Annons:
Etikett02-barn-0-12-mån
Läst 922 ggr
Soleii
7/28/16, 7:36 AM

7 månader vägrar somna själv

Idag tryter mitt tålamod och jag måste be om råd. Vår tjej är nu 7 månader och har tidigare gått ganska bra att somna om dagarna, då hon somnat själv i sängen med någon ramsa och lite mys. Men den senaste två veckorna har varit vedervärdiga i detta avseende. Hon kan ligga och nästan somna till men sen ska hon vända sig, och hsr hon vänt sig vill hon sitta upp. Hon kan vara astrött men ändå vägra lägga sig till ro. Det har också blivit svårt att somna henne i vagn eftersom hon inte lägger sig till ro. Selen har vi tagit till ibland men den funkar inte heller alltid. Jag tycker dessutom att det är viktigt när hon är såhär stor att hon får lära sig att somna på egen hand, utan att vaggas. Förstår att det händer mycket i den lilla kroppen nu men hur kan jag hjälpa henne att komma till ro själv? Hon är ju trött när vi lägger henne, det märker vi, men sen tvingar hin sig att vara uppe tills ögonen i princip går i kors.

Annons:
[WickedAlly]
7/28/16, 7:58 AM
#1

"Såhär stor"? Nu får du ursäkta men det är ju en liten bebis du pratar om :o Varför är det så viktigt? Är det inte bättre att ge henne närheten hon vill ha för att somna? Runt åtta månader brukar separationsfasen göra entré, vissa märker knappt av det men för andra, som oss t ex, är det en riktig pärs. Allt man kan göra då är att finnas där i alla lägen.

JossanH
7/28/16, 9:12 AM
#2

Våra barn på 4 respektive 2 år ogillar att somna själv så vi nattar alltid bredvid tills de somnat varje natt. Jag gör hellre det och har nöjda barn än försöker tvinga dom att somna själv. Du pratar ju om en liten bebis med extra stort behov av närhet ❤️

Sajtvärd på Iller.ifokus

Soleii
7/28/16, 10:04 AM
#3

Tjejen får massor av närhet och kärlek, vi lämnar henne aldrig att klara sig på egen hand. Problemet är ju att inget fungerar - ligger vi bredvid blir hon alldeles för uppspelt, bära och vagga kommer inte på fråga, det har inte gått sedan hon var riktigt liten, selen fungerar ibland men har börjat bli verkningslös. Vagnen har alltid fungerat men allt samlas i samma grej, det som jag undrar över - hon tycker att allt är så roligt att hon har svårt att komma till ro. Varför jag vill att hon ska somna själv när hon är "såhär stor"? - Att gå med sele med en 11 kilos bebis flera gånger om dagen den tid det _eventuellt_ tar för henne att somna är inte hållbart i längden om vi vill bevara våra ryggar - om vi bortser från hur kul hon har med oss när vi ligger bredvid i vår säng (=omöjlig sovning), så vill jag att hon ska sova i egen säng eftersom jag inte vill att hon ska rulla ut. Den här tjejen klättrar nämligen över alla barriärer av täcken och kuddar - hon har kunnat somna själv tidigare. Och med det menar jag inte själv själv, vi är där hela tiden och smeker, klappar, ramsar, sjunger eller bara finns. Men hon är ju inte ledsen utan har spring i hela kroppen. Till slut blir hon övertrött. Ibland fungerar ögonkontakt, som att hon lugnar sig när hon har något att fokusera på. Men det är inte alltid hon ligger still så länge så att man hinner ta ögonkontakt. Det jag bad om var alltså inte en lektion i hur mycket närhet vårt barn får och ska ha. Vi finns där för henne alltid, alltid nära även om vi inte ligger kloss inpå i samma säng - för det fungerar absolut inte, även om vi just nu provar även det. Vi ger henne allt det vi tror att hon kan tänkas behöva. Det som fungerar bäst är egna sängen, men nu är även det svårt. Det jag undrar är alltså hur jag bäst hjälper henne att komma till ro räknat till vår situation, där egna sängen har visat sig vara bästa alternativet :) Tack!

[TanatosNyx]
7/28/16, 11:49 AM
#4

Det är bara att härda ut, det är en rejäl utvecklingsfas och separationsfasen som Ally nämner gör entré i denna ålder. De tar några rejäla kliv tillbaka i närhet och tröstbehov, så är det bara. Ibland är dom "bra billiga" men det är en naturlig del av utvecklingen och det går över. Vi höll på att bli galna på våran lilla i den åldern. Vi fick börja bära igen och först nu (15 mån) har vi smärtfria nattningar utan massa skump i famnen. Vi har pajjat ryggen båda två, men vi har en glad och nöjd och framförallt väldigt trygg unge :)

Soleii
7/28/16, 12:27 PM
#5

#4 tack :) misstänkte att det var så men alltid kul att höra om någon har något knep :) nattsomningarna går superbra (peppar peppar), sånär som på lite nattskräck under nätterna. Men dagssovningarna - hon har helt enkelt för roligt! Hon tycker antingen att det är skitroligt eller skittråkigt att bli buren, det går absolut inte att somna henne så, den lilla räkan :) men glr alltid allt jag kan för att hon ska känna sig trygg <3

[TanatosNyx]
7/28/16, 1:30 PM
#6

Det var främst problem med att sova middag hos också, även om kvällsnattningarna också var struliga.

Annons:
JossanH
7/28/16, 3:09 PM
#7

Vad har ni för sele? En ergonomisk skyddR ryggen lite iaf.

Sajtvärd på Iller.ifokus

fluffis
7/28/16, 3:27 PM
#8

Jag får tyvärr instämma i det där med att ni får härda ut. Verkar som om ni redan gör allt ni kan för bebis, vilket gläder mig :) Vår lille gick som en dans på rosor att natta mellan 6-7 1/2 månad ungefär, sen har det bara blivit värre och värre typ :) Nu vid elva månader håller han på att skratta på kvällarna.

CelsiusT
8/2/16, 9:10 PM
#9

Vi hade det också tufft med nattning både dag o kväll den tiden. för oss funkade det bäst att köra bil. Så vi tog en sväng med bilen på kvällen och dagtid anpassade vi aktiviteterna så vi satt i bilen vid middagsvilan (vi bor på landet så måste köra vart vi än ska). Han somnade på 5-10 min i bilen så det krävdes inte mkt körning som behövdes. Ibland tog det dock längre tid.

Medarbetare på westernridning.ifokus

CelsiusT
8/2/16, 9:10 PM
#10

Det gick över av sig själv efter ett tag.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Soleii
8/4/16, 8:36 AM
#11

Tack för alla svar! Fas eller inte, tufft är det :) just nu sitter hon i sängen och kan knappt hålla sig uppe av trötthet menvägrar somna. Testat bära, somna intill, smeka, sjunga, ramsa.

Upp till toppen
Annons: