02 - Barn 0-12 mån

Denna eländiga sömn...

2017-02-11 11:04 #0 av: Litenloppa

Jag håller på att bli tokig. Sonen sover bara om han har kroppskontakt med mig. Han somnar brevid mig i stora sängen sen lägger jag över honom i sin spjälsäng som står precis brevid. När jag gått och lagt mig tar jag över honom i stora sängen igen för annars får ingen någon sömn alls.
Och det är helt okej att sova ihop på natten!

Men jag orkar inte fler kvällar sittande brevid sonens säng inne i sovrummet mellan 19 och 22. Ryggen gör ont, benen gör ont och hur go han än är så är jag rätt less på att glo på honom eller in i väggen i 3 timmar varje kväll... Samtidigt verkar alla kompisar med ungefär lika gamla barn bara slänga in dom i sängen med en nappflaska och så slocknar dom och sover om så en bomb smäller utanför typ...

Jag är helt emot diverse skrikmetoder men snart är jag desperat nog...

Pappan kan INTE gå in just nu. Dels jobbar han ibland på kvällarna och dels är sonen extremt mammig just nu och pappa känner sig antagligen dålig och bortvald så han ger upp efter 20 min...
Vad gör man?? Tips för att få honom att sova eller för att stå ut. Vad som helst innan jag blir knäpp på riktigt..
Tanken har vaknat att ta nya tag och bara bestämma att här sover man i sin säng punkt slut. Det kanske blir lättare för honom om möjligheten att komma upp i stora sängen tas bort? Och så hoppas att det blir nån vecka jag får hänga hela kvällarna och nätterna brevid hans säng och att lugnet sen lägger sig?

Funderar lite på om han har ont (i magen eller tandköttet t ex)och ibland är det säkert så. Men inte varje kväll. Och det blir ingen större skillnad om han får alvedon, han vaknar ungefär lika mycket ändå och är lika hopplös att få att somna om. Det går ju heller inte att ge varenda kväll.

Barn SKA ha massor av kärlek och närhet men han är snart ett år och nu börjar min ork sina. Jag vill bara få vara en person nån timme eller så på kvällen... Typ dricka en kopp te medan det ännu är varmt eller ta ett bad eller vad som helst utom att sitta böjd över spjälsängen i mörkret...

Anmäl
2017-02-11 11:21 #1 av: OlgaMaria

Min första tanke är att det borde kanske bli lite lättare om du inte lyfte över honom till spjälsängen på kvällen? Om han somnar bredvid dig i sängen och sen sover i sängen på natten är det kanske bättre att han får ligga kvar där när du försöker smyga iväg? Du kan ju lägga kuddar runtom.

Ammar du eller ger flaska?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-02-11 11:24 #2 av: Litenloppa

Han vaknar även i den... Han har inte sovit i spjälsängen förren för en månad sedan för då började han klättra ur vår säng.

Anmäl
2017-02-11 11:45 #3 av: Thiah

Vi samsover halva natten iaf. Joel vägrar sova hela natten utan oss. Vi har försökt med en del saker och nu är han snart 3. Han kan iaf somna utan oss nu..

Men jag har hela tiden haft telefonen med mig. Jag läser saga(maken har samma rutin nästan), sätter på barnsagor på Spotify (finns massor där, både sagor och musik) och sätter mig med ryggen mot sängen. Han får kroppskontakt och jag sitter och läser bok/surfar/ whatever tills han somnar. Joel älskar att dra mig i håret så han kan ligga och pilla mig ihåret medan jag får surfa nätet eller läsa bok.
Så har jag överlevt iaf

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2017-02-11 11:59 #4 av: teezan

Min tjej på snart 17 månader är likadan, behöver väldigt mycket kroppskontakt och närhet. Nattar henne i vår säng (ammar) och stannar där hela natten, med undantag för om jag ska upp och göra något, typ äta eller gå på toa. Är jag tillräckligt pigg kanske jag går upp till sambon om han är hemma men annars väljer jag att vara kvar för jag prioriterar även min sömn. Tänker att ligga bredvid dottern och vila ändå ger lite energi . När hon har somnat ordentligt ligger jag som sagt kvar men har ibland på lite underhållning på mobilen innan jag också försöker somna. Damen tuttar dock väldigt mycket under natten och sover i perioder väldigt oroligt, vaknar & skriker. Har märkt stor skillnad på om hon vaknar när jag är där och när jag inte är där. På natten duger inte pappa alls.

Jag försöker "hålla ut" och se dessa stunder som kvalitetstid och försöker njuta av denna tiden, för jag tror att man kommer sakna det senare i livet. Jag tänker att det är bättre att ge det dottern vill ha (mig bredvid henne i sängen) än att "stöta bort henne". Det blir nog ännu jobbigare.

Så jah skulle också testa att ha Honom i din säng igen, vi har spjälsängen som ett skydd och så kan man ställa sängen mot en vägg och samtidigt ha kuddar på golvet, som säkerhet OM dem lille vill ta sig ur. Och babyvakt om du lyckas smyga ut. Men tänk typ att det är en "bonus" de gånger du kan smyga ut. Förbered dig på att du kanske får bli kvar länge i sängen med honom och gör det till en mysig stund, hans närhetsbehov lär inte ändras för att man som vuxen "bestämmer" att barnet ska sova. Det kanske ger resultat men barnet blir inte lyssnat på. Men som du skriver är du ju emot sådana metoder :)

Tycker det låter som du kämpar på väldigt bra med din son och ger honom trygghet, många orkar nog inte det. Sen är barn väldigt olika, med olika närhetsbehov, så jämför inte med andra hur de har det :) du gör det dom funkar och är rätt för er!

Anmäl
2017-02-11 12:22 #5 av: Sarah

Varför lägger du honom kl 19 om han ändå inte somnar förrän 22? Lägga honom 21.30 istället och underhåll honom uppe innan?

Anmäl
2017-02-11 12:29 #6 av: Thiah

#5 hade missat det.
Jag skulle också börja natta senare.
Det sägs så fint att barn behöver 12 timmars sömn men vet många barn som sover mycket mindre. (Min son tex. Sover 20.30-05 för det mesta)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2017-02-11 13:05 #7 av: Sarah

12 timmar handlar väl om dygnssömn. Sover de middag blir det ju inte samma på natten. Dessutom är alla olika.
Men jag skulle absolut inte sitta i flera timmar på det sättet. Har bättre saker att göra än att glo på ett barn som inte är redo att sova, i flera timmar per dygn. Vill man prompt att de ska somna 19 får man kanske väcka tidigare på morgonen eller minska vilan på dagen.

Anmäl
2017-02-11 14:08 #8 av: teezan

Jag kanske missuppfattade, tog det som att han vaknade om du går/inte finns med kroppskontakt när han blir orolig under kvällen/nattens gång, inte att han inte kan somna alls eller komma till ro på flera timmar. Om det är det sistnämnda kan du som föreslagit ovan kanske försöka senarelägga nattningen/vänta tills han visar tecken på att vilja sova (om det inte redan är så att han visar det). Att du "glor" på honom flera timmar trodde jag innebar att du helt enkelt sitter kvar i flera timmar när han har somnat, men som sagt kanske jag missuppfattade :)

Anmäl
2017-02-13 06:40 #9 av: [postmortum91]

Min dotter är också snart 1 och vi lägger henne mellan 19-20. Men om vi inte lyckats få henne att somna på 15 min så tar vi ner henne och låter henne leka och vara uppe längre. Sen testar vi igen efter 1 h. Ni kanske ska börja med att lägga honom senare alt. Tidigarelägga vilan på dagen. Lycka till!

-Postnatal

Anmäl
2017-02-13 06:41 #10 av: [postmortum91]

Ammar du fortfarande? Dottern sov 30 ggr bättre när jag slutade amma och pappan började natta.

-Postnatal

Anmäl
2017-02-13 09:20 #11 av: AnnaFagerell

Jag satte sonens säng kloss intill min sida och tog av ena sidan på spjälsängen så kunde jag bara slänga handen till honom. Fungerade kanon här.

Medarbetare på djurskydd.ifokus
Anmäl
2017-02-13 10:05 #12 av: Ria74

Vi samsover fortfarande, dottern är 3,5 år. Hon har aldrig kunnat somna själv utan jag i regel (9 gånger av 10) ligger bredvid henne och först läser vi saga och pratar om dagen, sen kram och släcker lampan, sen  slösurfar jag på telefonen till hon somnar.


mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2017-02-17 15:16 #13 av: [Nalaa]

Hur gammal är han?

Vi tar aldrig upp vår lilla tjej på natten (om det inte är blöjbyte), hon har lärt sig att på natten så ligger man ner (i sin egen säng). Det var jobbigt när vi började köra den taktiken (innan tog vi upp henne och vaggade henne och sjöng för henne och la henne ner gång på gång) men det tog bara två kvällar innan hon förstod "Jaha, de plockar inte upp mig bara för att jag skriker, då kan jag väl lika väl sova då":-)

Vi ligger alltid bredvid hennes säng när hon ska sova men vi plockar inte upp henne eller pillar på henne, vi ger henne trygghet i och med att vi är närvarande i rummet men hon somnar själv nu utan att vi behöver vagga och sjunga:-)

Anmäl
2017-02-17 16:40 #14 av: teezan

#13 känner mig personligen väldigt skeptisk till att "lära" ett litet barn sova. Jag tycker att man nekar barnets behov i den processen. Precis som 5-munutersmetoden. Men det är jag det.

Anmäl
2017-02-17 16:46 #15 av: teezan

Måste tillägga att jag inte menar något illa mot dig, jag vet ingenting om din/er situation, tänkte bara att ts nämnde att hon helst inte tog till skrikmetoder.

Anmäl
2017-02-18 13:43 #16 av: [Nalaa]

Non taken:-) Vi har haft stora problem med sömnen i princip hela tiden (snart 11 månader). BVC tipsade om femminutersmetoden men den gillar vi inte, vi lämnar inte henne och jag vet inte hur man lär ett barn att sova - vi har bara lärt henne att man inte ska vara uppe och leka på natten liksom, när det är natt ligger man i sängen. Vi lämnar henne inte som i femminutersmetoden utan är hos henne hela tiden till hon somnat. När hon skriker är det för att hon vill gärna uppmärksamhet, det hör man tydligt och då försöker vi ge henne trygghet utan att ta upp henne liksom:-) Nu gillar hon sin säng och försöker klättra i den när hon är trött, så var det inte innan:-)

Anmäl
2017-02-20 08:49 #17 av: Litenloppa

Ledsen för lång frånvaro. Livet innehåller så mycket mer än ifokus ^^

Att jag (vi)lägger vid 19 är för att han är trött då. Lagom trött, lite gnällig och gäspar och ögonen börjar bli tunga liksom.
Jag försöker skjuta läggningen till kl 20, då är han riktigt trött; bryter ihop och storgråter för allt, rycker i öronen, gnuggar ögonen som han knappt orkar hålla öppna etc. Väntar man längre än så blir det bara kaos och tar ännu längre tid att få honom att somna.

Att sova ihop är okej som sagt, ska ta av benen på sängen och hårdträning hur man tar sig ur(dvs rumpan först). Det är just det att han inte sover om jag inte håller en hand på honom som ställer till det. Dels är jag som sagt trött på att sitta där och glo och dels har vi ett äldre barn som behöver komma i säng med. Pappan jobbar mestadels kvällar och det håller inte att det stora barnet ska vara vaken till han kommer hem vid 22...

Anmäl
2017-02-20 15:40 #18 av: Litenloppa

Någon var inne på att det mest är att gilla läget och sitta där.
Det hade absolut funkat. Om vi var två vuxna hemma varje kväll eller bara hade ett barn. Men jag är ofta ensam med båda på kvällarna och fyraåringen är jätteduktig och gillar att få känna sig stor men det är lite mycket att fixa kvällsmellis, hygien och tandborstning själv. Och även stora fyraåringar behöver godnattsaga ^^

Det känns heller inte helt rimligtatt det skulle handla om närhetsbehov... Han får kärlek, uppmärksamhet och närhet heeeela dagarna av alla i familjen. Det borde gå att klara sig 2-3 timmar i sin mysiga säng på kvällen utan att mamma håller i en...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.