Annons:
Etikett02-barn-0-12-mån
Läst 632 ggr
[postmortum91]
2017-02-21 15:01

1 åring somnar själv?

Vår dotter på 1 år (imorgon) har sedan 5 månader varit väldigt enkel med sömnen förutom få undantag (ta i trä). hon sover 12 h/natt och 1 h på dagen.  Igår nattade sambon henne som vanligt men hon var ovanligt svår att få att somna. Så han "gav upp". Jag jobbade så han berättade att han hade gått ner och låtit henne ligga kvar i spjälsängen själv, när han fick ner var hon gåväg att sätta sig upp. Vi har babymonitor så han gick ner och tänkte att han skulle vänta och se om hon kunde somna själv. Om hon skulle börja skrika skulle han få upp igen. Men hon verkade somna själv.

Nyss skulle jag få henne att sova middag, men hon var helt omöjlig att få att ens ligga still. Hon skulle ha sovit middag för 1-2h sedan så trött vet jag att hon var. Jag gav också upp och sa "sov gott", gick ut ur rummet och satte mig i trappen och lyssnade så hon inte började gråta. Hon stod upp en stund hörde jag och ryckte i spjälsängsgrinden, sedan blev det tyst. Inget gråt. Jag satt kvar i 10 minuter och smög bara in med huvudet för att se om hon fortfarande stod upp. Men hon låg ner, så även idag somnade hon helt utan oss. 

Ska vi vara glada att hon kan detta redan som 1 åring?
Är det dåligt att oss att låta henne somna själv så länge hon inte gråter och gnäller?
Jag vill ju inte att hon ska bli rädd, men då borde hon väl ropa efter oss? Vi har alltid tagit upp henne och besvarat henne när hon skriker, så hon vet ju att vi kommer när hon ropar. Känns dock konstigt att hon har börjat kunna somna helt själv, utan att vi ens "tränat" henne på det.

Annons:
Anne.K
2017-02-21 15:47
#1

Vi behövde aldrig "träna" våran dotter heller att börja somna själv. Utan det hände av sig självt. Så jag tror inte du behöver oroa dig, så länge ni visar att ni besvarar henne när hon söker efter er.  Våran dotter gjorde emellanåt precis som du beskriver och när man gick ut ur rummet så lugnade hon ner sig och somnade. Och jag har varit en sån mamma som alltid funnits vid hennes sida, direkt hon söker efter en. Hon lärde väl sig helt enkelt att om hon behöver mamma så kommer mamma och behövde inte då alltid ha mig i rummet för att somna, hon har alltid varit ett tryggt och harmoniskt barn. :) Så du behöver inte vara orolig om ni föräldrar alltid visar att ni bekräftar henne när hon väl behöver er och att ni finns för henne.

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Sparven88
2017-02-21 20:07
#2

Vi gjorde så relativt tidigt med vår son, han var nog strax över halvåret tror jag. Vi la honom, sa gonatt och gick ut. Oftast blev det lite gnäll och protester, inte på grund av att han var ensam utan för att sova är skittråkigt. Satt utanför hans rum, så att vi ändå var nära om han helt skulle bryta ihop. Så gör vi än idag, 1.5 år är han nu. Jag la honom för 40 minuter sen, han ligger fortfarande å pratar lite för sig själv. Han somnar när han är redo. Ibland "råkar" nappen hoppa ur sängen, så då får vi gå in å ge honom den.

OlgaMaria
2017-02-22 07:47
#3

Det låter jättebra! Inga fel alls att göra så! Sen brukar det inte så sällan vara någon förkylning på gång när de plötsligt har mycket svårare att somna.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[postmortum91]
2017-02-22 20:25
#4

Det känns galet, jag vågar knappt tro att vi har sån tur (ta i trä).
Men ni som har erfarenhet av detta, vilka "problem" kan uppstå? Kan barnet få perioder då det inte kan somna själv igen eller hur funkar det? Jag visste inte ens att detta kunde inträffa av sig själv. Jag föreställde mig att få långtidsnatta henne tills 3 års åldern om inte ännu längre. 

Jag vill ju börja läsa godnattsaga lite längre fram, hur kommer det bli då? någon med erfarenhet?

jackiejohn
2017-02-22 20:41
#5

För oss slog det om när vi bytte säng (från spjälsäng till växasäng) mindre kul att ligga kvar när man har möjligheten att gå ur 😁 Men vi började på allvar att varje kväll läsa saga, i regel sover hon när sagan är slut vi fortsätter läsa tills sagan är slut även om hon somnar innan, är hon fortfarande vaken sitter/ligger vi kvar tills hon somnar :) lillasysyster är ju bara 8 veckor än så länge så där finns ingen rutin på det sättet än. Bakslag kommer alldeles säker komma att hon har somnat själv ett par gånger säger inte så mycket egentligen men det är skönt när de somnar enkelt så när de inte gör det har man lite "extra energi" 😉

OlgaMaria
2017-02-22 21:22
#6

Allt kan hända 😉 

Börja med godnattsaga när det känns som en bra idé. Vi har aldrig jobbat in den rutinen med våra barn utan läst vid andra tider istället. På kvällen brukar vi sjunga och prata. Men ibland vill de läsa och då gör vi det ibland.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Sparven88
2017-02-22 21:49
#7

Igår låg sonen å pratade jättelänge i sin säng, och var relativt nöjd. Sen kom sambon hem, och hörde att sonenvar vaken, så han gick in för att säga godnatt.. Vi kan väl sammanfatta det som att sonen inte var helt nöjd över det. Han blev skitsur och låg sen å gnällde/skrattade/pratade/halvsov fram till strax efter 22 någon gång. (Det kan också ha att göra med att han haft feber i över en vecka,och nu påbörjat behandling mot dubbelsidig öroninflammation. ) oftast går det jättebra att bara lägga honom, han ligger å pratar med sin snutte tills han somnar. Vissa kvällar får vi hålla på å springa in stup i kvarten, för det låter som att ungen sitter i kläm ungefär, han letar fram sitt mest ledsna skrik. Men när man väl kommer in till honom så står han i sin säng å hoppar och skrattar. Utan minsta tecken på tårar. Han försöker, för vem vill gå och lägga sig när man är så liten? Lustigt ändå, små barn ser det som en bestraffning att gå och lägga sig. Jag ser det som en belöning att få lägga mig.. :p

[Thiah]
2017-02-23 05:44
#8

Vi läste sagor/sjöng godnattsagor redan vid ett års ålder som rutin. Nuförtiden somnar Joel gärna själv efter en saga och är trygg med att vi är nära. Men han sover ännu inte hela nätter i egen säng.

Upp till toppen
Annons: