11 - Samlevnad

Annorlunda familjeliv? Funkar det?

2015-02-10 17:23 #0 av: Anonym

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 2 år. Han har två barn och bor på en ort ca 40 minuters resväg från staden där jag bor med mina barn. Att flytta ihop skulle innebära att någon av oss måste "överge" sina barn, vilket absolut inte är något alternativ för någon av oss.

I nuläget bor jag hos honom den vecka jag inte har mina barn, och hemma hos mig den vecka jag har barnen. Under helgen brukar vi ofta sova över hemma hos min pojkvän och umgås allihop. Även han har sina barn den helgen, och vi har inrett ett eget rum åt mina barn att bo i. Att han inte sover över/bor hos mig på sina barnfria dagar beror på att han har en hund han inte kan ta med eller lämna hemma.

Det är bra pendlingsmöjligheter mellan våra städer, så det är ju inte omöjligt för våra barn att pendla när de blir äldre. Vi har funderingar på att, när barnen kommit upp i högstadiet, kunna flytta ihop på riktigt. I vilken stad vet vi inte än, troligen på en ort utefter pendeln mellan de städer vi bor i nu, vilket gör pendlingssträckan kortare.

Nu är det dock så att det dröjer minst 3-4 år innan detta kan bli aktuellt, och vi vill utvidga familjen innan dess. Det vill säga skaffa ett till barn. Vi har funderat på möjligheten att fortsätta leva som nu, men att även bebisen får följa med mig. Eller att jag och barnet bor permanent i min lägenhet, och att min pojkvän bor hos MIG när han är barnledig. Mest sannolikt har hans hund gått bort tills dess, vilket gör det möjligt. Min pojkvän är också precis klar med sin utbildning, och möjligheten att få jobb är störst i staden där jag bor.

Så som vi har våra barnveckor upplagda brukar vi vara ifrån varandra som mest 2-3 dagar i sträck (har barnen onsdag-onsdag och ses på helgen däremellan). Jag är övertygad om att det GÅR, men det känns som att alla förväntar sig att vi ska flytta ihop på riktigt så fort vi får barn tillsammans. 

Även jag kände så förut, att vi ju inte kan skaffa barn förrän vi bor ihop permanent (för man "måste" ju bo ihop när man har barn ihop..). Men det senaste året har jag sett fördelarna med att vara ifrån varandra lite på regelbunden basis (och jag störs inte nämnvärt av att veckopendla).

Är detta ett alldeles för okonventionellt sätt att lösa familjelivet på? 

Anmäl
2015-02-10 17:37 #1 av: kattöga

Jag tycker det låter alldeles ypperligt hur ni tänker! Att ni tänker på era barn som ni har nu och även hunden. När barnen har vuxit till sej mer kan ni tänka om ifall ni vill. 

Det finns absolut många fördelar med att vara särbo! Jag har varit särbo i många, många  år, min  man har barn som är vuxna nu, jag har inga barn men djur. Nu när min mans barn är vuxna bor min man hos mej nästan hälften av sin tid. Men vi är alltså fortfarande särbo. Jag antar att vi kommer att bli mer och mer sambo gradvis, men det kommer alltid finnas en särbo-bit också, eftersom hans familj bor långt här ifrån.

Men jaa, det är jätteskönt att också få ha sitt eget utrymme och saknaden efter varandra kan också göra att man värdesätter den tid vi har tillsammans!

Hur ni ska göra med ett framtida gemensamt barn, ja där tror jag att ni får tänka många gånger och komma fram till vilket som skulle fungera för er. Om du är beredd att bo med barnet och ta det mesta av ansvaret själv så är ju det okej, tycker jag. Ni har båda erfarenhet av barn och vet vad det innebär att ha dom. Tänk över hur ni vill att den biten ska fungera när ni är tillsammans och när det visar sej att du kanske behöver mer hjälp, vid sjukskrivningar eller andra tillfällen......... vi drabbas ju alla av tider då allt händer samtdigit.

Vad som är konventionellt eller okonventionellt, det tycker inte jag hör hit. Ni avgör själva hur ni vill och kan leva i ert förhållande! Vad andra tycker, det får dom väl göra, det är ju ändå inte dom som ska leva i er relation.

Lycka till med ert sam- och särboliv! Gör som ni tycker är bäst för er! Skämtar

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Anmäl
2015-02-10 17:41 #2 av: jmkforlajjf

En väldigt nära vän till mig och hennes karl bodde särbo ett helt år efter att dom fick barn :) de verkade funka jättebra och han kom till henne så ofta han kunde och ibland åkte hon till honom.

Anmäl
2015-02-10 17:49 #3 av: Anonym

#1 Ja, det där med sjukskrivning och sånt tåls ju att tänka på, och diskutera. Även hur man ska dela upp föräldraledighet m.m. Jag skulle allra helst vilja jobba 50% när barnet är ca 6 månader gammal, och vara föräldraledig resterande 50%. 

(Med erfarenhet av mina tidigare barn vet jag att jag blir väldigt isolerad och ensam under föräldraledigheten. Har aldrig varit mycket för att umgås med andra nyblivna föräldrar..)

Den situationen skulle väl i och för sig lösas om min pojkvän får jobb här i min stad, och därmed kan vara hemma i min lägenhet och ta ut sin föräldraledighet där.

Det känns ju som att det är lite såna saker att planera för också - var man ska jobba. Men det är ju inte som att vi ska skaffa barn NU (även om jag är gryyymt sugen), utan i så fall kanske om ett år, och tills dess ska han väl ha fått ett jobb :)

#2 Kul att höra att det finns andra som har lyckats i samma situation!

Anmäl
2015-02-10 17:50 #4 av: ChristineL

Det är klart det går om man vill :)

Däremot så är det ju dyrt för er att ha varsin bostad och att pendla. Å andra sidan kanske ni inte behöver köpa massa grejer till bebis utan mycket kanske finns kvar? Det är absolut hälsosamt för förhållandet att vara isär lite, det tror jag också, men kommer du klara av att vara själv 24/7 med ett spädbarn? Det kan man ju inte svara på innan, det beror ju lite på bebis. 

Men som sagt, allt går om man vill och ni verkar ha funderat mycket redan :)

Anmäl
2015-02-10 17:59 #5 av: Anonym

#4 Det kommer ju inte bli 24/7, utan snarare 24/2 (i och med att vi ses på helgen). Lipar

Mina barn kommer hem till mig på onsdag efter skolan, sen åker vi (oftast) till min pojkvän på fredag eftermiddag och hem igen på söndag kväll. 

Sen åker jag till pojkvännen igen på onsdag förmiddag, när barnen har kommit iväg till skolan (de går ju hem till sin pappa sen efter skolan). Sen är jag hemma hos min pojkvän från onsdag förmiddag till nästa onsdag lunch (någon timme innan mina barn slutar skolan och kommer hem till mig igen).

Låter kanske komplicerat, men det funkar bra Skrattar Just nu är jag arbetslös, vilket underlättar saker, men innan dess pendlade jag till mitt jobb de veckor jag bodde hos min pojkvän och även det gick bra.

Anmäl
2015-02-10 18:08 #6 av: Anonym

När det gäller kostnader är det mest resor som kommer bli den extra utgiften (men den har vi ju redan idag). 

Ska vi bo ihop behöver vi en dubbelt så stor lägenhet, vilket blir båda våra lägenheters hyror sammanlagt. Eftersom jag bor själv och kommer vara föräldraledig/studerande (ska förmodligen börja studera) så kommer jag få bostadsbidrag. Är barnet skriven på min adress får man dessutom extra högt bostadsbidrag. 

Så egentligen tror jag inte utgifterna blir så enormt mycket större än idag.

Anmäl
2015-02-10 20:15 #7 av: Snovit79

Jag är ensamstående sedan 16 år och även höggravid med särbo.
Får panik vid tanke om sambo. Trivs bra såhär. Särbon vill vara typisk Svensson dock och tjatar om att bo ihop. Vilket får mig att backa ännu mera och undra vad det är för fel på honom som alltid måste vara sambo.

Att vara ensam med nytt barn oroar mig inget då jag ju redan varit det. Tvärtom känner jag mig trygg i att få ha mina rutiner för mig själv.

Anmäl
2015-02-10 20:20 #8 av: Ria74

Jag och mannen lever som särbo, han har kvar sin lägenhet och jag har hus. Det har funkat hur bra som helst, har man bara någon som kan ta barnet 1 timme eller 5 minuter för den delen om nu det skulle bli ett kolikbarn som vi fick.

Mannen stannade hemma en vecka efter förlossningen och sen var jag själv en vecka innan han kom igen. Han kommer fredagkväll- söndagkväll varje vecka eftersom han jobbar i sin hemstad på en båt.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2015-02-10 20:30 #9 av: OlgaMaria

Jag tror ni kan få det att funka med ett till barn och utan att bo ihop. Det enda som ni behöver fundera på tycker jag är om alla era barn är redo för ett nytt litet barn. Det kan ju också bli så när barnet väl kommer, eller när du är gravid, att längtan efter att bo ihop bara tar över så att ni pressar fram ett ihopflyttande utan att era andra barn är redo för det. Då kan de känna sig åsidosatta pga det nya barnet.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.