Annons:
Etikett12-uppfostran
Läst 1766 ggr
Mara-Bell
4/7/17, 12:12 AM

Förstår hon inte? Eller är det ren trots?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Vi har en dotter som blir 1 år 1 maj, och när hon gör fel har vi alltid sagt AJA/JAJA. Innan slutade hon oftast med det hon höll på med eller så fick man lyfta bort henne. Nu känns det som om jag ägnar hela dagar åt att bara skälla och tillrättavisa. Hon går fram till allt hon inte får och säger jaja, sen drar hon i tex lampsladden, river ner bordstabletterna, pillar på allt i fönstrena m.m. Senast i dag hade vi en riktig viljornas kamp när diskmaskinen skulle tömmas, hon går fram, jag säger aja och lyfter bort, om och om igen. Efter några gånger blir hon jättearg, men fortsätter i alla fall. Hon verkar ta alla tillsägelser som en lek, hon tittar på oss, säger aja, och sen petar hon på det hon inte får, tittar igen och ler. Så fortsätter hon om och om igen. Det jag egentligen vill få fram med inlägget är väl om vi ska fortsätta som vi gör eller om det finns andra tips, och om det troligast handlar om trots eller dålig förståelse.

Annons:
Sarah
4/7/17, 12:27 AM
#1

Vi har alltid introducerat vad man får göra istället. Inte dra i blommorna, bara lukta och sen visa genom att lukta. Inte dra katten i svansen, bara klappa fint och visa genom att klappa. Inte ta de stora tallrikarna i diskmaskinen, kan du ge mig skedarna istället. Att bara säga nej känns inte konstruktivt. Sen får man ju välja sina fajter, det kanske inte gör ngt om hon tar bordstabletterna, om hon får stilla sin nyfikenhet så går det över sen. Man får även barnsäkra så att de inte kommer åt allt man inte vill att de ska ta.

Mara-Bell
4/7/17, 12:57 AM
#2

#1 Ska försöka tänka mer på det du säger, nu har vi försökt att tex ge henne något hon gillar att leka med i stället, men det kastar hon bara åt sidan. Felet med att ge henne ren disk är väl att den ska in i munnen, men man får kanske offra att diska vissa saker två gånger. Vi har egentligen barnsäkrat allt farligt, men vi vill ju att hon ska lära sig att låta bli saker om man säger till så vissa blommor och tåliga fönsterlampor finns kvar. När det gäller bordstabletterna är det inget problem när bordet är avdukat, problemet är när det står tallrikar och glas på, för det har varit nära några gånger att hon fått en tallrik i huvudet, så nu hamnar hon i sin stol om jag är själv hemma och håller på i köket.

Sarah
4/7/17, 1:46 AM
#3

Tipsar om hjälpatillstolen, suverän när man vill ha lite koll på dem :p Vi har ex blommor överallt, men aldrig blivit ett problem. Hon fattade fort att man luktar på blommorna och inget annat. Tror inte att det löser problem att ge dem ngt annat att leka med, de har redan målet i sikte så att säga. Vårt fokus har istället varit att visa hur man ska göra med just den saken hon vill åt. Sen, om de skrattar åt en när man säger nej, vilket man såklart måste göra ibland, så behöver det inte handla om trots alls, ofta skrattar de om de blir nervösa, vilket de kan bli om de inte förstår ordentligt.

[Thiah]
4/7/17, 5:40 AM
#4

Sara har gett bra tips. Vi har barnsäkrat det mesta men vissa saker får han bara inte ta och då säger vi skarpt nej. Men lättast har varit att göra de platserna till ett minimum.

Mara-Bell
4/7/17, 6:04 AM
#5

Tack så jättemycket för tipsen, ska testa här hemma ett tag och se hur det fungerar. Kanske skulle försöka bygga en såndär stol, för minns jag rätt är de rät dyra att köpa.

Sarah
4/7/17, 12:06 PM
#6

Ja de är ganska dyra men inte svårt att göra själv :) Jag tror att många glömmer att allt är nytt för barnen och de vill förstå världen omkring dem. Det gör man ju genom att utforska allt, så man måste låta dem göra det :) på ett säkert sätt

Annons:
Sparven88
4/7/17, 8:50 PM
#7

Vi har samma trots här hemma med vår 1.5-åring. Kontakterna är såå spännande att dra ut och sen sätta in. Struntar fullständigt i när vi säger nej. Att ställa sig på armstödet i soffan och hoppa är också jätteroligt trots nej. Slänga all mat på golvet är hysteriskt roligt, speciellt när vi säger nej. Då skrattar sonen å slänger ner lite mer mat. Nu har han gjort detta i så många veckor och fortsätter, så han vet att han inte får, och lika gärna vet vad han får göra. Så i mitt tycke är det bara trots.

Mara-Bell
4/7/17, 11:05 PM
#8

#7 Känslan vi får är trots, men tycker hon är så liten. Känns så tidigt att börja trotsa vid 11 månader. Hon har ju precis börjat förstå hur saker och ting fungerar. Är väl tiden som får utvisa vad som fungerar bäst här hemma, men man blir ju så fruktansvärt frustrerad när man inte vet hur man ska tackla situationerna.

Sarah
4/7/17, 11:19 PM
#9

Barn måste ju även få förstå varför man inte får. Jag lyssnar inte alltid på nej, hur kan man begära att ett litet barn ska göra det utan att förstå anledningen. Allt går ju ut på att de ska bli självständiga individer som förstår varför man inte gör vissa saker och det handlar även om att testa gränserna för att förstå gränserna. Även om man säger nej så betyder nej väldigt lite, jag lyder inte om jag inte förstår varför jag ska lyda eller om jag inte har ett bra alternativ. Ett nej till att kasta mat på golvet betyder ju liksom ingenting om man inte fattar att man kan lägga den mat man inte vill ha på ngt annat ställe. Det är ex först nu E har fattat ordentligt att saker som går sönder inte går att laga och att de kommer att slängas. Nu har hon blivit mer försiktig. Konsekvens gör att man förstår.

Sparven88
4/8/17, 4:00 AM
#10

Men när man har förklarat det, 7 dagar i veckan i snart 4 veckor, då är det i min mening rent av för att testa gränser. När sonen stirrar på oss, tar en näve mat; helt medvetet och börjar föra handen mot golvet, då är det fasen ren trots i mina ögon. Han är så stor; så att han vet att han kan lägga mat han inte tycker om på bordet, det har han alltid gjort innan. Så jag köper faktiskt inte att han gör det för att han inte vet bättre.

[Thiah]
4/8/17, 6:18 AM
#11

#10 jag tar helt sonika bort maten då. Sagt åt sonen att gör du sådär med flit tar jag bort maten. Sen har jag skjutit bort tallriken så han inte når den men ser. Sen när han säger att han kan äta ordentligt så får han tillbaka den. Stirrar han mig i ögonen och inte slutar när jag säger nej så får han ta konsekvenserna. Det här mjukstartade jag med så fort han började hålla på med hyss . Att förklara och förklara och förklara i all oändlighet medan han vägrar lyssna går jag inte med på.

Sparven88
4/8/17, 8:44 AM
#12

Nej, så ser varje måltid ut hos oss. Sonen slänger ner mat, tallriken åker väck och han åker ut.

Sarah
4/8/17, 9:22 AM
#13

Jag menar inte att han inte förstår att han inte får slänga mat, jag menar att han inte förstår varför han inte får slänga mat. Det finns inget positivt för honom att inte slänga mat. Positivt för honom är att ni reagerar och ger uppmärksamhet när han slänger maten. När man håller på med djur pratar man om positiv förstärkning. Man belönar positivt beteende och ignorerar negativt beteende. Det är stor skillnad på att belönas för ngt bra och att undvika att ngt negativt händer.

Annons:
Sarah
4/8/17, 9:38 AM
#14

När barnen är större kan man förklara, men era är så små att det inte går ordentligt, då får man fundera på hur ens reaktion påverkar istället. Nu försöker jag inte säga att jag aldrig blir förbannad eller gormar nej, men jag ser ju precis som er att det inte hjälper :p då ändrar jag taktik. Det finns en anledning att ex kriminalvården heter vård. Även om det kanske inte funkar så i praktiken idag. Men det handlar bla om att risken att straffas för ett brott inte i sig är speciellt avskräckande från brott.

[Thiah]
4/8/17, 10:14 AM
#15

Positiv förstärkning fungerar bra på barn också men kan vara svårt att ignorera mat som dagligen kastas runt. Och små barn förstår mer än vad man tror. Vid måltider kan man ta bort tallriken men ignorera resten. Barnet sitter kvar, man fortsätter äta och prata som vanligt. Sen efter en stund kan man fråga om barnet vill ha sin mat och då kan man ge den för att försöka på nytt. Joel åker aldrig bort från matbordet. Tar jag bort maten så får han ändå sitta snällt kvar en stund. Matstunden hos oss sker tills alla ätit upp och vi umgåtts en stund.

Sparven88
4/8/17, 10:15 AM
#16

Sorry, men jag köper inte det. Vi har försökt ALLT! Ingenting hjälper. Kalla mig dålig förälder, men i mina ögon är det ren trots.

JossanH
4/8/17, 10:26 AM
#17

Det är lätt att bli en upprepande robot dom säger nej till allt och även vi vuxna tröttnar för längesedan om någon bara fortsätter tjata. Jag tror i ärlighetens namn inte att barn trotsar, gör saker för att göra tvärtemot, utan de gör saker för att se vad som händer när de gör det. Är det för dom en positiv reaktion (uppmärksamhet tex) så fortsätter barnen. Ju mer barn får vara med och hjälpa och lära sig i den vardagliga miljön desto mindre testar de saker för att få en resktion på det för då får de andra reaktioner på det de faktiskt FÅR göra. Jag tror att ettåringar är kapabla till att hjälpa till att plocks ur diskmaskinen. Man måste bara hitta ett lätt sätt för dom att också få vara produktiva. Ge en bytta att lägga alla bestick i? Så tror jag inte att alla bestick kommer åka in i munnen heller då hon för ett uppdrag att utföra och hon förstår på ett annat plan än med en rad med nej. Samma med att kasta mat på golvet. Kanske det blir mindre den sortens reaktioner och uppmärksamhet om barnet får hjälpa till att blanda något till maten, ställa fram bestick eller liknande. Eller lära sig att slänga maten i soporna, för ärligt talat- har man testat att göra samma sak vecka ut och vecka in utan resultat, kanske man ska prova något annat ☺️

Sajtvärd på Iller.ifokus

Sarah
4/8/17, 10:37 AM
#18

Jag tror inte heller på trots i ngn större utsträckning och om det är trots så ser jag det som en del i barnets utvecklande självständighet. Sen, spelar det ngn roll om det kallas trots eller ngt annat? Saker får ta tid, även om de förstår mer än man tror så betyder det inte att de kan dra all relevanta slutsatser av en handling. Att ignorera matkastande betyder inte att man låter dem fortsätta, man tar tallriken och låtsas som ingenting.

Mara-Bell
4/8/17, 10:54 AM
#19

När det gäller mat på golvet har vi kört taktiken att ta bort tallriken, och ge tillbaka den efter en stund. Fortsätter hon tramsa då så får hon ingen mer mat, för det brukar betyda att hon är nöjd. Hade gärna låtit henne hjälpa till med besticken, problemet är att de ligger längst upp i vår diskmaskin, och för att nå måste hon klänga på korgarna eftersom hon inte kan stå själv än mer än någon sekund. Funderar på att själv lägga besticken i något och ställa längst ner, då kan hon få plocka dem därifrån och lägga i något annat. Sen tror jag att det skiljer från barn till barn vilken metod som fungerar bäst, är nog bara att prova sig fram.

fluffis
4/8/17, 11:06 AM
#20

Det gäller att ha tålamod för förmodligen kommer det hålla i sig ett tag till. Själv känner jag att det är ju såhär barn är. Och SKA vara :) Det är jättenyttigt för dom att testa grejer och att faktiskt få lov att göra saker, även om det tar emot som förälder. Och även om de upprepar saker sjuhundrafemtioelva gånger om dagen, så får man tro att det finns nån mening med det.

Vi försöker att följa med vår unge så mycket som möjligt, inte mot. Det är så tråkigt att säga nej hela tiden. Därför har vi barnsäkrat en del och det har lett till betydligt färre nej. Vi låter vår son vara med så mycket som möjligt, så mycket vi orkar :) Vi har också en hjälpa till-stol och det är det bästa vår son vet, att få vara med när pappa lagar mat. Att tömma diskmaskinen är också jätteroligt :)

Just där vid ettårsåldern tyckte vi det var extra jobbigt eftersom det var då han ville börja vara med på allt men inte riktigt kunde hantera det. Man fick ha hjärtat i halsgropen och vara bredvid ganska mycket, men han utvecklades snabbt och nu vid drygt ett och ett halvt år så vågar vi till och med lämna honom på en pall om vi bara ska springa och hämta något.

Stryk medhårs, inte mot. Dvs gör så mycket roliga saker som möjligt. Fastna inte i den tråkiga nej-vardagen.

Annons:
finafiskarna
4/19/17, 3:25 PM
#21

Jag tänker att barn har ett genuint intresse för många saker som kan vara svårt att förstå som vuxen. Att mat kan ändra form och bli en platt gegga på golvet är nog ganska fascinerande när man inte sett det förut. Att saker faller när man drar i dem är inte självklart när man är liten och såklart de tycker det är kul att se. Även om man gjort det en gång så kan det fortfarande vara kul, framförallt när man får sina föräldrars uppmärksamhet. Det viktigaste är att förstärka positivt beteende, exempelvis genom att komma fram när de leker med saker på "rätt" sätt istället för att ge dem uppmärksamhet när de gör det på fel sätt. Om barnet tycker lampor är roliga, låt den tända lampan varje dag innan middagen så kanske den får uttrycka sin nyfikenhet på det sättet istället. Med beröm så blir den ju stolt över att den är duktig och det tar mycket bättre än skäll. Prova att berömma när barnet gör rätt med besticken, och inte stoppar dem i munnen så kommer det beteendet bli allt mer vanligt. Att utforska med munnen är ju helt naturligt som liten och inget som man borde ge skäll för tycker jag.

mollyt
4/20/17, 9:12 AM
#22

Jag tycker att du fått en hel del bra tips och tankar, jag har inte läst allt så noga men skummat igenom de flesta svar.

Vi har också en ettåring hemma som är nyfiken och vill pilla på allt. Vi har försökt minimera grejer hon inte får peta på så att vi slipper gå och "aj-aj:a" hela dagarna. Så vi har blommor lite högre upp och vi har minimerat med prylar långt ner i bokhyllor och på fönstrerbrädorna (tagit bort allt vi är rädd om/kan vara farligt) och liknande så att vi inte känner att vi måste övervaka minsta rörelse hon gör för att se till att hon inte gör illa sig eller att något ömtåligt går sönder. 

Men som någon annan kanske skrev så gör vi skillnad på "aj-aj" och rena "nej!". Försöker att använda "Nej!" bara i farliga sammanhang och låta bli det annars så att det inte blir ett uttjatat ord utan betydelse. 

Men generellt så tänker jag som #Sarah skrev i början - visa hellre saker de får göra. Jag låter henne vara med och plocka i diskmaskinen (men ser till att ha tagit bort knivarna och det farliga först!) och om jag tycker att det är olämpligt med hennes "hjälp" så låter jag hellre bli diskmaskinen just då och går och läser bok med henne istället så tar jag disken när hon sover eller väntar tills min man är hemma. 

Barn är nyfikna och vill såklart upptäcka allt som är viktigt i värden. Såklart vill hon pilla på de spännande bordstabletterna på bordet, så ni får kanske se till att inte ha tallrikar på dem när ni inte ser vad dottern gör. Alternativt ge henne en bordstablett extra som hon kan få undersöka (så kanske de som ligger på bordet blir mindre intressanta?).

Trots tror jag inte på… snarare att hon ser det som en "lek" för att hon vet att hon får er uppmärksamhet när hon t.ex. pillar på sladdarna. Jag försöker tänka att jag ger uppmärksamhet på annat håll för att vara närvarande och locka med att leka med annat att leka med/undersöka/läsa bok.

Mara-Bell
4/20/17, 10:19 AM
#23

Är tacksam för alla tips, och vi provar oss fram här hemma. Diskmaskinen har jag lagt ner, så den töms när hon sover. Blir svårt för henne att hjälpa till då vi har besticken överst i maskinen. Fönsterlamporna har hon lärt sig att tända och släcka i stället för att dra i sladdarna, och det får hon gärna göra. Vi fortsätter prova oss fram här hemma och försöker hitta de bästa lösningarna 🙂

fluffis
4/20/17, 12:10 PM
#24

#23

Härligt att höra :)

Upp till toppen
Annons: