12 - Uppfostran

Att få syskon

2016-08-22 21:19 #0 av: Anonym

Vår dotter i mellanstadieåldern har ganska nyligen fått ett syskon och vi förstår att det är en omställning men vår tuffa tjej som inte var rädd för något gråter om hon ska gå ifrån oss. Idag på skolan ville hon inte att jag skulle gå och grät, nu ligger hon och är ledsen för att hon är orolig att känna samma imon. Det låter elakt, men jag blir tokig. Så här är det hela tiden.

Vad kan vi göra för att stärka henne?

Anmäl
2016-08-22 21:28 #1 av: greenseng

  Vad är det för kön på syskonet?

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Anmäl
2016-08-22 21:56 #2 av: Ria74

Det är ju en jätteomställning att få ett syskon och har flickan varit enda barnet tidigare? så är det en ännu större omställning. Låter som hon skulle vilja vara liten hon också Hjärta

Försök göra saker bara ni två, det måste inte vara något jätteavancerat utan räcker gott med att baka något ihop eller fika eller bara ha en mysstund vid tv:n eller att sitta och prata.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2016-08-22 23:34 #3 av: Anonym

Hon är mellanbarnet men var ju minst tidigare. Jag försöker göra småsaker. Pappan är med henne mycket och har mer tålamod. Vet inte vad jag ska göra för att hon inte ska gråta vid lämning på skola?

Ja hon vill vara liten (men också stor), hon vill också bäras som lillesyskonet och så vidare.

Anmäl
2016-08-23 00:08 #4 av: Lojs

Det är helt normalt att barn blir "yngre" när de får småsyskon, jättevanligt.
I övrigt så skriver den här texten om barn som blir ledsna vid lämning http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/
handlar egentligen om yngre barn, men det är väldigt kloga ord. 

"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life."
;)
Medis på akvariefisk.

Anmäl
2016-08-23 06:41 #5 av: OlgaMaria

Försök att inte stressa över att hon reagerar såhär nu. Det är en fas och det kommer gå över. Försök ha egentid med henne då och då. Att ligga en stund på kvällen och prata om dagen är ett bra sätt för mig och min dotter att få lite djupare kontakt. Hon brukar berätta om sina känslor då om jag ger henne lite tid. Man behöver inte komma med så många svar. Det viktiga är att lyssna och visa att man finns där och tar deras känslor på allvar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-24 22:24 #6 av: Anonym

Tacksam för svar ifrån er och det har fungerat bättre. Det kommer nog bli bra snart.

Anmäl
2016-08-27 08:42 #7 av: Anonym

Idag verkar problemet vara där igen. I skolan har det fungerat bra, hon har inte varit ledsen men så skulle hon på bio och roligheter med sin farmor igår. Hon följde med (var ledsen en stund men sen gick det bra) förutom när de skulle sova, då ville hon hem.

Nu ångrar hon sig här på morgonen och ville tillbaka, men när vi sa att vi kunde köra henne tillbaka, ville hon inte riktigt ändå. Vad ska man göra? Ska man "tvinga" henne att vara kvar, ja det som var under gårdagen? Hur långt kan man låta det gå? Hon får känslan säger hon, att hon längtar hem, men det känns inte som om det har med syskon att göra utan ångest.

Vi vet inte hur vi ska handskas med detta bäst? Jag blir arg inombords och blir nästan det utåt, känner mig som en ursel mamma men vet inte vad man ska göra?

Anmäl
2016-08-27 10:11 #8 av: OlgaMaria

Jag tycker det känns som att du gör en höna av en fjäder eller vad jag ska säga. Känslor måste få vara ok. Och att man har dubbla känslor är också ok - att både vilja vara hos farmor men kanske hellre hemma ändå. Vad är det du blir arg på egentligen? Hon låter bara som ett normalt barn. Lägg inte skuld på henne för att hon har jobbiga känslor ibland. Hon ska ju ha er som en trygg plats att visa sina känslor för, utan att bli dömd och skuldbelagd. Vad ska man göra frågar du. Inte så värst mycket. Bara finnas där, lyssna, trösta, förmedla att det är ok och att vi går vidare tillsammans.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-27 11:22 #9 av: Anonym

Jag känner inte igen henne och det är väl klart att vi förändras och att känslorna får vara, jag menar mer om man ska acceptera hennes oro, alltså "låta" henne pka hem eller försöka få henne att stanna (trots gråt). Jag undrar hur vi kan hjälpa henne att vara trygg i sig själv igen. Hon har aldrig haft svårt att sova hos våra föräldrar. Jag blir arg för att det inte är farligt att åka iväg, därför känner jag mig som en dålig mamma. Allt jag undrar är väl egentligen hur vi kan hjälpa henne ur det?

Anmäl
2016-08-27 11:36 #10 av: OlgaMaria

Som jag skrev tidigare, det är en fas och det går över, men jag tror inte man ska tänka att man måste "fixa det" nu. Det tar sin tid, annars försöker man bara ignorera känslor och det leder inte till något bra. Jag tycker ni gjorde rätt som hämtade hem henne. Det visar att ni finns där och att ni bryr er. Ja, jag tycker ni ska acceptera hennes oro och göra livet lite lättare för henne när ni kan. Sen som att gå till skolan är ju något man mer eller mindre måste så där får ni ju nästan tvinga henne att komma över sin oro, men just därför är det ju bra att visa på att man inte måste sova hos farmor om det känns jobbigt - det är helt ok. Skolan däremot måste vi försöka klara av. Det blir lättare för henne om hon får känna att hon inte måste pressa sig med allt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-27 12:29 #11 av: Anonym

Tack för kloka ord! Ska verkligen tänka på dessa. Och skolan har hon fixat.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.