Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 1192 ggr
Anonym
Anonym
6/12/15, 7:32 PM

Hur hjälpa barn genom separation

Jag är en kvinna med en 6årig son, jag postar tråden anonymt för att skydda familjens identitet.

Jag och sonens pappa har levt separerade sedan innan sonen fyllde ett år, så han minns inte när vi gick isär. Nu är det så att sonens pappa separerat från sin sambo som han haft de senaste 4 åren. 
Sonen har blivit ganska utåtagerande sedan pappans sambo flyttade från deras hem, såklart är det ganska turbulent i hans huvud nu. 

Min fråga till er är om hur jag kan stötta sonen nu när hans värld är lite i gungning? Han är inte mycket för att prata om sina känslor och sådär, så där vill jag helst inte pressa honom. Planen som jag och min make har är att hitta på mycket saker med sonen, visa tydligt att vi är en stabil del av hans liv och få sonen att känna att han är viktig och mycket älskad. 
Hur skulle ni tänka i en sån här situation, tänker jag "rätt"? Borde jag vara mer "på" sonen för att få honom att öppna upp sig, eller räcker det att finnas till stöd så mycket man kan?

Annons:
[Thiah]
6/12/15, 7:42 PM
#1

Överdriv inte sakerna ni gör för han kommer märka skillnaden. Prata om det och bekräfta att han får vara arg, ledsen, besviken men inte vara elak. Man kanske kan påtala det helt appropå ov säga "jag förstår att du är ledsen/tycker det är jobbigt att X har lämnat din pappa men ibland är det sånt som händer mellan vuxna… Och återigen bekräfta att känslorna han känner är okej och verkliga MEN man får inte skada någon annan. Däremot kan man slå t.ex. kudden om man blir riktigt arg.

Anonym
Anonym
6/12/15, 7:51 PM
#2

Jo, precis, det har vi alltid pratat mycket om, att det alltid är ok med alla känslor. Att man får bli arg, men det är vissa saker man inte får göra fast man är arg, vad man kan göra/säga istället osv. Vi är även väldigt noga med att be om ursäkt om vi blir arga och ryter åt honom och såna saker, och att prata om varför vi blir arga. 

Jag tror inte att sonen kommer att tänka så mycket på att vi gör mer saker ihop med honom båda två (vår tanke är att försöka tänka på att göra saker hela familjen, annars har det ofta blivit att antingen jag eller maken hittar på olika saker med sonen), på grund av sommaren, då blir det ju ändå att man hittar på mer saker när barnet är ledigt från skolan. 

Det svåra för mig att ta upp familjesituationen i sig, det är svårt att veta vad man ska säga.
Sonen säger att det inte är därför han är arg, utan att det är situationen där han brusade upp, till exempel när han måste gå och lägga sig när han är mitt uppe i något eller så, men man förstår ju att det är familjesituationen som gör att stubinen är ovanligt kort just nu.

OlgaMaria
6/13/15, 3:55 AM
#3

Jag har en dotter som är 6 år. Just tillfällena innan/vid läggning brukar kunna vara bra tillfällen till att prata. När man väl hamnat i sängen och inte gör något vill de ju gärna att man ska vara kvar ett tag och då brukar alla möjliga tankar och känslor komma fram. Perfekt tillfälle att prata. Jag säger ibland - jag orkar inte läsa saga, men jag kan ligga här en stund så kan vi prata om allt möjligt. Så kan man ställa lite frågor om det behövs, t ex hur har din dag varit, men mest av allt lyssna.

Angående pappans familjesituation så är det kanske inte så mycket som du behöver säga angående det. Men sonen har säkert behov av att lätta på sina känslor kring det, och om han har konkreta frågor så vet du kanske vad du ska svara när du väl får frågan. Det bästa du kan göra är nog bara att försöka skapa tillfällen till samtal. Ge honom en chans att prata, men jag tror inte det är nödvändigt att försöka pressa fram. Låt honom ta upp det han vill prata om. Det kan ju vara vad som helst. Om ni pratar mer och och oftare så vet han ju att han kan prata med dig om det han behöver.

Sen är det nog också bra att förstå att det såklart är en sorgeprocess när en viktig person försvinner ur ens liv. Det är helt naturligt att sörja, och det kan ta lång tid. Man måste få sörja, annars kan man inte gå vidare.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
6/13/15, 9:33 AM
#4

#3 Tack! Bra tips där, ibland blir det att vi sitter och babblar om allt möjligt vid läggning, men oftast blir det ju att man läser, bra idé att säga att jag inte orkar läsa och att vi kan prata istället. Jag ska tänka på hur jag kan skapa andra tillfällen att bara prata. :)

Absolut, jag har tänkt på det, att det måste vara en sorg han har att ta itu med nu, men som kanske inte är så "tydlig" och inget kanske andra tänker på, att det faktiskt är en sorg.

Ria74
6/13/15, 9:53 AM
#5

Var tydlig med att det inte är hans fel att pappans sambo flyttade, barn tar ofta på sig skulden för saker dom inte alls har någon kontroll över egentligen.

Annars kan du nog bara finnas där för honom och försäkra honom om att du inte kommer att försvinna.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Upp till toppen
Annons: