Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 2663 ggr
Anonym
Anonym
2017-02-18 15:48

Min dotter gör mig tokig

Jag känner mig som världens sämsta mamma, men min 9åriga dotter gör mig tokig och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Kanske har ni tips? Dottern är en framåt, glad, och skötsam tjej på många sätt och sköter skolan fint. Hon ligger flera steg fram i ämnen, har lärt sig saker mycket tidigt och är kvicktänkt. Alla bra så långt (ja inget fel om det inte var så, såklart!) Men sen är det de här med hennes sprallighet (främst framför andra) och saker som hon säger som jag inte orkar med. Jag skäms och blir arg! Jag vet, jag kanske ska hantera det annorlunda, men hur? Exempel kan vara att hon säger rätt ut hur hon tänker och har inga hämningar, tex "ska du ha på dig den där" eller "vad gammal du ser ut" till andra människor. Hon är ändå 9 tänker jag? Hon sitter sällan still, eller hon hoppar inte runt, men rör sig aktivt, som vid matbordet, vrider och vänder på sig. Är vi iväg så handlar hon före hon tänker (typ som att gå på isen och så trampar man i och blir blöt), visst barn ska testa sig fram men till skillnad mot storebror (man ska ej jämföra, jag vet) som alltid tänkt innan handling. Andra saker hon gör är att liksom föra oväsen, prata högt, inte tänka sig för om andra hör, helt plötsligt hoppa ifrån trappan hemma mm. Jag vet inte om det är åldern, eller för att hon varit minst men fått eb lillebror nyss, men så här höll hon ej på innan. I skolan är det inget, eller hos andra när vi inte är med. Är det liksom en energi, att jag utstrålar "tänk dig för" och så börjas det? Jag behöver hjälp, vi behöver hjälp. Hur pratar jag med henne?

Annons:
Fridaaaa
2017-02-18 16:02
#1

Känner igen det på ett barn jag känner - hon fick diagnos ADHD.
Inget så med din dotter med?

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Calcifer
2017-02-18 16:06
#2

Med ärlighet och respekt. Naturligtvis utformat efter hennes ålder, man får ju tänka lite på hur man uttrycker sig men ärligt. Lägg undan din frustration, lägg undan att du skäms, och lägg undan att jämföra med storebror.

Det kan ju handla om allt ifrån att hon helt enkelt har problem med sociala samspel, till att hon är avundsjuk på lillebror, till att någon bråkar med henne i skolan, till att hon helt enkelt förändras och utvecklas och med det kommer en period då hon kanske upplevs som lite jobbig, till att hon har en diagnos som bör utredas. Det kan vara stort eller litet eller någonstans mitt i. Jättesvårt att säga bara sådär.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[PeterTM]
2017-02-18 16:09
#3

Jag tycker att det låter som om hon känner sig osedd. Allt du beskriver tolkar jag som att hon saknar uppmärksamhet från dig. Du behöver kommunicera med henne om detta och släppa in henne mer, be henne om hjälp med den lilla osv. Om du istället bannar henne för det hon utsätter sin omgivning för, kommer hon kanske att känna sig ännu mer osedd och då finns risk att hon blir än mer utagerande.

VeronicaKahlbäck
2017-02-18 16:11
#4

"Jag vet inte om det är åldern, eller för att hon varit minst men fått eb lillebror nyss, men så här höll hon ej på innan. I skolan är det inget, eller hos andra när vi inte är med. Är det liksom en energi, att jag utstrålar "tänk dig för" och så börjas det?"

Inte ADHD, baserat på citeringen. Enda jag hade att säga 😃

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Fridaaaa
2017-02-18 16:19
#5

#4 Omöjligt att säga. Och vissa saker kan märkas tydligare efterhand de blir äldre också.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Anonym
Anonym
2017-02-18 16:58
#6

#1,
ADHD tror jag inte att hon har. Jag har inte stor kunskap i fråga, men hon har inga konsentrationssvårigheter och kan sitta med sina saker, läsa, måla, leka med barbie. Men som sagt, jag har ingen erfarenhet.

#2,
Det är svårt att svara på med samspel, hur vet man sådant? Men hon har inga problem med umgås, komma på saker, hon har vänner och de gör roliga saker tillsammans. Hon har också koll på vad man bör eller inte bör göra, alltså som att inte äta något man tappat ute i smutsen (utan slänga istället) eller att tex öppna en flaska och dricka ur den, som någon annan i skolan hade gjort. 

#3,
Hon är med mig och lillebror hela eftermiddagar efter skolan och får passa, sätta på kläder och så vidare. Sen var jag kanske mer "bebis"aktig mot henne, alltså låg och gosade mer men nu ammar jag mest. 

Det "roliga" är att hon inte är så här, alltså måste göra sig sedd eller hörd inför andra (förutom just dessa vi träffade idag), alltid är hon mest livlig, säger klumpiga saker och är "jobbig", men jag vet inte om det är jag som är rädd för det innan och hon känner det?

#4,
Jag har ingen erfarenhet, men tack för svar :)

Annons:
Fridaaaa
2017-02-18 17:22
#7

#6 Det kan utspegla sig olika. Men var bara en tanke, tyckte bara det passade in på de jag vet som fått det. Men behöver ju inte vara det heller :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[postmortum91]
2017-02-19 00:25
#8

Låter som adhd

[postmortum91]
2017-02-19 00:28
#9

Adhd utmärker sig olika, speciellt för tjejer vs killar. Man upptäcker diagnosen hos killar oftare. Det som fick mig att tänka adhd är för att hon är impulsiv och talar utan att tänka som du uttrycker. Sen även att hon vrider och vänder sig på stolen. Kolla upp!

[Thiah]
2017-02-19 06:27
#10

Jag skulle mera klassa henne som en hög aktiv 9 åring som vill ha mammas gos. Att passa/hjälpa med lillebror är inte samma sak som att gosa med mamma. Sen säger ju 9 åriga barn allt möjligt. De har inget konsekvens tänkande ännu. :)

jackiejohn
2017-02-19 09:33
#11

Varför börjar det alltid viftas med diagnoser så fort något verkar gå utanför normen?! När jag läser texten från ts ser jag inget direkt som tyder på en diagnos och att sitta och klassa sånt över nätet är för mig obegripligt och Ja, jag känner både barn och vuxna med bla diagnosen adhd. Ts, för mg låter det som att din dotter söker din uppmärksamhet det är en omställning för även äldre barn att få småsyskon. Kan relatera till mig själv när jag och min bror fick en lillasyster jag var 5 och han 7, min bror brydde sig inte nämnvärt medans jag slog revolt och hittade på allt möjligt för att göra mig sedd. Detta gick över men jag var livrädd för att glömmas bort när lillasyster kom. Och jag har även varit väldigt impulsiv med mitt humör/känslor och levde ut dom överallt utan hämningar men inte tusan har jag någon diagnos. Mitt råd är att i den mån det går avsätta tid enbart för din dotter och att i övrigt visa att du faktiskt ser och värdesätter henne lika mycket som innan lillebror kom. Sen börjar det så smått kanske hända lite saker i hennes knopp och kropp och vi har alla perioder i våra liv där vi är mindre charmiga. Så börja i grunden och stärk upp er relation igen och detta med att hon talar utan att tänka sig för tänker jag lite är en uppfostranssak, har du talat om för henne varför man inte kan säga precis allt över allt? Och när du märker att hon skenar så kan du lite diskret säga till henne "**** kommer du ihåg vad vi pratat om?" Hon är 9år och det är egentligen inte så stort så man kan inte förvänta sig att de kan föra sig korrekt, en del behöver hjälp med det och andra inte utan att diagnoser ska vart inblandade.

OlgaMaria
2017-02-19 13:06
#12

Jag tror många har "en släng av adhd" men det innebär inte nödvändigtvis att det behöver utredas och att man skulle nå upp till en diagnos. Man kan ha bra koncentrationsförmåga men vara lite hyperaktiv och impulsiv. Adhd handlar om båda de bitarna. Jag tycker det är stor skillnad på min 8-åriga dotter beroende på hur mycket man hinner med att ha kvalitetstid med henne. Hon blir en mycket trevligare och väluppfostrad person om man hinner med att umgås på riktigt. När man får ett lillasyskon så minskar ju verkligen tiden men också energin man har att ge till storasyskonet. Man börjar också ställa mer krav och ha mindre överseende med "barnsliga" beteenden för man måste ägna sig mer åt småsyskonet. Och om storasyskonet känner sig pressat eller ängsligt så är det vanligt att det går tillbaka lite i utvecklingen, och beter sig som om det vore yngre än vad det är (regression). Mitt enda tips är att försöka hitta lite tid på tu man hand med dottern där ni verkligen kan ha trevligt och umgås och prata med varann, där hon får bli sedd.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Sarah
2017-02-19 21:03
#13

Vad säger hon själv att hon har för anledning?

Annons:
giffan
2017-02-19 22:42
#14

Tycker hon låter som en ganska normal skolålders unge =) Dom kan inte sitta still, dom kan inte tänka först och prata sen. Det är så mkt dom vill så allt kan komma på en gång.

Va glad att du har ett spontant barn som sprudlar av liv.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Anonym
Anonym
2017-02-22 09:00
#15

Tack för alla svar. Min dotter är i tidig "tonår" också, mycket känslor och hon är mycket äldre i sättet än andra i hennes ålder (inte det att hon inte kan leka med barbies mm), men medveten. Men det spelar väl ingen roll i sammanhanget. Saken är den att hon inte är "sådär" när man är själv hemma med henne, alltså bara familjen, utan det är bland folk. Dock säger andra, om hon tex varit hemma hos en kompis, att hon är så vänlig och tackar för maten mm. Jag tycker det är upp och ner, alltså nu i ett par dagar, helt utan ipad/mobil (då vi ville testa att ha fritt från sådant) så har hon inte varit så där, lekfull ja, men inte så vi går i luven på varandra. Nu sitter hon inte mkt annars heller, men ändå. Hon är världens goaste tjej, det låter nästan som om jag klagar, det är mer på mig själv och hur jag kan ändra mitt sätt. Hon är påhittig, kreativ och lättlärd. Visst, lite spring i benen har hon, men det är ju hennes personlighet. Jag ska avsätta ä nu mer tid med henne själv, som att bara laga mat eller vad som helst (vilket vi ofta gör allihop). Tack igen.

Sarah
2017-02-22 09:18
#16

Jag frågar igen, vad säger hon själv? Hon är 9 år och kan prata för sig själv. Att sitta och spekulera ger väldigt lite jämfört med hennes egna ord. Jag får en dålig smak i munnen av hela tråden. Du skriver i #15 att hon har spring i benen som om det är något negativt. Lekfull är något negativt. Att sitta still tacka för maten och ligga före i flera ämnen i skolan är det önskvärda och positiva. Den bild jag får är att hon får uppmuntran för lugna saker, men inte för fysiska. Kanske vore det positivt för henne att börja på ngn sport så hon fått utlopp för sin energi (om hon nu inte gör det redan).

Calcifer
2017-02-22 12:53
#17

Jag håller med #16 lite här, vad säger hon? Hon är inte för liten för att kunna ha egna tankar och känslor i frågan direkt och bör få en röst eftersom hon är så pass gammal.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Sarah
2017-02-22 15:47
#18

Ja dels bör hon kunna prata för sig själv, men dels verkar mammas (?) irritation komma fram av sprallighet. Barn märker och de reagerar på olika sätt. Barn som ex skrattar om ngn skäller på dem hånskrattar inte, de skrattar ofta av nervositet och vet inte vart de ska ta vägen. Att en föräldrar skäms över sitt barn måste märkas och hur ska ett energiskt barn hantera det? Det blir jättemycket känslor som måste hanteras. Har man då ett fysiskt barn så borde väl det uppmuntras åt det bra håll, inte tryckas ner, eftersom det är en stor del av barnet. Speciellt flickor borde uppmuntras att vara mer än tysta och "duktiga".

VeronicaKahlbäck
2017-02-24 08:37
#19

Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka det här på ett vänligt sätt men ni vuxna människor som är snabba med att slänga ur er en bestämd diagnos förstår ni inte hur illa det är? Hobbydiagnostik på nätet av ETT BARN? Om någon med kunskap skulle uttrycka sej så skulle det inte låta likadant och för det andra rekommenderar man väl att kontakt exempelvis BUP, inte sätter man diagnoser hur som helst? Idag är det konstaterat att vid adhd så föds man med en viss förändring, idag får en diagnos inte ställas om en individ börjar uppvisa avvikande beteende vid nio års ålder utan det uppträder i småbarnsåren.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
[Thiah]
2017-02-24 21:15
#21

#19 Håller med dig om att det är farligt att börja diagnostisera barn man inte  utrett rejält.  Extra bökigt är det med barn man bara hört talas om. Det är otroligt lätt att sätta diagnoser på barn som egentligen bara har ett visst temperament.  

Vi som vuxna borde ändra situationerna och inte barnen, speciellt vi som är pedagoger och proffs på barn.

Anonym
Anonym
2017-02-25 00:11
#22

#16, Vad menar du med dålig smak i mun? Att jag söker tips och känner mig som en sämre mamma emellanåt? Att jag tänker att det kanske är jag som gör fel? Eller tror du att jag söker en diagnos här? Nej jag ber om tips och råd. Och jag har ägnat mer tid, bara jag och hon, vilket gör det lättare att prata, dock är det svårt för henne, eller vad svarar man på det liksom? "Hur kommer det sig att du blir mer exhallterad ibland"? Jag vet att vi pratat om detta många gånger och hon själv inte vet. Jag tror det hela handlar om att hon vet att jag i visssa situationer reagerar, och då blir hon mer sprallig, omedvetet. Men som sagt, det har varit bättre några dagar nu. Hob går i sport och leker med vänner men har inget fritids i och med min mammaledighet.

Sarah
2017-02-25 09:00
#23

Nej jag tror inte att du söker en diagnos. Det jag blir ledsen över är hur du väljer att skilja mellan hennes egenskaper. Att vara sprallig, lekfull och ha spring i benen är egenskaper du lyfter som negativa. Att vara artig, sitta still och ligga före i skolan lyfter du som positiva. Självklart märker hon att du ogillar delar av henne. Det är säkerligen omedvetet från din sida, men om du är lika tydlig mot henne att du tycker att hon ska vara tyst och still och inte leka som ett barn, så är det kanske inte så konstigt om hon blir utåtagerande. Mitt råd är alltså att prata med hennes och lära dig att uppmuntra hennes egenskaper istället för att döma dem och henne som jobbiga. Vad spelar det för roll om hon vrider sig vid matbordet? Vad spelar det för roll om hon går i en vattenpöl? Ha med er ombyte. Vad spelar det för roll om hon hoppar i trappen hemma? Det är inte hela världen om hon slår sig lite. Det är inte saker att hetsa upp sig för. Barn saknar konsekvenstänk och impulskontroll. Så är det bara, det gäller även 9åringar. Pratar man då inte ordentligt om saker så förstår man själv inte varför saker händer och barnet förstår inte varför de möter ogillande.

Sarah
2017-02-25 09:13
#24

Jag är inte ute efter att få dig att må dåligt, men jag är inte heller ute efter att få dig att må bra. Jag säger helt enkelt att man ska tänka noga på vilka signaler man sänder och vilka egenskaper man lyfter. Stämmer de egenskaperna man väljer ut, överens med vem barnet är?

Anonym
Anonym
2017-02-25 09:39
#25

#23,24 Jag vet inte på vilket sätt jag har formulerat att sprallig och så vidare är negativt, eller att vara duktig "före" i skolan är bra - men det är väl svårt att få fram saker rätt - eller tolka rätt, via skrift. Vad jag ville få fram med de de olika "egenskaperna" (har aldrig sett det på det sättet) är att jag inte tror att hon skulle ha konsentrationssvårigheter då hon fungerar bra i skolan, men att hon också kan vara väldigt spontan. Vad det spelar för roll om hon inte sitter still vid matbordet? Ja nu handlade det inte om vad andra (du) ansåg var okej, eller att jag säger att det stör, utan det var en förklaring. Att hon kan vara väldigt aktiv, ibland.

Sarah
2017-02-26 15:34
#26

Jag ska försöka vara ännu tydligare. Hela tråden handlar om att du blir tokig på din dotter när hon är sprallig och fysisk, och att du skäms när hon tar plats (pratar högt osv). Du har fått bra gissningar på bakgrund, ex att hon är rädd att bli bortglömd nu när hon har ett yngre syskon. Du har även fått bra råd, spendera mer tid med henne och prata ordentligt med henne om hur hon känner. Det jag pratar om handlar om hur dina reaktioner påverkar henne nu och vad det kanske gör med henne i framtiden. Om du blir tokig för att hon inte kan sitta still, för en i mina ögon väldigt liten sak, vad förväntar hon sig av dig när hon gör ngt värre som tonåring? Du väljer själv vilka saker du ska göra en grej av. Jag har ingen erfarenhet av barn äldre än mitt eget, men för mig är det rimligt att anta att ingen människa söker förtroende hos någon som blir arg på en för mindre saker, eller skäms över en. Du säger att hon är en ung tonåring, men hon är fortfarande ett litet barn. Respektera henne för den hon är, det är ingen som skadas av att hon är sprallig. Möt henne på de premisserna.

Kyllan56
2017-02-27 17:45
#27

Jag uppfattar ditt inlägg inte alls som Sarah. För mig är det tydligt att du är orolig för här har din dotter förändrats och det är jobbigt för henne när hon säger saker, som sårar andra människor, vilket inte är konstigt alls.

Ja jag tror det handlar om att hon fått en lillebror. Människor är många gånger opsykologiska. Rusar fram till bebisen för att kolla och glömmer bort syskonen.  Kan det bl.a vara i sådana situationer, som din dotter säger sårande saker till sin omgivning? Att din dotter är annorlunda när du inte är med är nog nyckeln till problemet. Att som mor fått ett spädbarn gör att mycket energi går åt att ta hand om det lilla livet, och det är lätt att de andra syskonen kommer lite i skymundan. Det gör inte dig till en hemsk mamma. Så är det nog för många.

Mina råd till dig är att tala med din dotter när hon inte är exalterad, alltså inte i situationer där hon precis sagt eller gjort något som int är okej.

Prata med henne om att du upplever henne förändrad och fråga rätt ut om hon är ledsen för att lillebror tar mycket at din och omgivningens uppmärksamhet. Tala med henne om att ni två ska göra saker. Ignorera henne när hon säger saker som inte är okej. Berätta för din familj, vänner, bekanta, skola m.m. att hon är inne i e period och att de ska ignorera henne, när hon "dumma" sig.  Säg till de som hälsar på er att prata först med de barnen som förstår innan de rusar fram till den lilla. 

Normalt sätt är 9-12 år en lugn period i ett barns liv, vilket talar för att något har hänt, som att ha fått ett syskon.

Vänd på frågan när du talar med din dotter, om hur hon vill bli bemött av sin familj, kompisar och skola. Att det är helt okej att tänka saker, men allt man tänker ska man inte säga. Plocka ur din dotters erfarenheter när hon blivit ledsen för någon sagt något dumt. Koppla det till hennes egna uttalanden om människor, som inte är okej. Att de människorna inom sig känner likadant, men att vuxna lärt sig dölja det. 

Jag läser denna sida ofta, även om jag inte är medlem. Ibland tycker jag att det är lite väl dömande. När någon skriver in här, så är inte all information på bordet. Ibland tolkar man och skriver utifrån sin egen historia, för det väckt något inom en.

Ja allting kom lite huller om buller. Lycka till!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Annons:
Upp till toppen
Annons: