12 - Uppfostran

barn och skräckfilm

2016-07-17 15:54 #0 av: [Tibonnanj]

Utöver att det finns åldersrekommendationer på läskiga filmer. Vad anser ni om att barn tittar på läskiga filmer? Tankar, teorier, åsikter :)

När jag va liten tittade jag på många läskiga filmer även en och annan skräckfilm. Men inget har skrämt mig så mycket och upp i så hög ålder som häxan i Disneys version av "Snövit".

Anmäl
2016-07-17 16:12 #1 av: Thiah

Jag har ännu minne av en svensk film jag såg där en kvinna blev våldtagen på en bils motorhuv. Inget bra minne då alltså... Mamma försökte gömma mitt huvud när hon insåg vad som hände i filmen men jag såg och hörde nog. Kanske inte ett skräckfilm men nära...

Jag är rädd för skräckfilmer och gillar dom inte direkt. Däremot hade jag en kompis som kunde t.ex. hajen utantill. Hon var /är svårskrämd.

Joel kommer få se skräckfilm när han är i den åldern att vi kan prata om det. Kanske efter 10 år. Innan dess kommer vi nog se Disney och så men inte rena skräckfilmer.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-07-17 16:23 #2 av: [Castlevania]1

#0 Häxan från Snövit var jag också jätterädd för.

#1 Hajen (1975) var första skräckfilmen jag såg. Minns inte hur gammal jag var, men under 11 år i alla fall. Den är fortfarande en av mina favoriter :)

Minns att jag även blev rädd för en valross i ett avsnitt från Pingu och alla(!) karaktärer från Mupparna.

Anmäl
2016-07-17 18:23 #3 av: [GråHäxa]

Jag tänker att det kan vara svårt att veta vad någon kommer att bli rädd för. Men man behöver ju inte låta barnen/barnet titta på uppenbart läskiga/obehagliga/våldsamma saker.

Men man kan ju bli skrämd även om man följer åldersrekommendationer.

Min bror var tex hysteriskt rädd för morran i mumintrollen när han var liten. Själv drömde jag mardrömmar om riddare kato i mio min mio. Ni vet när han skulle ta tag i handen också var det en kall klo istället. Läskiga grejer det där Skrattar

Anmäl
2016-07-17 19:16 #4 av: soundtrack

Och jag var livrädd för introt till "Ika i rutan". Ryser fortfarande när jag ser det.. :P
Jag hade kompisar som kollade på skräckfilmer när vi var sådär 10-11 år gamla. Jag var på tok för feg, den första skräckfilmen jag vågade se var Scream när jag gick på högstadiet.. Däremot såg jag x-files och det kan ju vara rejält obehagligt.

Har nog inte funderat så mycket hur vi kommer göra.

Anmäl
2016-07-17 21:06 #5 av: densomundrar

Alla barn reagerar nog olika och kan man hålla barnen borta från sådant så tycker jag att man ska göra det.

Jag och min kusin smygkollade alltid på hennes syskons skräckfilmer och vi vart inte rädda av dom, inget som satte sig i hjärnan, men däremot kan det vara en bidragande orsak till min mörkrädsla. Jag älskar skräckfilm men pga min mörkrädsla har jag slutat kollat på det och tycker att rädslan blivit lite bättre.

Vad som däremot skrämde livet ur mig, vart livrädd varje gång jag såg den filmen, var en av kortfilmerna till lilla sjöjungfrun där jag tror att det är en otäck rocka i ett hål. Varje gång den kom fram blundade jag för att jag tyckte att den var så läskig :-o

Anmäl
2016-07-18 04:12 #6 av: OlgaMaria

Jag var väldigt lättskrämd som barn och var verkligen plågad av olika läskiga saker jag sett och hört, så jag är ganska beskyddande och vill absolut inte att mina barn ska utsättas för några läskigheter. Däremot verkar de inte vara lika lättskrämda som jag. Om dottern (hon är 8) ser något läskigt på film så vänder hon sig till mig och säger "ingen fara mamma". Hon verkar tro att jag är mer lättskrämd än henne, hehe.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-07-18 10:06 #7 av: [Castlevania]1

#4 X-Files tyckte jag också var rätt obehagligt som liten. Var en scen i introt jag var var jätterädd för och undvek ett avsnitt under en lång tid minns jag.

Anmäl
2016-07-19 17:02 #8 av: [Tibonnanj]

Jag hade tänkt att zombie filmer skulle bli min och sonens grej att göra tillsammans. Jag klarar inte av skräckfilmer men har inget problem när det gäller zombies. Men när jag tänkte efter så kom jag på att ett zombie ansikte är som gjort för att etsa sig fast i ett barns hjärna och ge mardrömmar, så nu försöker jag komma upp med en "plan B".

Anmäl
2016-07-19 18:42 #9 av: densomundrar

#8 lustigt att du skriver det, undviker alla typer av skräckfilmer för att mildra min mörkrädsla och tycker att det har fungerat bra. Zombies däremot har jag inga problem med och kollar gärna på, den långsammare varianten såklart :-)

Anmäl
2016-07-20 17:29 #10 av: [Tibonnanj]

#9 Exakt samma för mig. hehe Sambon och jag började titta på Annabell. Stängde av ca 5-10min in i filmen för att vi visste att vi inte skulle våga titta klart. Vi är båda 2  mörkrädda men jag är kanske lite tuffare och vill möta min rädsla och kan titta ut i vår mörka hall tills rädslan släpper men efter en att ha börjat titta på Annabell så fick sambon till och med följa med mig till badrummet för att gå på toa. Badrummet ligger precis bredvid sovrummet :P

Men jag har inga problem att ha zombiefilms-maraton ensam när sambon jobbar natt.

Anmäl
2016-07-20 21:49 #11 av: densomundrar

#10 har tyckt att jag varit lite konstig, fram tills nu, när jag äntligen hittat någon som är likadan som mig, haha, kul! :-)

Ber om ursäkt ts att jag börjat spårat iväg lite på ämnet.

Anmäl
2016-07-21 09:30 #12 av: [Tibonnanj]

#11 ingen fara att det gick lite OT.

Hur tror du att ett barn skulle hantera att kolla på zombiefilmer?

Anmäl
2016-07-22 06:41 #13 av: densomundrar

#12 såg nu att det var du som är ts, haha, snacka om att man tappar helhetsbilden när man surfar via mobilen.

Tror att det är samma där som för skräckfilmer, alla barn är olika och reagerar på olika sätt, det kan gå bra och det kan ge "men för livet". Jag skulle nog undvika det om det går.
Vad som kan vara lite läskigt med zombie filmer är ju det hänsynslösa dödandet och det är ju inte alltid det bara är zombies som dödas.

Anmäl
2016-08-27 02:04 #14 av: fackdack

Hm jag var väldigt rädd för att kolla på Lillefot när jag var lite ni kan jag knappt kolla på skräck film med sambon och över huvud taget inte när han ska jobba natt dagen efter. Men iaf. Vi kollade på The walking dead och dottern spelade tror hon var runt månader . Då störde det inte men sen sa vi det är bättre om vi inte kollar mersmak när hon e vaken pga zombie. Sen en natt för inte så länge sedan några dagar efter sin 2 års dag kollade vi igen på det men hon låg och sov i vårat säng trodde vi sig efter ett tag att hon var vaken och vi satte på mickey Maus. Stackars liten i 1 vecka hade hon mardrömmar :'( det gjorde så ont att se henne vakna upp så rädd hade jag skuldkänslor !!!!!!!! Nu kollar vi bara i tv rummet när hon sover !! Men tycker för att se såna filmer det beror på när barnen är redo jag tycker att jag e själv inte redo att se riktiga skräckfilmer xD

Anmäl
2016-08-28 00:06 #15 av: Sarah

Jag tänker att mycket handlar om hur man själv reagerar. Små barn som inte har en referensram tittar ju på hur du reagerar som rätt sätt att reagera. Blir du rädd så blir barnet rädd. Elva har som ettåring ingen referensram och blir inte rädd för ngt hon ser på tv ännu, för att jag blir inte rädd. Inga mardrömmar efter tv ännu iaf :) Hon har sett mycket.

Under de 10 år jag och killen varit tillsammans har jag vägrat se skräckisar. Jag gillar inte genren och fram till förra året bodde jag ensam i ett litet hus i mörka skogen. Ville inte riskera att bli uppskrämd. Iaf, nyligen gick jag med på att titta på stranger things. Killen tyckte att den var skitläskig, haha, jag var helt chockad, var ju inte läskigt alls. Men då fick vi se när E sov, så att hon inte skulle reagera på hans reaktion.

Anmäl
2016-08-28 13:59 #16 av: Devya

Jag ser det så här, alla barn är olika. Man märker helt klart om de är lättskrämda av sig eller och vet oftast därmed var gränsen går.

Jag vet av en 10-åring som lätt kunde se på en massa skrämmande filmer utan några problem. Han klarade helt enkelt av det och såg nyktert på hela grejen och tyckte att make-upen (zombies, blodscener och dylikt)  i dessa filmer var väldigt häftigt och han undrade hur man fick till det så bra.

Andra barn jag har träffat på har blivit väldigt skrämd av gulliga disney filmer och då vet man nog redan där att de ska nog inte så på något mer skrämmande. :)

Anmäl
2016-08-28 14:23 #17 av: Thiah

#16 har också en kompis som älskade skräckfilmer från tidig ålder. Hon såg på dom som jag såg på kärleksfilmer ;D

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-08-28 15:15 #18 av: Devya

#17 Precis! Alltså vissa klarar av det jättebra och som  förälder så känner man ju nog sina barn och märker om de reagerar på skrämmande filmer eller ej. Sen lär man ju sig om inte annat! Märker man att barnet får mardrömmar så är det dags att ta det lugnare.

Jag vet av en familj som låter sin dotter testa se på lite skrämmande filmer.  De sitter båda bredvid henne och hon måste helt enkelt säga till om det blir för mycket för då stänger de av filmen. Hon är jättenöjd med det här har hon själv sagt och hon är då 9 år gammal. Väldigt förnuftig och fin tjej som lär sig att känna av sina egna gränser. Jag tycker det är faktiskt helt bra metod, åtminstone tycks det fungera väldigt bra för henne. Det behöver ju inte fungera likadant för alla eftersom vi är så olika. 

Jag älskar skräckfilmer och såg på vissa skrämmande filmer i smyg då jag var 6 år gammal. Jag var den yngsta i familjen och jag var den enda av mina syskon som inte var mörkrädd. Jag fick även gå med min storebror till busshållsplatsen en gång för han var såååå mörkrädd. Jag minns hur jag försökte distrahera honom så att han inte skulle vara alltför rädd men såg till att aldrig  avlöja att jag visste varför han ville ha med  mig. Han var då 5 år äldre än mig. Åldern är alltså något man ska ta med en klackspark och istället fokusera sig på barnets personlighet.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.