratals gånger pratat om varför hon är rädd, och Vad hon är rädd för. Det är som sagt klipp på youtube och som någon skrev, har vi återigen, självkart sagt att hon inte får sitta med den om hon ska titta på sådant, vad skulle vi annars göra? Det är inget straff, det är en rimlig konsekvens för att hjälpa henne. In emellan, när jag som har sämst tålamod, "hotar" med ingen lek, när hon exempelvis inte accepterar att sambon går ur hennes sovrum om kvällarna, kan hon ibland lyssna. "Vad gör det om hon ligger hos er, eller varför kan han inte stanna" kanske någon tänker? Jo för att vi vuxna behöver också umgås och jag vet att vi måste stärka henne genom att vara "hårda" ibland, annars vet jag att hon kommer bli osäker. Ett barn behöver trygghet och kärlek, samt bli sedd men också lära sig att vara självständig, men/och som vi pratade med henne häromdagen, var att vi sällan är hemifrån. Jag möter henne hemma efter skolan, sambon är hemma kl 16 och sen umgås vi hela tiden, in emellan lek med kompisar. I alla fall så har vi bestämt gemensamt att vi under en vecka antingen bär in henne till oss när vi ska sova, eller att någon går in till henne, så hon inte behöver tänk på det, sedan kommer hon få sova själv, tills hon vaknar, men då veta att hon får komma in.

#12 Hon säger att det är en vana… Det är knappast ngt som bör accepteras som en vana och jag har väldigt svårt att tro att en tioåring gråter och skriker hysteriskt på natten för att det "är en vana". Som förälder får man då hjälpa barnet med verktyg för att kunna sätta ord på det som händer och inte avfärda det. Oavsett leder straff inte till trygga barn och att kalla barnet omoget är fruktansvärt kränkande och nedvärderande. Vad är det för sätt att bete sig mot sitt barn?? Om det här mot förmodan skulle vara rent bs från barnet så får man väl fråga sig varför barnet har det behovet av att få uppmärksamhet och skapa konflikter. Även då handlar det om att förstå den bakomliggande orsaken och hitta en lösning. Kanske handlar det om att barnet behöver mer kvalitetstid med föräldrarna eller ngt annat. Oavsett så bör barnet inte straffas, utan man bör hitta en gemensam lösning.

Hon säger ena dagen att hon är rädd, att någon står bredvid henne, för att i nästa säga att hon bara är van och ha det på hennes sätt. Nu ska vi testa inatt och se :)

Ts, kolla upp "nära föräldraskap" lite om du inte gjort det. Kanske hjälper det ser att få lite verktyg för att inte bli så känslosam.

Att hon inte får se youtube själv är ju absolut en rimlig konsekvens i mina ögon, men att ta bort tv/dator helt tills ngt är bevisat är straff.

#16, 17 Tack för tipset! Jag håller med!

Varför kräver vi mer av barnen än vad vi själva klarar? Jag hade verkligen inte vilja sova ensam om nätterna trots att jag är vuxen. För att bidra med en annan synvinkel, kan dottern ha hört/sett er ha sex? Kanske vill hon inte att ni sover tillsammans/ensamma för att hon vill minska möjligheten för det?

#19, Haha nej det är inget sådant? Vad kom det ifrån? Det är rädsla för något läskigt hon sett som jag har skrivit tidigare. Menar du att det är fel att barn lär sig att sova själva när de är äldre?

Jag tror att barn självmant kommer att sova själv när de är mogna för det. Knappast någon tonåring som sover med mamma och pappa; -)

#20 Jag kom på att jag hade en vän när jag var barn som kom på sina föräldrar ha sex. Hon låtsades sen inte kunna sova själv för att liksom hindra dom från att kunna ha sex. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var logiskt då (vi var kanske 11).

Jag lärde min sambos dotter att ha radion på när hon sover. så om hon vaknar så hör hon antingen röster eller musik. Jag hade det när jag var liten, fast mitt var för att somna då jag är van att höra prat när jag ska sova. Så jag var aldrig eller har aldrig varit rädd för mörker. Jag gillar bara ha ljud omkring mig under insomning. Tror samma är med barn och om de är rädda. Att ha ett ljud där och en radio kan ge trygghet. 🙂

Hon har även en dov blå lampa tänd (nattlampa). Har aldrig problem med att sova hos oss. Sover som en stock och om hon vaknar på natten lyssnar hon på musik och ibland läser hon lite och sen somnar om igen. Hon var också en som skrek rakt ut och sånt innan.

Min dotter (9 år) har en lampa tänd hela natten. Vi brukade gå in och släcka den efter hon somnat förut men då vaknade hon ofta senare under natten och var rädd, eller tände lampan själv. När lampan lyser hela natten sover hon gott. Det känns lite konstigt för jag skulle inte kunna sova alls med så ljust men som sagt, dottern behöver detta och det gör att hon sover gott. Har er dotter någon lampa tänd på natten?

Har ett liknande problem med mellansonen. Vet inte vad vi ska göra, läkarna säger att det är norma.t och går över av sig självt. Lågstadieskolan han går på var på utflykt till Utby grottor, där säger han att nam sett Gollum, är helt otröstlig och har sedan dess inte vågat sova själv. Såklart skyller alla på ett barns livliga fantasi men känns verkligen som något är fel, då storebrorsans problem ofta tar upp stor del av vårat fokus känns det ofta som att vi inte gör nog för att hjälpa, men såklart får han sova med mig och sambon. Han har efter detta utvecklat både en fobi för skogen och mörkret. Känns lite skevt då han aldrig varit särskilt mörkrädd, alutade tro på tomten som 6-åring så det är inte als likt honom. Oroar mig för att han på riktigt mött en "ful gubbe" och att något hänt, även om fröken försäkrat oss om att det är omöjligt då han aldrif bar ur synhåll nog länge för att något ska hunnit hända. Ingen annan hade dessutom sett nån annan på platsen. Tänd lampa hjälper inte och även om han får sova med oss vaknar han änså upp gråtandes i panik flera gånger per kväll, blir liksom ingen förbättring och vi vet inte riktigt vad vi kan göra för att hjälpa honom.

#25 kontakta BUP? Han kanske behöver hjälp att bena lite i sin rädsla?

Jag var också otroligt rädd i den åldern. En klasskompis visade en läskig spökvideo och efter det vaknade jag varje natt klockan 2 av mardrömmar och jag vågade inte sova själv. Jag kände inte riktigt att jag vågade sova och sedan började jag hata att gå och lägga mig. Jag var så rädd, och kändes inte som att mina föräldrar förstod. Jag ville inte väcka hela familjen (vi är ganska många i vår familj) så jag kunde gråta tyst i timmar, ibland tills det blev morgon. Så ta barnen på allvar och försök hitta på någon lösning. Skulle annars tro att det växer bort med åldern.