Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 1986 ggr
[Lizzier_83]
9/14/15, 8:01 PM

När skolan inte fungerar blir det så svårt.

Har inte skrivit här innan men behövde skriva av mig lite, hoppas det är ok. Har en liten kille på sju år som började ettan nu i augusti. Han hade sett fram emot skolan i flera veckor och nu fungerar det inte alls. Han har autism och adhd och detta var skolan beredda på, de har anpassat mycket för honom och han har en egen resurs. Han är väldigt ojämn i ålder, mycket intelligent men väldigt liten på andra områden. Pratade med resursen senast idag. Han vill inte vara i skolan, inte göra något skolarbete, låter jättehögt, ålar runt på golvet, idag hade han även sprungit ut och lagt sig i en vattenpöl. Han förstår inte varför han måste vara där, vad det gynnar honom och då gör han det inte heller. Det pratas om att han ska få prova att bara gå ett par timmar om dagen istället och se om det blir bättre, men annars då? Vad är alternativet? Autismskola? Men hur funkar det? Han är bara sju år, i en sån skola är det väl väldigt blandade åldrar och varianter av autism. Hur blir det med betyg, möjligheter att få jobb sen? Han behöver ju träna den sociala biten med andra barn. Usch jag vet varken ut eller in.

Annons:
Ria74
9/14/15, 8:07 PM
#1

Självklart är det helt okej att skriva av sig här, välkommen hit! Har han personlig assistent eller möjlighet att få en sådan i skolan? Det kan ju underlätta om det finns en vuxen som bara är till för honom och kan anpassa sig efter när han behöver röra på sig t.ex.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

OberonsMatte
9/14/15, 9:04 PM
#2

Hur fungerade det i förskoleklassen? Kanske behöver han ett år till där?

Sajtvärd Katter iFokus

[Lizzier_83]
9/14/15, 9:55 PM
#3

Tack. Jo hans resurs är bara till för honom och de har ett litet rum i klassrummet som är precis bakom hans plats dit de går när han inte orkar, de går även ut. Problemet är att det inte hjälper, han vill inte göra skolarbete och när han inte vill något finns det inget som kan få honom till det. Han blir även väldigt högljudd och stör de andra barnen mycket. Idag hade han och resursen varit ute på skolgården nästan hela dagen för han hade totalt vägrat att gå in. Förskoleklassen fungerade bättre för där behövde han inte göra något, det var mycket lek och nästan allt var frivilligt, väldigt likt dagis. Det känns så ledsamt att det inte fungerar, han har sånna förutsättningar, resursen säger att han är otrolig på matte men han vill inte visa det. Tänk er en tre fyraåring med intelligens som en nioåring. Trotset och småbarnet finns där och tar över allt som han egentligen kan. Egentligen tror jag en autismskola kan vara bra men jag är rädd att det liksom bara ska vara barn som dels är äldre än honom och "mer" autistiska så han blir rädd. Och samtidigt, hur blir liksom hans betyg och förutsättningar att få jobb och liknande utan vanlig skola. Usch jag önskar man kunde ha en kamera in till framtiden ibland.

Elinmatsdotter
9/15/15, 1:10 AM
#4

Kan dom inte ha lektionen ute då bara dom två och leka fram lärandet. Vem som helst får krupp av att sitta still i skolan med måsten i den åldern. När det kommer till spec skola skiljer det sig mycket mellan kommuner har jag erfarit även bara mellan klasser och lärare lärare.

[Lizzier_83]
9/15/15, 4:23 PM
#5

# nej det fungerar inte så, han kan inte hänga med i skolan och följa läroplanen genom att springa omkring på skolgården och slänga sig i vattenpölar i fem timmar och han är inte som"vem som helst" . "Vanliga" sjuåringar kan sitta och jobba en liten stund i taget, skriker och ropar inte rakt ut större delen av lektionen eller ålar runt bland de andra barnens bänkar. Det är skillnad på dagis och i nollan, där leker de fram som en träning inför ettan, när de väl är i ettan måste de lära sig vissa saker och hänga med i viss mån. Han vill inte leka när han springer ut, han vill över huvud taget inte höra talas om något som kan förknippas med skolan.

Ria74
9/15/15, 6:08 PM
#6

Han kan kanske vänta ett extra år innan han går ettan så han hinner mogna lite till? Annars finns det ju inte så mycket annat än att han får gå i specialskola som är anpassad.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
[Lizzier_83]
9/15/15, 7:52 PM
#7

#6 jo så tänker jag med, kanske han kan gå om ett år men jag velar fram och tillbaka för tiden går ju. Så svårt att veta om det är mognad eller hinder det handlar om.

PogoPedagog
9/15/15, 8:16 PM
#8

Kan det vara så att han får för lite utmaningar? Har ni provat att ge honom klurigare uppgifter? Vissa barn reagerar ju med att bli helt omöjliga när de som du säger inte förstår vad det ska vara bra för att hålla på med sådant larv men gillar en riktig utmaning?

Ria74
9/15/15, 8:18 PM
#9

#7 Nej, det är ju aldrig lätt att veta. Jag har en farbror med grav autism, han gick om första klass ett år innan dom insåg att det inte fungerade. På den tiden fanns inga specialskolor så han har inte fått någon utbildning förrän nu på senare år.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Lizzier_83]
9/15/15, 9:39 PM
#10

#9 precis, det är så jag tänker. Jag vill liksom inte slösa hans tid, samtidigt är det ett så stort steg att välja autismskola. Jag får helt enkelt tänka lite. #8 Vi tänkte på det, men det är som att han liksom stänger av helt, så gör han ofta hemma med. Vill han inte så börjar han med höga ljud redan innan man hinner börja säga något till honom. Han kan göra hur mycket som helst bara han själv har lust, har han inte det kan ingenting i världen få honom till det. Jag får som sagt fundera lite men det var jätteskönt att få skriva av sig och bolla lite med er här. Tack så jättemycket.

Loris M
9/17/15, 11:49 AM
#11

Ni har utan tvekan ett svårt beslut framför er. Att välja särskola eller grundskola kan vara helt avgörande för hur ditt barn kommer att utvecklas och vilka möjligheter till arbete och studier han har senare i livet. Dessvärre har man inte facit. Mycket hänger på vilka lärare ditt barn får och hur duktiga de är på att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Jag är specialpedagog (bland annat) men det är jätte svårt att sitta här och säga om särskola eller grundskola är bättre för just ditt barn, utan att jag träffat honom. Pratar han? Är han normalbegåvad? Vilka områden är problematiska? Vilka går det bra med? Vad fungerar/inte fungerar? Varför? Vilket stöd får han idag? Vilket stöd skulle han behöva utöver det?  … Allt detta är mycket viktigt och påverkar vilket alternativ är det mest lämpliga.

Det allra bästa (och något som jag vill råda dig) är att ha ett samtal med lärare, resurs och skolans elevhälsoteam. De känner ditt barn och de har även en specialpedagog som har erfarenhet av och kunskaper om vad som fungerar bäst för barn med olika funktionshinder, samt hur lärare ska jobba med ditt barn och anpassa miljön. De vet också om särskolan skulle vara ett bra alternativ eller inte för just ditt barn. Så det bästa är att prata med dem. Jag undrar också, vad har de kommit fram till i barnet åtgärdsprogram? Vilka åtgärder och stöd skulle de sätta in? Hur fungerar det? Det är sådant du borde prata med dem om.

Men jag kan ändå skriva lite hur jag tänker generellt om detta. Att gå ett extra år blir sällan lyckat. Förut var det vanligt med barn som inte uppförde sig enligt normen och man menade att barnen behövde bara mogna. Idag vet man att det sällan ger resultat att tvingas göra samma sak ett år till. Hur roligt (eller givande) skulle det vara för ditt barn exempelvis att gå om ettan när han redan nu tycker att det är tråkigt? Jag tror mera på att anpassa miljön och undervisningen. Någon föreslog ovan att förlägga vissa lektioner utomhus och det tycker jag är en bra idé. Eller hitta andra sätt att lära än genom att sitta i skolbänken en hel dag. Du skriver ovan att en sjuåring borde klara det, men jag tycker att det är för höga krav även för ett barn som inte har några diagnoser. Att gå från förskola och förskoleklass där man leker till att sitta still i en skolbänk är en stor omställning. Skola är inte den roligaste platsen man kan hamna på tyvärr. 

När en elev riskerar att inte uppnå kunskapsmålen så är lärare skyldiga enligt skollagen att göra något som kallas för extra anpassningar. Det vill säga att de anpassar sin undervisning efter barnets behov. En sådan extra anpassning kan vara som sagt att förlägga en del av lektioner utomhus (med hjälp av resurs blir det inte svårt) eller ha kortare dagar. Det  kan vara mera effektivt än att gå en hel dag men utan att vilja eller orka lära sig något. Om inte det fungerar ska de upprätta ett åtgärdsprogram och hitta andra vägar till att barnet ska uppnå målen.

