Känner igen det där. Jag och gubben är konstant trötta. Sonen, som är ett, vaknar flera gånger per natt och skriker och skriker. Ibland hjälper det att ge honom vatten, ibland tar vi upp honom och lägger ner igen, ibland tar vi in honom till oss, men ibland är det helt omöjligt. En kurskamrat sa att för henne hade det lättat vid fyraårsåldern. Jippi…

Jag blir så imponerad av era barn som kan ligga still, nåväl hyffsat i alla fall, i era sängar och sova. Min parvel blir inställd på något kryp-mode så fort han hamnar i vår säng. Det går inte att ha honom där, antingen så klättrar han upp på sänggaveln, eller så är han påväg att trilla ner från sängen. Jag längtar tills den dagen han kan ligga still och mysa lite :p Förlåt för OT.. Sonen har också såna perioder då och då. Även vi har ju nätter när vi sover dåligt. Hoppas på att tösen chockar er och sover gott inatt! =)

#2 hon gör allt annat än ligger still i vår säng just nu :D Hon har aldrig varit en sådan som sover lugnt och stilla natten igenom, tvärtom. Men innan har hon iaf kunnat somna om själv på natten fast hon vaknat till. Men nu är det helt andra bullar och jag hoppas hon ska ändra sina sovvanor till det bättre…

Min son blev 2 i april och han kommer varje natt in till oss. Senast i förrgår sov han halva tiden mellan mina ben. Alltså jag låg på rygg med benen utbredda och han kröp/rulla/studsa dit för att sen somna djupt igen…. jag vågade inte lyfta upp honom för nu sov han iaf… Så erm… jaa… maken var likadan som sonen så jag har inga råd att ge. Min sovmorgon är oftast söndagar. Dom längtar jag till ;)

Min dotter fyllde 2 i mars hon sover med oss försökte ett tag med att hon sov i sin säng bredvid oss. Men Nepp gick inte så hon sover med oss. Våren 2 veckors bäbis lika så hon vill absolut inte sova i sin spjälsäng har testat byta madrass och allt men Nepp jämte mamma och pappa ska det vara ! Tur är att våren stora dotter är så försiktig med henne fast hon kan allt när hon sover ufff haha sambon sover på min platts nu eftersom jag är rädd att jag inte vaknar när hon kryper över och vill kolla bäbisen så Min sambo sover kanske 2 timmar per natt då våra dotter sparkar slås osv i sömnen jag själv kunde sova av det att hon låg på mig osv gillar att hon e bära mig :) men nu måste jag dock sova längst ut men men måste iaf köpa större säng det är något jag vet :')

Inatt bökade hon omkring i över tre timmar i "sömnen" innan hon lugnade ner sig. Då kunde jag sova och 1,5 timme senare börjar hon böka omkring igen och håller på till morgonen. Förstår inte vad som "stör" henne! Ibland vänder hon sig så våldsamt i spjälsängen att hon börjar storgråta när hon slår huvudet i spjälorna. Jag nästan hoppar ur sängen när jag plötsligt vaknar av att få en armbåge i kinden och dylikt… Hoppas det är en fas som går över snart?? Börjar tappa hoppet…

Har exakt samma här med min elvamånaders. Mycket orolig sömn & hon både pratar, står, kryper & ramlar i sömnen. Hon har ramlat ner ur sängen utan att vakna (har mjukt underlag) men är rädd att det ska hända igen så vill hålla om henne på nåt vis hela tiden vilket innebär väldigt konstiga sovställningar ibland. Gissar att det kommer gå över så är väl bara att gilla läget, hehe.

De senaste dagarna har det blivit ett helvete rent ut sagt att lägga henne och sova. Både dagtid och till kvällen. Det är PANIKskrik så fort vi ens kommer in i sovrummet. Att gå med henne  i famnen funkar inte, hon ålar som en tok. Att ligga i sängen med henne på bröstet går ej heller, hon blir helt i panik. Att lägga henne bredvid mig funkar inte, inte heller att lägga henne i spjälsängen…. SUCK. Alltså det är värsta panikskriket. Det är sällan jag hör henne gråta så. Det tar en evighet att få henne att lugna ner sig. Nu ikväll när jag äntligen fick lugnat ner henne låg hon en liten stund på mitt bröst, sen ålade hon iväg och lade sig bredvid mig i sängen.  Men jag vet att om några timmar vaknar hon igen och skriker… Åh om vi skulle få bättre nätter snart!!

Jag har jobbat mycket på att hon ska se sängen som en mysig plats. Jag har tagit nästan alla kvällar.. . Det är en stund då hon och jag myser/busar/pratar/ sjunger osv. Istället för att försöka få henne att somna så är det en fin stund tills hon själv är redo att komma till ro. Är hon jättetrött sjunger jag /vi /youtube en stund och hon äter sin flaska. Är hon inte så trött så pratar vi och busar och sjunger. Det är på kvällarna i sängen hon lärt sig många kroppsdelar och sånger. Är hon lugn kan vi läsa (äntligen). Men oavsett vad vi gör så försöker jag alltid få vår säng till ngt glatt. Det har dock inte spridit sig till spjälsängen :p krånglar hon där går vi till vår säng istället. Då det är jobbigt brukar jag fundera på om hon ätit ngt nytt. Vi har kommit fram till att ägg inte funkar på kvällen, då blir det gråt och fler vakna stunder på natten. Killen köpte ny välling, fullkorn, och det har vi nu insett att hon inte kan äta under dagen. En flaska på kvällen går bra, men inget mer annars blir hon gasig och får ont och nätterna blir jobbiga. Men, min poäng är just det med att sängen är en positiv plats med riktig kvalitetstid med föräldrarna. Inte en plats för kämpande för och mot sömn. Elva är kvällspigg och vild, men hon lägger sig själv när det är dags, mycket för att hon trivs i sängen. Vill ju inte få det till att ni gjort sängen negativ, men panik i sovrummet kanske kan åtgärdas med att ni är där innan hon blir trött och att ni då har kul/ mysigt.

#9, Du har en bra poäng med att försöka få sängen till en mysig plats. Det har jag också strävat efter, men måste erkänna att sista tiden har det blivit mera av ett ställe där man kämpar med sömnen och hon har en frustrerad mamma. Sitter vi och kollar på youtube eller läser böcker blir hon mera speedad av det, så jag har hoppat över sådana saker. Jag pratar inte med henne i sängen, annat än säger "nu ska du sova, mamma är här", sådana saker… Och som sagt, spjälsängen funkar inte alls just nu, men jag flyttar henne dit sedan hon väl somnat… :)

Vi kommer också till en punkt då jag inte pratar med henne mer. Den punkten är då hon börjar gäspa och ligger ner utan att försöka ta sig upp. Då säger jag också bara sova och klappar på henne. Innan det blir det bara en kamp om man försöker, då söker hon bara uppmärksamhet och kommer inte komma till ro. Innan gäsp, mys och kul, efter gäsp, ligga ner och vara tyst. 

Att prata om saker i sängen är jättemysigt :P E har lärt sig allt om tår, näsor och navlar i sängen. Många nya ord dyker upp efter kvällssnacket. Då blir hon dessutom lite trött i huvudet efter och somnar lättare :D

Ahh, hennes eftermiddagslur går inte bra alltså. Har hållit på i 45 min och nu tog jag henne tillbaka till vardagsrummet. Hon är trött och gnuggar sig i ögonen innan jag ska lägga henne och sova, men väl i sovrummet får hon ny energi och börjar leka och stoja. 

Det skulle ju vara mysigt att kunna ligga med henne i sängen och prata, men hon kan vara still typ 2 sek, sen ska det bökas runt. Nu tröttgnäller hon igen, men i sovrummet blir hon som en annan bebis. Stön!!

Busa tills hon blir glad och trött igen? Hoppa i sängen? Kittlas, brottas, sjunga. Lära henne high five? Det är sånt vi gör när hon är hyper :) Då tar det en stund och sen är överskottsenergin borta och vi kan göra ngt lugnare efter det och sen komma till ro. Jag är en otålig person, är det ngt sin inte funkar för stunden så gör jag ngt annat. Vet själv hur jag är om jag inte kan sova, eller om jag är uppe i varv. Är jag uppe i varv då hjälper det att motionera. Så då tänker ja samma med bebis, är hon uppe i varv så gör vi av med energi.

Hon kanske är redo för nya sätt? Att du inte lägger henne i sängen alls under ett par dagar (före hon somnat).  Bara vara i sängen när hon är glad och vill busa och stoja. 

Jag börjar inte ens försöka dagnatta förrän Joel är dödstrött och har gnällt en längre stund.  ingen ide liksom. 

Sen finns det bra barnsagor på spotify. Vi lyssnar på 1 timme av olika alfons när joel sover. Blir rutin och vanebildande för oss båda. (jag somnar ofta till jag med…haha)

Apropå det där med att flytta över när de har somnat. Vi har gjort så ett tag eftersom vår son inte kom till ro i spjälsängen, att han har fått somna i soffan med oss. Det är rätt mysigt och man kan kolla lite på tv. Sen har han blivit flyttad till spjälsängen och sen oftast vaknat minst ett par gånger per natt. Jag har slutat att gå till kuratorn på BUP sen ett par månader men hon ringde mig förra veckan och då pratade vi om detta problem. Hon menade ganska bestämt att man ska låta dem somna på det stället de ska sova på. Då blir det tryggare och lättare för dem att somna om om de vaknar. Sen en vecka tillbaka har mannen därför lagt Vibjörn i spjälsängen, tagit in en pall och suttit på och fått Vibjörn att somna direkt i sängen. Det var inte lätt, det tog 1 - 1 1/2 timme de första dagarna men redan nu efter en vecka är han lättare att lägga och sover lite bättre på nätterna.

#15, Jo, jag börjar ju ana att vi behöver ta itu med projektet att försöka få henne att somna i spjälsängen… Jag har bara inte haft orken att stå ut med skrik och gråt för att hon inte vill somna i sin egen säng. Men jag vet ju att i slutändan vore det bra för allihopa, tror jag. 

Förut så har hon ju kunnat somna i spjälsängen, då har vi suttit bredvid och buffat eller hållit en hand på henne. Dock har det alltid varit lite kämpigt, men hon har iaf somnat. Fast hon har vaknat lite har hon kunnat somna om själv. Men allt sedan hon lärde sig krypa och ställa sig upp har det blivit tvärstopp med spjälsängen.

Ja shit vad mycket svårare det blir när de blir rörligare! Kastar sig av o an och spänner ryggen i en båge!
Vi ska också ta tag i spjälsängssovande nattetid, men det är ju så mysigt att ha henne bredvid sig… ;)

#16 Känner igen mig i varje ord du säger typ :) #17 Det låter lyxigt :) Själv blir jag mest irriterad och kan inte sova med barn i sängen.

Vi har alltid haft henne i babynestet mellan oss och det har funkat jättebra, förutom att man aldrig kan krama sin sambo då ;)
Men nu börjar hon bli väldigt rörlig och aktiv och tar sig nästan ur nestet och då blir det bökigare.