Annons:
Etikett03-barn-1-3-år
Läst 1186 ggr
sunflower185
11/3/16, 6:51 PM

Så mammig!?

Vår ettåring är väldigt mammig! Om jag och pappan är hemma samtidigt så "duger" aldrig pappa. Ungen är 5 sek med pappan, sen börjar hon leta efter mig och gråter om jag "försvunnit". Hon blir jätteledsen och det blir nästan värre om pappan försöker distrahera henne. Jag kan inte ens duscha utan att hon gråter vid dörren. Hon är sällan gnällig med pappa när hon är ensam med honom, men gnäller konstant i perioder när vi är tillsammans alla tre. Ifall pappan har varit ensam hemma med dottern typ en hel dag, så räcker det att jag är hemma i 5 min och hon börjar hon gråta och gnälla och säger "mammammamma" hela tiden. Hoppeligen är det någåt som går över? Jag stänger in mig i hemmakontoret för att pappan ska kunna vara med henne utan att jag "stör", suck!

Annons:
fluffis
11/3/16, 7:31 PM
#1

Hehe, det känns igen. Det är bara det att här är det pappigt istället. Jag får knappt hålla och ibland knappt ens röra ungen. Man kan lugnt säga att jag har blivit distanserad. Hade haft sjukt dåligt samvete om jag orkat men just nu är jag gravid och trött och det är nästan lite skönt att inte ha en unge klängandes vid benen hela tiden.

soundtrack
11/3/16, 8:21 PM
#2

Min dotter är drygt 2 och fortfarande väldigt mammig ;) i perioder är det bättre men nu är Vi i inne i en extrem period igen. Idag fick tex hon ett utbrott för att pappa hällde upp mjölk i henne glas istället för mamma *himlar med ögonen*

Sarah
11/3/16, 9:52 PM
#3

Elva är oxå mammig. Jag tror att om man ammat så är mamma nästan alltid bäst. Iaf när de är små. Det går liksom inte att komma ifrån. Min kille har varit pappaledig i snart ett år och jag har jobbat heltid nästan hela året, men ändå är jag alltid förstahandsval när Elva kan välja. De har det jättebra när jag är borta, men ändå liksom. Hon väljer även sin farmor över pappa när svärföräldrarna är här ungefär en gång i månaden. Tror att kvinnor generellt har "övertag" då småttingarna kan välja.

[GråHäxa]
11/3/16, 11:57 PM
#4

Våran 7 månaders är också super mammig! Det eskalerade efter den senaste utvecklingsfasen när hon lärde sig att det kan finnas luft i mellan oss ungefär :P Att få duscha är en kamp, har helt på riktigt glömt när jag senast tvätta håret. Maken har ändå varit hemma och varit väldigt närvarande hela tiden. Men det är som att hon bara tolererar kvinnor just nu. Huvusakligen mig men mormor eller framor kan duga en stund iaf. När det är som värst kan hon bli helt förkrossad av att jag bara vänder mig om för att lägga in något i ett skåp :S

soundtrack
11/4/16, 7:23 AM
#5

Min sambo har också varit föräldraledig en längre tid och dom har ofta dagar lediga tillsammans ensamma när jag jobbar. Och ja, då duger han finfint. Men så fort jag kommer hem så är det bara mamma. Jag mutar med ipaden eller tv:n så jag får duscha och gå på toa ifred :P Men precis som Sarah säger så är det ju jättevanligt att dom är mammiga när dom är små, även om pappan varit föräldraledig och närvarande. Svårt att göra något åt tyvärr.

[Thiah]
11/4/16, 7:30 AM
#6

Här går det i perioder. Först var det mamma, sen bara pappa, sen mamma, sen båda och nu pip är det trots och mammaperiod kombinerat. Helt underbart :P(sarkastisk på högsta nivå)

Annons:
[TanatosNyx]
11/4/16, 10:08 AM
#7

När dom är ett ungefär börjar dom inse att världen inte kretsar runt dem, det är ett stort mentalt utvecklingssprång som är läskigt för dem. De beteer sig som om de blivit små bebisar igen :)

Ria74
11/4/16, 1:15 PM
#8

Dottern är 3,5 år nu och i perioder har det varit så hela tiden. Just nu är vi inne i en rejält mammig period, blandat med att vara lättkränkt 😉(oh, joy)

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

OlgaMaria
11/10/16, 10:46 AM
#9

Självklart kommer det gå över i sinom tid, men jag tror att man gör bäst i att försöka möta sina barn i de behov de visar på. Om hon inte får bli "mätt" på dig så kommer den där känslan av mamma-saknad bara vara kvar under ytan och komma upp om och om igen. Så försök stå ut och försök mamma-boosta henne så hon orkar med att vara med andra ibland också. ;-)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

sunflower185
11/15/16, 7:10 PM
#10

Hon blir jätteledsen när någon åker iväg eller stänger dörren.. Far pappan på toaletten börjar hon storgrina om hon ser att han stänger dörren. Eller när han åker till jobbet eller ska ut med hunden. Samma sak är det ju om jag ska åka iväg.. Idag blev det gråt när jag stängde diskmaskinsluckan….. hur hanterar ni såna saker? Tröstar och säger att det inte är nåt att tjuta över eller inte bry sig i det?

[Thiah]
11/15/16, 7:25 PM
#11

#10 hon är väl under året? Det man måste minnas är att inte alla barn har förstått att du fortfarande finns kvar fast de inte ser dig. Stänger du toadörran så är du kanske helt borta!! Min över 2 1/2 åriga son har fortfarande problem med det här.

Sarah
11/15/16, 9:16 PM
#12

#10 tröstar alltid. Tycker att det är viktigt att alltid respektera barnets känslor och visa att det är ok att känna saker.

[Thiah]
11/16/16, 5:39 AM
#13

Och jag hanterar det genom att lugnt trösta. Försöker förklara med lugn röst. Vi övar på att låta någon vara ifred på t.ex toaletten. Men så är min son nästan 2 år äldre än din dotter

Annons:
[TanatosNyx]
11/16/16, 9:09 AM
#14

Trösta bör man alltid göra, men gör ingen grej av det. Kanske läge att avdramatisera dörrar med t.ex. tittutlekar?

JossanH
11/16/16, 10:22 PM
#15

Absolut alltid tröst.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Anne.K
11/17/16, 3:14 PM
#16

min dotter på 4 år har alltid varit pappas flicka. Eller iaf efter att hon slutade amma mig. Så i 3 år nu är det pappa, pappa, pappa och åter pappa som gäller :P . Behöver jag nämna att jag som mamma känner mig lite åtsido satt av dottern? :P 
Men jag tror hon är så pappig för att han är hemma väldigt lite då han jobbar långa dagar, medans mig har hon i sin närhet dygnet runt. Så jag är inte lika kul och lattjo som pappa som är en mer sällsynt filur, haha. :P 
Men blir ju lite frustrerande när vi båda är hemma och jag i princip inte kan göra något utan att hon får ett utbrott om att "jag vill att pappa gör det där" :P medans han kanske då är upptagen med annat och jag ändå måste göra vad det nu än gäller.

Men det har väl börjat lugna ner sig nu på senare tid till en mer vettig nivå nu. :)

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

teezan
11/17/16, 8:43 PM
#17

#10 i sådana situationer bekräftar vi henne "blev du ledsen/arg? Jag förstår det" och tröstar, kanske pratar lite om det som hände eller varför någon gick. Aldrig ignorera då det är äkta känslor även om en själv "vet" att det är en "struntsak".

teezan
11/17/16, 8:43 PM
#18

#10 i sådana situationer bekräftar vi henne "blev du ledsen/arg? Jag förstår det" och tröstar, kanske pratar lite om det som hände eller varför någon gick. Aldrig ignorera då det är äkta känslor även om en själv "vet" att det är en "struntsak".

sunflower185
11/18/16, 7:29 PM
#19

Jag försöker tala lugnt med henne och trösta, men oftast blir hon mera upp i varv då. Ikväll har hon varit supergnällig så fort sambon kom hem. Alltså jag blir tokig! Jag kan knappt gå till ett annat rum heller förhon vet ju att jag är där och gnäller bara "mammamma" hos sambon. Är vi någonstans är hon som ett ljus och alla tycker att hon är sååå glad och nöjd och "hon gnäller ju aldrig". Jo tjena…

fluffis
11/18/16, 9:21 PM
#20

#19 Så har vi det också. Gnällig hemma och snäll borta.

Annons:
Sarah
11/18/16, 10:04 PM
#21

#19 har ni diskuterat runt "hej då" 11 blev mycket mindre upprörd då jag gick efter att hon fattade konceptet hej då. Då började hon vinka istället för att bli ledsen.

sunflower185
11/19/16, 7:58 PM
#22

#21, ibland. Jag brukar trösta med att pappa/jag kommer snart tillbaka men näee. Någon enstaka gång har hon glatt vinkat åt pappan när han ska iväg, men oftast blir det gnäll direkt. Jag försöker att inte dra ut på "avskedet" för jag tycker det blir bara ännu värre då. Men kanske vi borde försöka diskutera mera kring hejdå.

Sarah
11/19/16, 10:07 PM
#23

Orden förstår hon ju nödvändigtvis inte. Man får öva på situationen istället för att bara ta det med ord. Mycket titut, vinka och säga hej då många gånger om dagen hemma när man går in i ett annat rum, bara för att dyka upp igen. Göra det till en lek att man går iväg en kort stund. Elva har varit ganska självständig så hon har själv ofta gått iväg från oss till andra rum. Då säger vi alltid hej då massor,osv .

Upp till toppen
Annons: