11 - Samlevnad

"Psykiskt sjuk"?

2017-09-25 05:44 #0 av: Anonym

Vet knappt vart jag ska börja.
I morse vid 04.00 vaknar min son upp som snart är ett år. Inser att han inte kommer somna om så går upp och ut i köket och tänker att han är hungrig. Han blir jätteledsen och vill inte äta. Går då för att byta blöja då det är mycket i den och det går inte alls bra. Han skriker ännu mer. Då kommer min sambo ut och undrar vad det är för fel och varför han skriker. Han anser att jag borde ha bett om hjälp. (har inte hunnit med det än). Han tar bara över honom och börjar ifrågasätta varför jag inte säger till och varför han skriker. Vilket resulter i att jag blir irriterad då han inte slutar tjata om det. Då börjar han påpeka ännu mer. Jag säger åt honom att sluta men det gör han inte, han bara maler och maler vidare. Då blir jag förbannad på riktigt. Känner att han inte lyssnar utan han ska berätta hur dålig jag är och då blir jag ännu mer förbannad. Till slut är jag "psykiskt sjuk" som inte kan kontrollera mina känslor och prata lugnt. Det enda jag ber om är att han ska sluta tjata och fokusera på våran son så får vi prata om det vid ett annat tillfälle. Men icke, han fortsätter och till slut får jag höra att han misstänker att jag har varit så med våran son och det är därför han är ledsen.

Enligt min sambo är jag psykiskt sjuk och han anser att det är jag som behöver söka hjälp. Att han inte vet om han törs lämna våran son med mig. (inte första gången detta händer och det är alltid samma visa. Han respekterar inte mig som vill prata om det vid ett annat tillfälle utan han bara maler på och så är det jag som är problemet).

Jag ber honom att sluta med han gör inte det och då blir jag förbannad för att han inte lyssnar. Jag känner mig verbalt våldtagen. =( Nej är inte ett nej när han fortsätter att mala vidare.

Slutade med att jag gick ut med barnvagnen och då somnade han direkt.

Är det bara mig det är fel på eller är vi båda en del i problemet?

Anmäl
2017-09-25 06:18 #1 av: Anonym

Ett annat exempel är när vi var hemma hos min mamma igår och min sambo var dålig. Han gick upp på övervåningen för att vila lite. Efter ett tag får jag ett meddelande där han undrar om jag har koll på vår son.

Hans behov av att ha kontroll känns inte normalt!

Anmäl
2017-09-25 08:32 #2 av: Anonym

Nu på morgonen så ger jag vår son frukost och han har lyckats riva sig i ansiktet.

Min sambo frågar vad som har hänt och jag svarar; vet inte hur han har fått märket.

Då säger han att det är ju inte våran son som har gjort så att han har fått det. Frågar vad han menar och det är enligt honom jag som har rivit honom nu i morse när han var ledsen.

Nu orkade jag inte bli förbannad utan jag bröt ihop och blev jätteledsen.

Behövde bara skriva av mig. Jag har verkligen inte gjort illa honom som han antyder. =(

Anmäl
2017-09-25 14:07 #3 av: Carmarino

Vet inte riktigt vad jag ska svara, för jag kan inte så mycket om psykiska sjukdomar, men som du beskriver det så verkar det snarare vara din sambo som har problem. Han verkar vilja provocera fram bråk till varje pris, plus att han verkar ha ett stort kontrollbehov, precis som du skriver.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2017-09-25 15:01 #4 av: Destany

Tänker när jag läser din text att det e din sambo som har stora problem. Varför skulle du väcka honom så tidigt för sonen var vaken. Jag hade istället varit tacksam för att jag fått sova vidare. Barn river sig o sen när de förflyttar sig kommer de slå sig. Ska han ge dig skulden då oxå. Antingen behöver han prata med nån om sitt sjuka kontrollbehov eller så borde du överväga o lämna honom. Hans beteende e sjukt.

Anmäl
2017-09-25 15:19 #5 av: Anonym

#3: Han säger att jag är psykiskt sjuk för att det ska såra och ta hårdare på mig och det gör ju att jag blir ännu mer irriterad /sårad.

#4: Det som är intressant är att han anser inte att han gör något fel. Utan allt är mitt fel och jag ska lära mig kontrollera mina känslor. Att våran son blir rädd för mig. Men när han fortsätter att ta upp saker så blir jag ju förbannad eftersom han inte lyssnar. Jag vet inte ens vart jag ska ta vägen. Jag vill bara öppna dörren och aldrig mer komma tillbaka.

Är tydligen en så pass dålig mamma när jag blir förbannad.

Anmäl
2017-09-25 15:24 #6 av: Ria74

Det låter som att din sambo har problem. Barn skriker, barn river sig, barn slår sig och barn trillar ner när dom börjar klättra. Det spelar ingen roll hur bra koll man har sånt händer.
Prata med din bvc om det. Kanske är det bra om din sambo får gå dit och höra från personalen där att det är normalt att barn river sig och skriker.
Det kan även hända att en förälder river sitt barn av misstag utan att mena det. Det har hänt mig och dotterns pappa. Inte skulle vi anklaga varandra för att göra det medvetet.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2017-09-25 15:38 #7 av: Anonym

#6: Den anklagelsen kommer ju upp för att jag blev förbannad på min sambo. Då måste det ju vara mitt fel att han fick ett rivmärke oxå.

Han är så petig när det kommer till allt med sånt som kan hända våran son, jag tror inte det är bra att dalta för mycket med ett barn som han gör. Han har själv fobi för smuts (det har han inte fattat själv, men vi andra ser det)

Anmäl
2017-09-25 15:53 #8 av: Ria74

Som jag skrev innan. Prata med bvc, kanske kan dom övertyga din sambo att det är normalt att barn skriker och att barnet kommer att riva sig, slå sig och allt annat som hör till.
Låter ju inte sunt att anklaga sin sambo för att göra barnet illa bara för att ni bråkar.
Dotterns pappa och jag bråkar ibland. Vissa gånger tycker jag verkligen inte om honom, men han är en bra pappa i mina ögon ändå. Att vi bråkar reflekterar ju inte hur han är som förälder.
Sen beträffande smset så kan vi med skriva så till varandra ibland: Har du koll på ....?
Det betyder inte att vi inte litar på varandra utan bara att vi checkar av vem som har kollen.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2017-09-25 17:56 #9 av: Anonym

#8: Hans sms är bara för att kolla mig. Han gör så hela tiden. Förminskar mig. Som att jag inte skulle klara av att ta hand om mig barn själv. Har gjort det i snart 11 månader.

Anmäl
2017-09-25 18:19 #10 av: Sarah

Jag hade gjort som du känner för, gått ut genom dörren utan att komma tillbaka. Eller kräva parterapi.

Anmäl
2017-09-26 13:54 #11 av: SuperLimm

En sak som jag tror kan vara bra när han går igång och börja anklaga dig för det ena och det andra är att bara svara att "nej jag tar inte den här diskussionen nu" och sen gå därifrån. Ta sen upp saken vid ett senare tillfälle när ni lugnat ner er och lyssna på varandra. Förklara för honom att du blir sårad när han säger såna saker. Klarar han inte av att lyssna tycker jag ni ska prova parterapi.

Anmäl
2017-09-26 19:55 #12 av: mollyt

Usch det låter fruktansvärt jobbigt. Jag håller med ovanstående om att få hjälp från BVC eller parterapi - eller överväga att gå skilda vägar? Det är jobbigt att ha små barn, men att ha en partner som motarbetar.... nä det låter inte bra!

Anmäl
2017-09-28 13:09 #13 av: OlgaMaria

Det låter verkligen som ni behöver hjälp från en tredje part som kan hjälpa er att prata med varann och reda upp vissa saker. 

Sen är ju den där småbarnstiden extremt påfrestande ifall man inte får sova bra. Lätt att man hackar på sin partner fast det inte är partners fel att sömnen är kass och barnet är på dåligt humör. Kan ni gå och lägga er tidigare så ni får sova mer t ex?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.