01 - Allmänt om barn

Skriker med pappan

2016-06-04 20:56 #0 av: sunflower185

Den senaste månaden har jag tagit hand om vår tjej på 7,5 mån nästan hela tiden. Gubben har rest mycket i jobbet och har inte hunnit spendera så mycket tid med henne.
Nu är han hemma igen och skulle natta henne ikväll. Det gick åt helvete. Hon gallskrek i över en timme, jag kunde inte hålla mig utan gick in i rummet och stoppade om henne, han fräste åt mig att gå ut så han kan natta henne. Jag gick ut och hörde på eländet.
Är det så att hon kanske blivit mera mammig nu? Kan hon glömma vem han är?
På dagarna när de är tillsammans är det inga problem, men han kan inte lägga henne för då blir det hus i helvete.
Är det bara att stå ut med detta? Känns som att jag plågar henne och skulle vilja natta henne, men gubben måste ju få göra det också...

Anmäl
2016-06-04 21:05 #1 av: aktagrottman

Stort problem?
Det går över.
Natta ihop.

Du nattar.
Eller så nattar han med skrik.

Eller låt flickan somna hos pappan tryggt och skönt i soffan någon dag.
Bestäm tillsammans och berätta för barnet att ikväll kommer mamma natta i morgon kommer pappa natta.
 
Livet leker inte alltid ibland är barn mera åt ena hållet eller åt andra hållet.
Just nu fajtas vi med att alla barn skall sova i våran säng.
   Troligtvis har vi slarvar lite för mycket med våra fasta sovtider och rutiner på sistone.

Vind i seglet det vänder.

Anmäl
2016-06-04 21:11 #2 av: Thiah

Hon är osäker med pappa vilket är naturligt om han inte varit hemma mycket.

Gör han likadana rutiner som du? Annars kanske han borde göra det.

För mig är det ett stort nej nej att avbryta maken om han nattar fast Joel är ledsen. Fast iof hemma hos oss är det oftast mamma som får bråket och det skriks efter pappa. Men skulle min man komma emellan då skulle jag bli tokig.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2016-06-04 21:20 #3 av: fluffis

Om det går bra på dagarna så är det inte säkert att problemet är vem som nattar henne. Runt den åldern hamnar de i en jobbig utvecklingsfas som gör att de ofta sover och somnar sämre. Nattar du henne kvällen efter så kanske inte det går bra heller. Vem vet :)

Å andra sidan kan utvecklingsfasen också göra att de är reserverade mot alla utom den föräldern som är hemma mest, så visst kan det vara så att det kan bli jobbigare med andra föräldern. Hur ni ska hantera detta får ni nog prata igenom.

Anmäl
2016-06-04 21:23 #4 av: [TanatosNyx]

Säger som Fluffis, fas. Överanalysera inte, och ha is i magen. Även om hjärtat värker sönder.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-06-04 22:03 #5 av: tlover

Det behöver inte alls ha att göra med att hon inte känner igen sin pappa. Vår dotter, som älskar sig pappa på dagarna och ofta väljer pappa över mamma vägrar att nattas av pappa.

Jag har väl inte erfarenhet av att det blir annorlunda sen då hon fortfarande är i sin fas om att vägra pappanattning men jag tror att det bara är en fas.

Nån lösning har jag inte, vi nattar antingen tillsammans eller att jag nattar ensam för att slippa skriken. Just nu i värmen så har hon ändå svårt att somna så vi vill inte tvinga henne att vara uppe pga ovan nattning också.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-06-04 22:19 #6 av: frejaspluto

Det handlar nog om att det finns rutiner som har byggts upp med mamman och självklart blir barnet en liten mammagris. Sen kommer pappan kanske inte så tillfredställts hur han ska hantera situationen. Sen att han ger upp efter en timme det är väl vanligt det skulle jag göra. Man måste stötta varandra men det är nog svårt och göra det såhär. Det beror på hur ni två kommunicerar också. Barnet känner frustrationen , stressen, osäkerhet. ... Då blir det såhär. Ni måste prata genom detta. Ha bra rutin, hitta en dosan tillsammans.

Anmäl
2016-06-05 01:22 #7 av: Juvela

Vi hade ett tag exakt samma problem. 😞 Tvekade och velade över hur vi skulle göra, vilket som var bäst. Att jag tog all nattningen eller att vi konsekvent körde varannan kväll med nattningen. Det blev det senare. Jag hade dessutom blivit tokig på att ta all, särskilt som att det då ibland tog runt 1 timme även utan gnäll.
Men jag hade jättesvårt att förlika mig med om huruvida det var att vi körde över henne och hennes behov eller om vi helt enkelt bara var föräldrar som satte ner foten. (Om du/ni förstår skillnaderna i hur jag menar).
Det blev i alla fall bättre, mycket bättre. Hon har fortfarande kvällar då det inte alls passar med pappa, men nu känns det mer som "dagsformen". Och det finns självklart kvällar då det passar hur bra som helst.

Anmäl
2016-06-05 01:26 #8 av: Juvela

Men jag känner igen frustrationen. Har själv också rusat in och andra gånger gjort allt för att inte höra, man blir ju tokig och känner sig hjälplös. Vill ju göra något, men blir ju snarare att man stjälper genom att rusa in/störa så. 🙁

Anmäl
2016-06-05 15:07 #9 av: sunflower185

Han gör inte riktigt likadant som jag när han nattar. Vissa rutiner funkar ett tag, men sen måste man börja hitta på något nytt. Dock borde vi nog diskutera hur han ska natta ifall han gör det.
Jag skäms nog lite för att jag nästan stormade in i rummet när hon var så ledsen. Jag försökte hålla mig, men det gick inte. Gick sen ut igen och gubben var med henne resten av tiden.
Jag hoppas verkligen att det är en fas som går över. Jag kommer att vara borta i två dagar om några veckor så jag hoppas det har lugnat ner sig tills dess....

Anmäl
2016-06-05 15:24 #10 av: Juvela

Jag var också bortrest vid tillfällen när dottern hade sån period. Första natten var skrik men sen går det bättre, o rent utav bra.
Hoppas perioden snart är förbi för er.

Anmäl
2016-06-05 16:22 #11 av: JossanH

Jag skulle aldrig stå ut med att mina barn skrek sig till sömns om jag visste att det skulle sluta om bara jag fanns där. Är båda hemma så vill minsta (snart 2 år), alltid att jag nattar så då gör jag det. Jag är hennes största trygghet när hon ska somna för natten och jag skulle aldrig låta henne skrika bara för att få det att funka när pappan nattar.
Vid så ung ålder hade det varit ett big no no att låta bebisen skrika med andra föräldern. Jag tolkar det som att bebisen vet att jag är där men jag kommer inte hur mycket den än ropar efter mig. Jag lämnade inte ens över vårt barn till pappan när vi slutade nattamma vid 17 mån ålder. Jag tyckte helt enkelt inte det var schysst att både sluta med bröstet (trygghet) och att jag (största trygghet) inte fanns där för att hjälpa henne igenom det.

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2016-06-05 17:19 #12 av: Juvela

Nu var ju iofs min dotter 3 år när det här höll på för oss, och inte skrek hon sig till sömns heller. Jag glömde visst det tillägget i mitt inlägg o missade ålderskillnaden.

Anmäl
2016-06-05 17:24 #13 av: typjessica

Jag håller med #11. Om det inte är nödvändigt att han tar läggningar nu så varför utsätta bebis för det? Är ju skillnad om det måste vara så av någon anledning eller om det handlar om att hans ego mår bättre av att natta barnet när han väl är hemma. (Menade inget lilla nu)

Anmäl
2016-06-05 17:50 #14 av: [TanatosNyx]

I vårat fall var det ett måste att pappan nattade, vi hade inget val.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-06-05 18:13 #15 av: Sarah

Håller också med #11. Vi har testat att pappa nattar, men oftast funkar det inte. Då är han ändå den som varit föräldraledig senaste halvåret. Men vid nattning blir det trevligast för alla om jag tar det. Jag har inget emot det alls, är bara mysigt. Vi går och lägger oss samtidigt jag och E och då får killen egentid vid datorn samtidigt.

Anmäl
2016-06-05 19:32 #16 av: densomundrar

Kanske vore det en bra idé att prova natta tillsammans i början för att "introducera" den andra föräldern i rutinen? Om möjligheten finns.
Har ju inga barn och har inte provat nattrutiner än men det är bara en tanke :-)

Det är ju jättebra om samma förälder kan ta nattning varje kväll för en smidig och "trygg" nattning, men tänk på att allas livssituation inte ser sådan ut tyvärr.

Jag tycker absolut inte att det är något fel med att försöka lära barnet att nattrutinen även kan göras med den andra föräldern, barnet bör ju kunna vara trygg med båda föräldrarna och är den inte det så kan inte den föräldern som jämnt nattar aldrig vara borta. Man kanske inte vill vara borta från sitt barn, men tänk om något händer som gör att man en dag inte kan vara hemma med nattning? Då blir det ännu värre för den andra föräldern.

Anmäl
2016-06-05 19:33 #17 av: densomundrar

Sedan ska man ju givetvis köra på det som fungerar bäst för en själv, familj från familj, men det var bara en tanke :-)

Anmäl
2016-06-05 20:20 #18 av: sunflower185

Håller med #11, jag vill inte att hon ska skrika sig till sömns bara för att försöka få det att fungera med pappa.
Nu testade vi på nytt ikväll, alltså han nattar, men om det blir gråt så tar jag över. Och vad händer - inte ett pip!!! Som natt och dag jämfört med igår!! Det tog dock nästan en timme, men inget gnäll!

Anmäl
2016-06-05 20:37 #19 av: densomundrar

#18 skönt att höra :-)

Anmäl
2016-06-06 07:48 #20 av: Destany

Vi har alltid gjort som så att har sonen velat att jag nattat så gör jag det o vill sonen ha pappan så nattar pappan. Skulle aldrig låta han skrika sig till sömns för en principsak. Sonen är nu 3 år o det har varierat många ggr vem som får natta. Ett bra tag var det bara pappan som fick natta o nu e det jag igen. När han var så liten så var det oftast jag eftersom jag gick hemma med honom o jag var hans största trygghet. Finns så mycket annat pappan kan göra än o ta striden vid nattning .

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.