Sen när det gäller särskola eller grundskola så beror det på hur stora svårigheter barnet har. Precis som du skriver så kan det finnas barn där som har väldigt svåra funktionsnedsättningar och flerfunktionshinder, utvecklingsstörning m.m. Men dessa barn kommer oftast till träningsskola (som ingår i särskolan) och jag kan tänka mig att ditt barn utifrån det du skriver inte skulle hamna i en sådan grupp utan i en annan med barn med liknande funktionshinder som han själv har. Då kan det bli bra eller mindre bra. Bra på så sätt att de jobbar i små grupper och har hög personaltäthet. Det kan även vara skönt för honom att känna igen sig och vara med de som är ”som jag”. Å andra sidan, om ditt barn har autism och behöver träna på den sociala biten så gör han det bäst bland ”vanliga” barn som samspelar på ”rätt sätt”. Jag är en förespråkare av att man alltid strävar efter att barnen ska gå i vanlig klass och att man anpassar miljön och undervisningen. Om det absolut inte går och man verkligen provat allt, så kan man fundera på särskola.

Sen får man tänka att särskoleelever har svårare att komma ut på arbetsmarknaden och att vara självständiga, än de som gått i grundskolan. Vilket delvis beror på att de efter särgymnasiet inte är behöriga att söka till universitet. Däremot kan de söka till folkhögskola eller yrkeshögskola.  Jag förstår att det här är svårt och frustrerande, att inte kunna veta vad som är bäst för ditt barn. Men därför tror jag att du får förlita dig på de som har rätt kompetens och som känner ditt barn.

[Lizzier_83]
9/17/15, 3:55 PM
#12

#11 tack för ditt välgenomtänka svar. Mycket är rätt men några saker har blivit fel, jag skrev inte att en sjuåring borde klara att sitta i skolbänken en hel dag utan jag skrev att de flesta sjuåringar orkar sitta och jobba en liten stund i taget, vilket är stor skillnad och helt riktigt. Min kille sitter inget alls över huvud taget. Sen funderar jag absolut inte på särskola utan autismskola vilket också är två helt skilda saker.

Loris M
9/17/15, 4:19 PM
#13

#12 Synd att du inte fått ut mer av mitt inlägg. Men vad menar du med autismskola? Så vitt jag vet kan man gå antigen i särskola eller grundskola.

Annons:
[Lizzier_83]
9/17/15, 4:33 PM
#14

Självklart fick jag ut mer men jag kände att det var viktigt att reda ut oklarheterna om diskussionen ska kunna fortsätta. Jo, det finns skolor, eller klasser om man så vill för barn med normal eller hög begåvning som "bara" har autism. I särskola går oftast barn och ungdomar med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar, och det har inte min son, enligt senaste testet har han hög intelligens och skulle inte platsa i särskola. I en klass för autistiska barn däremot skulle han kunna fungera. Det finns en på orten där han går i skola nu och jag ska ringa till dem imorron och höra lite mer.

Loris M
9/17/15, 4:50 PM
#15

#14 Okej, då förstår jag bättre. Du tänker på skolor som ibland har speciella klasser. Sådana särlösningar är ingenting som forskningen uppmuntrar utan snarare strävar mot total inkludering. För egentligen är det inte barnen som ska anpassa sig utan skolor efter barnen. Men bra att du ska prata med dem, då får du mera information. Men det är även bra med studiebesök, så du kan få en egen uppfattning.

[Lizzier_83]
9/21/15, 1:16 PM
#16

Det här är en skola som inriktar sig på barn med speciella behov, olika behov i olika klasser och väldigt individanpassat vilket jag tycker låter utmärkt. Istället för att försöka pressa in alla former i samma runda hål så finns det skolor som erbjuder olika former beroende på vilken form barnet har, tror knappast det klassas som något dåligt. Har ringt och pratat med dem, hos dem har varje barn en egen fröken och ett eget rum för att få den avskärmning de behöver för att kunna jobba, det finns även ljusrum för avkoppling och sen har de raster och mat ihop så det låter absolut som om det skulle passa min grabb.

[Lizzier_83]
9/21/15, 1:55 PM
#17

Det är även under diskussion om han kan få det i den skola han går i nu, det verkar vara möjligt att han kan få ett eget rum och egen fröken där och då har han rasterna ihop med barnen han är van vid, vilket såklart hade varit det allra bästa. Själv känner jag mig helt slut både fysiskt och psykiskt, varje dag får jag meddelanden om hur omöjlig han varit, idag ringde de från skolan bara 40 min efter han börjat och bad mig hämta för de kunde inte hantera honom, han bara skrek och rev sönder papper. Min älskade underbara lilla sjuåring som längtade så efter att få börja skolan, usch det känns hemskt att det blivit såhär. Det känns som de bara ser en jobbig unge medans jag ser ett missförstått barn med många starka intressen som både vill och kan lära sig med rätt möjligheter.

Upp till toppen
Annons: