Vi bor ganska litet (för att vara en villa) och lyhört. Det finns både nackdelar och fördelar med det 🙂 Vi föräldrar mådde inte särskilt bra när sonen låg i babynestet mellan oss. Kändes som om vi störde varandra hela tiden så har för mig att det var vid tre månaders ålder som lillen fick eget rum. Det var runt den tiden som han började sova hela nätter. Vi hör honom fortfarande om det skulle vara något men vi väcker inte varandra bara för en endaste liten hostning etc. Funkar bra för oss 🙂

Sonen sover i sin spjälsäng och sambon i soffan (han tror fortfarande att sonen tokskriker varje natt…) och jag ensam i stoooora sängen! Det är rätt lyxigt dock ;) Skämt å sido. Men jag tror också att man "stör" barnen om man ex vänder sig eller så. Vår (eller min kanske…) säng gnisslar som tusan, så det är ju knappt man vågar vända sig :p

Wille fick eget rum när han var 18  månader, hjälpte inte alls. Eller jo, första natten sov han utan ett endaste uppvaknande men redan natten därpå var han tillbaka i sina gamla vanor.. Sover halva natten i egen säng nu, sen får jag hämta honom.

David sover hos oss, ibland i spjälsängen intill min sida. Har tagit bort ena långsidan på spjälsängen. Men för det mesta sover han bredvid mig i min säng. Tanken är att han ska få flytta in till Wille när han är 17-18 månader. Han vaknar ofta så det är bekvämt att ha honom nära.

Har inga erfarenheter av eget rum ännu, Elva sover mellan oss och har gjort det sen hon föddes. För mig känns det onaturligt att lägga henne ens i egen säng :) Visst att sömnen blir lite störd, men hon vaknar oftast bara 2 gånger per natt. En gång vid 2tiden och då räcker det med att krama lite på henne och en gång då hon är hungrig vid 6tiden. Då går jag ändå upp för att åka till jobbet. Hon somnar sent och kan vara lite orolig i sömnen fram till runt midnatt, har ingen lust att springa fram och tillbaka då, utan det känns enklare att ha henne intill mig.

Vi sover alla i samma säng. Har satt ihop 3 resormadrasser utan ben så har en stor säng. Vi är 2 vuxna och 2 barn (1,5 och 3,5 år) och vi har ett eget rum till äldsta men det är mest leksaksförvaring då hon inte har någon säng med madrass utan det är en kökssoffa som de istället leker i. Hon är intresserad av att sova i eget rum än. Äldsta dottern har alltid sovit som en sten och när minsta skrek en del på natten de första 2 nätterna hemma vaknade hon inte ens. Båda sover hårt och störs väldigt sällan av ljud/rörelser. Minsta vill gärna ligga nära och vaknar hon kryper hon alltid intill mig. Vi trivs jättebra så! 😊

Alice började sova klart bättre när hon flyttade in i eget rum, men hon var nästan 14 månader då. Innan dess gick det inte pga att jag nattammande och vi hade inte heller något rum till henne förrän vi flyttade. Hon vaknar oftast nån gång på natten (varierar hur dags, men oftast mellan 02 och 05) och hämtar vi in henne till oss.

Tack för alla svar! Det är intressant läsning :) Inatt har sonen haft en pissnatt rent ut sagt. Tror han tokskrikit en gång i timmen, så inatt var det rätt skönt att ha hans säng nära!

Joel älskar sitt rum och sin säng. Han flyttade till eget runt 14 månader. Han kommer fortfarande till oss runt 3-4 på morgonen och sen vaknar han ruskigt tidigt! :/

Hon sov i spjälsäng brevid mig den tills hon var 8 månader. Då hade hon sovit hela nätter från 4 månaders ålder, men hon sov oroligt och blev så varm så då fick hon flytta in på eget rum och har sedan dess sovit som en stock, lugnt och skönt för henne med egent rum. Vi fick inte ha henne i vår säng när vi kom hem då hon fortfarande hade en del sladdarnoch slangar (anledningen till att vi inte "fick" samsova) och maken ville inte samsova. Dock sov hon 50/50 i vår säng tills jag slutade amma när hon var drygt 4månader för att jag var lat och lät henne sova vid bröstet. Jag anser att man får gå efter barnet, inget är fel. Varje familj har sitt sätt att fungera :)

Har inte läst svaren du fått, men bebisen slutar ju inte tappa nappen mm om den sover ensam.. Risken är dock att bebisen vaknar och letar efter dig och sover oroligare.

Nej, jag påstod inte att han skulle sluta tappa nappen, utan jag skrev mest bara hur nätterna såg ut här, och att vi funderade på att så småningom flytta honom. Jag kanske var otydlig. Jag var mest nyfiken på hur erfarenheterna såg ut bara :)