Min son har varit likadan när vi försökt få honom att sova själv. Han vill inte somna/sova själv och det har vi fått acceptera. Han sover ännu med oss mestadels av nätterna, han blir 2 i juni. Får somna med oss i vår säng, sen när han verkligen sover flyttar vi över honom i hans säng som står intill vår, han brukar vakna runt 5, då lyfter vi upp honom till oss igen och han sover vidare.

Om hon sover bättre nära er, varför inte ha henne med er?

Jag kommer ihåg hur det var när vår son var mellan 0 och 1 år. Innan han kom så hade jag en massa principer om hur vi skulle ha det när sonen väl va född, jag ska minsann inte, och så kommer vi aaaldrig att göra med vårt barn o.s.v! Kan säga att det blev helt annat när han väl kommit, principerna föll en efter en… 😊 Han ville absolut inte somna i egen säng! Det slutade med att han låg mellan mig o sambon varje natt, när han vaknade o va hungrig så ammade jag liggandes i sängen, slutsats- vi alla fick sova ostört och vaknade lyckliga och utvilade på morgonen! 😆 Hade jag varit dig så hade jag gjort som jag gjorde! ☺😴

Saken är att barn ofta vill sova nära/bredvid någon precis som många vuxna vill. Vi sover fortfarande alla i samma säng och barnen blir 3 och 5 år i sommar. Annars hade jag gått sönder med andra barnet. Hon vaknade i snitt 5ggr per natt för Amning fram tills hon var 1,5 år. ibland fler. Men i och med att vi låg bredvid varandra så var det väldigt korta uppvak och det störde inte sömnen speciellt mycket. Att gå upp varje gång skulle göra mig till ett vrak! Prova att samsova. Det viktigaste är inte att vara principfast utan det viktigaste just nu är att få sömnen att fungera. Lycka till!

Är hon på riktigt trött vid 6-7 redan? Joel sover oroligt om man nattar förtidigt. Han somnar snällt men det är som att kroppen inte är riktigt redo för sömn ändå. Sen kommer han till oss under natten​. Han har ännu inte sovit en natt själv och vi orkar inte natta om honom åhela tiden. Vi tänker som så att i sinom tid vill han sova längre nätter själv eller kanske nöjer sig att ligga på en madrass bredvid oss.

Det blir ju alltid att jag sover i sängen bredvid hennes men ändå vaknar hon så mycket. Inatt när hon vaknar (ja, när, inte om!) så tar jag in henne i vår säng. Jag är bara orolig att hon trillar ur sängen… Vi har ju lärt henne att gå ner från säng och soffa med benen först men ibland glömmer hon och tänk om hon kryper över kanten när jag sover? Hur har ni andra gjort? Ja, hon är väldigt trött tidigt eftersom hon inte vill sova så mycket om dagarna. Vanligtvis sover hon på förmiddagarna men det är bara om allt är som vanligt, det funkar inte om vi har besök eller så. Att sova någon annanstans finns inte på kartan, inte ens i vår famn…

Vår son sover emellan oss, när han var mindre hade vi sängen mot väggen och han längst in.

Lägg madrasser på golvet nedanför er säng ifall hon skulle trilla ner! ☺

Jag tror på minsta möjliga motstånd, låt henne sova hos er. Vi har sängen mot väggen och vid fotändan har vi spjälsängen som skydd. Vi skall skaffa en ny madrass snart och då skall vi inte ha några ben på den. Vi hade garanterat haft väldigt jobbiga nätter om vi inte haft dottern i vår säng.

Vi har sonen mellan oss. Men ligger han på en sidan har vi skydd där, tex ett gäng kuddar.

Jag testade inatt, hämtade henne när hon vaknade men efter em timme gav JAG upp. Första gången vi försöker måste jag vara utvilad nog så att hon somnar först, jag höll på att somna när hon härjade runt och jag fick tag i henne när hon var på väg ner vid fotänden av sängen. Men jag ska lägga hennes gamla madrass där en natt när jag har fått vila lite på dagen, så jag kan hålla mig vaken bara till hon somnat. Sen stänger vi dörrarna så att hon inte kan tulta ut i lägenheten utan bara i sovrummet om hon skulle vakna utan att jag märker det! Jag ska försöka få henne att sova bättre om dagarna, rutinen får gå före annat nu, så är det bara. Jag sitter liksom och nickar till när jag är på toaletten för att jag är så tröttt:-p Inatt gick jag tillbaka med henne in i sin säng och la mig i sängen bredvid och däckade helt. Jag hörde att hon var vaken och ville ha uppmärksamhet men min kropp bara skrek sooooooooov så jag vaknade inte helt:-p Var skönt även om man liksom inte sov helt:-p Men tänker ge upp försöken att få henne att sova själv (vi började ju med det eftersom vi trodde att vi störde henne när hon sov i samma rum som oss). Nu blir det nattning i hennes säng och sen hämtar jag henne när hon vaknar!

Natta senare och låt henne sova med er. Hon är nog inte redo att sova själv ännu. Alla är ju olika. Vår dotter på 13 månader har sovit ostört 12 h/natt sedan 6 månaders ålder men hon sover i vårt rum fast i spjälsäng

Äter hon på natten? Annars är det ju ett sätt att få dem att lugna sig.

Nej, hon äter inte på natten. Hon är inte intresserad. Vi har provat ett par kvällar nu att få henne att somna hos oss men det går inte. Vi pratar vara vaken i timmar extra… Nattade i hennes säng nu ändå. Det är väl bara fortsätta försöka hitta en lösning som passar henne:-p Grejen är att min sambo låter mycket när han sover, jag tror att han stör henne på natten när hon sov i vårt rum,..

14# Om hon får ligga med er i eran säng vaknat hon mycket då? Våt äldsta kommer alltid in till oss framåt småtimmarna (allt från 3-7) natta om i hennes säng är inte att tänka på. Maken snarkar rätt rejält här också oftast men får hon ligga med oss sover hon som en sten. Nu är våran stora 2,5år förvisso. Fast jag har egentligen ingen erfarenhet av barn som vaknar mycket båda våra är fantastiska…sovit fulla nätter från 2-2,5 månads ålder båda två.

Hon har inte sovit i vår säng sedan hon började rulla runt, det var jättelänge sen nu. Vi har inte lyckats få henne att somna i vår säng en enda gång, jag försökte igår och inatt igen… Efter ett par timmar orkar jag inte vara vaken mer. Då lägger jag henne i sin säng och lägger mig i sängen bredvid så jag åtminstone vågar blunda… BVC säger att det är extremt ovanligt med barn som sover såhär lite men tyvärr drabbar det vissa och det är bara att stå ut. Ofta pågår det inte längre än till över ett års ålder så vi får hålla tummarna att det blir bättre nu snart! Jag gillade inte (inte sambon heller) BVC:s tips…

Jag har haft såna perioder till och från med sonen (15 månader nu) oavsett om han sovit i egen säng eller med oss då det varit allt från mardrömmar till hosta och att han inte varit tillräckligt trött. Det som bl a gjort att det gått bättre har varit att vi aktiverat honom mer på dagarna med mycke utevistelse, minskat dagsvilan som visserligen kommit av sig självt men sen varvat ner med mys i soffan ett tag innan läggdags och då lagt honom när han är trött och någorlunda samma tid men det kan diffa en del beroende på honom.

Det låter som att det bästa just nu kanske är att du helt enkelt sover i hennes rum?

Ja, jag har fortsatt att göra det:-p Jag tror bara att vi får låta tiden gå och se, det blir ju bättre någon gång!