Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1034 ggr
Sarah
3/16/16, 9:30 AM

Vild bebis= vild unge?

Ni som har barn som är lite äldre än Elva, alltså lite äldre än snart 8 månader. Hur mycket av deras "bebispersonlighet" ligger kvar då de blir äldre? Tänker mest på risktänkande, hur mycket man nu kan prata om risktänkande och konsekvenstänkande på en bebis :P 

Att barn är vilda och busiga är jag såklart med på, att det inte går att sitta still är jag med på, att de slår sig är jag också med på, men jag funderar på det där lilla extra. 

I dagarna har Elva som exempel försökt bita kvistmärkena på vårt trägolv. Hon kommer krypande och kastar sig sedan plötsligt mot kvistfläckarna med munnen först. Det resulterar såklart i ledsen bebis, samt fläskläpp. Men det hindrar henne inte från att göra det igen. Igår skaffade hon sig blåmärken i ansiktet efter att hon i glädje kastat sig mot gallret i spjälsängen och det är inte första gången. Hon kan krypa runt i vår säng och ta sats för att flyga ner, hon har slagit sig en gång när hon gjort det, men det betyder inte att hon slutar försöka. Sen hon var ca 6.5 månader har hon dragit sig upp och ställt sig mot saker, men hon släpper utan att tänka sig för, heeeela tiden och slår sig. Hon är helt enkelt väldigt impulsiv och verkar inte direkt lära sig av att saker gör ont. Försiktighet verkar vara en känsla som inte riktigt finns med i hennes känslovärld. 

Min stora undran är alltså, är det något som följer med upp i åldern eller är det bara normalt? Ska vi räkna med en vild unge som bryter armar och ben så fort hon får chansen eller växer det bort iaf liiite?

Annons:
Inkanyezi
3/16/16, 9:44 AM
#1

Jag minns ett femårskalas hos en dagiskompis, när Elsa rätt vad det var ställde sig upp på stolen, stod där en stund och sedan tog ett kliv rätt ut i luften. Det blev en rejäl smäll, och lite förvånad tittade hon upp och sade: "Nää, jag kunde inte flyga."

Hon var fyra år då.

Jag var orolig när hon gjorde saker som var riktigt farliga, och det var egentligen sista gången (vad jag vet) som hon provade gravitationen på det sättet.

JazzBass
3/16/16, 9:47 AM
#2

Vår lillgosse som snart är 2 år slog sig ganska ofta då han var i 1-årsåldern (± några månader, han började krypa och gå rätt sent), och man undrade om han inte småningom ska lära sig att undvika sånt som kan göra ont. Och visst började han göra det och blev mer försiktig. Om han stänger en låda i köket (älskar att dra ut dem och stänga dem) så trycker han t.ex. med hela handflatan och har fingrarna raka, för att de inte ska klämmas nånstans. Det här började han med då han märkte att det gjorde väldigt ont om de blev i kläm. Mycket har han blivit tvungen att lära sig 'the hard way', och det är väl bara bra så länge man ser till att skydda honom från på riktigt farliga saker som han inte kan förstå sig på ännu.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Sarah
3/16/16, 10:11 AM
#3

Hon lär sig dock inte av "the hard way" :) Men det kanske de inte gör i den här åldern? 

#Var hon likadan som bebis? Ska jag räkna med att Elva, 4 år fortfarande försöker flyga ned från sängen? :)

JazzBass
3/16/16, 10:16 AM
#4

#3 - Det kanske varierar från barn till barn, men för vår gosse började självbevarelsedriften komma först senare, en bit in på andra levnadsåret.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Inkanyezi
3/16/16, 10:18 AM
#5

#3 Som bebis gick hon igenom en himla massa olika faser, det handlade inte mycket om att försöka flyga. Just den grejen hände bara den gången.

Det mesta hon gjorde var av ofarligt slag, men ändå ganska vilt ibland.

Enda gången jag var riktigt orolig var hon fem år, och hade klättrat upp riktigt högt i ett träd som var alldeles för smalt för att jag skulle kunna klättra där, men hon klättrade lugnt ner igen efter att ha varit där en stund.

Niklas
3/16/16, 10:25 AM
#6

Hon kan ha problem med synen och kanske inte bedömer avstånd rätt.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
soundtrack
3/16/16, 10:51 AM
#7

Jag har hört att barn inte får något konsekvenstänk förrän i skolåldern ;) att små barn beter sig som Elva gör är helt normalt skulle jag säga. Och det kan säkert ändra sig. Alice var väldigt försiktig som bebis, nu är hon 1,5 år och mer vild än tam istället och ramlar och slår sig varje dag.

[Thiah]
3/16/16, 11:19 AM
#8

#7 konsekvenstänkandet är utvecklat helt först i övre tonåren. Därför så många tonåringar gör så idiotiska saker. Joel är överallt och hela tiden men för det mesta lär han sig "the hard way" vad som går och inte går. Sängen kastar han sig fortfarande över kanten på men oftast när han är exalterad. Joel har ruggigt bra kroppskontroll för sina 2 år. (Faderns gener, tack och lov!) Jag skulle inte oroa mig för framtidens vildhet riktigt än. Är hon lika vild och galen (menar det inte som någon förolämpning) om ett halvår eller så skulle jag nog tro att det håller i sig. Men innan dess hinner mycket hända hos hjärnan och öga-hand reflexerna. :)

[WickedAlly]
3/16/16, 11:26 AM
#9

Wilmer var också rätt tidigt med att krypa, stå och sånt och det resulterade ju i ganska många blåmärken och fläskläppar. Men nu när han närmar sig två så verkar han har förstått att han kan få ont, ibland iaf, haha. Stänger likt jazzbass's son lådorna med handflatan t ex för att inte klämma sig. Men det är nog tidigare erfarenheter som ligger bakom, inte konsekvenstänk, för nya saker kastar han sig bara över utan en tanke. Slår sig säker tio gånger om dagen. Men min första tanke var faktiskt också synen, för David är ju nästan jämngammal och kör också med att bara kasta sig över saker. Men han stoppar i tid och slår sig inte. Kan ju vara värt att höra med BVC i alla fall.

[WickedAlly]
3/16/16, 11:28 AM
#10

Fast barn är ju olika, kanske David bara är mer försiktig :)

Ria74
3/16/16, 11:51 AM
#11

Molly är lik sin pappa och slänger sig ut i allt möjligt utan att fundera på konsekvenser. Jag har varit den försiktiga av oss ända sen liten som i princip aldrig hade ett blåmärke.

Hon har haft bulor, blåmärken och fläskläpp ett antal gånger. Nu när hon snart är 3 går det att resonera med henne och berätta att man måste vara försiktig annars kommer det att göra ont och äntligen börjar hon förstå.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Sarah
3/16/16, 1:37 PM
#12

Nej visst att riktigt konsekvenstänket kanske är lite tidigt :P Jag tänker mer i lära sig den hårda vägen. Har man kastat sig mot kvisthål 5 gånger och slagit sig 5 gånger, gråtit 5 gånger och fått fläskläpp, då borde det ju klicka, att det är inte smart att kasta sig på kvisthål för att försöka bita dem. Visst är det mest när hon är uppe i varv som det händer, men ändå. Försiktig är hon ju då inte :) Egentligen är det ju inget jätteproblem, så länge hon inte skadar sig. Ramla och slå sig måste de ju få göra.

Ser gör hon också, som en hök. Både nära och långt bort. Kanske är avståndsbedömning, men helt ärligt så tror jag inte det. Hon har inga problem att bedöma avstånd då det kommer till att greppa saker osv. Hon missar aldrig med sådant. 

Mest nyfiken på hur mycket av de personlighetsdragen som ligger kvar. Om försiktiga bebisar blir försiktiga barn och tvärtom. Är alltså nyfiken på om det finns ngt samband mellan hur de är som små och hur de är som äldre.

[WickedAlly]
3/16/16, 1:42 PM
#13

#12 Nu är ju Wille bara två visserligen men det tycker jag allt, att personligheten är densamma. Men som sagt, lite visare av erfarenhet bara :)

Annons:
JossanH
3/16/16, 8:29 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 2
Förhandsgranskning av bild 2 av 2
#14

Vår första har alltid varit försiktig, tänkande och inte varit speciellt impulsiv. Idag är hon 3,5 år och fortfarande väldigt lugn och eftertänksam. Andra tar sällan risker. Över upp en förmåga och bemästrar den ovanligt bra. Ställde sig upp tidigt och övade då massor på att bara ställa sig och sätta sig (göra knäböj också). Hon började gå vid drygt 10 mån men har aldrig slängt sig handlöst. Hon är nu 20 mån och klättrar och klänger men ropar om hon får problem, hon testar aldrig lyckan ;)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Sarah
3/16/16, 9:24 PM
#15

Sällan risker :p hahahaha

JossanH
3/16/16, 9:48 PM
#16

#15 hon har knappt aldrig ramlat från något. Så hon övar tills hon klarar av något och SEN ger hon mig en hjärtattack 😄 andra vågar knappt lämna henne när hon står själv på en stol medan vi kan hitta henne "körandes en bana" upp på en stol, upp på bordet ner på en annan stol ner på golvet, upp på stolen igen o upp på bordet 😉 kanske ett risktagande, men inte på så vis att hon inte klarar av det/släpper taget osv.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Sarah
3/16/16, 10:06 PM
#17

Elva har ju en annan strategi, lite hetsig och testar allt så fort det kanske är möjligt. Självförtroendet är det inget fel på, jag kan allt, utan att öva…

Sarah
3/23/16, 10:59 PM
#18

Tog upp det med bvc idag. Hon sa att det är vanligt med bebisar som är tidiga. Att de inte är mentalt mogna att krypa och gå, trots att kroppen är redo. Då blir de våghalsiga och känns extra vilda. Så förhoppningsvis är det bara en fas :)

Upp till toppen
Annons: