03 - Barn 1-3 år

Skriker sig blå

2016-09-09 13:46 #0 av: Marvel-lous

Vår lilla kille på snart 2 år kan lätt slå över från att gråta till att bli hysterisk så att han tappar andan. Han har gjort det sedan han var liten, skriker så att han blir helt blå om läpparna och det tar en sekund innan han hittar andningen igen.
Häromveckan gick det dock ett steg längre och han faktiskt tuppade av. Mannen fick panik, jag höll mig lugn men det är klart att mitt hjärta stannade när man såg ögonen rulla bakåt och han tuppade av.
Varför gör vissa barn detta och är det en reaktion man på något sätt kan "avvänja"?
Det finns inga specifika situationer som det händer utan oftast är utlösningen att han är väldigt trött och då råkar slå sig eller liknande. Det är mentalt jobbigt när jag ser att han börjar skrika sig blå och nu fruktar jag att han kommer tuppa av igen - det är ingenting man kan vänja sig vid att se. Ledsen

Anmäl
2016-09-09 14:50 #1 av: soundtrack

Låter som affektkramper (http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Affektanfall-hos-barn/). Om hag inte minns fel har Tanatos son det, så hon kanske kan komma med lite inputs.

Anmäl
2016-09-13 20:28 #2 av: [TanatosNyx]

jajjemen, här är vi garvade som segt gammalt läder vad gäller affektkramper :P Det man bäst ska göra är att behålla lugnet och inte dalta med barnet. Lagom tröst, inget pjosk. Blir man hysterisk så barnet märker de listar de snart ut att de kan få som de vill om de affektkrampar. Både jag och min bror affektkrampade som små också.

Det man ska göra på ett barn som är på väg att tuppa av är att blåsa dem rakt i ansiktet, då kommer dom av sig och kippar efter luft. Inget litet puff, utan "blås ut ljuset" puff! sen kan man trösta.

Barn som affektkrampar håller inte styr på sina känslor helt enkelt. Det blir för mycket. Det kan vara ilska, sorg eller frustration bakom. Får det eskalera kan barn affektkrampa bara för att få som de vill, en del får jätteproblem med detta. Låter man det bara vara rinner det ut i sanden av sig själv när barnet växer på sig.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-09-14 08:51 #3 av: Marvel-lous

#2 Tusen tack för det svaret! Tummen upp

Jag har ju gjort rätt hittills, gått på känsla helt enkelt, men maken är inte så bra då han får lätt får panik. Nu har det ju även kommit fram, efter prat med hans mamma, att när han var liten var han precis likadan och han tog det just till den nivån att han gjorde det med flit.

Jag satt även och tänkte lite löst att jag har själv problem med just att hantera känslor och impulser (borderline) och att jag kan till viss del "förstå" känslan när det spiller över vilket kanske gör att jag har lättare att behålla lugnet i bland annat dessa situationer.

Är inte så orolig längre, även om det fortfarande är jobbigt, men funderar på om det är värt att nämna det för förskolan? De har ju sagt att han får utbrott men sen vet jag inte om han fått ett av sina anfall och de helt enkelt är vana och kan hantera det; de har inte nämnt något specifikt. 

Anmäl
2016-09-14 08:57 #4 av: Sagolikt

#3. Som gammal förskollärare: Ja, nämn det på förskolan!

Anmäl
2016-09-14 11:02 #5 av: [TanatosNyx]

Ja nämn det på förskolan, det är inte så jättevanligt med affektkramper.

Ja jobbigt kommer det alltid att vara tror jag, jag tycker det är skitjobbigt fortfarande.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.