Annons:
Etikett02-barn-0-12-mån
Läst 1874 ggr
[postmortum91]
4/5/16, 5:56 AM

Slutar skrika på skötbordet?

I 2 dagar har Clara konstant skrikit. Hon sover bara sina 5 timmar på natten, på dagarna har hon skrikit. Enda gången hon är tyst är med bröstet i munnen ( ibland inte då heller) men blir nästan jämt tyst när man lägger henne på skötbordet. Nu är frågan: varför? Jag gissar på att hon har kolik för allt annat är bra. Men magen borde ju göra ont på skötbordet också? Hon har sedan 2-3 veckor tillbaka vaknat typ samma tid varje morgon (runt 6, som nu) och börjat kråla sig, gnällt och till sist skriker. Eftersom det börjar som på beställning samma tidpunkt måste ju det iallafall vara kolik men hon blir ju tyst även då om man lägger henne på skötbordet. *Har ni också bebisar som blir tysta på skötbordet? *Kan det vara kolik ändå? *I en tidigare tråd skrev flera att det kan vara utvecklingsfas, hur många dagar håller det i sig? *Tror ni fortfarande denna gången med att det är utvecklingsfas? *Jag blir helt knäpp snart, jag orkar inte. Jag har haft mjölkstockning sedan fredags sim inte släpper helt i båda brösten. Den höga febern är borta men det gör ont på flera ställen i brösten, jag måste ut med hunden på dagarna som drar som en dåre och jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt och behöver sömb och vila. Igår satt jag i soffan med barnet i famnen och storgrät för det kändes så hopplöst. Jag oroaa även för att hon sovit så lite de senaste 2 dygnen och är även livrädd för att det ska fortsätta idag.

Annons:
Sparven88
4/5/16, 8:27 AM
#1

Jag har inga direkta svar på dina frågor, men jag vill bara skicka en peppande kram till dig! <3 Jag vet hur det är när barnen skriker heela tiden, så gjorde sonen också. Man blir helt knäpp. Men man får lägga ner barnet i spjälsängen en stund och sen gå ut i en minut eller två och andas lite. Det är helt okej! Har du testat att ge magdroppar? Vi blev tipsade av BM att ge Minifom till sonen. Sen fick han även magdroppar från semper. Men ring och rådfråga med din BM innan du börjar ge henne sånt i alla fall :) Kram!

sunflower185
4/5/16, 9:02 AM
#2

Stor kram till dig, du gör ett jättebra jobb med din bebis! 

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, vår dotter hade också väldans mycket magknip när hon var liten. Hon hade mycket gaser, svårt att somna och svårt att sova längre stunder. När hon vaknade började hon först böka runt väldigt mycket, sen gnälla för att sen bryta ut i skrik om man inte plockade upp henne innan.

Det är svårt att säga exakt vad det beror på, brukar du gå runt med henne i famnen mycket? Upprätt ställning brukar vara bra för de som har magknip. Vagga, buffa….

Eftersom hon är lugn på skötbordet (vilket vår dotter också är och har alltid varit), så prova cykla lite med benen, samt tryck upp knäna försiktigt mot magen. Så brukade jag göra några gånger innan jag skulle lägga henne och sova. Bra knep för att få ut lite luft ur magen.

Rapar du henne efter varje Amning? Det är jätteviktigt för bebisar med magknip! Jag brukade ofta rapa henne under själva amningen, sen lägga henne och fortsätta amma. 

Gällande utvecklingsfasen så kan det vara flera veckor. Vår tjej kunde vara svår och gnällig i typ 3-4 veckor innan hon bara plötsligt en dag sov väldigt mycket och efter det var det som vanligt igen. 

Jag vet hur maktlös man känner sig när inget verkar hjälpa. Vår dotter hade inte kolik, men var ganska skrikig av sig emellanåt. Jag vet inte hur många gånger jag bröt ihop hemma, kunde sitta och gråta på toaletten mitt i natten.. Berodde väl delvist på en jäkla massa hormoner samt sömnbristen. 

Kanske du kan be någon förälder, svärförälder, vän, syskon att komma och hjälpa dig? T.ex ta ut hunden på promenad, fixa mat åt dig etc… 

Och du, det kommer att bli bättre! Jag vet att det känns som en evighet tills dess, men sakta men säkert! Stor kram!

fluffis
4/5/16, 9:05 AM
#3

Jag har sett dina många trådar och förstår att du har det väldigt väldigt kämpigt. Du har all min sympati! Den första tiden är kämpig för många men för dig känns det extremt. Det behöver inte vara såhär. Ta hjälp! är mitt råd. Du kanske har någon närstående som kan hjälpa till? Eller så kan du behöva bli sjukskriven så att bebisens pappa kan vara hemma och hjälpa till mer. Tänk över det här med amningen. Är det värt det? Hade ni gett ersättning istället så hade ni kunnat samsas om och du hade kunnat sova en hel natt. För många hjälper det.

sunflower185
4/5/16, 4:10 PM
#4

Hur har det gått idag TS?

OlgaMaria
4/5/16, 6:42 PM
#5

Testa att sluta äta mjölkprodukter?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

LoAEmma
4/5/16, 6:42 PM
#6

Fick tips av BVC att göra magmassage ett par gånger om dagen för att se om magen blev bättre på henne. 
Länk här http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Behandlingar/Spadbarnsmassage-vid-kolik/

Lycka till TS, och be om hjälp och stöd!

*Det blir som det ska*

Medarbetare på Gravid iFokus

Annons:
[postmortum91]
4/5/16, 6:55 PM
#7

Var hos bvc idag och vi konstaterade att det var kolik, vilket hon har idag också. Jo jag ger redan magdroppar, och ger magmassage minst 2 ggr om dagen

OlgaMaria
4/5/16, 7:31 PM
#8

Minst 1/4 av all kolik beror på mjölkintolerans. Värt att testa.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

fluffis
4/5/16, 8:14 PM
#9

#7

Å, vad tråkigt! Måste vara jättejobbigt.

[TanatosNyx]
4/5/16, 11:23 PM
#10

Jag instämmer med OlgaMaria, det är värt att prova att ta bort komjölk ur kosten i minst 2 veckor. 

Ersättning/flaska hade jag varit försiktig med, då ersättning är tufft för magen och flaska innebär ibland mer luft i magen även om man köper anti-kolikflaska. Men det kan lika gärna vara så att det är det som krävs (flaska) för att göra bebis nöjd. Du får själv avgöra hur viktig amningen är för er.

Alvins kusin betedde sig likadant, och mamman hade massor av god fin mjölk åt honom, och han ammade fint, men till slut tappade han vikt så de fick gå över till ersättning, och vips fick de en annan unge som är myyyycket mer till freds med livet.

[postmortum91]
4/6/16, 4:46 AM
#11

På bvc säger hon att det är överflödigt att ge upp komjölk därför har jag inte gjort det. Dock dricker jag typ ändå aldrig mjölk nu under Amning men om jag ska hålla på att peta i vad jag äter så lär jag istället inte få i mig tillräckligt med mat.

[WickedAlly]
4/6/16, 9:27 AM
#12

Fast BVCs råd ska man ofta ta med en nypa salt.

OlgaMaria
4/6/16, 9:30 AM
#13

#11 Vad är logiken i det uttalandet? Hon kan ju inte veta om ditt barn är mjölkintolerant eller inte. Jag tyckte också det kändes sjukt jobbigt att behöva få bort allt mjölkprotein ur min kost, men när jag väl gjort det och min bebis blev lugn som en filbunke så insåg jag ju att det jag inte orkade var att äta mjölk - för jag orkade inte med att ha ett så otröstligt barn. Att han började sova lugnt, var tillfreds och log mot mig var ju värt allt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
fluffis
4/6/16, 11:43 AM
#14

#12 Det där var en väldigt grov generalisering får jag lov att säga. Visst ska man kanske egentligen ta allt som ALLA säger med en nypa salt eftersom det handlar om EN enda persons uttalande, men man kan ju även veta att barnsjuksköterskor ÄR utbildade vilket ger dem en stor fördel jäntemot andra. Barnsjuksköterskor är väl som alla andra tänker jag. Vissa är duktiga, andra inte fullt lika duktiga samt några få stolpskott :) Själv har vi en helt underbar barnsjuksköterska så jag kanske blev lite stött av ditt uttalande, sorry om jag verkar sur :)

[postmortum91]
4/6/16, 12:07 PM
#15

#13 Kolla min tråd: tipset "undvik gasbildande mat"

[WickedAlly]
4/6/16, 12:30 PM
#16

#14 Jag vet inte hur många råd jag hört från både vår egen BVC-sköterska och andras som vart totalt uppåt väggarna, man tappar minst sagt förtroendet för dem då. Problemet med många är ju att de tillhör en äldre generation och vägrar ändra sina åsikter, vår nuvarande sköterska är t ex så. Hon vidhåller stenhårt alla gamla, dammiga råd. Försöker man resonera och diskutera blir hon nästan sur. Detta har jag tyvärr även hört om många andra. Kanske det dock var klumpigt uttryckt dock, det kan jag hålla med om. Det jag ville ha sagt, och även borde skrivit, är att man inte ska lita blint på BVC. Speciellt inte när många andra provat alternativa vägar och fått mycket bättre resultat :) Klart du får reagera, hela meningen med forum ju :)

LoAEmma
4/6/16, 12:36 PM
#17

Min kompis första barn hade kolik och dom hade ett helvete första tiden med honom men det råd hon fick var bara "fortsätt amma, det är sån kort period i ditt liv". 
Nu när deras andra son också fick kolik kände hon att hon inte tänker bara "vänta ut" det utan vill göra att man kan för att få ordning på det. Han äter ersättning och de har fått bukt med det helt okej så nu skriker han bara ett par timmar på kvällen och hon är sååå lättad.

*Det blir som det ska*

Medarbetare på Gravid iFokus

fluffis
4/6/16, 1:20 PM
#18

#16 Vad tråkigt att ni fått en sån sköterska. Man hör ofta bara det dåliga tyvärr.

Sarah
4/6/16, 10:43 PM
#19

Håller helt med fluffis i #3, när vi började ge ersättning, på kvällarna först, fick vi en mätt bebis som inte grät massor. Samt att det är en avlastning för dig, så att du kan få sova /vara ifred ett tag. Kolik är ju egentligen ett väldigt odefinierat utryck. Det kan ju vara vad som helst. Kanske hunger, kanske bara gaser, kanske något annat.

[WickedAlly]
4/6/16, 10:44 PM
#20

#18 Ja, jag ska byta men nu är vi där så sällan så jag tar aldrig tag i det. Jo, det är väl så också i och för sig. Men att de kommer med många märkliga råd tänker jag inte ta tillbaka :)

Annons:
Sparven88
4/6/16, 10:50 PM
#21

Jag håller också med ang det här med att ge ersättning. Vår son skrek också som besatt och jag rådfrågade på BVC, och jag fick svaret att han säkert har kolik men att tja, "det går över".. Det känns som att BM är rätt snabb på att misstänka att det kan vara kolik som spökar. Lång historia kort, det upptäcktes att han stått still, eller ja nästan gått ner i vikt och vi började mata med ersättning. Hade det inte varit för att ungen fortfarande var så lik sin pappa, hade jag trott att jag fått någon annans barn med mig hem. Det blev en helt ny kille, glad och trevlig och slutade nästan helt med att skrika. Jag var helt inställd på att jag skulle amma, och blev ledsen när jag insåg att jag inte kunde. Men när jag såg skillnaden på sonen så var alla "misslyckande"-känslor som bortblåsta.

Upp till toppen
Annons: