Nu är min gosse lite äldre (snart 2) men när han var så liten la jag han när jag märkte att han var trött. Jag tyckte att det kändes lättare att följa barnet istället för att skapa rutiner "bara för att". Det var aldrig några problem att lägga han, när han började bli trött la jag mig i sängen och ammade honom också somnade han. När han blev äldre blev det lättare att skapa lite mer rutiner och idag går han och lägger sig kring 19 varje kväll, finns dock undantag (har han somnat på em och sovit en stund så han är pigg vid 19 brukar jag lägga han lite senare så han hinner bli trött). Jag tycker det är mer värt att vara vaken med glad unge och lägga han när han är trött istället för att lägga han i rätt tid och bråka med han tills han blir tillräckligt trött för att somna. Om du ska lägga han som nu tycker jag absolut att du ska fortsätta gå in och trösta och stoppa om.

Vi gör likadant som #1. Vi har följt joels mönster och han har själv skapat rutiner vartefter. Frukost, dagssömn ,middag och nattsömn blev ganska snabbt ungefär vid samma tider utan gnäll. Om ni vill ha fasta rutiner är det nog bara att kämpa på och natta om varje gång han vaknar. Jag tänker att det kanske är lättare att först skapa nattningsrutiner bredvid dig och sen överföra honom till egen säng när han är trygg med nattningen?

#0 "Jag vet att det så klart beror på detta nya, i sonens tycke; hittepå. "

Nej, det finns inget sånt tänk i deras hjärna. Han känner sig bara ensam. 

Jag har haft rutiner på mina barn sen samma dag vi kommit från BB, men i deras takt. Har de tex ätit vid kl 22 och sen inte vaknat förrän kl 03 innan det varit dags för mat igen så har kl 22 blivit läggtiden efter de ätit.  Har de tex ätit vid kl 20 så har vi inväntat nästa mattillfälle, och haft läggning efter den istället. De är för små för stenhårda rutiner, deras liv består av närhet och trygghet. 

Så jag skulle aldrig låta mitt barn skrika sig till sömns själv,  än idag kan vår 2 åring vilja somna när vi håller handen. Då gör vi det vid de kvällar som han vill det, även om han till 99% lägger sig mellan 19-19.30 och somnar av sig själv. Det var en kväll nu i veckan som sambon skulle krama sonen i sängen, något annat gick inte. Men då får det bli så, så länge sonen känner sig trygg att vi finns där om han vill.

När sonen var så liten hade vi inte rutiner. Vi följde hans mönster. Nu när han e 2,5 år har han i princip skapat sina egna rutiner som passar oss bra. Han e väldigt rutinfast när han ska sova. Allt ska vara som det brukar. Tror mest du ska hänga med hans mönster . Rutiner har ni tid o få senare

#3 angående det Du citerat så var det skrivit med en nypa humor. =) Det är ju inte så att vi nu helt plötsligt ur tomma intet bestämt oss för detta, utan det är så kvällarna har sett ut de sista veckorna. Sonen har sovit hos oss i vardagsrummet i sin liggdel, men nu har vi successivt börjat låta honom sova i sin spjälsäng, i liggdelen förstås eftersom han känner sig trygg i den. Då han sover sina dagsstunder somnar han utan problem i sin spjälsäng. Och så hjärtlösa är vi inte att vi låter honom skrika sig till sömns; det vet man ju själv hur hemskt det är de gångerna man gråtit sig till sömns. Jag hoppas att ni inte tar mig för en hjärtlös mamma. Igårkväll ville han hur som haver inte alls sova i sin säng (som står 1.5 meter ifrån min) utan blev nöjd och trygg så fort han fick lägga sig jämte mig. Då somnade han jättegott. Återigen vill jag trycka på att detta inte är några tider vi bara bestämt utan det är efter hur hans dag ser ut.

Jag tycker detta är extra intressant eftersom jag har en son som är samma ålder :)

Det jag funderar på är hur rutinerna eller icke-rutinerna för er för em/kvällen såg ut innan ni försökte få till rutiner? Är han uppe på nätterna?

Här hemma har min bebis sakta men säkert börjat forma rutiner. Vår son sover hela nätterna och det är jag himla glad för då jag själv är i behov av detsamma.  Han ligger numera i egen säng i eget rum och vaknar runt 7-tiden på morgonen. Han äter ersättning 5 gånger om dagen (med 3-3,5 timmars mellanrum ungefär) och får sista målet vid 21-tiden och nattas därefter. 

Ibland går nattningen bra och ibland mindre bra men det får man ta :) Ibland vaknar han till på natten men somnar om igen ganska lätt med napp och lite gung/buffande i madrassen. Skulle han ha en extra jobbig natt så får han gärna komma in i vår säng mellan oss och sova i babynestet. Det brukar förvisso inte hjälpa om han av någon anledning skulle vara jätteskrikig men jag vill tro att vår närvaro ändå förbättrar i någon mån.

Det jag har märkt är att hans sovstunder på dagarna är olika, ibland sover han väldigt mycket och andra dagar mycket mindre. Vet inte vad det beror på men det kan ju bero på allt möjligt, t.ex. hur aktiva vi är eller att han är inne i en utvecklingsfas. 

Som du ser så har vi ungefärliga rutiner kring ätandet och nätterna men inte kring tupplurerna på dagarna. Och äntligen har vi kommit in i en period där inte bara bebis trivs med rutinerna utan även jag :)

Ditt barn är mitt uppe i en jättejobbig utvecklingsfas, det kommer troligen strula tills ni har passerat 6 månader iallafall. Det är bara att hänga med. Det första året skapar man inte ordentliga rutiner, men man kan ju så klart försöka efter bästa förmåga.

Ett hett tips är appen "wonder weeks", värt den fjuttiga lilla slanten tusen gånger om.

Ja alltså, vi har ju som sagt inte bara tagit några tider ur tomma intet och sen bestämt vad som ska ske när. Det var kanske fel formulerat i mitt första inlägg att det tolkades på detta sätt. Tiderna är absolut inga fasta tider utan blir ju lite beroende på formen på sonen. Är han trött klockan sju tänker ju inte jag "tvinga" honom vara vaken till 20.30 bara för att det är läggdags då. #6 vi har alltså format dagen efter sonen. Som jag skrev i första inlägget vaknar vi vanligtvis strax innan 9. Sonen är vaken och busar i ungefär två timmar sen är han trött. Sover då 2-2.5 timme. Vakentid 2 timmar för att sen igen sova i ungefär 1-2 timmar. Sen går vi ut och går och han slumrar lite i vagnen. Ikväll ville han sova vid 21. Somnade rätt enkelt men vaknade och var ledsen då vi inte var i samma rum. Det förstår jag att han gör eftersom han i princip alltid sovit där vi varit. (Men på f.m och e.m är det inga problem för honom att sova själv). Sonen äter 200 ml ersättning var fjärde timme ungefär. På nätterna sover han cirka 6 timmar, så blir en matning/natt. Om det är en bra natt vill säga :)

Saken med små bebisar är att de får olika behov näst intill hela tiden. Kanske han redan nu fått ett nytt behov och inte vill följa de tider han annars varit van vid? Och som sagt, han är mitt i en utvecklingsfas och då krävs ofta extra närhet och lite mer strul med sömnen. Att låta honom skrika en liten stund kommer bara resultera i otrygghet och han kommer vilja ha ännu mer närhet då han inte riktigt kan lita på att ni kommer när han "ropar". Så det skulle jag aldrig göra. Ofta kommer rutinerna av sig självt. Vi sover alla i samma säng (2 vuxna och 2 barn) och medan jag ammar 1,5åringen till sömns så vill 3,5 åringen gärna ligga nära mig, rygg mot rygg. Båda har ett stort närhetsbehov och vill vara nära när de ska somna. Vi har fått någon slags rutin efter hur barnets behov har sett ut. Första åt väldigt sällan på nätterna medan andra fortfarande tuttar väldigt mycket nattetid. De har varit ganska olika båda barnen.

#8 Jag förstår det :) Verkar som om vi har hyfsat lika rutiner ändå, så gott det nu går :)

Efter att ha försökt ha några sorts rutiner med första barnet så skippar jag det helt nu med andra. Enda jag egentligen är "hård" på är att vi lägger oss i sängen för natten på vettig tid. Sen om det ska masas så får det göras där liksom, men David verka ändå på något sätt förstå att det är sovdags när vi går in i sovrummet. Om så små nu förstår det. Det är inte alltid lätt att hänga med i dessa utvecklingssprång, det barnet önskar ena dagen är tokfel andra. Även med vår 1,5-åring är det så ibland, fast han är ju lite enklare att förstå och prata med :) Nä, försök att hänga på barnet istället är mitt bästa råd. Ofta faller saker och ting på plats automatiskt :)