02 - Barn 0-12 mån

Inlåst och deppig...

2015-08-04 17:58 #0 av: hundensbästa

Hej! Ny här och nästan desperat...

Jag håller på att bli galen tror jag...vet snart inte vad jag ska göra och önskar tips eller några uppmuntrande ord på vägen.
Min son är 4 månader. Hans första 3 månader bestod av kolik och skrik mellan 7-22. Detta resulterade i att jag blev sjukskriven. När han blev tre månader vände allt och följande 2 veckor var fantastiska, vi hade fått vårt liv tillbaka och vår son mådde så bra, var glad och nöjd! Äntligen kom vi utanför dörren (vi hade alltså inte kunnat/orkat träffa vänner eller göra nåt socialt på 3 månader).

Men nu till dom senaste 2 veckorna. Min pojke har alltid haft svårt att somna, det är som att han är rädd för själva insomningen, och nu har det eskalerat till max!
Han börjar gnälla direkt efter att vi har sett första trötthetstecknen och när vi försöker hjälpa honom att somna blir han helt hysterisk. Skriker värre än när han hade kolik. Ibland blir jag orolig att koliken inte är över men jag upplever att han bara skriker när han är trött nu, och inte riktigt samma typ av skrik som tidigare.
Vi har naturligtvis försökt hjälpa honom till sömn innan han blir för trött, sjalat, vagnat, sjungt, buffat, varit inne/ute, försökt få honom att somna själv, musik, tyst, white noise mm mm. Det finns en enda sak som fungerar och det är att jag går in i ett mörkt rum och liggammar. Då somnar han. Men jag måste ligga kvar precis intill hela sovningen, kan knappt röra mig för då vaknar han. Så nu är jag inlåst, IGEN! Kan inte bjuda hem någon, inte åka bort mer än precis när han vaknat och stanna max 1 timme innan han blir trött igen. Jag hinner knappt hemifrån och ner till stan på den tiden...Är det bara att gilla läget och vara glada att vi fick 2 skrikfria och enkla veckor? Både jag och min man är väldigt sociala personer men nu går det ju verkligen inte...jag börjar känna mig deprimerad. Hur ska jag lära mig att gilla läget och tacka nej till min familj och mina vänner?
Jag vill min som det allra bästa och om detta är vad han behöver så ger jag honom såklart det. Jag vet bara inte hur jag själv ska kunna må bra i detta så mycket längre tid. Två veckor instängd är ganska länge för att vara mig...tänk om detta fortsätter flera månader? Vad gör jag då?
Skrikmetoder kommer inte på fråga så sådana förslag undanbedes.

Anmäl
2015-08-04 18:12 #1 av: VildaVittra

Varför skulle du inte kunna bjuda hem någon eller åka iväg för att barnet skriker? Barn låter, folk som inte tål att de gör det är de som ska stanna hemma istället. Nja, du kan ju undvika biblioteket och lyxrestauranger, men i övrigt kan ju barnet få träna sin röst fritt.  
Kommer ni ut och rör på er så får ju barnet fler intryck dessutom och kan få lättare att somna. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-04 18:18 #2 av: Maria

Din son kanske rentav behöver lite mer intryck för att bli trött.

Det låter ju jättetrist att bara vara hemma och inte kunna gå ut.

/Maria

 

Anmäl
2015-08-04 18:21 #3 av: hundensbästa

#1 Alltså, det är ju inte för att han skriker jag inte vill ha folk hemma. Men det är ju inte jätteroligt att bjuda hem mina vänner för att 10 minuter efter behöva gå upp och liggamma i sängen och sen bli kvar där mellan 1-2 1/2 timmar. Alternativet är ju att han skriker av trötthet hela besöket och då blir det inte mycket till samtal ändå...

Anmäl
2015-08-04 18:25 #4 av: VildaVittra

#3 Vännen kan väl sitta bredvid dig om du ammar? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-04 18:25 #5 av: Sindri

Åh, vad jag känner igen mig. Har också haft barn som hade svårt att somna. (De har fortfarande lite sömnproblem som vuxna)
Det jag tänker idag är att jag inte skulle försökt hjälpt dem att somna. Jag tror inte man kan det. Man får sitta och försöka leka och ha mysigt, men inte vara fokuserad på att barnet skall somna.

Skrikmetoder klarar jag inte heller av, så jag förstår dig där. Men kanske kan ni klara av att han är lite ledsen, eller gallskriker han? Är han verkligen trött då eller kan det vara något annat? Tänder?
Jag försökte få hjälp av BVC, en fick ingen alls men du kanske har bättre tur. I alla fall då, i Stockholm, fanns det en sömnklinik för spädbarn.

En mamma som känner sig inlåst och deppig är ju inte optimal, men hur få ungen att fatta..................

Anmäl
2015-08-04 18:25 #6 av: VildaVittra

#3 Vännen kan väl sitta bredvid dig om du ammar? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-04 18:41 #7 av: hundensbästa

#2 Vi är ute och går flera gånger varje dag när han är vaken så jag tror inte att det är problemet...eller hur mycket nyheter behöver en 4 månaders?

#4 Det går ju tyvärr inte eftersom han blir störd, det måste vara mörkt och tyst där han ammas. Mina vänner har små barn och jag tror inte att dom har så lätt att ligga bredvid i sängen och vara tysta 😜

Anmäl
2015-08-04 18:47 #8 av: hundensbästa

#5 Jag har också tänkt tänder men kan inte se eller känna nåt än...
Vi har testat att låta honom vara vaken och hoppats att han till slut ska somna av sig självt. Och under tiden sett till att det är lugnt och mysigt. Det har lett till ännu längre skrikperiod efter X antal timmar...

Anmäl
2015-08-04 18:51 #9 av: hundensbästa

#5 Missade visst en fråga...hade han "bara" varit lite ledsen och gnällt hade jag varit glad 😊 Han gallskriker så att han blir illröd och genomsvett! jag klarar inte att låta honom ligga och skrika så utan måste bära (även om han skriker även då)

Anmäl
2015-08-04 18:52 #10 av: Velinga1984

Fram till att sonen var över 6 månader så fixade inte han för stora intryck. Vi kunde inte åka bort ens till vänner för han gallskrek nonstop efter en liten stund. Hemma har det dock aldrig varit några bekymmer så jag har inga råd mer än att försöka hitta en rytm som hittar er. Min lösning var att gå promenader med vänner.

Jag får en känsla av att ni har haft röriga rutiner, ändrat och testat många saker? Ta en sak och fokusera därifrån.

Går det att liggamma med tänd lampa tex? Då kan du utöka med tex tvn på, telefonsamtal osv? Du finns där men det är inte bara ni.

Måste han sova nära för att vara trygg? Kan du amma i sjal tex?

Anmäl
2015-08-04 18:54 #11 av: Sindri

Det blir lite svårt för både er och honom i framtiden om han är van vid att det alltid skall vara knäpptyst och beckmörkt när han skall sova. Tro mig, vi gjorde det felet med våra första barn. Fråga BVC efter sömnklinik!
Det känns inte så kreativt att säga det nu, men det går över. Ett av mina barn fick jag amma varannan timme dygnet runt i sex månader. Det skrek ofta och mycket på nätterna, jag var som en zombie.
Men det var världens charmtroll för övrigt, därför orkade jag. Idag har vi starka band och mycket kärlek emellan oss.

Anmäl
2015-08-04 18:57 #12 av: hundensbästa

Jag kanske ska förtydliga att när jag skriver instängd så menar jag rent socialt. Vi är ute i naturen så mycket det går och detta måste då tajmas med att pojken är vaken, så han får uppleva mer än hemmets fyra väggar! Det är mer att vi inte kan åka bort nån längre stund. Eller ja, jag kanske kan låna en säng nånstans och ligga där några timmar men det känns ju sådär...Ocj visst kam folk komma hem till oss men inte med hopp om att hinna umgås så mycket med mig. Och att tajma allt med en bebis vakentid är inte speciellt lätt när man ska involvera flera personer.

Anmäl
2015-08-04 19:04 #13 av: Sindri

Nej, jag förstod att du menar bildligt talat, för så var det med mig också det där hemska halvåret.

Men jag orkade inte ens ha folk hemma. Ville bara vara ifred i min dimma........

Anmäl
2015-08-04 19:06 #14 av: Ria74

Dom första 4 månaderna hade dottern kolik och skrek konstant. Ibland hade vi besök ändå och nån annan bar en stund, det var ren lycka att få sätta sig ner och dricka en kopp kaffe medan det var varmt ;) och för att inte tala om att få gå och kissa - ifred ;) ren eufori ibland.

Dottern har alltid haft svårt att sova om inte jag eller hennes pappa ligger hos henne. Men ofta kunde någon av oss sitta och hålla henne i famnen så hon somnade.

Somnar han inte i barnvagn? Molly somnade när vi körde skumpig barnvagn på skogsvägar och när vi körde bil.

Det enda rådet jag kan ge dig är att träffa folk ändå, det gjorde jag. Nu ammade jag inte men var jag tvungen att ligga ihop med henne så flyttade vi in fikan i sovrummet och kompisen som var på besök fick sitta där med oss. Sen gick vi ofta ut och gick även om hon låg och sov i barnvagnen, tog en fikakorg med oss och fikade vid ett bra ställe och tillfälle.

Jag hade tidigt tv eller radio på när hon skulle somna eftersom jag inte ville hon skulle vara begränsad till att bara kunna sova när det var mörkt och tyst. Idag när hon är 2 år kan hon somna i vilken miljö som helst :)

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2015-08-04 19:09 #15 av: Velinga1984

#11 Man märker ofta vilka barn som är uppvuxna med ljus och rörelse från start; de kan ofta sova igenom det bästa :)

Tex min minste (19 mån) sover bäst i soffan eller på golvet i vardagsrummet när han vilar middag. Och det är vårt livligaste rum ;)

Anmäl
2015-08-04 19:19 #16 av: hundensbästa

#10 Ja du kanske har rätt i att det varit rörigt. Vi har inga direkta rutiner alls utan har låtit hans rytm och behov styra helt. Att vi inte kommit in i några rutiner än tror jag beror på hans första tre månader då det helt enkelt inte gick att tänka på det. Då sov han knappt alls mer än på natten och hade ju så mycket problem med magen...
Dom
Två veckorna allt var bra kunde han somna i famnen, vagnen, sjalen, med höga ljud, ljus osv...Det tog tid men oftast utan gallskrik. Det är dom senaste två veckorna som varit såhär illa.

#11 Ja vi får kanske kontakta sömnklinik om det fortsätter.

#14 Han kunde somna i vagnen våra 2 lugna veckor men tyvärr inte nu längre.

Anmäl
2015-08-04 19:26 #17 av: Velinga1984

#16 Jag förstår er, och man blir frustrerad. Man testar allt. Inget fel med det :)

Angående rutiner säger jag att man får göra som man vill. Vi har alltid haft rutiner från vi kommit hem från BB men dömer inte dom som saknar rutiner.

Om det börjat så nyligen och helt tvärtom så undrar jag om något hänt? Ökat aptiten, närhetsbehovet, vaccination, för mycket intryck?

Gallskriker han jämt? Kan han ha ont? laktosintolerant? Ger ni D-vitamindroppar? Vår son fixade tex inte dom utan fick ont i magen. Ger ni magdroppar? Äter han bara bröstmjölk, ingen provsmakning?

Anmäl
2015-08-04 19:43 #18 av: hundensbästa

#17 Han skriker bara när han är trött, nästan aldrig annars längre utan är glad och pigg.
Han vaccinerades vid 3 månader, nåt annat har vi inte gjort som jag kan tänka mig spelar in... Ang ev allergier så håller vi på med utredning av det pga att han hade så mycket magproblem första månaderna. Och hans skrikande inför insomning har inte haft nåt samband med tester av ny mat. Jag helammar och han har inte börjat med smakportioner.
Han har större närhetsbehov, blir lättare frustrerad, äter och snuttar oftare nu. Kvällstid nästan bara nöjd vid bröstet.

Anmäl
2015-08-04 19:52 #19 av: VildaVittra

#18 Hur och vad äter du själv? Äter man dåligt så kan även modermjölken bli näringsfattig. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-04 19:55 #20 av: hundensbästa

#19 Jag äter nog både för lite och inte så varierat. Du tänker att han kanske är hungrig?

Anmäl
2015-08-04 20:12 #21 av: VildaVittra

#20 Ja. Du borde ta upp det på mödravårdscentralen, så de kan kolla hur det ser ut. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-04 20:23 #22 av: hundensbästa

#21 Okej det ska jag göra. Jag löste lite om det där för ett tag sen och fick uppfattningen att bebis alltid får den näring den behöver och att det isf är mamman som blir drabbas av brister. Vet du hur man kan se det? Tar man bara ett prov på mjölken?

Anmäl
2015-08-04 20:28 #23 av: PogoPedagog

Den enda trösten jag kan ge är att det finns många som ha det lika kämpigt det flrsta året. Det finns vissa barn som helt enkelt kräver enormt mycket uppmärksamhet och närhet:/ 

Har du partner skulle jag rekommendera att ni delar upp sådant som nätter men även vakentid. Någon annan än du kan ju inte amma men om han accepterar flaska är det ett alternativ för att få lite egentid när helst på dygnet. Går inte flaska o pump kan ju alltid partnern komma med bebisen jsut när du ska amma och sedan bära runt på skrikhalsen så fort du ammat. Även om bebisen skriker då så är han ju trygg och i goda händer. Just med ett sådant barn är det ju extra viktigt att ni båda får en riktigt bar anknytning så att ni får vila emellanåt.

Angående det sociala tycekr jag de andras råd är utmärkta, träffa folk trots skriken. Lugn och ro med sina vänner får man väl inte förän barnen är typ 10 oavsett barn ;) 

 Folk kan vara med när du ammar och bär och försök träffa folk just den stunden på dygnet när bebisen är som gladast. Oftast är det ju på förmidagen.  

Anmäl
2015-08-04 20:39 #24 av: VildaVittra

#22 Jag vet att veganska mammor kan få brister i sin mjölk och att barn faktiskt dött när dessa helammar (var ett stort fall i Frankrike för några år sedan tror jag).

Om dom tar prov på din mjölk eller ditt barns blod kan jag inte svara på. Men om jag var du skulle jag börja med smakportioner idag, något milt som kokt potatis för att fylla ut i magen. Och se till att äta något mastigt själv, vare sig det är pizza eller en chokladkaka, är du mätt orkar du med skrikande bebisar mycket bättre. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-08-05 07:07 #25 av: hundensbästa

#23 Tack för tips! Vi delar upp bärande mm så mycket vi bara kan. Det vi har märkt är att han har (om möjligt) ännu svårare att somna hos pappan. Om han skrikit hos honom 15 minuter så somnar han oftast någorlunda snabbt om han kommer till mig. Men som sagt, oftast hjälper inte bärande utan bara liggammning. Han tar flaska och de gånger jag varit tvungen att göra något utan bebis så han pappan matat. Däremot har ju problemet uppstått när han blir trött. Tidigare gick det ju lite bättre så att han tillslut somnade även hos pappan, men nu känns det helt omöjligt... Jag känner inte att jag har hjärta att lämna min son när jag vet att jag är hans största trygghet nu... Men jag är väldigt rädd att det ska pågå i evigheter.

Jag önskar att jag helt känslokallt kunde stänga av skrikandet men det går ju inte... Samtidigt är jag väldigt glad att han "bara" skriker pga trötthet numera och inte som förut. Han är ju som sagt pigg och väldigt glad resterande tid!
Jag tycker att det känns svårt att åka bort och låta honom skrika i famnen när jag vet att han skulle må bra och somna snabbt om han fick liggammas till sömns på en lugn plats. Då skulle jag bara gå runt och vara förbannad på mig själv att jag inte stannade hemma. Menar ni verkligen att ni skulle göra så? Låta bebisen skrika när det finns en lösning? Det är ju just det som gör mig så ambivalent. Att jag blir låst.

Anmäl
2015-08-05 07:09 #26 av: hundensbästa

#24 Det låter ju helt fruktansvärt!! Har aldrig hört talas om det. Man hör ju bara hur bra det är att amma.
Vi ska börja med smakportioner inom kort, intresset för vad vi äter börja komma så det är dax!

Anmäl
2015-08-05 08:18 #27 av: PogoPedagog

Tyvärr är det ju så att varje gång du "räddar" din bebis från pappan talar du ju om för den att om han bara skriker får han sin älskade mamma. Så då måste du kanske välja om du tycker att det känns bäst att ha en trygg bebis med en deppig mamma eller låta barnet lära sig att pappa också kan trösta. Det kan ju ingen säga hur man ska gör adet måste ju ni göra som känns bäst för er. 

Det finns ju en del forskning som visar att det är skadligt för bebisar att skrika mycket, deras stresshormonnivåer höjs och liknande. Men å andra sidan så är det ju ärligt talat så att nästan alla som har ett par syskon har fått vänta på sin tur som bebisar och därmed fått skrika någon stund innan de kunnat tröstas och de verkar ju ha klarat sig fint :P

Själv var jag jättekinkig med att bebisen inte fick skrika alls med mitt första barn, men med andra barnet var jag inte alls lika orolig. ( har barnen tätt så ofta måste man trösta den store som ramlat o slagit sig innan man kn plocka upp bebisen o liknande)

Har du föresten koll på utvecklingssprången? Låter ju som en typisk sådan. De går ofta över som genom ett trollslag och sen har man plötsligt världens mest harmoniska bebis en period innan det är dags för ett språng igen.

Anmäl
2015-08-05 08:44 #28 av: hundensbästa

#27 Jag har funderat mycket kring det där...om det verkligen är den signalen man ger sitt barn, att man "räddar". Jag är osäker på att dom kan tänka så...
Har också tänkt på om vi borde låta han "skrika färdigt" hos pappan men det har helt enkelt inte känts rätt. Jag känner mig ganska övertygad om att det kommer en period då det går bra igen eftersom det gjort det innan, och det är bara i sovsituationer pappan inte duger lika bra.
Det är mkt möjligt det är ett utvecklingssprång. Jag hoppas det för då borde det snart vara över.

Anmäl
2015-08-05 11:41 #29 av: Thiah

Ofta kan det vara så att när personen som tröstar byts ut så bryts beteendet och då lugnar barnet ner sig. Gäller både stora och små barn. Och jag tror barn ganska tidigt läser av stämningen och lär sig bli "räddade" som pogo pratar om.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2015-08-05 19:08 #30 av: [TanatosNyx]

Jag känner igen din sits ganska till punkt och pricka. Här har vi en liten en med rejält magknip och enormt närhetsbehov. Tack och lov sover han själv när han somnar för natten, det blev räddningen för oss från den berömda väggen. Dagtid ska han sova i famnen heeela tiden, och han är en extremt trött kille, han är väl vaken nån timme per dygn? Numera har vi lärt honom att sova på mage i sitt babynest i soffan, så sitter någon av oss bakom och klappar honom på rumpan, ganska rejäla duttar så hela bebisen gungar. Då sover han som en prins. Sen börjar han sova i sin babysitter nu, det gäller bara att våga gunga rejält, annars stretar han emot och skriker, för sömn är livsfarligt..

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.